Skolcool – Booksmart vs Schoolsmart

Duktiga flickor och halvengagerade pojkar. Prestationer och resultat. Vad man minns man av sin skoltid egentligen och hur användbart kan detta vara utanför den sfär det lärdes in i? Uppdrivna krav och jakten på de högsta betygen. Stress och press och en hel massa frågeställningar kring vad skolan egentligen skall skicka med sina elever. Elever som håller på att duka under eller elever som njuter (nåväl, nästan..) av sin skoltid? Elever som lär inför nästan möjlighet att redovisa sin kunskap eller elever som lär för livet? Ja, idag sticker jag ut hakan här i Skolcool. Idag utmanar jag genusförespråkare, det vet jag, men sanningen är att enligt min erfarenhet finns mycket klara flick-och pojktendenser när det gäller kunskap och lärande. Ytterst stereotypa könsmönster förvisso, men ändå. Måste det vara så då? Vad kan vi alla skolaktörer göra åt det? Skolcool är alltså mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside-information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

Den skola vi har idag, enligt Lgr 11 och det nya betygsystemet, och faktiskt även det som Lpo 94 med sitt betygssystem stod för handlar ytterst lite om kvantitet. Ytterst lite om att lära för specifika provtillfällen. Och bara till en begränsad del om ämnesfakta. Istället pratar vi om fakta som kompletteras med grundläggande färdigheter som sedan används som byggstenar för analys och förståelse (högre kvaliteter). Här ser man varje stund tillsammans som ett redovisningstillfälle, där muntligt är lika viktigt som skriftligt. Där individuell kunskap och kollektiv dito värdesätts högt. Där vägen fram bedöms likväl som målet. Som ni säkert förstår måste man förhålla sig till hela sitt kunskapsinhämtande och sitt lärande med detta i fokus.

Till skillnad mot förr och Lgr 80 med ett relativt betygssystem ( ni vet 1-5 och där kunskapen jämfördes inom klassen och betyg fördelades utifrån hur bra övriga var). På den tiden gick det alldeles utmärkt att memorera fakta inför prov, rapa upp det under provtillfället, kvittera ut ett betyg och sedan glömma. Det blev alltså mer ett kvitto på hur mycket ork du hade att råplugga ämnen. Analys och förståelse hyllades inte på något sätt, däremot om du hade memorerat vad som stod gömt i en bildtext. Den här tiden gynnade definitivt oss duktiga flickor (för det var just flest duktiga flickor…). Vi kunde läsa till ögonen blödde. Flitigast vann på något sätt. Om man hade turen att inte gå i en så duktig klass, vill säga.

Jag skiljer alltså på att vara booksmart och att vara schoolsmart. Men smart det är bra att vara. Smart i bemärkelsen taktisk, menar jag nu och det kan alla vara. I dagens system finns det förstås många duktiga flickor kvar och kanske är det just därför så många just flickor i övre tonåren mår allt sämre psykiskt, som söker allt mer hjälp via Råd och Stöd samt BUP. Flickor som inte tycker att de är tillräckligt duktiga och som inte enligt dem själva duger något till. Flickor med svajande självförtroende,som inte längre kan kompensera sig själva med ett hejdlöst pluggande, alla rätt på provet och högsta betyg. I dagens system räcker det inte att vara booksmart. Det räcker inte att veta på vilken sida svaret stod eller exakt skriva av hur saken antyds i texten. Det räcker knappt till godkänt, så varför ödsla tid på det sättet att plugga.

Schoolsmart mina vänner…Schoolsmart is da shit helt enkelt. Många är de pojkar som genom åren varit just schoolsmarta – som inte har gjort mer än de måste, inte lagt ner mer tid än nödvändigt och som förut med nöd och näppe klarat sig undan med en trea. De som upplevt skolan som något mer leasure och som haft föräldrar som nästan fått en infarkt i jakten på att få igång dem. De är nya systemets klara vinnare. Schoolsmart står för att lära sig saker, inte memorera. Att förstå och kunna dra slutsatser. Att våga göra personliga ställningstagande och argumentera för sin ståndpunkt. Att våga se saker i andra sammahang och göra jämförelser av olika slag. Det där kräver ett helt annan typ av inställning till kunskap och lärande. Och bara för att pojkar i allmänhet är mer schoolsmarta, innebär det väl absolut inte att vi ska se våra duktiga flickor som förlorare?

Nä, vi ska ju se det som en utmaning att ge våra duktiga flickor en betydligt mer angenäm resa genom sitt skoläventyr. Vi måste hjälpa dem genom att inte uppmuntra ett kvantitativt sätt att ta sig an skolarbete. Vi måste redan från det att de är små uppmuntra dem till förståelse istället för memorering. Till att inte göra mer, bättre eller snabbare – utan med andra kvaliteter. Vi måste uppmuntra dem till att diskutera, ställa frågor till sig själv (en slags hypoteser) och fundera kring möjliga svar. Låt dem anta saker. Låt dem pröva sina tankar. Låt dem undersöka saker. Svaret i sig kanske inte alls är det viktigaste, utan att kunna förklara hur man kom fram till ett svar. Uppmuntra våra flickor till att tycka och tänka – att göra personliga ställninsgtaganden. Att argumentera för sin åsikt och förvänta sig respekt. Det är att ta död på traditionella och stereotypa könsmönster enligt mig.

 Och ja självklart, precis i genusperspektivets anda…Visst finns det pojkar med ”duktig-flicka-syndrom” och flickor som redan från start är schoolsmarta. Samma sak gäller förstås uteslutande för dem…Låt oss bara försöka göra varje barns skolgång till ett äventyr fyllt av möjligheter till livskunskaper…

Åh, idag mina vänner känner jag mig nästan som gamla vanliga rektorskan igen. Det är knappt att man vågar säga det men i alla fall…En bra halvdag på jobbet, med en hel del uträttat och så en mysig lunch med kusin Vitamin. Stannade på Willys och handlade glass i mängder och lite annat mys. Nu hägrar läsfåtöljen och den brasa maken precis tänt åt oss. TB har fastnat i Star Wars och Gabriel bygger på sina legobyggen. Maken ligger i sängen och läser. Imorgon ska jag jobba heldag, då några måste-möten ska fixas på eftermiddagen. Gabriel ska ha nallefest på förskolan, annars hade jag tänkt mig en go sovmorgon. Nåväl…jag lägger mig kanske i massefåtöljen på jobbet om jag behöver. Imorgon ska jag raljera lite kring Gabriels språk och förresten…jag kanske kan få med bilderna på två klädgodingar som fick följa med mig hem idag…

Kram Mia

9 thoughts on “Skolcool – Booksmart vs Schoolsmart

  1. Absolut är det så! ”Duktiga flickor”, oavsett om de är flickor eller ibland pojkar, har det jobbigt och mår ofta inte bra. Hos oss känner jag dock att vi alltid fastnar i att arbeta för de svaga och resonemangen förs bara kring dessa elever, och aldrig runt de elever i den andra änden av ”skalan”.

  2. Jag tycker att ditt resonemang är vettigt Mia! Jag är genusförespråkare, definitivt. Och jag tänker som du. Att varje barn först och främst är en individ och att vi ska ta död på prestationsdjävlarna och göra lärande till något roligt och till ett äventyr.

    Kram på dig!

  3. Tänkvärt. Och sant, tror jag också. Tack, jag beaktar och tar genast till mig det du beskriver med inlärning. I vardagen tror jag att jag tänker på det mer än i skolarbetet. En så enkel sak som att döttrarna fick varsitt rosa band i förrgår (de frågade själva om de kunde få det). Flera barn på skolan frågade vad det var och de kunde berätta lite om bröstcancer och ”mammas kompis Pia dog i det”. Och berättade om sin morbror.

    Jag ser alltid extra fram emot tisdagar.
    :-)
    Kram!

  4. Ja, så som jag önskade att jag bara kunde läsa (som så många andra i klassen) kvällen innan ett prov och få bra betyg och sedan göra annat, men det fungerade aldrig! 😉
    Nej, här har man kämpat sig igenom skolan och skolböcker där ingen igentligen bryddesig om vad jag tyckte och tänkte om saker och ting.
    Nu när dottern går i skolan så är det mer så som du beskriver med egna åsikter och glädje i lärandet då man tar det till nästa steg och det är underbart.
    Nu blir det mer tänka till här hemma.
    Här diskuteras det mycket!

    Kramar.

  5. Klokt! Och som vanligt ett viktigt ämne i skolcool!
    Och att det är smart att vara smart!
    Smart sagt! 😉

    Visst är det viktigt att se alla som egna individer, så är det ju. Alla är vi olika. Alla barn har olika lätt för att lära och förstå. Och det måste vi ta hänsyn till!

    Kära du, äntligen på bättringen!
    Kram i stora lass

  6. Lika vis som vanligt.
    Precis så försöker jag uppfostra min dotter – ”att tycka och tänka – att göra personliga ställninsgtaganden. Att argumentera för sin åsikt och förvänta sig respekt.”
    Och jag tror verkligen att jag lyckats. För hon är stark och klok!

    Nallefest? Det lät mysigt :)

  7. Vad underbart roligt att ni gillar mitt tema. Jag blir ju så engagerad och skriver mastodontlångt….ni borde få guldmedaljer hela högen.

    Kram finingar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *