Bad hairday eller extremrakning

Från ledighet till att vara in charge medför alltid vissa förberedelser. Från slapp på hemmaplan till att börja röra sig bland folk likaså. Jag blir lika konfunderad varenda gång – hur lätt jag släpper allt på sommaren och liksom sackar ihop. Hur jag kan nöja mig med en hårkalufs som liknar Henning Mankells, där schamponering och balsamering känns som oöverstigliga Mount Everest.För att inte tala om hur onödigt det är när man titt som tätt dyker i pool och hav. Och inpackning – what? Hur jag fullständigt går in i ett hemmamode som jag inte annars skulle attraheras av. Och vadå köpa nya sommarkläder till garderoben – behövs inte. Jag tar gladerligt på mig samma gamla trasor iform av shorts, linnen, tunikor och badatiraljer. Inte för att jag har så värst utpräglat handlag för hårfix och smink, men det lilla som sitter där försvinner snabbt under sommaren. Varenda morgon under förra veckan petade jag mascaraborsten i ögat och hade sedan svart dimsyn resterande vakentid. För att inte tala om kroppsbehåringen – URGH!!!!!!Käre gud, man måste förmodligen vara extremt tacksam över att man fortfarande är gift

Jag är inget fan av kroppshår. Jag tycker att det sanningsenligt får en att lukta skunk på flera väl valda ställen. Jag älskar vatten – bad och dusch, hav och pool. Jag älskar en mängd olika duschtvål, där favoriterna på delad första plats just nu är Body Shops Coconut och Barnängen Honung/vanilj. Mycket dusch blir det i takt med att behåringen växer. Förra veckan kan jag möjligtvis ha slagit någon typ av rekord. Dels var det nästan möjligt att fläta håret på benen och dels fann jag mig nog själv i duschen en 3-4 ggr/dag. Nu är jag istället uttorkad, vilket i sig ger en möjlighet att smörja in sig med något väldoftande.  Rakning är annars något min omgivning gärna trackar mig för. Eventuellt har det att göra med paniken som sprider sig hos rektorskan då det går för långt mellan gångerna. Så här i skolstartstider är schemat och tillvaron ganska hektisk och jag har somnat som en klubbad säl vid Gabriels nattning vareviga kväll. Så ikväll är det dags…..Slipa till kroppen och maken har lovat att raka bort sina taggbuskar i ansiktet (Gabriel säger taggar till 3-dagarsstubb och därefter blir det taggbuskar). Nu är vi inne i jobbesvängen och det är dags att skapa rakrutiner igen.

Och för er som inte vet…rakning är en farlig syselsättning. Det har hänt…..mer än en gång…att jag har fått uppleva detta. Eller vad sägs om då vi var något sena till makens farmors 80-årskalas och jag skulle fixa benen lite effektivt. Så effektivt att hälsenan höll på att följa med. Ett djupt jack i ena bakbenet (är det ett bra ord?) och sedan var det fritt flöde längs benet hela kvällen. Eller när jag som höggravid ville snygga till mig inför stundande förlossning. Bekymret var bara att värkarna redan hade satt i och var hyfsat starka så…Maken ville av okänd anledning inte alls vara mig behjälplig alternativt utföra uppdraget – han tyckte att jag kanske bara kunde hålla undan magen lite. En 26kg viktökning med en bebis på 4.1 i magen håller man liksom inte bara undan. Så det blev som det blev….Barnmorskan undersökte grundligt då hon trodde jag fått en annan typ av blödning.

Det kanske är ställt utom allt tvivel att en välansad kropp är av yttersta vikt för denna rektorskan. Och att dofta gott. Om inte kommer det ett sista förtydligande….Året var 1993 (senhöst)  och jag jobbade dels som lärare på dagtid och extra på krogen för att spara ihop till vår USA-resa. På hemväg från en jobbekväll blev jag påkörd av en bil mitt på ett övergångsställe (vilket är en historia i sig) och skadade ett knä och en höft. Redan i ambulansen på väg till sjukhuset börjar jag tjata. Tjata om mina fötter och ben. Prisa att benen var nyrakade, men en helkväll iförd nylonstrumpbyxor och jobbeskor….Då luktar fötterna långt ifrån kanelbulle vill jag lova. Jag ville alltså få mina fötter tvättade. Snälla systern på akuten försökte avleda mig, men hon hade ingen aning om vilken drivkraft jag har kring väldoft. Och trots att de försäkrade att läkaren varken var ung eller snygg så vann jag…In i duschen rullade de mig och tvagade mina små fossingar. Sedan var jag redo att möta mitt öde….

Hår på huvudet gillar jag och oftast vårdar jag mina små testar mycket ömt. Hår på kroppen går bort. Visst brottas även jag  med en bad hairday då och då, men på det hela taget vållar detta mig inte så mycket huvudbry. Ej heller maken som har valt en helt annan approach – helrakad skalle. Där kan man snacka om extremrakning.

By the way…Första skoldagen har nu passerat revy. Vi samlades på läktaren och hälsade varandra välkomna tillbaka. Jag höll ett litet tal och berättade om alla nyheter inför läsåret (tillagningskök, a la cartekockar, uppehållsrum och café, klubbverksamhet, nytt mediatek etc). Alla nya elever (29 st) presenterades och välkomnades in i Svettpärlegemenskapen med applåder. Och sen kalasade vi på glass. Det ska ju vara en fest att börja skolan också, eller hur….Nu står fotboll på programmet och det blir en grannlaga uppgift att hålla Gabriel vaken under bilresan märker jag. Imorgon är det tisdag och dags för en ny Skolcool-hemlis. Välkomna åter ….Kram Mia

9 thoughts on “Bad hairday eller extremrakning

  1. Fniss.. så söt.. du är så söt och jag känner så väl igen mig 😀

    Men vem vill ha RYA?
    Inte jag.. den luktar illa, stråar av sig och kliar..

    Kramar om dig du underbaraste.. och föreslår trådplock istället.. känns lite men attan vad effektivt det är :)

  2. Haha… :)

    Håller med dig; hår på kroppen går bort. Mitt val faller på slö engångshyvel.

    Vad härligt det låter med första skoldagen. Jag ser bilderna från avslutningen framför mig.. fina rektorskan i hatt.. sol ute sol inne.. En sån härlig start på terminen (med applåder och glass)!

    Ser fram emot skolcool-hemlisen..

    Natti natt.. och kram!

  3. *skrattar* du skriver verkligen från hjärtat tjejen, får mig att vilja läsa mer och mer och mer =)
    Kramen

  4. Trådplock Ewa….?????

    Kram tebax Giraffemma…Nu glänser legsen…

    Nattinatti Anna och ta väl hand om dig…

    Nämen Marie…hur kan det bli så?

    Tack browneyed….Så snällt sagt…Kram Mia

  5. Ha,ha,ha å herregud så kul! Den här bloggen ska jag läsa igenom, men det tar nog ett tag ser jag.. härligt, mycket kul läsning att se fram emot med andra ord:-)Vilken tur att jag fick min ingivelse att söka upp dig på fb! kram Annika

  6. Tack för infon Ewa och varmt välkommen Annika. Ja, jag är ju rätt brutalt ärlig, så här finnslite av varje.
    Kom snart tillbaka!

    Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *