Att värdera lägen!

Söndag morgon och dimman låg som ett tjockt täcke över tillvaron. Det innebar med andra ord långa tights och överdragströja till morgonpromenaden – för första gången sedan i våras. Hela luften andades höst, men det var vackert. Och lätt att andas. Tänkte säkerligen 10 gånger att motion=feelgood, väldens bästa start på dagen. Väl hemma påbörjades städning och någonstans mitt i tog vi långfrukost. Resten av städningen gick sedan som en dans och lagom till avslutat verk sken solen och de 20 graderna verkade ha hittat rätt. Underbart härligt! Solstolen hägrade förstås och Milou intog loungehäng. Gabriel flööög fram som en virvelvind i trädgården – ömsom fotboll ömsom hoppa studsmatta. Ömsom göra kullebytta i det daggvåta gräset.

Att ta sig tid att njuta solens strålar i nobban har inte alltid varit en självklarhet för mig – det är ingen självklarhet nu heller, för att vara helt ärlig. Det är så otroligt lätt, åtminstone för mig, att förledas att tro att tillvarons alla måsten (obs många egenuppställda) skall ha förtur. Men jag jobbar helt enkelt hårt på att lära mig att värdera lägen. Att värdera vad som är önskvärt och vad som är nödvändigt – både i mitt privata och i min profession. När det gäller min profession har jag mycket lättare för att fixa det där, men i min privata sfär har jag en tendens att vara mycket hård mot mig själv. Jag har genom åren satt upp en hel arsenal av regler och måsten. Urfånigt! Jag har haft märkbart svårt att unna mig den där vardagslyxen i att sitta ner, vila, samla kraft och ladda batterier. Men undan för undan har jag lärt mig. Jag har inspirerats av goda exempel, både här på Mama och IRL. Jag har blivit snällare mot mig själv.

Just nu skulle jag vilja påstå att jag oftast (bortsett från förra jobbeveckan då…) är bra på att värdera lägen. Jag sätter inte upp fåniga regler eller måsten, utan försöker värdera vad som är mest angeläget just här och nu. Förut drevs jag ständigt av dåligt samvete över allt det jag inte hann med, medan jag nu försöker ge mig själv cred för allt jag faktiskt gör. Det är som bekant omöjligt att spela på båda planhalvor samtidigt. Man kan inte, eller jag kan i alla fall inte, driva mitt företag framgångsrikt, vara supervältränad, ha mycket kvalitetstid med barn och make, stort socialt umgänge, resa, ha ett hem i tipptopp, vara pigg, glad och utvilad. Den ekvationen får jag aldrig att gå jämt ut,så nu har jag slutat försöka. Däremot måste man ju inte ge upp på alla punkter. Man måste inte heller göra statiska val. Man kan ju värdera lägen.

Jag försöker därför snabbt överlägga med mig själv kring vad som får mig att må bäst i varje situation. Jag försöker vara openminded för möjligheter, dock i balans med att kunna låta bli saker utan att få dåligt samvete. För ibland är vetskapen om att allt i hemmet är klart mer värt än att jag har motionerat kroppen. Ibland mår jag allra bäst av att sjunka ner i tv-soffan, trots att middagsdisken inte är gjord. Och ibland betyder en morgopromenad långt mycket mer än en sovmorgon. Barnen….ja, de och deras aktiviteter prioriteras alltid som nummer ett. Jag vill ALDRIG att de ska känna att jag har satt mig själv före dem. Jag hade oceaner av tid till egna aktiviteter innan dem och förhoppningsvis kommer jag att ha det då de är utflugna också. Att vara en högst närvarande mamma, värderas alltid högst av rektorskan.

En underbar helg med perfekt balans mellan nyttigheter och slapp. Jag känner mig både utvilad och påfylld. Vi har haft mycket tid tillsammans och det är en källa till mitt välmående. Jag gillar inte då det är tider att passa hit och dit. Jag gillar inte hysteriska race då så mycket som möjligt skall hinnas på så kort tid som möjligt. Jag gillar inte bara att liksom bocka av saker – att göra för att det ska vara gjort. Nä, jag är ju en njutare. Jag är en lyxlirare. Och trygghetsnarkoman. Vilken treenighet!

Igår värderade jag läget till att byta årstid i våra garderober, något som jag funderat på fram och tillbaka och som igår kändes helt rätt. Idag känns det kanske inte helt rätt. Felvärdering! Idag känns det inte helt rätt att hoppa i jeans och boots och stickekoftan. Som sagt var skiner solen och det är 20 grader. Så kan det gå….TB och maken befinner sig i Skåneland idag och skall bevista AIK mot Malmö FF – en match som eventuellt skulle kunna bli ganska stökig. Jag hoppas innerligt att de båda är väl medvetna om vikten av att på plats värdera lägen.

Fotbollsträning för liten Gabriel och sen köpemat till oss. Ikväll ska vi ha kojmys och kolla någon film. Jag hoppas på Toy Story….Hörs imorgon darlings…Kram Mia

 

 

7 thoughts on “Att värdera lägen!

  1. Åh, raring vad glad jag blir! Jag blir så glad att du värderar din tid på bästa sätt, att du unnar dig tid till avkoppling. Tid till återhämtning! Varje gång jag läser att du suttit i solstolen eller hängt i loungen eller så, så ler jag och tänker, duktiga Mia! Hon är BRA hon!
    Jag önskar jag också kunde, jag vet att jag skulle behöva det. Hur gör du?
    Kram fina

  2. Skönt att koppla av i stolen, men jag måste säga att jag förvånad över att den vädermissbrukare som du är inte visste att det skulle komma varmare grader 😉

    Kanske du har värderat bort väderprognoserna denna vecka 😉

    Kram på dig

  3. Fraggeldarling….jag har blivit gammal och trött. Hehehe…nä, allvarligt. jag har gett mig den pÃ¥ att kunna hitta balansen. Och jag är inte att leka med dÃ¥ jag har bestämt mig.

    Kristina…hade hört talas om varmare väder, men trodde föga pÃ¥ det. Och det fick man ju genast äta upp. Men jag hälsade ändÃ¥ solen välkommen – i aningen för varma kläder.

    Kram Mia

  4. Hög mysfaktor denna helg ser jag..
    Det gör mig glad, jätte glad.

    Att du gjort stora.. nä enorma framsteg när det gäller att hitta en balans med vad som anses vara sunt råder det inga tvivel om, ingen lätt match när man är kontrollfreak (jag vet eftersom jag är en sån).

    Då måste man tänka lite extra på vad som är viktigt i livet?
    Barnen, familjen, må gott, njuta, jobbet, vännerna..

    Så du kan gott sträcka på dig och känna dig som en stor förebild för oss alla trogna läsare.

    kramar om i massor

  5. Tålamod Fraggel….du blir säkert sakta men säkert bättre på det. jag håller tummarna!

    Kan tänka mig det Katarina. Och det rä så lätt att glömma sig – I know…

    Tack söta Ewa…..jag gör som du säger. promise!

    Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *