Ostrukturerad struktur

Struktur och ordning. Färgplanerat och undanplockat. Var sak på sin tydliga plats i hemmet. Puffade kuddar och vikta plädar. Skorna i fina rader och ytterkläder upphängda och knäppta vid sin galge. Endast magasin framme (med snygga kantrader i ok färger) och då i prydliga högar. Jag gillar bestämda platser – eventuellt är det kanske någon av er som har misstänkt det, kan jag tro. Men faktum är att det underlättar ju i vardagen med färre ställen att leta på. Matvaror ”bor” på bestämda platser i kyl, frys och skafferi och det närmaste wild and crazy jag kan komma, det är att byta organisation kring vad som ska stå var. Kläder hänger efter ett visst system – ljust till mörkt, kortärmat först och långärmat sedan- eller ligger vikta i specifika högar (det inkluderar underkläder som färgsepareras). Varje familjemedlem har sina garderober och lådor och det är JAG som styr över dessa. ME, MYSELF and I…..Egenutnämnd hövding över ordning och reda. Och visst pustas det och stånkas det ibland från make och TB. Att jag är dryg, förstår jag, men faktum är att jag tror de gillar mig och mina idéer ändå. De inrättar sig – pikas lite, men inrättar sig.

Annat är det med the little fellow i Happyvardag, oftast kallad Gabriel. Han inrättar sig inte i någonting what so ever. Han har alltid en egen idé. En egen lösning. Utan att ta hänsyn till sin mamis kontrollbehov. Han bubblar på i munnen på en och avslutar alltid med: ”E de en bra idé tycker du gosimami?” Kanske är det åldern. Kanske är det tröttheten. För det kan väl inte vara förnuftet som gör att jag faller till föga? Gång på gång. Han vinner – övertygar mig alltid, men mästrar aldrig med detta eller skryter. Att hans idé är den bästa är en slags självklarhet för honom, något han tar för givet. Som det mest naturliga i världen. I sitt rum har han fina förvaringsystem från det härliga småländska inredningsvaruhuset och de används oftast. Till en del av hans saker. Det andra står snyggt uppställt framme. På bord och i fönstersmygen. Längs golvet och på stolar. Han bygger upp små podier och här exponeras allt möjligt. Allt det som för tillfället faller Gabriel allra mest i smaken. Likt en dekoratör ändrar han om och gu nåde om man stör  i hans ordning.

För det är precis det allt handlar om. Maken och TB köper min ordning och struktur (om jag inte tackat er tillräckligt så, from the bottom of my heart…Thank´s guys), medan Gabriel har en helt annan uppfattning om ordning och struktur. En slags ostrukturerad struktur, för att namnge denna företeelse. Och jag håller på att få spunk i hans rum. Inte för att det är oreda, för det är det inte. Men bara därför att det är så mycket saker överallt i regnbågens alla färger. Jag gillar att ha tolkningsföreträde och att det är MIN ordning och struktur som gäller, men att jag har mött min överman det är ett som är säkert. Här nedan har han byggt upp en slags bilbana – kreativt va? Och så förbaskat färgglatt att jag får huvudvärk….

 

Regntung skyline här i Happyvardag idag. Tog sovmorgon till 7.30 och sedan mys i läsfåtöljen. Vid nio drog Milou och jag ut på promenad och sedan blev det långfrukost med dagens blaska i högsta hugg. Maken for till stan på kompisfika och vi andra hängde hemma. Lite hemmaekonomi, lite spel. Lite fika, lite mys. Och nu är det dags för att se Arsenal möta Norwich. Framåt kvällen ska vi fira farfar/svärfar som haft födelsedag i veckan och jag vet att det vankas kalkonmiddag. Mumma….Och eftersom jag vann kampen om att få hämta hem TB igårkväll (runt 23), så är det alltså min tur att INTE köra ikväll. Hehe….

Happy Saturday, vänner….Kram Mia

Skrämselpropaganda en fredag

Hur har ni det mitt i fredagsmyyyyyset? Bara fint hoppas jag. Att hålla fredag är så underbart härligt tycker jag. Har man sedan blivit välsignad med en toppendag, så är det nästan för bra för att vara sant. Vaknade tidigt och trotsade morgonfrusenheten och gav mig iväg på en prommis med Milou. Väl hemma var TB redan i duschen och Gabriel vaken, vilket gav till resultat att vår mellantid var bättre än någonsin förut. När jag, efter lämnande utanför skola och inne på förskolan, sladdade in hos Råbergs Bil för däckbyte stod de på posterande vakt för att ta hand om vår riskokare. Vilken service, alltså… Det gick snabbt och eftersom jag lovat maken att införskaffa isbergssallad till tacobuffén, tog jag Maxi i bara farten. Här passade jag dessutom på att göra min egen helghandling i en nästan folktom affär. Tillbaka på jobbet 8.30 – det kallar jag en effektiv start på veckans sista jobbedag.

Sista punkterna på veckans to-do-lista avverkades, så även några på nästa veckas. Bonus!!!! Jobbedagen avslutades med en underbar tacobuffé och en rolig video på Youtube. Höll på att kvävas av skratt, wrapssmulor och lite vatten….Hemgång 13.00 – det är för bra för att vara sant. Packa in varor, bära in ved och så lite städning med lättan som mor Anita kallar det dagliga röjet. Fint! På med thaisoppan som nu puttrar på spisen och igång med baguetter att bakas i ugnen. Finaste svärmor på besök med presenter från Ullared till sönerna. Utfodring av TB som ska tillbringa kvällen på fotbollscup i Emmaboda. Sen gosade jag ihop på fällen framför brasan. Vilken härlig dag! Så här i efterhand inser jag att jag borde ha köpt en lott, men är man uppvuxen med hot om speldjävulen så är man….Alltså, ingen lott!

Trycker igång lilla datorn och nedanstående meddelande dyker upp. Med ens känns det sådär, måste jag erkänna….Nån som vet vad det betyder – på svenska alltså?

Jag undrar mest vilka de stackars IT-administrators är? Och där kom liksom fredagen av sig lite….

Hoppas ni har det härligt och att planerna för helgen innehåller mycket mys. Sista helgen innan adventspyssel….Jag längtar så….Vi ska som sagt njuta thaisoppa och det ska bli mycket spännande att se vem som vinner kampen om att få hämta TB vid klockan 23 ikväll…..På återhörande imorgon! Håll gärna fredag för mig med…Kram Mia

As if….man vore ett djur

….vilket skulle du då vara? Tigrinnan eller lejonhanen? Den loja katten framför brasan eller den trofasta hunden? En guldfisk i sin skål eller ett rådjur i sin flock? Husmusen på ständig jakt efter mat eller den flitiga myran på väg till sin stack? Giraffen som blickar ner på världen eller örnen som färdas fritt i himmelens höjd?  Låt oss leka lite! Förra årets tisdagslek kring hemlisar blir årets torsdagslek och med annat fokus – nämligen ”As if….Som om…” Låt torsdagskvällen gå i låtsaslekens tecken och häng på i kommentarsfältet. Låt oss drömma oss bort! Låt oss fantisera! Och visst passar det en torsdag bäst. Jag älskar torsdagar! Jag älskar känslan av att ha bara en jobbedag kvar innan ledighet! Jag älskar känslan av att hela långa helgen ligger där inom räckhåll! Så here it comes….

Jag har själv lite svårt att välja, ty det finns minst två varianter som jag tror skulle funka fint för mig. Ena delen av mig tror att jag borde välja delfin. Det vackra graciösa, men ganska storvuxna, djuret som smidigt far omkring i vatten. Åh, jag älskar vatten. Tänk att simma omkring dagarna i ända. Dyka och hoppa, göra små konster och volter. Pussa på människor och charma till sig mat och tilltugg. Prata så vackert och erbjuda människor läkning av både smärta och sorg. Visst låter det ganska tilltalande?

Men det jag allra säkert skulle kunna njuta av så är det att vara hund. En vacker, mellanstor hund. En perfekt kombo av att vilja motionera, busa och socialisera å ena sidan och att vara en levande ”värmekudde” och erbjuda gos och mys i soffa eller säng å den andra. Tänk att få maten serverad och bli promenerad. Familjemedlemmar som öser sina superlativ över en och som blir lyckliga av mitt välkomnande hem. Att bli klappad och borstad och kelad och ompysslad. Milou….jag skulle kunna vara Milou!

Nu får man ju innerligt hoppas att man inte vaknar upp imorgon och har transformerats till ett djur, bara för att man skojar om det här. Man har ju sett filmer menar jag, där både det ena och det andra händer. Förra veckan fick jag på ”Emmas wish”, där man i en månad fick leva som ung bland andra som behållit sin ålder. Och ingen känner igen en….Det där kan ju vara upplägget för en annan As if. Torsdagen har spenderats i Växjö på kurs och nu är jag så in i nordens trött. Tur säger jag, tur att det är fredag imorgon och en helg som är mycket nära förestående. En helg som ska innehålla innefotbollsturnering 6 mil bort för TB, ett födelsedagskalas för svärfar och en hel massa mys. Många anledningar att läsa vidare här under helgen…hihihi…Ses snart igen! Kram Mia

Marie Smith är min hjältinna…

Om du mot all förmodan har missat Maries blogg ”Mitt liv i USA” så sök upp den redan nu. För då har du missat någonting alldeles för länge, vågar jag lova. Marie är en frispråkigt, härligt befriande skånska med huvudet på skaft och med ordets begåvning. Hon räds inte att förkunna sig åsikt och att hon tar de svagare under sina vingars beskydd, det är då ett som är säkert. På ett glatt och opretentiöst sätt bjuder hon in till sin livsvärld kring livet over there och på ett träffsäkert sätt levererar hon sanningar om både ditten och datten. Hon var en av de allra första till att läsa och kommentera hos mig och sedan dess har vi följts åt.

När jag så fick korn på de vackraste stövlar jag någonsin sett och dessa förstås såldes av ett företag i USA, med svårigheter till shipping, då bara fanns hon där. Precis så som jag föreställer mig henne – stark och bestämd. Erbjöd sin hjälp med att frakta hem dem till mig. Som den naturligaste sak i världen. Inte många människor gör så….Marie, du är FAB och tusen tack för all hjälp! Igår landade dessa sötnosar i mitt hem och nu känns skogarderoben fulltalig…..(för ett tag i alla fall)…

 

Onsdag och lillördag. Brrrr…vilken iskyla imorse. Tur att jag kom ihåg att beställa däckbyte till vår mellanstora riskokare – på fredag dock, men men…Ännu en bra dag på jobbet, även om jag fick springa och gömma mig ett tag. Creative var nämligen här och det var dags för stora pysselbeställningen inför skolans julpysseldag. Åh, jag fick både kli och utslag och fladder i magen och ett litet spår av hyperventilering….Det där är verkligen inte min grej! Men jag är förstås överlycklig över att vi gör detta – härlig dag på skolan då det pysslas och knepas och knåpas och bakas och äts julbord för personal som elever. Idag ska jag gå hem lite tidigare och göra ett röj i mitt hem. Lika säker som jag är på att det är nödvändigt, lika säker är nämligen maken på att det inte alls behövs. Nåväl…där har jag tolkningsföreträde så….

Imorgon torsdag far jag till Växjö med CissiCilla och vi ska gå på kurs. Vi ska lära oss mer om hur utrullningen av det nya betygssystemet och då helsthur det ska se ut i år 6 och 7 nästa år. Mycket spännande! Just därför måste jag nog slappa extra mycket ikväll och ….just det….Jag har ju tv-jouren. Biggest Looser 19-20, Bonde söker fru 20-21 och Grey´s 21-22. Oj oj oj….Ha en fin onsdagkväll! Kram Mia

Skolcool – Läslust

Jag minns än idag när jag lärde mig läsa. Jag minns min eufori över att kunna flyga med fingret över bokstäver och faktiskt förstå vad som stod där. Jag minns min bokslukarperiod (vilken höll i sig i många många år) och då jag nästan bodde på biblioteket. Åh, det är något visst med biblioteksböcker! Jag älskade att vandra längs hyllorna, ta med mig en stor hög till närmaste bord och välja ut vilka exemplar som skulle få följa med mig hem. Att leva sig in i karaktärerna. Att krypa upp i läsfåtöljen hemma och bara försvinna in i en alternativ värld. Att ha separationsångets över att en bok tagit slut. Att läsa. Att lära. Att förstå saker ur någon annans synvinkel. Många har varit mina favvoförfattare genom åren. Många är de titlar som har varit min favvobok. Och många är de böcker som har blivit lästa både en och två och många gånger….Varför blir en del barn (elever) bokslukare? Hur kan det komma sig att några barn är så enormt svårflörtade med att läsa böcker? Och hur kan vi leda dem in i läslusten? ….Skolcool är alltså mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside-information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

 Många är de föräldrar som har panik över att deras barn inte kan läsa då de börjar förskoleklass (eller år 1 på vissa skolor). Men hallå….det är ju det man ska lära sig i skolan. Vi lärare är så enormt tacksamma om vi får jobba med ord och ljud, rim och ramsor, syntes och analys och så bokstavsinlärningen förstås. Visst är det underbart härligt för det enskilda barnet om man lär sig läsa innan skolstart, men man får aldrig tro att detta skulle tillhöra vanligheten. Det är ljuvligt att få vara med när barn ”knäcker läskoden”. För en del går det snabbt och enkelt, medan andra får kämpa tappert och länge. En del lär sig aldrig, utan får lära sig leva med läs-och skrivsvårigheter. Till dessa barn finns det en mängd hjälpmedel som fungerar alldeles utmärkt kompensatoriskt. Varje lärare väljer själv sin läsmetod och det finns en uppsjö att sälla sig till. För de allra flesta barn spelar det absolut ingen roll vilken metod man väljer – de lär sig ändå – medan vissa elever behöver något specifikt. Diskutera gärna med ert/era barns lärare – vi älskar sådant. Men bli inte hysteriska om det tar tid för ert barn. Det innebär inte per automatik att de kommer att vara sena med allt i skolan. Ett lysande exempel är vår TB. Han knäckte inte läskoden förrän han gick på våren i årskurs 2 och snacka om att det var svårt att ha is i magen men….När han slutade år 8 i somras hade han VG i ALLA skolämnen (utom bild). Så att barn hinner ikapp…det är då ett som är säkert.

Vad kan man göra som förälder då? Ja, inte ska ni agera skola på hemmaplan i alla fall. Det är lätt att det där med läsning och ljudande blir en hang up och det vill vi inte. Mitt råd är förstås att läsa för ditt/dina barn. Läs högt. Låt dem få underbara läsupplevelser. Jag säger som Astrid Lindgren…fortsätt läsa högt för ditt barn, även om det kan läsa själv. Det är två helt olika saker att läsa tyst för sig själv eller att bli högläst för. Läs böcker och tidningar, artiklar och deras egna alster. Prata om det ni läst. När de blir säkrare på sin läsning kan ni med fördel läsa varsin del – varsin sida eller varsitt stycke.

Och till alla er som har barn (inte sällan pojkar) som aldrig verkar hamna i någon bokslukarperiod. Till alla er som har barn som har så svårt att komma igång med ett stycke, en tidning, en bok. Till alla er som tjatar er blåa för att övertyga ert barn om vikten av läsupplevelser. Tvångsläsning leder ingen vart. Kanske gör den till och med mer skada än nytta. Försök hitta en helt annan ingång till ert barns läsning. Försök hitta rätt sorts texter som bygger på meningsfullhet och nyfikenhet. Och framförallt…. hjälp dem igång. Det allra bästa sättet är att hjälpa dem över sin tröskel. En av de allra jobbigaste trösklarna är oftast de 15-30 första sidorna i en ny bok. LÄS DEM HÖGT FÖR DITT BARN! Gör det spännande och läs hela den textmassan på ett bräde, så att de blir sugna att fortsätta. Så gör vi ofta här hos oss på Svettpärlan och vi har märkt enorm skillnad på elevernas sätt att ta sig an sina böcker. Att dramatisera en början eller en händelse i anslutning till en bok eller ett projekt är vardagsmat här på Svettpärlan. Nedan ser ni fyra snygga tjejer som dramatiserar årstiderna.

Och om ni som vuxna har glömt att läsa högt för varandra – återuppta gärna det i er familj. Det är en underbar stund. Maken och jag läser ofta högt ur tidningar för varandra. Inte sällan roar vi oss med att en läser en rubrik från ni vet de där superseriösa veckotidningarna och den andra ska gissa vad artikeln egentligen handlar om. Eller också läser vi artikeln högt och den andra ska gissa rubriken. Riktigt roligt!

Tisdag i Happyvardag och även idag har vi blivit erbjudna solsken. Ljuvligt! Tyvärr har jag ganska sena jobbedagar denna vecka (läs normala för de flesta andra yrken) och kan därför varken utnyttja dagsljuset eller solen, men visst är det härligt ändå. Bra dag på jobbet och TB har varit på skolDM i fotboll hela dagen. Inga planer för kvällen, ej heller några måsten. En riktigt bra dag, med andra ord. Imorgon hoppas jag kunna visa er bilder på ett nyförvärv till min garderob….något riktigt snyggt. 12.30 skulle paketet levereras och det var på vippen att jag skolkade….Syns imorgon go vänner….Kram i lass till er alla

Framgång….

Idag bjuder jag på två godingar – en i bildformat och en i textdito. Två saker som berör mitt hjärta och som alltid skapar ett leende. Sådana där saker man behöver en regntung, grådaskig dag, likväl som en övertrött måndag. Idag är dock ingetdera….

Denna måndagen är den lättaste på länge. Maken dök upp straxt efter 18 igårkväll och vi fick en härlig farsdagsmiddag tillsammans – nypillede reijer, nybakad baguett, samt chickenbacon sallad. Efter diverse uppackning och en påbörjad maskin tvätt samlades familjen i soffan och vi kollade tv ihop. Så enkelt det var att somna sen för oss. Och idag är det måndag. Sol och klarblå himmel, efter en råkall morgon. Idag tog Milou och jag äntligen en liten morgonpromenad och vilken härlig start på dagendet blev. Alla på plats på jobbet och en hel del avklarat. Och så en totalledig kväll på det…..nice!

 

Visst är den väl för söt! Den sitter vid min arbetsplats och den speglar så mycket av det som sker här hos oss – dagligdags. Imorgon kära vänner skriver vi tisdag och det är dags för en ny Skolcoolhemlis. Väl mött igen….Kram Mia

Nu gör jag slut…..

Sur och tråkig. Gammal och …hrm….nött. Inget annat än gnissel och gnäll. En riktig bråkstake, faktiskt. Och så ful på det…Och rödfnasig. Nä, nu har jag banne mig fått nog. Alla är ersättninsgbara, bara så att du vet lilla gubben. Och även om det kan framstå som lite provokativt, kanske till och med lite magstarkt, att ta detta uppbrott i offentlighetens ljus så….”Det är över nu….men jag kommer ihåg alla dagar med dig. Dom är över nu….”

Jag tänker skaffa mig en ny. Bara så att ni vet alltså. En ny liten leksak till mami. En ung och fräsch sak utan varken packning, rygga eller historia. Och absolut inget åt det rödaktiga hållet – rött och rektorskan är inte kompatibelt med varandra. Ut med den gamla och in med den nya. Något lite mer färglöst. Något som matchar mitt temperament bättre. En lättstyrd och lättmanövrerad kompis. Någon som vill det jag vill.

Lördagens trädgårdsarbete höll på att ta en ände med förskräckelse. Svårt att avgöra vem som var mest, så att säga. Jag var så förbannad att det rök ur både öron och näsa och min fd kompis rök den med…För att inte tala om ljudnivån – gnäll och gnissel samt några högst obestämbara ljud i falsettläge hos min fd  kompis. Själv fann jag mig utsöta ett och annat primalskrik modell värre. Två grannar (Putte och Roffe) samt mina barn kom till undsättning. Alla gjorde sitt yttersta för att hjälpa till och lätta upp aktuell stämning och det hade de inte mycket för. När rektorskan blir arg, då bör man hålla sig undan. Fråga de som vet…..Jag klampade runt i trädgården, sa sådana ord som vi i vår familj enbart  säger i garderoben (eller inlåsta på toaletten) samt agerade ganska hårdhänt får jag väl lov att tillstå.

Så sorry kompis….vår relation har definitivt passerat bäst-före-datum och nu är vi färdiga med varandra. Vad maken än säger….

Vilken kall natt det varit…brrrr….Städning av huset gick som en dans, likaså tvätt och vik och stryk. Det blev en tidig iskall prommis med en gammal elev som behövde livscoaching och sedan en brunch på det. Mis en place för kvällens farsdagsmiddag är nu genomförd och paketen till maken inslagna. Milou och jag ska ta en skogspromenad och Gabriel ska samla pinnar. Det verkar som han tycker att det saknas några till det blivande majbålet…hrm….Därefter tänder vi brasan (inomhus, inte majbålet ännu), bakar en god kaka till kvällen och fixar lite skolarbete. Vid 18 trodde maken att han skulle landa på hemmaplan och då mina vänner…då är ordningen återställd. Puh!

By the way….jag tror jag körde sönder gräsklipparen på riktigt. Undra om man anses som en sämre variant av människa då?

Kram Mia

Som en väv av mönster…

….och av tunna, tunna små trådar. Letar sig finurligt fram. Bygger små broar. Vänder tillbaka. Återvänder till sin startpunkt. Ett slags ”backa bandet” och så börjar vi om igen.

 

Likt spindels väv av trådar, lever kanske livet ett slags eget liv. Att våga möta livet med öppet sinne. Att släppa kontrollen. Att våga tro att det finns en mening med allt som sker, även om den är svår att utrönja just här och nu. Som kontrollmänniska känns det ju så tryggt att vara den som styr och ställer – det är ju liksom så man blir till. Att tro att man kan inte bara får, utan kan och skall, vara med och bestämma allt. Att planering är a och o, förberedelser livsviktiga för ett kommande resultat och eliminering av slumpar den yttersta av tillfredsställelser. Att banna sig själv så fort något inte blir precis som man tänkt sig. Att bli störd (och förstörd) av det som avviker.

Det där som jag beskriver är ju så mycket rektorskan. Eller kanske den jag har varit i så otroligt många år (ni vet…jag är ju gammal…). Men sen november 2010 har mycket av mitt liv handlat om att vända på stenar. Att våga ifrågasätta sig själv och alla invanda mönster. Att försöka sig på ett utifrånperspektiv. Att ta lite mer av semesterrektorskan med sig in i Happyvardag. Att våga leva och njuta. Att inte inbilla sig att man måste vara bäst och alltid göra allt rätt och redigt. Att göra upp med det lutheranska arvet och sluta ge sig själv dåligt samvete hela tiden. Att inte göra saker för att man tror att andra (och jag själv) förväntar sig det av en. Att ha överseende med sig själv. Lite tålamod. Och älska sig själv. För den man är och allt det man står för – inte det man gör och presterar och andra människor pratar om. Att veta att fel och brister faktiskt är mänskligt och inte alls ett tecken på svaghet och något man måste dölja. Att skratta åt sina egna tillkortakommanden och egenheter. Det är ganska befriande härligt att inte ständigt söka perfektion. Att känna livet i sig. Att vara nöjd. Att tycka att good enough är världens nästan bästa livslärdom.

Till detta vaknade jag. Kan det finnas en vackrare novemberlördag, tro? Gårdagen bjöd på sista dagen som Le Chef för rektorskan (åtminstone för denna gång). Jag har haft en härlig vecka med Janne i köket – en skojfrisk själ med mycket bus i blicken. Det är något visst med arbeten där man blir klar för dagen. Där varje dag är en egen enhet, med klar början och klart slut. Där rutiner efterlevs och inte så väldigt mycket oväntat sker. Och där man får städa iordning och diska och se hur kaos förvandlas till ordning. Det var precis vad jag behövde just nu….

Hem och mysfikade med mor och far som varit här och tittat till vår sjuka lille (hehehe…snart 1.80 lång, men ännu några kilo lättare. Sådär när man inte ens väger 60 kg) TB samt tänt en fin brasa. Lille papsen ville Tradera lite och sedan tog jag en sväng med snabeldraken. Färdigställande av käk och duka bord. Barnens kusiner (Ebba 17 och Matilda 14) kom över och spenderade fredagskvällen med TB och Gabriel. Jag och syster yster samt 11 andra goa medarbetare drog på after work på stadens Harrys. Underbart god buffé och kall dryck. Många härliga berättelser och skrattsalvor som haglade i luften. En god investering, helt enkelt. Hemkomst, iordningsplock och sedan nattinatti tillsammans med Gabriel straxt före 22.

Lördagen ska bjuda på fint väder sägs det och det bådar som sagt var gott. Jag tänker mig en sista sväng med gräsklipparen, räfsa och plocka in de sista bollarna. Grillen ska TB och jag försöka baxa in i garaget och kanske kan det bli en liten fika utomhus. Storhandling till Gabriels stora glädje eftermiddag och sen är vi bjudna till bästisMaria på tacokväll. Låter som ljuv musik i mina öron. Nu ska vi baka chokladscones till frulle och kladdmuffins till fikat. Hoppas ni alla får en ljuvlig novemberhelg och på återhörande! Kram Mia

As if….man vore ensamstående

Vi två – maken och jag. Ett par sedan 1990. Tvåsamhet. Ni vet delad glädje är dubbel glädje. Och delad börda underlättar. Att vara som starkast när den andre är svag – när man liksom behövs som bäst. Att veta att den andre tar emot en när man faller. Att jämka, samsas, kompromissa. Att inte alltid få sin egen vilja igenom. Att slipa sina kanter mot den man känner sig som tryggast med. Att stå enade då det blåser som mest snålt. Att älska i nöd och lust. Låt oss leka lite! Förra årets tisdagslek kring hemlisar blir årets torsdagslek och med annat fokus – nämligen ”As if….Som om…” Låt torsdagskvällen gå i låtsaslekens tecken och häng på i kommentarsfältet. Låt oss drömma oss bort! Låt oss fantisera! Och visst passar det en torsdag bäst. Jag älskar torsdagar! Jag älskar känslan av att ha bara en jobbedag kvar innan ledighet! Jag älskar känslan av att hela långa helgen ligger där inom räckhåll! Så here it comes….

Vaknar till klockan på morgonen och sträcker mig lojt i sängen, för en sekund eller två. Sedan flyter allt enligt rutin och mycket effektivt. Sönerna vet precis vad som gäller när och hur och vips är vi på väg mot skola/dagis. Efter fullgjort dagsschema styr TB kosan mot bilen och jag hämtar upp liten Gabriel. Vi stannar till på Willys och gör en sanbbhandling innan bilen nästan autopilotar sig till vårt hem. In med alla prylar, avklädning och igångsättning av diverse tv-apparater och spelkonsoller. Inplockning av varor, hämta posten och så hämta in ved. Inplockning av prylar på rätta platser och så igång med lilla brasan. Fram med lite fika, fixa tvätten och sedan påbörja matlagning. Väl till bords har sönerna nästan hunnit slutföra sin måltid, innan jag påbörjat min och så vips sitter jag ensam kvar. Tuggar och bläddrar förstrött i reklamhögen. Kul måltid…Disk, plock och så landar jag i soffan. Gabriel och jag kollar tv och sen är det nattning. Jag somnar förstås sött och vaknar upp som i en dimma. Ramlar ut i tv-soffan och sitter där och zappar. Hittar inget bra, så jag nattar TB och sen lägger jag mig själv. Läser några kapitel i min bok och sedan är dagen ett minne blott…..Imorgon är en ny dag….en ny dag av att göra allt, tänka själv och inte ha någon att dela tankar och infall med. Jag är nog inte gjord för det konstaterar jag. Ingen del av mig njuter av egenkontroll över tvfjärren – ej heller av att få bästa platsen i soffan eller kunna sträcka ut sig tvärs över sängen. Jag vill inte bestämma allt själv – ej heller bara ha mig själv (och barnen förstås) att ta hänsyn till. Det är bara att inse det…..jag är en curlande människa och jag älskar det….

Rent förnuftsmässigt förstås jag förstås att de flesta människor inte själva väljer att vara ensamstående. Jag förstår vidare att jag naturligtvis skulle skapa mig helt andra forum för att bli påfylld och inte bara sitta här som en blomkruka (som jag gör när maken är på vift). Jag förstår också att varje konstellation har fördelar och nackdelar. Och det jag förstår allra mest av allt är att jag är grymt impad av alla som lever som ensamstående. Att ni orkar dra runt tillvaron på egen hand är beundransvärt. Att ni finner mod, kraft och vilja. Att ni är så händiga och fixar allt. Jag hade gått under, skulle jag tro just nu. Jag är så viljestyrd att jag har svårt att uppbåda kraft till det som tar emot. Som tur väl är, trivs vi med att bidra med så olika saker maken och jag, att allt blir gjort och vi båda är glada och påfyllda.

Jag saknar honom. Jag tycker om att ha honom vid min sida. Jag trivs med att vi samexisterar här i Happyvardag – att vi är så samspelta så att allt bara flyter utan att vi behöver planera och fördela. Jag behöver hans strykningar över min kind och puss på min panna. Jag vill att han ska hämta upp mig då jag somnat med Gabriel och istället låta mig krypa in i hans famn i soffan – fast att han tittar på Bourne något och jag blir skitsur på en skitfilm. Extra mycket gillar jag att bli omstoppad jag med på kvällen och att han går till sängs efter mig – så att jag somnar medan huset är upptänt och trivsamma ljud sorlar i bakgrunden. Men jag är glad för hans skull….De njuter, spelar golf och äter härliga måltider (antar att de dricker hysteriskt gott också förstås). Solen skiner på dem och det är 23 grader varmt. Golfbanorna är jättefina och sällskapet toppen så…Men jag tror han längtar lite efter lilla frugan i alla fall…..

Nu ska jag vara Johanna i badet, som min lille paps brukar säga. Johanna i badet är jag bland allt skummet och så sjunger jag -allt från barnvisor via psalmer till schlagerdängor. BästisMaria känner väl till detta efter att ha kamperat ihop med mig på diverse kurser. Johanna i badet kan tex dyka upp en tidig morgon (05.00) likväl som en sen eftermiddag. Det är en liten egenhet jag har….Ikväll gör jag Croq Monsuier till mig och goa mackor till kidsen och äter gör vi nog vid tv:n. Imorgon är det fredag och min sista dag i köket. Tidig sluttid och sedan ska vi gå på After Work tillsammans på Stars ´N Stripes – kall dryck, god junkfoodbuffé och goa medarbetare. Kan nästan inte bli bättre….

Kram Mia

Det går bra nu….

Lillördag har förärat hela dagen. Vaknade efter en underbar nattsömn och morgonen liksom bara flöt på. Hur ofta händer det då? Jag svarar själv…..inte så att det stör i alla fall. Första jobbetimmarna som mig själv och jag hann med råge det jag tänkt mig. Resten av dagen tyckte jag att jag skötte mig riktigt fint i rollen som maken, Le Chef. Men kanske att jag liksom mer har en touch av mattant, än Le Chef. Nåväl…jag älskar ”restaurangvärlden” och att skära grönsaker, lägga upp, plocka fram, diska, torka och småprata med alla goa elever och medarbetare är en härlig sysselsättning. Idag serverade vi potatis-och purjolökssoppa och nybakade baguetter. Vad mysigt det är när eleverna inleder matronden med att påtala hur gott det luktar och vad gott det ser ut.

Tyvärr såg TB lite moloken ut då han skulle äta och efter ett besök hos skolsyster upptäcktes det att han hade närmare 40 graders feber. Igen! Stackaren, men tur att jag inte får vabba ty det hade blivit lite roddigt i dagar som dessa. Nu blir det till att vila igen för honom. Själv mår jag allt bättre. Hostan är nästan helt borta, febern likaså. Orken är det värre beställt med, men man kan ju inte få allt på en gång. Dessutom utför jag ju hederligt kroppsarbete nu – att köksjobba sitter liksom inte utanpå. Med tanke på TB valde vi att gå hem tidigt idag. Jag fyllde upp mina fina vedkorgar och sen kom min lille paps på besök och tände brasan åt mig. Jag är ju liksom rädd för eld. Men att elda var ett måste idag – duggregn och lite småkyligt. Brrrr…. Så nu är jag nybadad och doftar finemang. TB ligger nerbäddad, Gabriel kollar TV och brasan sprakar hemtrevligt. Ikväll har jag tv-jouren med Biggest Looser, Bonde söker fru och sedan Grey´s. Lite kvällsfika, datorn på magen för att titta in hos alla fina bloggisar och så två nya magasin på det.

Ja, det går bra nu……Kram Mia