Skolcool – Resurstilldelning

I samma veva som man pratar förskola eller skola, nämns allt som oftast ord som gruppstorlek, antal elever och resurser. Ibland kan det till och med kännas som om hela skolans problematik kan rymmas inom dessa begrepp – i synnerhet just resurser, som enligt många bör vara svaret på alla våra böner, lösningen på alla problem, alltings mittpunkt. Och jag får stora skälvan. Att sätta sin tro till något så förgängligt som resurser, är för mig exeptionellt oproffsigt. Nu menar jag naturligtvis inte att resurser är oväsentliga, men allting handlar för mig om vad man gör med sina resurser – ja, egentligen vad man gör med alla sina givna ramar. Att anpassa sig och att våga Tänka OM!

Dagens val av hemlis var ganska enkelt. Det är förvisso så många saker jag vill skriva om och det riktigt kliar i fingrarna, men jag tycker att detta är så basalt och något man måste ha med sig till skolans f-möten och utvecklingssamtl som förälder så…. Skolcool är mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

En sanning vi kan sälla oss till i skolans värld är att det alltid skulle vara välkommet med mer resurser. När jag nu använder ordet resurser är det i betydelsen  antal personal, lokaler, material  – med andra ord allt det som tar sin utgångspunkt i de pengar man tilldelas som skola. Vi kommer aldrig att få för mycket, det är en sak som är säker. Kanske kommer vi alltid att få för lite. Men hur eller hur, så handlar allt till syvene och sist om hur vi hanterar de resurser vi har. Allt sedan skolpengens införande har det blivit allt mer tydligt hur mycket det skiljer sig åt kommuner emellan- hur mycket man som kommun väljer att skolan skall få kosta. Det finns rika kommuner och det finns mindre rika kommuner. Det finns kommuner som satsar mycket på skolan och tyvärr en hel mängd kommuner som satsar på tok för lite. Hur man resonerar som kommun är väldigt individuellt och det är baksidan med kommunaliseringen skulle jag tro. Likvärdighet över Sverige är ett vackert ord, som dock känns som något av en utopi. Vår kommun satsar mycket lite på skolan, men har satt upp underbara mål om att ha alla elever godkända redan 2013 samt införandet av 1 to 1 (dvs en dator till varje elev). Dream on…..Om kvinnor kommer från Venus och män från Mars, då är jag alldeles säker på att politiker i vår kommun kommer från yttre rymden. En högst avlägsen galax på drift någonstans där i ingemansland. För någon verklighetsförankring, det har jag mycket svårt att se i deras förslag, beslut och förfarande.

Nåväl….vi har de resurser vi har. Ju förr man lär sig att hantera detta faktum, desto större chans har man att  kunna skapa en riktigt bra skola i alla fall. För mig handlar skolans kvalitet aldrig om ett jämförande av resurser – varken i tid eller rum eller med andra. Skolans kvalitet blir resultatet av hur väl vi hanterar de resurser vi har till vårt förfogande. Insikten i att tilldelade resurser måste bli tillräckliga resurser är min totala övertygelse. Det handlar om att titta på sin verksamhet/sin organisation/sina aktörer. Det handlar om att identifiera vad som är nödvändigt och vad som är önskvärt. Det handlar om att prioritera. Det hjälper aldrig att förbanna läget – man måste se till att göra det bästa man kan med det man har. Svårare än så är det inte…..Det är inte säkert att det blir bäst alltid. Det är inte säkert att det blir opimalt. Det är inte alls säkert att det är ett bra utgångsläge. MEN det är alltid bättre att medvetet göra något, än att hjälplöst ropa efter mer resurser.

Så när du nu går på föräldramöte eller utvecklingssamtal. När du stöter på personal eller allra helst rektor. När du undrar något eller kanske till och med har synpunkter. Tveka aldrig att fråga skolans representant hur de har tänkt. Ifrågasätt dem inte, men fråga gärna hur de har tänkt och resonerat, vilka prioriteringar de har gjort och varför. Och kan de inte svara, då kan du med gott samvete kräva att de återkommer till dig med svar. Det ska inte finnas något hymmel kring dessa grejer. Skolan har i uppdrag att presentera sina mål och prioriteringar. Och motivera. Att som förälder våga fråga om de har övervägt andra lösningar, kan ge en värdefull ingång till en intressant diskussion. Med detta vill jag alltså ha sagt att låt inte skolan proppa er fulla med hur hemskt allting är eller  hur dåligt resuser de har att tillgå. Just ditt sätt att problematisera kanske kan väcka dem ur en slumrande analytisk vila och skolan kan få till stånd en kvalitativ utveckling. Som förälder är du inte besvärlig eller i vägen. Du är skolans allra viktigaste samarbetspartner och vår kund…..

Tisdagen den 20 september och idag är det löning för denna rektorskan. Jippie! Igårkväll hann jag undan med en hel del på hemmaplan och idag har arbetsdagen varit toppen. Kan det vara så att jag är på väg från arbetshop till flyt. I wish….Ikväll har TB akademiträning och jag har lovat Gabriel lekparksbus och lite fotboll där. Redan klockan 18 är vi klara och då blir det hemfärd och myskväll – dusch/bad, kvällsmat och lite filmtajm. Kan inte tänka mig ett bättre upplägg för en tisdagskväll…Hörs imorgon igen hoppas jag….Kramelikram från Mia

 

 

Ups and downs…

Håll i hatten för här svänger det, vill jag lova. Kanske inte helt som en kombo av uppskjutet och fritt fall, men väl ett krängande vikingaskepp. Eller en vidunderlig berg-och dalbana. Karuseller älskar jag, men svängningar i min högt älskade happyvardag uppskattas inte alls i samma utsträckning. Jag gillar ju flyt…inte toppar och dalar.

Lördagen var supermysig och i ett lagom tempo, söndagen precis allt annat än det. Sovmorgon, städning och jobb. Promenad, brunch och sedan Soccermum on roadtrip. 12.30 lämnade vi hemmet för utflykt till Kalmar. Match och regn och förlust – behöver inte säga mer,va? Hem klockan 19.45 med trötta barn, sura kläder och en hel tvättstuga som skrek efter sin vårdare. Som tur väl var hade maken köpt hem Thai och det samt ett stort glas vin var som balsam för själen. Maken hade också plockat fram tre valbara hus till semestern och vi bestämde oss där hux flux. Till skillnad från allt innan så var det onlinebokning och betalning, så vi tror att vi har delar av semestern fixad. Hoppas och tror….Och går det i hamn, så är vi nöjda allesammans. Puh, stor pusselbit på plats. Sen ramlade jag ihop i en hög…..Trött, blöt, kall och lite ledsen – över allt och ingenting. Grät floder och hulkade mig genom både självömkan och tillkortakommanden. Somnade med uppsvullna ögon och bultande huvud och vaknade…

….vaknade pigg och utvilad och total främmande för alla de tankar och känslor som ansatte mig igår. Undra om jag håller på att utveckla ett återkommande  ups and downs-syndrom? Eller kanske är det bara PMS-häxan i mig (Tack än en gång Jenina för världens bästa uttryck)? Nåväl, för idag är jag på jobbet och har haft en fin start på jobbeveckan. Helgens arbetsinsats och förberedelser har lönat sig, solen skiner och jag hyser god förhoppning om att slutföra städning på hemmaplan samt fixa tvätt och strykning under kvällen. TB har träning men för övrigt är det lugnt. Nu kanske jag kan få vara mitt vanliga jag mer än några dagar i taget….tack!

Imorgon är det tisdag och dags för ny Skolcoolhemlis. Välkomna åter! Kram Mia

Maken tröttar ut mig…

…mer än lovligt dessa dagar.  En enorm uthållighet ligger han inne med. Var i herrans namn har han skaffat sig denna? Själv känner jag av minsta ansträngning. Jag blir matt och lite ofokuserad. Vad som skrämmer mig allra mest är att jag tappar intresset – jag blir lite avtrubbad. Det känns faktiskt sådär…. Men maken han kör vidare han – enträget. Han verkar inte se någon bortre gräns och själv känner jag nästan att den passerades för länge sedan. Att invänta varandra har nu tagits till en ny nivå – manligt och kvinnligt likaså…För precis när jag tror att vi är färdiga för le grand finale – då bara växlar han upp. När jag tror att vi är överens – då stirrar han på mig som om jag vore från yttre rymden eller något. Ofas, kanske är rätt ord….

Det började bra. Någongång där borta i maj månad. Vi började i liten skala och det kändes hanterbart, till och med ganska roligt. En skön känsla av att  sondera terrängen, scanna av marknaden. Ganska snart accelererade det och blev ett sökande med ljus och lykta efter det optimala, det extraordinära, det rätta för oss.

Men nu vete tusan? Helt plöstligt är han fast i träsket. Minsta lilla stund till övers ägnas åt detta. Husletande. Hela tiden hittas nya objekt – det ena bättre än det andra. Request har skickats till så många att jag omöjligtvis kan veta vad som är vad. Men det där är inga bekymmer för maken. Han fortsätter med samma iver, samma intensitet. Vid flertalet tillfällen har jag trott att vi är redo att signa kontrakt efter många kontaktytor med agenturer eller ägare direkt, men då…då får maken kalla fötterna. Genast scannas marknaden av – kanske byts det till och med ort. Och så börjar vi om igen. Ständigt nya önskemål som prioriteras högst – bra poolområde, bästa läge, mängden tv-apparter, snygg uteplats. Lika gärna kan det vara för blommigt, för mörkt, för långt bort. För långt borta från vad ??????

 

Om ni undrar min roll i det hela? Åh, jag är miss lilleNån…..Jag är hon som ska titta på alla objekt och säga sin mening. Ni kan ju fatta hur korta stunder i taget jag får chilla soffa eller koncentrera mig på något. Kan inte fatta att jag bara hinner blogga som jag gör….Men visst, det föreligger ingen överhängande risk för sittsår och det måste man väl vara nöjd med. Jag är också den som måste skriva alla request, för att inte tala om att författa alla mail och annan korrespondens. (Någon ägare ville skypa….skulle verkligen inte tro det….). Därefter blir jag reseledare på riktigt. Varje år, samma upplägg – först en lång lärlingsutbildning hos maken, sedan ett examensarbete i form av själva resan. Undra just om man skulle outsourca denna del av semestern till kommande år? Kunde faktiskt bli en riktigt prisvärd affär, känns det som nu i alla fall. 

Jag misstänker att samma sak pågår hos bästisMaria med familj – dock kanske med omvända roller. Det är skönt för maken att han får medhåll av Maria, när frugan blir otålig och vill rappa på affären. För jag vet ju…hur jäkla off jag än är då och då när tänkta husobjekt drar iväg i pris eller redan är uthyrda eller….Lika gärna vet jag ju hur duktig maken är på detta. Han lämnar inget åt slumpen. Vi har alltid bott ståndsmässigt – lyxigt – och haft underbara semestrar. Men just nu vill jag bara ha detta färdigt….

Lördagen började med tidig promenad i ett makalöst vackert landskap – sol, dagg, vindstilla. Blått hav och smått färgskiftande skog. Meditativt är bara förnamnet. Klockan 11 skulle Gabriel på kompiskalas på andra sidan kommunen och då for jag till jobbet för some catch up. Lite drygt 2 timmar i totalt stilla skola – jag jobbade undan en hel del. Kalashämtning med kompisprat för denna mamin och sedan var jag påfylld på denna front också. Sen lunch, lite altanhäng och sedan mis en place för kvällens middag. Hemgrillade nötfärsburgare till några, fisk i folie till någon och grillade sweetchiliscampi till mig. Och sen lite husknarkande på det…Maken har nämligen utvecklat en synnerligen akut form utav detta. Och där ropades det igen….Kommer svarar jag då….

Kramen till er alla från die Reisleiterlehrling

What happens in Stockholm….

…stays in Stockholm, or? Not! Det som hände i Stockholm tar vi med oss hem och låter påverka hela vår tillvaro – åtminstone vår jobbtillvaro. Det är underbart härligt att bli uppfylld av en kurs eller en utbildning. Och att få sitta i lugn och ro vid matpauser, shoppa lite galet och sova på hotell. Det sistnämnda är inte min favorit, men frukosten morgonen därpå är en desto större sådan. Favorit, alltså…

IT och sociala medier i skolan, så hette kursen. Om entreprenöriellt lärande och 1 to 1. Om goda exempel och vem som ska gå rastvakt på den digitala skolgården. Om Babbletown och Skolväskan. Om hur utrullningen av en ny läroplan kan gå till med digitala verktyg. Lovely! Underbara talare och inspiratörer. Vi känner oss så påfyllda och sugna på att lägga upp strategier för hur arbetet ska se ut hos oss på Svettpärlan. För vi ligger inte i framkant med detta arbete, inte på något sätt, men vi ska bli jäkligt bra på det. Tro mig!!!!! Till Stockholm for jag och bästisMaria tillsammans med våra lärare Cicci och Mats.

Tog morgonflyget upp (gäsp!) och överlevde hela kursdagen utan att somna. Rantade över staden till vårt hotell Rica och sedan blev det shopping. Två blusar (är inte det ett extremt fånigt ord…blus. Nåväl det var det jag köpte, fånigt eller ej…) och en skinnjacka.

Snabbvisit på hotellet, med dusch och plock för att sedan träffas för en drink. Ett glas bubbel och lite nötter, småprat och allmänt mys senare så gick mot restaurangen. Vi hade missat att det var restaurangvecka eller något sådant, men vi fick ett bord på TGIF på uteserveringen. Och då öppnade sig himlen. Insvepta i filtar fick vi ändå en härlig upplevelse. Vi åt snacks till förrätt och sedan lite blandad kompott till varmrätt – min godast förstås. Eller vad sägs om butterfried scampi with cheddar mashed potatoes, vegetables and chickenbreast. Och Jack Daniels dipp…..Mumma….

 Bilderna gör sig knappast rättvisa, men med Iphone och kvällsljus blir det inte bättre än såhär. Tillbaka på hotellet vid 22.30 och somnade straxt som stockar – jag sittandes i sängen. Upp och käkade underbar frukost, hel kursdag och sedan flanering innan vi tog kvällsflyget hem. Härliga dagar, men också så gott att komma hem. Mina pojkar hade klarat sig jättefint utan mami och här var både undanplockat och fint. TB: s friluftsliv hade gått över förväntan,likväl som att genetikprovet kändes ok. Alla var glada över att mamman var hemma.

Fredagen har bjudit på extremt intensiv dag på jobbet – inte att rekommendera en 2 dagars jobbvecka, inte alls. Handling efter jobbet och sen hem till fix och don. Har suttit i solstolen en god stund i så härligt väder. Nu ska här dammsugas och fixas inför en bakpotatiskväll. Imorgon ska Gabriel på kompiskalas och på söndag far vi till Kalmar för match med TB:s lag. En bra helg skulle jag tro. Ska läsa ikapp mig inne hos mina favvisar i bloggsfärenunder helgen också.  Håll ut….Hoppas ni får det mysigt ni också….Hörs snart igen…….. Kram Mia

As if…Di Leva och jag på middag

…du skulle kocka åt den mest excentriska person du kan tänka dig. Vem skulle det vara och vad skulle du bjuda på då?

Låt oss leka lite! Förra årets tisdagslek kring hemlisar blir årets torsdagslek och med annat fokus – nämligen ”As if….Som om…” Låt torsdagskvällen gå i låtsaslekens tecken och häng på i kommentarsfältet. Låt oss drömma oss bort! Låt oss fantisera! Och visst passar det en torsdag bäst. Jag älskar torsdagar! Jag älskar känslan av att ha bara en jobbedag kvar innan ledighet! Jag älskar känslan av att hela långa helgen ligger där inom räckhåll! Så here it comes….

Den mest excentriske person jag kan komma på så här måste vara Di Leva. Denna figur. Denna upplevelse. Denna färgklick. Egentligen är jag inte alls speciellt förtjust i Di Leva och kan knappt på rak arm komma på vad han är känd för. (Förlåt, förlåt, förlåt…) Men excentrisk, det känns han sannerligen. Och någonstans har jag för mig att han är vegeterian – det verkar vara ett rimligt minne…. Hrm….vad bjuder man då på?

Inledningsvis skulle ett bord med snacks stå till buds. Hemfrittade mozarellasticks, jalapenopoppers och lökringar tillsammans med varma nachos. Stavar av morötter, gurka och stjälkselleri. Och givetvis lite het salsa, en sval gräddfil samt en mellanstark dijondipp. En perfekt start på bjudningen…

Därefter skulle jag välja att grilla lite fräscha grönsaker, lättstrukna med en egengjord chili/limeolja – ett spett på zucchini, ananas, snackpaprika, rödlök samt färska majskolvar. Till detta skulle jag servera cajunkryddad grillhaolumni och en kall sås på gräddfilsbas med smak av lime och rödlök. Ett sweetchilimarinerat scampispett skulle få smyga med på grillen och kanske kanske skulle han falla till föga för dess ljuvliga doft och färg. Mmmmmm….

Desserten måste självklart få bli en smulpaj med päron, mandelmassa och riven choklad. Tillbehör glass eller vaniljsås. Till alltsammans dricker han säkerligen vatten, medan jag njuter ett härligt rosévin.

Undra om man kan beställa fint väder till helgen och kunna förverkliga denna meny. Känner att det suger lite i grilltarmen och rosé var många veckor sedan det stod på bordet. Det återstår väl att se vad Le chef har för planer med maten i helgen då…Men idag är det torsdag och kursen fortsätter förhoppningsvis enligt planerna i Stockholm. Vi planerar hemkomst till ca 22 och då lär man väl vara som en liten disktrasa. Tur att fredagen sedan bjuder på kort dag…mycket kort dag. Och sedan helg.

På återhörande go vänner och oj, som jag längtar efter att få läsa menyer. Ge järnet nu i kommentarsfältet! Kram Mia

Sömngångare

Vaknade häromnatten, eller mer framåt morgonkvisten kanske, av att maken skrek rakt ut. Sömndrucket lyfte jag huvudet från kudden och började slå med handen i sängen, för att liksom beröra (lät väl som en bra kombo slå och beröra. Hrm…) och lugna maken. Tomt! Och upp ur sängen for jag – inte snyggt och graciöst, utan mer som jätten Glufsglufs liksom. Lätt panikslagen och med tusen farhågor rusandes genom skallen. Inget drömuppvaknande precis…

Väl ute ur sovrummet möter jag maken, som förvisso ser hel och ren ut men lätt förskrämd, i dörren till Gabriels rum. -Var är Gabriel, yttrar han då? Och tro mig…inte ett uns till skämt i rösten….In i rummet rusar jag och börjar rumstera omkring i Gabriels säng, för att upptäcka att den var tom. Eventuellt hade maken antytt detta, men man måste ju liksom övertyga sig själv. Kollar hans badrum =tomt! I en sorglig liten ensam hög i sängen ligger hans älskade jajja. Då blev jag orolig på allvar. Kollar vår egen säng ännu en gång, utifall att. Tomt! Som på beställning börjar bilder framträda, tankar äta mig. Bilder som jag helst inte vill verbalisera och tankar om både kidnappning och vilsegång. Till saken hör att Gabriel aldrig kommer rantandes till oss om nätterna – Gabriel skriker på sin mami och vill att hon ska komma in till honom. Gabriel lämnar sällan sin jajja – enbart om det är under kompislek mitt på dagen.

Jakten går vidare genom huset. Vi tumlar och trängs maken och jag – som den där reklamen på TV. Hjärtat i halsgropen och morgonyrsel i hela kroppen. Känner på dörrar och fönster, som lyckligtvis visar sig vara låsta. Men var är gullungen? Och så till sist….

In till TB hade han knatat och krupit ner. Här sov de , TB balanserandes på kanten och Gabriel i usträckt majestät mitt i sängen. Vår älskade lille sömngångare…som du skrämde livet ur oss denna tidiga morgon.

När ni läser detta är det onsdag och förhoppningsvis har inlägget fungerat att styras via förinläggning. Själv befinner jag mig i Stochholm på kurs kring IT och Sociala medier i skolan. Programmet ser mycket spännnade ut och jag hoppas att kursen motsvarar våra förväntningar. Kvällen skall tillbringas på restaurang och natten i härliga hotellsängar. Kurs även imorgon och sedan hemfärd sent på kvällen. Till helgen skall jag berätta hur lilla storstadsvistelsen verkligen var….

Kram Mia

Skolcool – Motivation slår klass!

Dags att välja dagens hemlis. Det är så många saker jag vill skriva om och det riktigt kliar i fingrarna. Att hålla sig inom ramen för just ett avgränsat ämne är inte heller helt enkelt – det finns så ofantligt  mycket att berätta och så många ämnen går in i varandra så….Skolcool är mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

Åh vad lätt det är att fokusera på barns färdigheter och kunskaper – i synnerhet om man är dess förälder. Man vill ju så gärna att de ska ha lätt för sig, kunna mycket, skina, prestera och få en ganska lätt skolgång. Ingen önskar väl sitt barn inlärningssvårigheter eller hang ups i ämnen. Alla önskar vi väl att de ska vara minst lite bättre än genomsnittet. Inte sällan funderar man som förälder på framgångsfaktorer och kanske till och med dristar sig till att fundera i banor av vad man själv och ens respektive har haft lätt och svårt med. Vi vill så gärna hjälpa våra barn att lyckas och ibland kanske just det blir den stjälpande faktorn. För lärdom nummer ett när det kommer till barn, lärande, kunskap och färdigheter – lärdom nummer ett är att man ALDRIG kan vilja åt sitt barn (och inte åt någon annan heller för den delen). Ju förr man lär sig det som förälder, desto lättare blir det att fokusera vad man i realiteten kan påverka.

Som förälder kan du påverka en massa kring ditt barns skolgång. Påverkan som i delaktighet och inflytande ber jag att få återkomma till en annan gång, men den direkt påverkan till ditt barn handlar först och främst om inställning. Om du som förälder visar att du anser att skolan är viktig och inte ett nödvändigt ont, så har du mycket vunnet. Inte minst då ditt barn börjar närma sig tonåren. Ditt sätt att hantera skolan som en naturlig del av livet är a och o. Skolan är inget man skrämmer eller hotar med, inget man använder som morot eller piska. Skolan är vägen till livet – vägen till möjligheter. Alla kan lyckas i skolan – alla som vill kan lyckas utifrån sina egna förutsättningar. Det handlar förstås inte om en tävling mot någon annan, utan mot sig själv. Att hjälpa sitt/sina barn att kunna sporra sig själva. Att hjälpa dem att förstå att det finns ingen easy way out. Skolan är ibland hårt, grått arbete, men detta hårda, gråa arbete lönar sig  alltid i slutänden. Nästan alla barn drivs till en början av en nyfikenhet, en vilja, en drivkraft av att vilja veta. Barn strävar oftast efter att vara till lags och göra rätt för sig. De suger åt sig feedback som svampar och de behöver en ansenlig mängd beröm för att orka vidare. Det här är skolans ansvar, men som förälder är man förstås inte betydelselös i detta avseende. Barn behöver minst lika mycket känna att de duger till åt sina föräldrar – att vi är stolta över dem. Vårt viktigaste uppdrag är att fylla varje liten individ med mod, kraft och vilja, ty det där kommer man riktigt långt med. Det mina vänner, det är också vårt allra viktigaste samarbetsområde.

Vi föräldrar förvillar oss gärna i tanken om kunnandets makt. Att om ens barn kan och har lätt för sig, då är liksom alla problem som bortblåsta. Hur många utav oss har inte känt det under en förskoletid eller skoltid….Om bara…Men kunnande utan vilja och motivation är inte ett dugg värt. Om ditt barn bara kan, men inte vill kunna mer – ja, då lär vägs ände komma snabbare än man tror. När andra börjar komma ikapp eller saker och ting accelererar i svårighetsgrad, ja då har de kunnande barnen ibland svårt att kavla upp och kämpa. De har sällan behövt skaffa sig strategier och de är vana att vara outstanding. Det händer att dessa barn sedan blir avhängda av sina vänner. Det är lätt att se i idrottens värld, men inte sällan ser vi det i skolan också. Nä, så rubriken säger allt…..MOTIVATION SLÅR KLASS! Kan du hjälpa ditt barn att identifiera och behålla sin motivation, ja då är mycket vunnet. Misströsta inte för att ditt barn stöter på svårigheter. Hjälp det istället att hitta sin motivation, skapa strategier och framförallt – visar att det duger till ändå. Att det handlar inte om att bli Sveriges nästa stora stjärna, utan om att bli stjärna i sitt eget liv.

Ja, som ni märker ligger den här typen av coaching mig mycket varmt om hjärtat. Jag tror att rätt inställning och tankens kraft kan göra underverk. Och framförallt tror jag att de som får kämpa lite extra, är våra stora vinnarskallar. Mina två söner har inte varit tidiga med någonting egentligen – snarare tvärtom. TB har kämpat med både det ena och det andra – han fick tidigt lära sig att hantera motgångar och tillkortakommanden. De första åren i skolans värld var det läsningen och inte förrän på våren i tvåan knäckte han koden. Gissa om han var överlycklig…..ja, hela familjen faktiskt. Det som många kanske tar för givet att man bara ska lära sig lätt eller kunna redan. Men en sen lässtart behöver absolut inte innebär att ribban är satt för hur skolarbetet skall flyta. När TB slutade år 8 i somras hade han VG i samtliga skolämnen utom bild. Så misströsta icke…. Strategier och taktik är a och o. Hårt arbete lönar sig alltid i längden. Ge inte tappt. Se till att skapa och bibehåll lusten och viljan. Motivation slår nämligen klass.

Tisdagen passerar revy och TB är på vandring samt lever friluftsliv idag och imorgon. Natten skall tillbringas i egenhändigt byggda vindskydd och låt mig säga….vädret skulle kunna vara bättre. Ihärdig blåst och regn inatt, idag uppehåll än så länge. Dock en hel del blåst kvar men ganska varmt i luften. Ja, han tyckte inte att detta skulle bli särskilt kul, men att vika ner sig är ju inte hans grej. Att han är ganska ensam och lite dissad av sina killklasskompisar, förgyller ju inte detta evenemang precis men men… Gabriel började gråta redan då vi lämnade av TB imorse och jag kan bara gissa hur em och kväll skall fortsätta. Håll tummarna för mig vänner…

Kram Mia

 

Den lössläppta morsan!

Har den vilda bebin fått sin motsvarighet på mammanivå? Är det en ny bok på g? Eller är det helt enkelt rektorskan som go nuts på barnen i Happyvardag? Ja, man kan ju undra egentligen? Men faktum är att detta är ett högst medvetet val från min sida, en övertygelse och ett ställningstagande. Frågan är ändå om det berättiga en mor att göra så? Får mammor och pappor göra som de vill? Får andra lägga sig i en fostringsstrategi? Hur eller hur….I do it my way….är i alla fall min livsfilosofi så….

Jag är en hönsmamma. Och fröken Livrädd. Lägg därtill innehavandet av en lärarexamen(år 1-7) och en rektorsexamen. Samt en magisterexamen i Utbildningsvetenskap. Fatta att jag är värsta kontrollfreaket – inte minst när det gäller våra barn. (Nu skriver jag våra barn för oftast säger jag och skriver mina och då känner maken sig  exkluderad så…Ja, han uttrycker det inte direkt så, men jag hajar…). Jag har satt ett stort mål i att vara en tillgänglig och högst närvarande mor åt våra barn. Många skulle säga att jag är en curlingförälder och det tar jag som en komplimang. Jag tror nämligen att rätt form av curling ger demokratiska och samhällsdugliga medmänniskor. Jag tror benhårt på att fostra små medmänniskor in i önskvärda beteenden samt genom påvisandet av positiva exempel ge dem rätt referensram. Jag tror på ett begränsat frirum som ökar i takt med ålder och mognad. Och ja, jag har haft både hårda och strama tyglar på båda mina älsklingar (kanske även på maken, men det är en annan historia.Hihihi…)

Haft hårda och strama tyglar men nu….nu är det dags att släppa lös vildhästarna. Nä, inte direkt. Och nej, inte tror jag på att gå från total kontroll till total frihet i ett svep. Ett successivt anpassande är för oss melodin. Att först ge barnen rätt verktyg att kunna hantera sig själva och sin tillvaro, för att sedan låta dem pröva sig fram. När de har visat att de är redo släpper man av tyglarna….Just nu är detta extra aktuellt i Happyvardag. Liten Gabriel har påbörjat sitt sista förskoleår och TB, han har börjat år 9. För Gabriel handlar det mycket om att kunna verbalisera sin tillvaro allt mer. Från att ha haft allmän frågestund vid hemfärd och middagsbord, inväntar vi nu det han vill berätta om dagen som gått. Det fungerar över förväntan. Visst måste vi ibland påminna honom om vad han bör berätta om, men i stora drag får han med både det positiva och det som kanske vållat diskussioner eller annat under dagen. Rent generellt har han också blivit mycket bättre på att se sina egna tillkortakommanden i olika situationer samt behärskar nu tekniken för att be om ursäkt. Att hålla reda på medhavda leksaker fungerar tillfredsställande, men kläder är fortfarande ett stort dilemma. Både att ta på sig rätt saker, men också att hålla reda på dem. Och med tanke på alla byten som sker dagligen är kanske detta en övermäktig uppgift ännu…

TB gör sitt sista läsår på Svettpärlan – skolan där vi påminner lite extra, håller lite extra koll – ja, för att ta det i klartext: Skolan där man inte ska hamna mellan stolarna. Via Schoolsoft (vårt intranät) får man som elev och förälder massor av info. Ett underbart system för info, kommunikation och uppföljning. TB hade redan under år 8 hyfsad koll på allt i sin skolvardag, men förlitade sig ibland till lilla mamsen påminnelser. I år har jag släppt dessa tyglar helt (vad han tror). Han vet att det är hans uppdrag att informera oss, istället för att vi ska påminna honom. Hittilldags fungerar detta alldeles utmärkt. Han har startat läsåret på absolut bästa sätt och han verkar vara väl i fas i både ämnen och uppgifter.

Och om ni undrar hur hönsmamman vågar detta, så stavas det självbevarelsedrift…Nästa läsår är det dags för gymnasiet och jag förstår ju att min insyn kommer att minska markant. Just därför måste man förbereda sig både mentalt och praktiskt. Detta år kan jag fortfarande ha kollen bakvägen. TB:s lärare, mina medarbetare, har fått i uppdrag att briefa in mig om de tycker att han verkar vara på väg att tappa kontrollen – men det vet ju inte han om. På så vis skolas han ut – fasas ut – till det egna ansvarstagandet. Det mina vänner, det är rätt sätt att curla enligt mig. Amen!

F-ledig måndag här i Happyvardag idag, då Gabriels förskola håller studiedag. Tur i oturen eftersom jag själv har varit magsjuk under kväll/natt och Gabriel vaknade med ett förstadie till krupphosta. Skönt att inte behöva värdera läget, utan bara acceptera fakta. TB och maken for till jobbet och jag kröp till kojs igen. Nu har vi haft soffhäng mer än halva dagen med goa tv-program och Hitta Nemo. Givetvis gråter jag en skvätt som vanligt och däremellan läser jag de nya rekommendationerna kring skolhälsovården som nu blir elevhälsa. Spännande! Ikväll blir det träning för TB, handling och packning inför hans friluftsliv i dagarna två. Imorgon heter dagen tisdag och det är dags för ny Skolcoolhemlis. Varmt välkomna då alla! Kram Mia

 

Allt på samma gång…

…varför blir det gärna så? Varför känns det som om saker har en tendens att hopa sig – dåliga eller bra, roliga likväl som tråkiga. Som om de liksom snappar upp läget och sedan dras till varandra. Just inför den kommande veckan känns detta fenomen rykande aktuellt. Jag vet knappt var jag ska börja….

Söndag morgon bjöd på soffhäng och ljuvliga Toy Story med liten Gabriel. Därefter gav jag mig ut på promenix med le dog och möttes av detta nedanför vårt hus. Nästan dagligen slås jag av tanken – Åh, så vackert vi bor. Väl hemma dök farmor och farfar upp för att fixa uppsättning av gardinstänger (till familjen alla fingrar mitt i handen) samt klippning av little fellow. Inte hans största förtjusning, men idag gick det ganska bra. Långfrulle och sedan lite trix med gardiner, stryktvätt och datorhäng.

Så här sitter vi nu och försöker reda lite i veckan som står för dörren. Man kan lätt säga att det är en arbetshop och det stör mitt sinne. Jag gillar det lugna flytet. Och framförallt gillar jag när alla befinner sig på hemmaplan (ja, maken får gärna ge sig av på golfresor, bara jag får vara hemma). Måndag är förskolan stängd och ups….första överaskningen – maken brukar alltid vabba och ta f-ledigt när så behövs, men nu har han visst bytt jobb. Med andra ord fick jag lite långhelg. På tisdag far TB på friluftsliv med vandring, bygga vindskydd, laga mat över öppen eld etc och kommer inte hem förrän onsdag. Tisdag kommer också sotarskrället, vilken jag har försökt omboka i en veckas tid utan något lyckosamt resultat. Det innebär att jag måste befinna mig på hemmaplan mellan 11 och 13. Onsdag morgon far jag till Stockholm på kurs och återvänder inte hem förrän sent torsdag kväll. På torsdag har TB genetikprov och skoljoggen. Som jag längtar till torsdagkväll och fredag. Det här är lite för många moment för att jag ska kunna njuta. Vet liksom inte i vilken ända jag ska börja. Och ja, jag skulle kunna go with the flow och bara ta dag för dag men hallå…är det jag. Nej, jag svarar själv – kontrollbehov är mitt förnamn.

Dags att fara till Gabriels fotbollsträning. Därefter kommer maken in dit, lämnar TB och tar Gabriel med sig hem. TB har match och denna mamma har kiosken för sista gången denna säsong. Vi avslutar kvällen med köpepizza – det har jag bestämt. Håll nu tummarna för TB och att denna veckan går smidigt och i ett nafs. Kram Mia

Lördagsgodis till lilla mamma

Vardagslyx är nyckelordet för Happyvardag, varför just lördagsgodis inte är något direkt känt begrepp för våra söner. Men det innebär förstås inte att mamman måste avstå så…. Idag har jag därför passat på att egoshoppa en del och vi har haft en mysig stadstur. Det tillhör inte vanligheterna att vi åker till stan och i stort sett aldrig på en lördag, men jag måste nog revidera tidigare uppfattning. Eventuellt kan det ha något att göra med att maken var med och körde, för det är just vid momentet som det kör ihop sig duktigt för denna rektorskan.

Åh vad vi njöt Italienska delikatesser och gott vin igårkväll. Hamnade sedan framför Finnkampen, Forza Milan och någon film – maken har alltid minst några stycken program på agendan samtidigt. Zappens mästare….Somnade gott i ett mycket svalt rum (någon hade vädrat rätt intensivt om man säger så. Men jag nämner inga namn…). Klockan 06 vaknade jag, smög upp på toa och låg sedan och morgonmediterade. En stund i soffan med inspirationsblock och dator hanns med innan jag gav mig ut på en långtur. Frukostmys med grovbröd, keso-och räkröra, en halv grapefrukt och ett glas juice. Vilken energiboost!

Stadsturen bjöd på lite shopping, fika och flanering. Jag fastnade nästan i ”Alvas hus” och kom ut med en ChillNorway blus. Det fanns massvis mer som ropade på mig, men med en liten Gabriel vid sin sida behövs ingen karaktär i världen. Jag gav upp och tog rundan om leksaksaffären med honom istället. På vägen till bilen hittade jag ett par snygga höstpjucks, som givetvis fick följa med hem.

Resten av eftermiddagen har gått i slapphetens tecken. Kudde och täcke och solstolen. Ömsom sol och ömsom moln och käre tid så härligt jag power nappade. TB och Gabriel spelade spel och maken for till golfbanan. Nu ska jag ta itu med middagsfixet. Make och TB får ikväll grillade cajunkotletter och Gabriel med mami ska njuta stekt rödspätta med Skagencreme och en fräsch sallad. Och sen ska vi givetvis se ”Dyngkåt och hur helig som helst” kl. 21.45 på kanal 1. Don´t miss….

Kram Mia