Klapp, klapp, klart del 2

Det är nedräkning nu, vänner. Veckans ”to-do-schema” är nogsamt framtaget och bjuder varken på stress eller några övermäktiga uppgifter. Årets julklappsinköp har, precis som tidigare år, varit en utdragen historia. Jag gillar att klura och börja i tid, köpa lite då och då – speciellt bra eftersom när det närmar sig slutet så är det jag som får ta över en del av de inköp mor och far hade tänkt sig. Är man 76 och 83 så vill ofta huvudet mer än vad kroppen klarar av, men man vill ju inte sänka dem genom att ta över innan de ger klartecken. Att de faktiskt vill och har planer på att fixa det själva betyder oändligt mycket, tycker jag. Nåväl, i fredags inhandlade jag deras julklappar och kan därmed titulera mig färdig. Färdig i betydelsen klar, inte slutkörd.

 

Söndag morgon och jag slog upp mina blå medan mörkret fortfarande var kompakt utanför. Smög upp, tände stjänor och ljus samt påbörjade inslagningsproceduren. Det där med att slå in och gömma undan måste ske medan Happyvardags alla pojkar sover, då nyfiken nämligen är deras mellannamn. Särskilt 44-åringen är speciellt driven i sin jakt på att skaka paket. Och jag hann….Puh! Nu återstår bara den där lilla extrashoppingen som har en tendens att dyka upp i takt med att julafton närmar sig. Hihihi…

Så här sitter vi nu coh väntar på årets gran. BästisMaria med släkt har gransöndag och tar då alltid med sig en snygging hem till oss. Vi har ställt fram pappas egenhändigt vävda matta, zinkbaljan och julgransfoten. Visst ser de lite vilsenkomna ut, men snart kommer granen att stå så grön och grann…hoppas jag innerligt.

 

Fotbollssöndag på g, först liten Gabriel sedan stora TB. Däremellan tid för dusch och fika. Sen middag ikväll och sen…sen har vi bara två arbetsdagar framför oss innan vi tar jullov. Maken har idag varit inne på jobbet och förberett för morgondagens julbord till 256 elever och 30 personal. Imorgon jobbar jag extra i köket med maken och Janne – ska bli underbart kul!  Kram Mia

Bye bye….

Det har kommit smygande till mig då och då. Tanken på att det liksom är över nu. Känslan av att vi är på väg in i en annan fas. Men så tvekar man. Tvivlar. Undrar om man har missuppfattat alltsammans. Blir rädd för att ta ut något i förskott. Vågar inte ropa hej…Men när jag vaknade imorse kände jag mig plötsligt helt säker.

Bye, bye småbarnsåren. Happyvardag är färdig med dem nu!

Många är sakerna som successivt har lagts undan, många är de milstolpar som successivt har uppnåtts. Ingen vagn, inga blöjor. Ingen specialkost, inga vällingflaskor. Inga specifika tider att hålla för att inte hela tillvaron skall rämna. Ingen minutiös passning. Inget torka rumpan efter toalettbesök. Nästintill ingen påklädningshjälp. Inget städa iordning och sortera i rummet, det fixar Gabriel galant själv. Det känns inte ett dugg sorgesamt, bara som en lättnad. För jag vet ju…vet hur härligt det är att få vara med på resten av resan. Resan mot skolålderns start. Resan genom det första skoläventyret. Resan mot gymnasiet…

Det ultimata tecknet i Happyvardag på att småbarnsåldern är över (och så var det även då TB var liten) är självaste nattsömnen. Imorse vaknade jag upp klockan 8.40 av att Milou snarkade mig i örat. Äntligen (och sedan våren) sover Gabriel de flesta nätter igenom, utan att jag ska fara som en tätting in och ut i hans rum. Den killen har aldrig velat sova i vår säng, utan det är mami som skall nattvandra. Nattsömnen, eller bristen på, har varit mitt stora jobb med båda mina barn. Från amning stup i kvarten under deras första levnadsår, till mellan 5 och 15 besök inne i deras säng/natt fram till dryga 4.5 års ålder. Det är tufft! Och ja, jag vet att det finns särskilda sovmetoder att ta till. Jag är förstås väl medveten om att allt bara handlar om att man som föräldrar bestämmer sig. MEN MAN MÅSTE HA ORK, och sorry…det har fattats mig. Så killarna har helt enkelt fått växa in i sin sömnrutin. Och nu…nu funkar detta…Jippie!

Idag har vi lördag och precis en vecka kvar till jul. Sovmorgon och sedan lite pyssel med handlingslistor och andra ”to-dos” inför julfirandet. Igår eftermiddag städade jag av med lättan (mor Anitas favorituttryck då man inte byter lakan, dukar, gardiner och knäskurar golv) och gjorde plats för vår kommande gran. I Gabriels rum skedde en viss omstrukturering och han fixade det över förväntan. Idag väntar bara hemmamys, grillade babybackribs och en het thaisoppa till middag samt bokläsning i kvadrat. Vi har en underbart lat helg med minimalt med måsten – precis vad vi alla behövde. Hoppas ni har det härligt och att ni inte stressar livet ur er. Kram Mia

As if……Så mycket bättre…

….när vi är tillsammans. Så mycket bättre….Härligt tv-program det – gillades skarpt här i Happyvardag. Jag tyckte både Wiehe och Ledin imponerade, men den stora stjärnan var förstås Laleh. Och nu spekuleras det vilt om nästa års deltagare i just detta program. Själv har jag förslag på en mutation av detta program, fortfarande med samma namn, men med en större spridning av skills. Jag menar, varför nöja sig med musiker liksom? Det kan ju lätt bli sån osämja och prestige och….Ingen gjorde ju exempelvis Lalehs låtar bättre än henne (inte ens i närheten), medan Laleh hade en tendens att göra precis alla andras låtar grymt mycket bättre än orginalet. Som det kan bli…Så jag tänkte så här….  Låt oss leka lite!  ”As if….Som om…” Låt torsdagskvällen gå i låtsaslekens tecken och häng på i kommentarsfältet. Låt oss drömma oss bort! Låt oss fantisera! Och visst passar det en torsdag bäst. Jag älskar torsdagar! Jag älskar känslan av att ha bara en jobbedag kvar innan ledighet! Jag älskar känslan av att hela långa helgen ligger där inom räckhåll! Så here it comes….

Så mycket bättre i rektorskans tappning blir en salig blandning av kändisfavoriter för mig. Tro mig jag har många fler, men att begränsa sig skall ju vara en konst så…..2 män och 4 kvinnor – väl avvägt.Bra genusperspektiv där Mia.  Alla (nästan) representerar olika skills. Och mångkulturellt är det  så att det förslår. Inspelningen kommer förstås att ske i Italien, något annat är otänkbart, och självklart är det sommar och lagom varmt. Tadadada….

Ibra himself, Charlotte Perelli, Curtis Stone, Jill Johnsson, Jillian Michaels och så förstås rektorskan

En del kanske kräver närmare presentation än andra, så…Mister Zlatan hoppas jag att alla känner till. Och hans talanger med boll. Rapp i käften är han också så att det förslår (lik maken min vilket bådar gott). Charlotte Perelli sångerska och riks…..enligt maken(totalt oförmögen är jag att hantera ett sådant ord i skrift). Curtis Stone, amerikansk kock och otroligt charmig. Jill Johnsson sångerska och snygging. Jillian Michaels proffstränare i Biggest Looser och en mycket frispråkig rättfram kvinna. Och så lilla jag….mamma, fru, rektorska och medmänniska. Vilket härligt gäng!

Förutom härligt umgänge och underbar mat och dryck på en italiensk vingård i distriktet Valpolicella, ska vi givetvis ha ansvar för varsin dag. Och oj….vilka utmaningar vi kommer att stå inför – bolltrixeri och straffläggning, samt retorik och uttalanden till media. Sångkväll med ”Take me to your heaven” (den hade jag snott åt mig iallafall) Matlagning med hemliga ingredienser. Countryframträdande och proffsträning för viktinvägning. Och så hålla tal kanske? Eller gästblogga? Åh, det är nästan så jag hoppas att jag sanndrömmer…

Vem/vilka skulle ni bjuda med er?

Kära lilla torsdag, nu är du snart till ända. Idag har vi haft personaljulfika och utdelning av julklapp – mina goa medarbetare fick denna ”grönajul”en underbar picnickorg med tillhörande filt. Bra va? Själva fick ledningen presentkort på massage i sin klapp. Tusen tack…precis vad denna gamla kroppen behöver. Trix med scheman och massa info mellan personer på stället. Så har min dag varit…Åh, jag glömde..stekt lättpanerad fisk med stuvad spenat till lunch = mumma! Nu ska snart TB hämtas efter träning och varma mackor till kvällsfikat förberedas. Tvätt ska vikas och lilla handlingslistan till imorgon skrivas. Igår somnade jag ca 19.20 i soffan, undra hur länge jag håller ut ikväll?

Kram Mia

Fotosession!

Jag gillar verkligen inte att bli fotograferad. Ja, eller egentligen spelar inte själva fototillfället någon roll alls -det liksom passerar revy och jag överlever. Men hjälp för att kolla in sig själv på tagna foton. Urgh!!!! Jag gör alltid, och jag menar verkligen alltid, konstiga grimaser samt framhäver en del kroppsdelar som inte alls bör framhävas – groteska överarmar och övergödda kinder, är några exempel som jag nu för vilken gång i ordningen vet jag inte har påtalat för mig själv bör undvikas. Kanske ligger problemet egentligen i att jag har helt fel kroppsuppfatning. Och självbild. Jag kanske i min egen fantasi förknippar mig själv med ett vackert prinsessämne, eller en cool brud. Vad vet jag? Klart står dock att jag aldrig har närt några drömmar om vare sig fotomodelluppdrag eller skådespeleri. Och det där med prinsessa och cool brud faller på sin egen självklarhet så….Men happy, det är då ett som är säkert att jag är. Galet happy för hela min tillvaro, min familj och världens allra bästa vänner – både IRL och här på bloggen.

Men våra fina pojkar…de har fått något som deras ömma moder saknar. De poserar gladerligt och på beställning. De kan le lagom och de har heller varken överdimensionerade kroppsdelar eller övergödda kinder. Puh, då har man lyckats med något i alla fall! Så här blev resultatet av årets fotosession på Svettpärlan (för TB) och på förskolan (för Gabriel):

Och så var det onsdag idag. En liten lillördag och dagen efter lucia. Vi hade en underbar kväll med ett välreggiserat program av vår underbara musikfröken Marie. Idag har det varit lite trött på sina håll, både bland elever och personal – för att inte tala om hos rektorskan. 4 dagar återstår och vi ska hinna med personaljulfika imorgon, utmaningen mellan elever och lärare på fredag, julpyssel med julbord på måndag och så julasvlutning och betygslunch på tisdag. Bara roliga saker… Ikväll serverar jag Chicken oriental till TB och Caesarsallad till maken och mig. Lite tv-jour som vanligt på en onsdag och sen boken på näsan innan godnatt….

Hoppas ni har det bra allesammans. Kramen till er kommer här….

Skolcool – Får man fira Lucia i skola?

Ja, får man överhuvudtaget fira någonting nuförtiden? I skolan alltså? Alla gamla traditioner skall plötsligt sättas under luppen. För fy för den lede om man tar barnen till kyrkan. Och ännu värre om en präst skulle dyka upp och säga några väl valda ord. Det finns visst människor runt om i Sverige som tror att dessa arma barn kommer att ta skada, att de kan få men för livet. Att kyrkan är en alldeles utmärkt samlingsplats med den bästa akustiken av dem alla, det verkar tyvärr inte ha någon som helst betydelse. Eller att kyrkan och årets högtider faktiskt är en del av vårt svenska kulturarv, vem bryr sig om det? Så när vi står där och har en hel generation utslätade människor – rotlösa och historielösa…..Då vet i alla fall jag vem jag kommer att hålla som ansvariga för det. Och INTE är det skolan inte…

Lucia idag. Från vissa valda håll skanderas det om att visst borde man ha en manlig lucia. Men självklart…Varför nöja sig med att tomtar och pepparkakor kan vara unisex? Varför inte införa att alla killar är tärnor och lucior och alla tjejer är stjärngossar? Det vore väl både innovativt och rättvist? Den yttersta av alla manifestationer…För inte kan vi ha något som det varit förut. Skämmes på oss alla gamla traditionalister – en sämre form av mänskligheten, det är vi det. Ut med det gamla och in med det nya! Upp till kamp! Jag vet inte, men varför kan man inte bara bejaka att allt inte alltid kan bli precis just som jag vill. Om alla ska driva igenom sin egen högst personliga vilja och uppfattning, då är demokratin ett minne blott. Då kommer vårt samhälle att präglas av anarkism. Rätt skrämmande tanke faktiskt…

Men nu är det ju Lucia idag och frågan handlade om man får fira det. Japp, det är klart man får. Och vissa firar det i sin kyrka, fast att det är på skoltid, och andra väljer andra samlingsplatser. På tal om samlingsplats….borde man inte vara rätt skeptisk mot en sådan naturlig plats som Folkets Hus då? Jag menar, detta ställe symboliserar ju en ganska tydlig politisk inriktning. Inte alls i linje med min livsfilosofi. Ska verkligen mina söner få gå dit då? Borde jag inte protestera, kontakta media eller åtminstone göra ett ställningstagande på facebook. Nåväl, nog med sarkasm nu, men idag är jag uppretad utan dess like. Rektorskan är inte att leka med…hehehe… Hur har vi det på Svettpärlan och lucia? Vågar vi fira, eller? Skolcool är alltså mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside-information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

Vi firar inte i kyrkan! Surprised någon? Vi har diverse uppdrag under lusseveckan till olika externa ställen, men självaste skolans  Luciasoaré hålls på lussekvällen i gymnasieskolans aula. Här finns gott om plats och det behövs. Mellan 150 och 200 av våra 256 elever deltager nämligen. Vi har en härlig kör som står på läktaren och inleder firandet. Nere på scen står alla tomtar, tärnor, pepparkakor, stjärngossar och smålucior och inväntar lussetåget som består av våra äldsta elever. Och lucian….ja det är förstås en tjej. Och nej, hon har inte valts eller röstats fram – hon är framlottad bland de som önskat vara kandidater. Det är maffigt…det bästa ord jag kan hitta för att beskriva känslan. Maffigt! Det är fullt med publik överallt och vi gör en stor insamling kring årets solidaritetshandling, dvs ett samarbete mellan oss och gymnasiets internationella linje till deras barnhem i Sydafrika. Självklart är välregisserat med en blandning av svenska sånger och engelska, lite spanska och även lite afrikanska rytmer.

TB kommer förstås att vara stjärngosse – en stolt sådan. Han låter hälsa att han har inga önskemål om att få vara Lucia – faktiskt inte ens tärna. Han intygar vidare att han inte känner sig påverkad av sin ömma moder. Det är hans sista år på Svettpärlan och kanske hans sista lusseframträdande. Här hemma går han nu och nynnar på de olika sångerna och trots att det blåser halv storm samt regnar på tvären, tycker jag stämningen börjar infinna sig. Jag älskar denna dagen och om det inte framgår innan…Rör inte min tradition. Jag menar, ifall jag har uttryckt mig något oklart.

Glad Lucia vänner! Hoppas ni firar på det sätt som känns mest rätt för just er. Kram och på återhörande….

 

”Då kommer någon där…

…jag vet nog vem det är.” Liten Gabriel som sötaste tomtenissen pÃ¥ sista Lussefirandet pÃ¥ förskolan. I Ã¥r gick detta av stapeln dagen innan självaste Luciadagen och jag är förskolan evigt tacksamma. PÃ¥ Svettpärlan kör vi nämligen vÃ¥r Luciasoaré imorgon och förra Ã¥ret gick dessa tvÃ¥ icke att kombinera sÃ¥….Dagen har bjudit pÃ¥ en mycket grÃ¥ sky och regnet hängandes i luften, sÃ¥ det var inte utan att man var lite nervös. Dagens vackra LuciatÃ¥g skulle nämligen hÃ¥llas utomhus.

Men när eftermiddagen kom trotsades både regn och lera och ut gled dessa fantastiska pedagoger med barn i alla olika åldrar och i olika utföranden. Och sjöng gjorde de så vackert. Och några stoppade ljusen i munnen och tappade både tomteluva och stjärngossestrut. Några småpratade och några grät. Mörkret hade sänkt sig över gården och vackra ljusslingor lyste upp tillvaron. I två partytält fanns sedan fika och glögg uppdukat. Så underbart härligt!

VÃ¥r vackra tomte. Gabriel som alltid varit blyg och smygit bakom andra. Gabriel som alltid varit tveksam till att deltaga och som gärna lämnat tÃ¥get för att stÃ¥ hos oss. Gabriel som aldrig visat en min under uppträden, ej heller sjungit en endaste ton. Och vad hände i Ã¥r? Sist tÃ¥gar han och Mickan – hon sötaste tärnan och han tomtefar. Kavata och världsvana, som pÃ¥ en catwalk liksom. Kliver upp pÃ¥ scenen. Sjunger av hjärtans fröjd. Rent, vackert och med sÃ¥ mycket glädje. Jag hamnade näst intill i chock… Ännu ett tecken pÃ¥ hur han har fÃ¥tt växa i ro, med fröknar som förstÃ¥r att en blomma aldrig växer fortare för att man drar i den. Tusen tack Anna, Ellinor, Si-Mona, Annelie, Jimmy, Susanne, Madde och Emma – Jag tror att den bästa fras jag kan skänka er och som bäst beskriver vad vi känner är: Vi älskar er!

MÃ¥ndagen har förutom detta fina bjudit pÃ¥ en härlig jobbedag. Jag har fÃ¥tt massor gjort – inte precis det jag just hade planerat eftersom internet havererade vid lunchtid och tidigast kommer att fungera imorgon, men ändÃ¥…Nu har vi landat hemma och vi är lite frusna. Alla har samlats vid brasorna och jag ska straxt fixa lite left overs till käk. Ikväll blir det tv-mys och sÃ¥ lite ansträngning som möjligt. Hörs imorgon igen och dÃ¥ blir det förstÃ¥s en Skolcool hemlis. See ya…Kram Mia

 

Nobelfest i ord och bild

God söndag världen! Tänk att det finns en dag efter personalfest med Nobeltouch! Jag tänker inte hålla er på halster, so here it comes…

Lördagens festligheter påbörjades vid lite olika klockslag, allt beronde på uppdrag. Maken och kockJanne (tur att han inte är nakenJanne) fixade med maten redan under fredagen, för att sedan arbeta lördag förmiddag. Straxt vid lunchtid dukade Jos det vackraste Nobelbord man kan tänka sig:

 

Många anslöt skolan redan på eftermiddagen för att få assistans med kläder, håruppsättningar och make up. Nettan med dottern Elin gjorde ett fantastiskt jobb.

 

Kvällen inleddes förstås med välkomstdrink i bubbel och lite mingel. En del hade inlett med en förfördrink och mingel, medan andra kom indansandes med andan i halsen. Alla dock lika välkomna. Bordsplaceringen var suverän och stämningen var redan från start mycket förväntansfull och hög.

 

Som ni säkert förstår blev vi mätta och lite därtill.

Emellan rätterna hölls det lite tal, lite aktiviteter och mycket skålar. Självklart delades Nobelpris i Kemi, Fysik, Matematik/Ekonomi, Litteratur och Fredspriset.

Efter diverse tävlingar dukades godisbord och lite dryckesförtäring upp och då….då passade rektorskan på att ta Le chef med sig och åka hem. Efter många timmars arbete och en mor och far som barnvakter på hemmaplan, var det hög tid. Att vara chaufför en kväll som denna var väl inte mitt roligaste uppdrag, men någon skulle ju ha det så…Det bästa med chaufförskapet är dock uppvaknandet dagen efter och att då inte alls vara dagen efter. Så skönt!

Vi har verkligen tagit Bibeln på orden och helgar idag vilodagen. På alla plan i familjen Happyvardag. Sovmorgon, läsfåtöljen, tv-soffan och sedan endast lite fotboll. Gabriel kommer att hoppa över sin träning idag, då han skurit sig mellan två tår och inte kan ha skor på sig. Ikväll blir det en het texmexbuffé och jag gissar att det som vanligt är jag som får kocka på hemmaplan. Men efter gårdagens Nobelmiddag är det svårt att klaga, så….Hoppas ni alla får en finfin söndag!

Kram Mia

 

 

Kompiskärlek och bröstskada

Vaggades till sömns av vindens eviga vinande och ett gäng skallrande fönster. Vaknade av dito. Vid en snabb blick ut i trädgården kan man konstatera att stormen lekt fruktsallad med både våra och grannarnas atiraljer. Undra om det är bytt sa bytt och kommer aldrig mer igen, eller om vi ska ha lite trading under dagen?

Igår var ju Gabriel hos sin älskade Mickan. Tidigare i veckan fick han detta underbara brev av henne.

 

Det är så vackert med kompiskärlek. Och jag är så tacksam över att dessa två juveler har fått hänga ihop så länge. Nu återstår det att se om Mickan kommer att välja Svettpärlan till hösten. Vi håller tummarna.

Idag tog jag sovmorgon och sedan städade jag huset. Lite tvätt och lite plock, sedan glassbilen. Promenad med Milou och sedan inkörning av ved. 20 lass med skottkärran, till att fylla vedlåren i garaget samt inomhus. Så skönt att ha det gjort. I slutet hände dock ett litet missöde. En styck vedklabbe model XL faller ur mitt grepp ovanför mitt huvud. Jag lyckas, efter visst jonglerande, fånga den igen – dock med ett styck bröst emellan. AJJJJ!!! Faller baklänges och allvarlig…det är svimningstendens. Gör färdig,  in i huset och av med kläderna på överkroppen. Ingen snygg syn kan jag informera om. Snabb överläggning med mig själv….”Hej Akuten! Jo det är så att…”Vad är oddsen för att läkare och sjuksköterskor kommer att tro på min lilla berättelse? Eller snarare, vad är oddsen för att de tror att jag förlustat mig med något helt annat? Blir det en sådan där skröna, en vandringssägen, om rektorskan och hennes deformerade bröstvårta? Nej tack…..Så nu har jag steristrippat, tejpat och bandagerat all by myself….Aj!

Snart dags att byta om och dra mot kvällen Nobelfest. Jag har inte valt klänning ännu, men jag vet att jag kommer att få proffsassistans till mitt hår. Det ska bli så kul! Imorgon hoppas jag att jag har pics och matberättelser att ge er. Trevlig lördag vänner…Kram Mia

”Jag hade en gång ett hus….

….med möbler, mattor och ordning. Men det var för länge sen, så länge sen. Svara mig du? Var är det nu? Jag bara undrar, var är det nu?”

I onsdags var det plötsligt livsnödvändigt för familjens alla pojkar att det var just den äldsta (maken) som skulle hämta den yngsta på förskolan (Gabriel), samt fånga den mellersta (TB) på väg från skolan. Och naturligtvis, inte mig emot. Jag stannade kvar och jobbade undan så gott jag kunde. Intet ont anandes, om jag säger så…Och när jag äntrar hemmet, mitt älskade happyvardagshemman, så lyser det så vackert i alla fönster och brasan är tänd. Så mysigt! Jag smyger in och vad skådar mitt norra öga……En ny liten leksak har flyttat in. I STORSTUGAN! Utan att tomten har varit på besök.

Vad är det för fel på leksaker som får plats i ett ordinärt barnrum? Jag kan nämligen meddela att det är en avancerad form av hinderlöpning som ska ske då man måste besöka toaletten nattetid – hinderbana i blindo. Prova gärna det! En riktig utmaning. Alla pojkar, utom vår lille hundpojke, är mycket lycklig över detta nyförvärv. Milou däremot, han är mycket skeptisk till svischandet längs golvet. I skrivande stund består nu våra familjeutrymmen av en stycken bilbana och en koja modell XL. Jättekul! Känns riktigt cosy och välstädat. Not! Men det kanske inte lämpar sig med ännu ett ämna att dra upp där i terapidivanan som vuxen son så….

Härliga fredag! Fruktansvärt oväder inatt med hysterisk blåst och regn, lite bättre imorse men tilltagande redan från lunchtid. Det estimeras ett nytt oväder inatt. Nåväl….nu är vi alla på hemmaplan så. Gabriel har idag debuterat som lekkompis på bortaplan. Och det gick jättebra. Ganska otippat, men så härligt. Jag hämtade hem en överlycklig kille från Mickan. Tack familjen Örnblom för er gästfrihet. Övriga familjen har varit i skolan och sedan handlat på hemvägen. Lite trix med dammsugaren och tvättmaskinen och nu…nu har friden lagt sig. Vi ska njuta av bakad potatis med olika fyllningar ikväll samt prova Cecilias (Prästgårdsdrömmen här på mamabloggen) knep i tävlingen På Spåret. Vi ska alltså tävla tillsammans maken och jag, inte mot varandra. Han vet inte om det ännu, men men…Det blir nog en trevlig överraskning för honom. Tro ni inte det? Vem skulle inte vilja vara på lag med rektorskan, liksom.

Imorgon laddar vi för Nobelpersonalfest och på söndag är dagen fylld av fotboll. Jag vågar knappt skriva det, men jag tror minsann jag är i fas nu på jobbet. Så nice! Det innebär möjlighet till en ganska leasure helg. Kram Mia

As if…..man vore Nobelfestdeltagare

Vad är väl en bal på slottet? Eller ett deltagande på en Nobelfest? Hur roligt kan det egentligen vara att trängas med en massa människor, snubbla på klänningssläp och äta mat någon annan har lagt upp på ens tallrik. Skåla kors och tvärs, konversera okända människor om väder och vind samt allt däremellan och dansa till en musik man knappt känner igen. Tänk om man skulle råka spilla! Eller rapa! Eller inte gilla maten! Eller prutta! Eller gäspa! Eller….  Låt oss leka lite!  ”As if….Som om…” Låt torsdagskvällen gå i låtsaslekens tecken och häng på i kommentarsfältet. Låt oss drömma oss bort! Låt oss fantisera! Och visst passar det en torsdag bäst. Jag älskar torsdagar! Jag älskar känslan av att ha bara en jobbedag kvar innan ledighet! Jag älskar känslan av att hela långa helgen ligger där inom räckhåll! Så here it comes….

Om jag skulle föräras ett deltagande på den berömda Nobelfesten, då tror jag att jag skulle vilja ha hela kittet. Jag skulle vilja ha klänningen och kavaljeren i frack. Håruppsättning hos frissan och make up hos en artist. Häftigaste pjucksen, barnvakt och natt på hotell. Japp, because I´m worth it….

Min klänning skulle helst vara champagnefärgad och hellång (något annat vore väl iof otänkbart, men…) med genomskinliga vida ärmar. Skorna skulle helst vara modell högklackade och något mellanting mellan ormskinn och  leopard. Mina smycken skulle bästisMaria få låna ut (snällt va?) och mitt hår skulle vara lockigt, glansigt  och lagom glammigt uppsatt. Tro ta mig tusan att jag skulle velat ha en liten tiara också. Är det fest, så är det.

Min kavaljer (maken) och jag skulle laddat upp med en föråkare och sedan bara njuta. Ramlat tillbaka till hotellrummet och sovit gott. Vaknat till hotellfrukost och sedan glatt oss åt att äntligen vara Nobelpristagare. Nämnde jag inte det? Jo, jag fick ju Nobelpriset också, förstås. I litteratur, något annat ämne vore otänkbart. Eller Fredspriset skulle ju också funka. För tillfället känns det nämligen som hela min tillvaro är en enda lång och utdragen fredsförhandling – på bred front.

Hahaha…in my dreams….Här är det vanlig torsdag i början av december och jag har haft en riktigt hyfsad dag. Ett trevligt svarsmail från någon som insett hur tyken han lät i gårdagens långa mailkorrespondens och ett mycket bra föräldrasamtalsbesök. Det känns så innerligt skönt i hjärteroten när saker faller på plats. Solen skiner, det är lovat snö under natten. Imorgon är det fredag och veckans to-do-lista börjar se ut som om den fått rejält med stryk. Me like! Ikväll blir det TBträning och sedan MC D mat…Ingen Nobelmat så långt ögat når….inte ikväll i alla fall….

…Men väl på lördag….Det är inte många gånger jag har varit på bal och någon riktig Nobelfest har jag aldrig besökt. Förra året hade vi ju Nobelfest för våra elever (något vi har vartannat år) – Kommer ni ihåg? Men i år…i år är det minsann personalens tur. Så på lördag smäller det! Personaljulfest utan det obligatoriska julbordet. En personaljulfest som är Nobelfest. Le Chef och kollegan Janne kommer att förse oss med en utsökt trerättersmeny och jag tillsammans med SO-Patrik ska servera. Alla måste vara högtidsklädda och det blir aktiviteter och dans i Nobels anda. Gissa om jag längtar…..Pics och berättelse kommer förhoppningsvis på söndag. Håll ut!

Tomorrow darling….See ya! Kram Mia