Ju mer vi är tillsammans!

Tack alla söta goa bloggisar för så mycket positiv feedback kring mitt tisdagstema Skolcool. Ni ger mig så mycket beröm och jag är noga med att föra detta vidare till världens bästa medarbetare….nämligen mina. För det är ju så….Det är ju inte jag som gör allt det härliga som händer hos oss på Svettpärlan. Jag känner att jag vill ära dem som äras bör och i väldigt många fall är det just mina goa anställda/mina medarbetare. Ni ska veta att de är headhuntade till sina positioner hos oss. Att skapa ett gott arbetsklimat och en optimal personalgrupp – det är som att lägga ett pussel. Att våga förstå att olikheter är en styrka. Att olikheter berikar. Att olikheter kompletterar. Jag gillar verkligen den bild som framträder i vårt Svettpärlepussel. Jag har sett till att omge mig med ytterst kompetenta och proffsiga medarbetare som dagligen hjälper mig att förverkliga och leva min livsdröm – nämligen Svettpärlan. Jag finns mest med i bakgrunden. Jag coachar och utmanar, ifrågasätter och uppmuntrar samt sprutar  idéer. Jag hoppas att de upplever att jag ger dem möjlighet att växa som individer och pedagoger – att jag ger dem de bästa förutsättningar jag kan uppringa för att de ska kunna genomföra sitt uppdrag. Att de blir sedda, lyssnade på och respekterade för den de är. Och när de skiner som starkast, när de får som mest god feedback, när de lyfter Svettpärlan – det är då jag har lyckats bäst som rektor. Mitt ledarskap handlar om att coacha mina medarbetare till stordåd…Amen!

VAD HANDLADE DÅ DEN STORA SMÄLLEN OM IDAG?

Straxt efter skolstart klockan 8 släcktes plötsligt skolbyggnaden ner och två ”bomber” briserade. Skrik och gråt och tjut hörs vida omkring. Larmet börjar ljuda genom vår megafon och eleverna fick information om att ta det lugnt och stanna kvar i klassrummen. Snart får de veta vad som hänt och att bomberna avger en giftig gas. Enligt en prioordning (hela år 6, flickorna i år 8, pojkarna i år 9 och sedan resten)försågs de med gasmask och evakuerades till vårt skyddsrum i källaren. Här planerade sedan eleverna gruppvis hur återuppbyggnaden av ett samhälle ska gå till. Dagen tillbringades utomhus där läger byggdes, mat skulle letas och lagas och hela samhället skulle ta form via lagar och regler, ismer och samhällsstruktur med mera med mera…. Detta fortsätter sedan under veckan. Spännande!

Ni ska veta att er feedback  betydde extra mycket idag. Jag läste igenom alla kommentarer igen, efter att jag hade öppnat ett anonymt brev från ”Ett gäng föräldrar”. Ett aggressivt brev som var fyllt av kritik, ifrågasättande och insinuationer. Det är förstås ok att framföra sådant till mig. Jag förväntar mig inte att alla ska säga ja tack och amen, le och nicka och tycka att allt vi säger, gör och beslutar är tipptopp. Att inte alla sympatiserar med allt är helt normalt. Men hallå….ska inte vuxna föregå med gott exempel? Är det ok att spy galla i ett anonymt brev och avsluta med :”Hoppas du tar till dig våra synpunkter”  Vi strävar efter att våra elever ska göra personliga ställningstaganden samt våga uttrycka sina åsikter på ett konstruktivt sätt. Att de ska kunna argumentera med väl underbyggda resonemang. Och ja, inte bara strävar efter – eleverna skall kunna detta och betygssätts därefter.

Tack för att ni orkade läsa. Imorgon är en ny dag och jag hoppas att de som skrivit brevet väljer att kontakta mig. Men på plats på skolan ska vi ha lika kul som vanligt…..och det är ju faktiskt det enda som egentligen betyder något. För är man missnöjd, finns ju alltid alternativet att byta skola.

Pax Vobiscum….och kram från rektorskan…

 

16 thoughts on “Ju mer vi är tillsammans!

  1. Älskade Mia..
    Vilket otroligt spännande projekt.. som jag sagt så många gånger förr och det TÅL alltid att upprepas.
    Ni driver en skola utöver det vanliga och jag änskar att fler hade möjlighet att få sina skolår i en så fin miljö.
    En miljö där man inte struntar i barnen, en miljö där man inte struntar i lärare, i en miljö där alla får synas.

    Så som det ser ut i de flesta av de kommunala skolorna idag är inte positivt, barn som missas, barn som inte får rätt hjälp, barn som inte törs visa sig etc.. å lika är det faktiskt för många lärare, lärare som inte har den fina coachen som du är… nä fram för fler fina skolor.

    Till er som klagade, för mig är det märkligt att man gömmer sig som anonym när det gäller ens barn.
    Är det något i liviet vi verkligen borde stå upp för så är det ju barnen.. men gör man det när man skriver ett brev anonymt?
    Som sagt, valet är fritt att byta skola.

    Mia.. du är bara bäst och om jag var nära nu så skulle jag KRAMA om dig hårt och länge.

  2. Åååå vad spännande! Trist att framföra sina reaktioner anonymt.. Som förälder borde man föregå med gott exempel och stå för sina åsikter!

    Känn dig stolt! Det ni gör är fantastiskt.

    Kramar

  3. För mig är det fullständigt främmande, vansinnigt och oförståligt hur man som VUXEN människa kan skriva ett anonymt brev med klagomål på den skola där mina barn går. Herregud, hur förväntar de sig att deras upplevda problem ska lösas om de inte vågar framstå med vilka de är? VARFÖR vågar de inte?!

    Jag skakar på huvudet och blir samtidigt rädd för att de finns sådana här föräldrar bland oss. Bland mina barn (för de finns ju helt säkert överallt).

    Mia, hoppas att du orkar fokusera mer på övriga föräldrar på din skola och här på bloggen. Det här är helt fel sätt att försöka påverka. Tyvärr tar de nog inte kontakt med dig. Kanske finns det en gnutta sans hos dem som gör att de inser att det vore förbaskat pinsamt att erkänna att man betett sig på det barnsliga viset.

    Jag säger som dig, och som jag säger till de som ibland kräks fullständigt över sitt jobb. Varsågod, det är bara att lämna om du tycker att det är så vansinnigt dåligt. Vojne, vojne jag blir mörkrädd.

    Styrkekramar från Stockholm

  4. Jag ställer mig totalt oförstående till det ”gäng föräldrar” som skrivit ett anonymt brev för att ta upp saker de upplever problematiska. Hur har de tänkt att du/ni ska kunna ta tag i problematiken eller ens kunna diskutera saken när de inte ger sig till känna? Pinsamt är det minsta jag kan säga om saken.

    Jag hoppas verkligen att du inte tar åt dig. Är man så feg att man inte vågar stå upp för sina åsikter så är ju frågan om man verkligen menar det man skriver…

    Nä, koncentrera dig på dina medarbetare och elever och de föräldrar som på ett konstruktivt sätt vill utveckla Svettpärlan.

    Många, långa kramar

  5. Det låter som om ni har ett väldigt härligt oh inspirerande klimat på er skola!!
    Och jag hoppas innerligt att vuxna människor vågar träda fram och stå för sina åsikter…man kan ju verkligen undra varför man väljer att vända sig anaonymt med sin kritik då dialog torde vara så mycket mer fruktsamt!

  6. Låter som en verkligt spännande dag hos er! Jag hör bara positivt om Svettis och tycker det är supertråkigt med det där brevet. Märkligt att framföra kritik anonymt i ett brev…. och på ett otrevligt sätt dessutom. Ni gör ett fantastiskt arbete på Svettpärlan och jag brukar lyfta er i våra pedagogiska diskussioner.
    Kram

  7. Tack alla ni söta…Jag har haft en tyngd kväll, men imorgon kommer jag att vara som vanligt. Hoppas jag. Rent förnuftsmässigt vet jag ju att jag ska strunta i det och fokusera alla de andra, men ni vet…det biter sig fast, äter en innifrån. Bläh!

    Kram Mia

  8. Jag skulle med glädje ha dig som chef! Du har den rätta synen på dina medarbetare tycker jag, att ni jobbar tillsammans mot samma mål och att det är pga allas insatser som ni lyckas! Du är bäst! Och verkligen rätt person på rätt plats!

    Fasiken vad trist med det där brevet. Svårt att ta till sig synpunkter då det är anonyma tycker jag!

    Men vilken spännande dag ni verkar haft på Svettpärlan!
    Nu skall jag läsa skolcool!
    Kram finaste

  9. Wow en sådan tankeställare ni fick till. Eleverna kommer säkert att få många aha upplevelser om hur man kan lösa/leva livet ifrån scratch. Bra att ge dem en tankeställare i dagens tekniska samhälle. Kram

  10. Stå för din åsikt, dina beslut och dina val. Det försöker vi lära våra små. Så sorgligt att inte kunna vara öppen för en dialog, att gömma sig mynnar inte i någon konstruktiv utveckling. Kram

  11. Vilket bra och spännande projekt, vi lever i en skyddad värld, tänk om….v i inte gjorde det OCH tänk om barnen i framtiden skulle råka ut för nåt, vilken bra utbildning de fått om de lärt sig tänka i kris.

    Ibland blir man bara galen på föräldrar, gör som jag, skit i dom och OM de vill att jag ska ta dem på allvar då gäller följande:
    1. Man pratar med MIG inte skit OM mig.
    2. Man är inte anonym i nåt brev!!!
    Därmed basta!

    KRAMEN!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *