Pojkstreck eller Vad man kan lära sig av andras mindre önskvärda beteenden

Oj, vilken lång rubrik det blev idag! Det har hunnit bli torsdag i första skolveckan och några frågetecken har rätats ut och några andra har definitivt tillkommit. Stämningen är ändå god och framförallt serveras vi väldigt god mat hos oss. Båda mina pojkar börjar komma in i lite andra rutiner, eller snarare är de på väg in i andra rutiner. Nattugglan Gabriel är nu i säng till ca 21, vilket är ett enormt framsteg, och TB han kryper till kojs utan anmärkning från sina paranteser. Alla aktiviteter är igång och snart så även läxor och tid för handledning. Även om jag älskar ledighet, känns det rätt mysigt när det börjar ordna till sig igen.

Annars blev det en ganska tuff start för TB. En kille ansåg sig uppenbart nödgad att göra livet lite surt för honom – det är inte alltid lätt att vara rektorskans son. TB skrattar åt ett skämt, killen ringer upp en kompis och hittar på en massa som TB skulle ha uttryckt samt namnger honom, varpå kompisen anser att killen ska slå ner TB. Kul skolstart…TB var bekymrad. Fundersam. Och kände sig obehaglig till mods. Känslan av att inte veta till vem lögnen sagts och huruvida förtalet skulle rasa vidare eller dö ut är tärande. Ska man våga ge sig ut på byn och vem väntar runt hörnet? Vi pratade och pratade och pratade. Lade upp strategier för fortsatt hantering och givetvis involverades två fantastiska pedagoger. TB var lugn då han for till skolan (för egen del hade jag kämpat mig igenom alla tänkbara scenarier i tanken. Kämpat med att inte fortplanta mina tankar och en begynnande rädsla hos honom), full av tillförsikt och med fullt förtroende för de lärare som skulle hjälpa honom. Det gick jättebra. Killen menade att han bara hade skojat, fast att samtalet var autentiskt. Han bad om ursäkt och ringde upp sin kompis, vilket räckte för TB. Han valde storsint att ha överseende med ett mindre önskvärt beteende. Han valde att se det goda i killen och satte sin förhoppning till att det inte kommer att upprepas. Och jag är så stolt över hans sätt att resonera. Över hans övertygelse om att  killen gjorde fel val och att alla förtjänar en ny chans. Att ingen tjänar på att en massa bad feelings snurrar omrking i tillvaron.

Liten Gabriel kom hem och berättade glad i hågen att en pojke hade spottat på honom på förskolan under dagen. Självklart ifrågasatte jag vad han själv hade gjort, sagt eller möjligen förmedlat genom sitt sätt att agera och han menade att han var oskyldig. ”Jag gjorde ingenting före. Och ingenting efter spottet, sa vår lille charmör”. Jag frågade då om han trodde att det fanns något som den andre killen skulle kunna ha uppfattat illa, men han vidhöll sin oskuld (vet inte om man kan lita på det men…). Hur eller hur, berättade Gabriel att han hade talat om att man får inte spottas för det kan finnas bacillusker i det. Man får heller i sparkas, slåss, boxas eller säga dumma saker. Du vet sa han, han är ju mindre än mig och när jag var liten gjorde inte jag rätt alltid. Då måste någon som vet bättre berätta för en. Som den naturligaste sak i världen släppte han det – även det ett beteende jag är grymt stolt över. Att inte ge igen bara för att någon annan har börjat, det kan ta ne långt här i livet. Eller åtminstone ge en mer behaglig resa.

Så vad vill jag ha sagt idag då? Ja förmodligen att:

Man kan aldrig bestämma hur man skall bli bemött eller behandlad av andra. Man kan aldrig bestämma hur andra kommer att tala om en eller vad någon kommer att säga till en. Man kan tyvärr inte alltid förvänta sig ett korrekt bemötande. Men man kan absolut bestämma sig för hur man själv vill vara mot andra – hur man bemöter, hur man talar till och om, hur man behandlar. Man kan också bestämma sig för hur man skall hantera andra människors mindre önskvärda beteenden. Man kan välja att kriga och man kan välja att ha överseende. Man kan välja att tjura och man kan välja att förlåta. Man kan välja att tycka illa om och man kan välja att se det goda hos en annan.

I happyvardag lever vi efter devisen att alltid beskriva önskvärda beteenden och att lyfta positiva exempel. Vi diskuterar gärna andras tillkortakommanden med utgångspunkten vad kan vi lära av det. Jag vet nämligen av erfarenhet att det alltid är lättare för barn och ungdomar att diskutera utifrån andras sätt att vara – det blir lätt så laddat annars. Det är lätt att referera till saker som hänt eller sagts och påtala vikten av att inte någon av dem (TB och Gabriel) väljer att göra eller säga så. Så oavsett om det är ett pojkstreck, bus eller av mer genomtänkt natur så finns det goda saker att hämta ur dess kölvatten. Om man bara vågar vara ärlig. Om man bara har ett naturligt forum av att lyfta saker till ytan. Om bara hjärtat är så stort att man vill se det goda hos andra människor. Om man bara vill hjälpa till att göra livet lite trevligare. Om bara!

Nu far vi på fotbollsträning och sen skall här hemmaekonomas. Har man inte att göra så kan man skaffa sig, säger maken då han ser mina uppställningar och uträkningar, olika pärmar och en massa sortering. Varje månad samma sak….Men om ni inte visste det, eller har misstänkt det tidigare: Jag gillar att ha koll….

Kramen till er alla kommer här mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

16 thoughts on “Pojkstreck eller Vad man kan lära sig av andras mindre önskvärda beteenden

  1. Fin mamma, fina killar!
    Klok mamma, kloka killar!
    Det är DU som har gjort dom och det är DU som har uppfostrat dom, deras beteende och värderingar kommer ju huvudsakligen från DIG, och så mannen förstås!
    Ta åt dig och var stolt! Och det vet jag att du är!
    Kraaam

  2. Stolt ska du vara idag igen, överr dina pojkar och över att du och din man har uppfostrat så fina pojkar.

    Kram

  3. Tack mina goa vänner…Jag är så glad att TB:s historia löste sig. Det gör så ont i ett mammahjärta när ens barn blir utsatta. och rädda…TB är också så analyserande….

    Kram Mia

  4. Helt underbart att du fått mångas önskedrömmar om hur deras barn och andras barn bör agera att fungera i verkligheten. Stolt mamma med all rätt! Och stolt rektor också. Mer skolor som er önskas!
    Det är så skönt att höra hur du får vardagen att fungera med ditt tänk! Stort hjärta behövs mycket mer av . kram

  5. Härlig känsla när man kan känna sig stolt =) Och det ska du göra, tack för du bjuder på härlig läsning varje dag, stor kram

  6. Tack fina Mariette och browneyed…..Det är ju så himla härligt när det bär frukt och man vill ju bara låta hela världen veta. Hoppa sinte dte uppfattas som skryt, utan som ett försk att delad glädje är dubbel sådan.

    Ha en fin fredag…
    Kram Mia

  7. Jag blir också tårögd. Över killarnas fina agerade och lika mycket över den oro och vånda jag kan föreställa mig att TB’s situation var både för honom och dig.

    Det är Du Mia (och maken såklart) som ska klappa sig på axeln för ett fantastiskt föräldraskap som har bidragit till detta.

    KRAM

  8. Älskade vän..
    Du är och förblir min stora idol, förebild..
    Fantastisk helt enkelt.. och du.. beröm din man också med en stor kram från mig.

    Att ni har så fina gossar är ju helt er förtjänst.. ert fina arbete på deras väg mot vuxenvärlden…

    Kram du underbara

  9. Rosita …tusen tack. Man vill ju gärna tro att man gör sitt bästa. Ja, det var jobbigt…usch och fy för att känna sin trygghet hotad.

    Tack fina Frun…

    Tack snälla vackra Ewa….det betyder så oändligt mÿcket.

    Kram Mia

  10. Men àh vad du är klok! Ja, jag är inte förvànad för jag visste det ju redan, men vill skriva det igen. Det finns säkertt ingen mobbing pà din skola! Underbart! Bra att vuxna tar tag i problemet direkt. Och styker över och gàr vidare utan att skuldbelägga. Dà kan det ju bli värre, om mobbaren, med sina personliga problem, dessutom känner sig kränkt. Du är bäst Mia! Vi vill flytta ner till dig och gà pà din skola! Ja, blogg-onge-klostret gàr ju utmärkt det ocksà. Gabriel sköter sig exemplariskt! Ha ha!
    Kram bästaste bästa du!

  11. Godmorgon, godmorgon….tack för hälsningen.

    Katarina….bara kom och du…Vi tar hit Anna också och sen en filial till blogg-onge-klostret här med.
    Skönt att han sköter sig…

    Kram Mia

  12. Kloka du! Skönt att barnen vågar och vill anförtro sig åt er föräldrar.

    Vad spännande det är att läsa om större barns tillvaro och problem. Man inser att det blir nya sorters frågor i ens föräldrarskap ju äldre barnen blir. Lite läskigt…

    Kram & ha det gott i höstsolen!

  13. Tack söta mamman…

    Ja större barn och andra saker att hantera – inte större men andra. och som tur är flyter man ju in i det successivt.

    Kram till dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *