Pensionsval

Alltså vi börjar ju bli till åren maken och jag – 44 och 42 år nu i augusti – och det måste ju vara det. Åldern alltså! Det måste vara åldern som tar ut sin rätt och som gör att man börjar att tänka pension. Förvisso uppmuntras man väl via reklam att ta sig an denna stora framtidsfråga redan i så där 15 års ålder (ups…viss överdrift, men ändå) och är det så att du byter jobb så blir den extra aktuell. Själv är jag ganska ointresserad. Jag vet att det låter förmätet och hemskt, men jag prisar en högre makt att vi inom företaget anlitar rådgivare som sköter alla dessa ting åt en (läs mig). Jag har väldigt svårt att relatera till mig själv som pensionär….

Maken har ju bytt jobb. Maken har nog faktiskt fått den bästa arbetsgivare man kan ha – om jag får yttra mig i alla fall. Och det får jag ju för jag är ju chef . Inte heller vilken chef som helst, utan hans chef. Ja, ni kan nog nästan gissa att han gör vågen. Dagligen! Nåväl, lagom vid anställning kom det hem två viktiga brev till honom. Av någon outgrundlig anledning föll det på min lott att fylla i de i ena brevet medföljande blanketterna. Genom åren tror jag att maken kan ha utvecklat en mycket svår form av allergi mot just blanketter – eventuellt fanns den redan innan jag kom in  i hans liv. Vad vet jag? Vad jag vet är att denna allergi har eskalerat. Medföljande brev tror jag att jag bara skummade igenom (i bästa fall) och direkt tog jag itu med en på måfå vald blankett ur högen. Ingen lätt uppgift mina vänner…Man ombads vänligt men bestämt att fylla i ALLA tidigare arbetsgivare och för maken blev det väl cirka 7. Det gick ändå ganska lätt. Sedan skulle man fylla i exakt när i tiden man var anställd på varje ställe samt hör och häpna, vilken pensionsförvaltare respektive arbetsgivare är ansluten till. Jo men tjena….såg framför mig ett antal telefonsamtal och många förlorade arbetsminutrar. Som av en händelse slänger jag då ett getöga på försättsbladet som käckt gör gällande att blankett A, den ska man bara fylla i om man har arbetat utomlands. I rena glädjeruset glömde jag att banna mig själv för att jag inte läste igenom instruktionerna lite mer noggrannt.

Så jag tar fram blankett B. Betydligt mer tilltalande layout. I instruktionerna (som jag nu läser extremt noggrannt och högt för mig själv) framgår att denna blankett skall fyllas i om man uppfyller följande två kriterier: Född efter 1952 – check. Börjat på nuvarande arbetsplats efter 1/1-09 – check. Därmed läser jag vidare. En rad olika arbetsgivare räknas upp och man skall kryssa i om man arbetat för någon av dessa efter 28 års ålder. Annars kryssar man i en helt annan ruta, skriver under och voilá!

Medge att man blir lite nyfiken på vad det är som är så speciellt ned ovannämnda arbetsgivare. Framförallt i koppling till efter 28 års ålder. Detta upptar fortfarande mitt tankeutrymme. Om någon av er vet något om detta, tveka då inte att låta mig veta. Det skulle nämligen frigöra space hos moi.

Onsdag och jag vaknade med huvudvärken från helvetet.In till jobbet och lite småtrix i slow motion under förmiddagstimmarna. Efter lunch hade värken eskalerat och dagens gulaschsoppa började leta sig upp i systemet. Eftermiddagens föreläsning av Mr Tourette och jag fick jag hoppa och istället somnade jag i vårt vilorum. Så i eftermiddag och kväll blir det lugna aktiviteter. Ingen träning, ingen körning, ingenting….Så skönt! Brev nummer två från Collectum angående vilken typ av pensionsfond som är aktuell, efterlevnadsskydd och återbetalnings….. ligger och väntar på mig. Kan jag titulera mig PPF (personlig pensionsförvaltare) nu tror ni?

Kram Mia

Skolcool – Lgr11-Skolverket

Lagom till det är dags för skolstart lanserar jag en nyhet här i Happyvardag – nämligen Skolcool! Förra årets personliga tisdagshemlisar följs nu upp med en ny typ av hemlisar – nämligen hur man som förälder kan förhålla sig skolcool. Jag tror också att mycket av detta är applicerbart även i förskolan. Skolcool är mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

Lgr11! Smaka på ordet. Lgr11 står för något såväl magiskt som mödosamt för oss i skolans värld. Lgr11 är vår nya läroplan, vilken gäller from skolstarten hösten 2011. Innan dess har vi haft Lgr62, Lgr69, Lgr80 och Lpo94 – så inte kan man påstå att dessa kommer med någon grym intensitet. Detta till trots är det ett stort och mycket mödosamt arbete. Tänk er själva att få hela skolSverige att anpassa sig efter ett nytt styrdokument. Tänk er att förbereda sig inför ett nytt styrsystem, medan man står mitt i smeten i ett annat (under förra läsåret). Tänk att vänta och vänta och vänta på att få rätt underlag från Skolverket iform av läroplanstext, målansatser, kursplaner och allmänna råd. Tänk att under en sommar byta ut nästan allt vi tidigare gjort i kurser, läsårsplaneringar, betygskriterier etc – då ingenting gammalt direkt kan användas i det nya. (Visst kan en del anpassas men ändå…) Och tänk framförallt att vi under detta läsår skall slussa ut våra år 9 elever enligt det gamla systemet, samtidigt som vi ska applicera ett helt nytt för eleverna i år F-8. Tänk det ni…..är ni avis? Skiss nedan på hur det nya styrsystemet ser ut i skolans värld:

Det är ett mödosamt arbete, men också så himla magiskt. Det är något helt fantastiskt över att få tänka nytt och börja om – och helt nytt behöver det alltså inte vara. Om man som Svettpärlan har sett till att jobba i enlighet med tidigare läroplan (dvs Lpo94) så är man en bra bit på väg. Lgr11 är nämligen ett förtydligande av Lpo94. Så vi som prickfri skola och vi som även  fick med beröm godkänt för vårt sätt att arbeta enligt våra olika styrdokument, vi behöver inte göra nytt. Vi anpassar! Mödosamt är det ändå, men ack så magiskt.

Lgr11 är alltså skolans nuvarande rättesnöre. Här finns mål och riktlinjer angivna kring skolans värdegrund och uppdrag, övergripande mål och riktlinjer för utbildningen och kursplaner med kompletterande kunskapskrav. Man förtydligar här hur skolans kunskapsuppdrag består i att stödja elevernas arbete med att förädla och bearbeta det ämnesinnehåll de möter i undervisningen. Det klargörs att målet för elevernas lärande är att utveckla kommunikativa, kognitiva och metakognitiva förmågor – skolan handlar med andra ord inte alls om att proppa barn fulla med en massa faktakunskap. Lgr11 bygger på den kvalitativa kunskapssynen där det inte alls räcker med att eleverna har utvecklat grundläggande färdigheter och memorerat fakta och begrepp. Färdigheter och ämnesfakta ses istället som byggstenar för analys och förståelse. Tänk er en stigande graf med: Ha faktakunskaper, Beskriva helheter och sammanhang, Förklara och dra slusatser samt Skapa egna frågeställningar.

För många av er stämmer inte detta helt med den kunskapsbild som fanns då vi själva var skolelever. Det råder ett nytt kunskapsbegrepp och det måste vi förhålla oss till på ett bra sätt. Det är inte ett bra sätt att säga: Men när jag gick i skolan då skulle man minsann kunna…..Eller på min tid gjorde vi minsann så eller så…Som föräldrar gör vi inte våra barn någon tjänst genom att hantera dagens skola med gårdagens ögon. Oavsett vad vi tycker om det vi möter idag, så är det det som gäller. Hjälp ditt barn genom att läs in dig på vad Lgr11 säger. Den första övergripande delen av läroplanen är 19 sidor lång – läsbar och läsvärd. Jag lovar! Efterföljande kursplaner med kunskapskrav är minst lika spännande, men kanske inte något man penetrerar rakt av. Läs och du kommer definitivt att förstå vikten av att stötta ditt barn på rätt sätt. Jag lovar att återkomma i Skolcool med bra tips på hur du stöttar ditt barns kunskapsutveckling och vilka frågor som är de rätta att ställa till sina barn. Lgr11 hittar du på Skolverkets hemsida (skolverket.se) – en för örvigt mycket trevlig hemsida med massa matnyttig information. I övre rubrikraden klickar du på Lagar och regler och sedan på läroplaner i vänstermenyn. Lgr11 kan köpas som publikation alt laddas hem som pdf-fil gratis.

Ja, här i Happyvardag fortsätter vårt magiska Lgr11-arbete. Precis som på många andra skolor kommer det att ta lite tid att anpassa sig, men vi är på väg. Allt är inte klart i och med skolstart, men precis som jag säger till våra föräldrar säger jag till er: Fråga gärna hur vi tänker? Fråga gärna vad vi gör och vad som är nästa steg? Och våga ha tålamod med att det tar lite tid. Vissa saker kan man inte stressa fram, ty det är då det blir fort och fel. Idag har vi brottats med ett gigantiskt strömavbrott som gjorde att vi fick rodda om matsituationen. Själv skulle jag dessutom på konferens på em, men den visade sig ha ett helt annat fokus än presenterat så jag reste mig och gick. Regnig morgon gav solig em. Jag hoppas på en lugn kväll då TB endast har akademiträning idag och cyklar dit och hem. Vi har alla njutit ljuvliga pannbiffar med potatis och brunsås, så ikväll blir det lätträtt på hemmaplan. Kanske kan jag ha ork att påbörja min bok ikväll – jag gör ett försök. Ikväll igen…

Kram Mia

Klädknarkande Gabriel

Hjälp! Vår lille son har länge haft en egenhet som håller på att driva Happyvardag till vansinne, för att inte tala om de stackars pedagogerna på förskolan. Det finns ingen som helst konsekvens i det hela och man kan aldrig i förväg förutspå åt vilket håll det skall barka. Ibland förleds man att tro att man har läget under kontroll – att han har lärt sig in i ett normaliserat klädhanterande – men mycket snabbt bli man nedtagen på jorden igen. Liten Gabriel ömsom klädknarkar och ömsom klädvägrar. Och det håller på att knäcka den här mamman.

Gabriel älskar kläder, men inte vilka kläder som helst. Han älskar kalsonger, shorts, t-shirts, badbyxor, fotbollskläder, strumpor (att titta på, inte bära på sig) och morgonrock samt pyamas. På fötterna bär han helst crocs, sandaler eller möjligtvis gummistövlar. Han shoppar ofta och gärna, för att inte tala om antalet gånger per dag han känner sig nödgad att byta kläder. Gabriel har fullständigt klart för sig att färgmatchning är kolossalt viktigt, ibland tycker han dock att vissa färger passar bättre ihop än andra. (Detta till trots, jag hyser lite förhoppningar. Det där med vad som passar till vad fungerar allt bättre). Han kan bli som förbytt om inte rätt kläder är rena och befinner sig på rätt plats i hans klädskåp. Vid vår senaste Floridatripp kom han med med 7 par shorts, 7 par skor, 3 par badbyxor och 21 t-shirts. Hans klädskåp dignar av kläder, allra helst dem han absolut aldrig vill ikläda sig. Hans favorituttryck är: Den här sitter inte perfekt på mig….

Och nu, nu börjar sommaren verkligen sjunga på sista versen. Till förskolan kommer de andra barnen rätt välklädda – åtminstone klädda efter väder. Alla utom Gabriel. De nöjer sig med att få hoppa i regnkläder och långärmad tröja. Alla utom Gabriel? Fast att vi varje morgon pratar om vikten av att lyssna på vad fröknarna säger och göra så som man blir tillsagd, känns det som om han hela tiden försöker slingra sig ur klädernas grepp. Stackars arma förskolan – jag har liksom bara accepterat att han är lite varmare än andra och inte fryser så lätt. Hemma kan man ju också snabbt och lätt byta om eller klä på sig mer eller…. Och någonstans inom mig tänker jag att han får väl dra på sig en extra förkylning då.Men jag förstår ju att han vore ett fint föredöme för de mindre om han också följde klädkoden och inrättade sig i kläder efter väder. Inte så att fröknarna klagar, men att gå en rond med honom varje gång man ska gå ut kan inte vara skoj. Hoppas innerligt att han är över den fasen snart….Och han kan få klädknarka och byta hur mycket han vill, om han bara börjar klä på sig det som kallas strumpor, långbyxor och långärmad tröja utan att bråka med allt och alla.

Olika faller uppenbart ödets lotter – jag menar just vilka hangups ens barn skall ha här i livet. Ny dag imorgonbitti och nya tag…vem vet, det går kanske bättre imorgon. Nu är den nya jobbeveckan påbörjad och det strilar ett lätt höstregn här i Happyvardag. Idag blir det direkt hemfärd, left overs mat och sedan fotbollsträning för TB. Själv när jag en förhoppning om lite lugnare tempo – kanske stryktvätt, en körning, lite tv-mys. En kalashelg tar minsann på ens krafter. Imorgon bjuds det en ny Skolcoolhemlis – Varmt välkomna åter då. Kram Mia

Kräftis a mi casa!

Utlovad partyberättelse med lite härliga pics från gårdagens födelsedagskräftis i Happyvardag. Indinasommaren infann sig och svetten lackade då vi fixade och roddade, men vad gör väl det. Att få sitta utomhus 24 stycken är fantastiskt mysigt. Och kräftis och kräftis….Kanske mer något av en crossover av swedish kräftskiva och Italian buffé – men gott var det verkade det som. För en gångs skulle hade vi inte kunnat ha en sittning till, vilket brukar vara möjligt då jag planerar mängden mat. Tusen tack också för alla fina födelsedagshälsningar – oj, vad de värmde mitt hjärta!

Buffén bjöd förutom Best i test kräftor även nektarinsallad, västerbottenpaj och krämig köttfärspaj, prinskorv och köttbullar, chickendrumstick och Teriyakispett, marinerade kräftstjärtar och Skagenröra, heta kräftor i aioli och chickencurryröra, delikatesser som salami och crudoskinka, getost, brie och vitlöksroulé, lantbröd och kräftbröd samt en mängd kex, knäcke och crostinis.

Givetvis en mängd iskall dryck som Cube, Heiniken, Lindemans Chardonnay, läsk, Snällerödssnaps och infrusen Vodka alt OP. För den som hellre ville värma sig fanns det  rött vin vid namn Raccolto – Italian förstås. Många härliga snapsvisor hann vi med och där min stora favorit är:

”Förut drack jag likör, jag var full som en stör, men så lade jag mig där tågena kör.

Nu så är jag så kort, bägge benen är bort, så nu dricker jag bara Invalid Port.” Skål!

När mörkret lagt sig över Happyvardag var det dags för småkillarnas höjdpunkt, nämligen spökvandring. För er som inte vet bor Zsagumba, spökmonstret, här ute och gissa om det var skrik och skrän och skäckblandad förtjusning. Neo och Gabriel lekte så otroligt bra tillsammans hela kvällen och det är härligt att se en 5-åring bry sig så mycket om en 2.5åring och en 2.5 åring som ser så  fullständigt upp till en 5-åring. Det värmer, och  inte bara ett mammahjärta. Straxt efter midnatt lämnade gästerna in och vi plockade bara iordning det nödvändigaste. Ja, det som kändes mest nödvändigt vid den tidpunkten i alla fall.

Vaknade till ett hällregn imorse och låt mig nöja mig med att konstatera att det som kändes mest nödvändigt vid midnatt ställdes i en helt annan dager vid 06.30. Då det hättade något for vi ut och började torka och plocka undan och vips så hade söndagen tagit sin början. Disk och plock och tvätt och dammsugning – färdigt vid 10-tiden. Långrunda i halv storm med Milou (ingen koflytt, ingen löpning, ingen dikeslöpning. Puh!)  och sedan långfrukost. Nu blir det bloggeri, Gabriels fotbollsträning, återvinningen och sedan köpepizza. Perfekt en söndag som denna….

Oh ja….ni kanske undrar vad jag/vi fick i present. Jag kan avslöja att allt föll oss mycket väl i smaken – eller vad sägs om: Hummerbestick, Body shop grejor, Amaronevin och en efterlängtad Star-Spangled-Banner. Vår alldeles egna! Tack alla goa festdeltagare – ni förgyllde sannerligen vår kväll.

Så trevlig söndag hälsar födelsedagsbarnen här i Happyvardag. Imorgon är det dags för en ny jobbevecka och det känns toppen tycker jag. Maken har dock lite halsont och en rälig hosta, men jag ska se om jag inte kan kurer honom ikväll. Nästa vecka bjuder förstås på ny Skolcool-hemlis på tisdag och kanske, kanske hinner jag lansera ännu en ny temagrej. Vi får väl se…..Håll ut och stora kramen till er alla goa bloggisar från rektorskan

Moi Birthday Oggi!

Språkälskande rektorska blandar friskt – Min födelsdag idag, på mitt modersmål. Javisst, 27 augusti för en massa år sedan (42 för att vara exakt) såg jag dagens ljus. Som barn nummer 4 och tillika rejäl sladdis in i La Familia – två brorsor och en syrra som kanske trodde att familjen var fulltalig. Planerad- enligt utsagor absolut inte. Efterlängtad – det har jag alltid känt mig. Idag skall det firas här i Happyvardag!

Första skolveckan har med dunder och brak passerat. Så mycket nytt som skall anpassas in i en redan befintlig verksamhet – det tar lite tid. Personligen har jag inte utfört någonting som kan kallas mina ordinarie arbetsuppgifter, men väl sådan som ligger inom mitt ansvarsområde så…Igenkänningsfaktorn är hög, varför det inte stressar mig nämnvärt. En vecka till och sedan kan jag förmodligen börja beta av på min egen lista. Att som chef (eller rektorska) vara sina anställda behjälpliga i en uppstart känns enormt viktigt för mig. Jag vill inte att de ska känna att de stör i min värld – jag är ju där för dem. För att just de skall hjälpa mig att fortsätta förverkliga min livsdröm.

Fredagar hämtas liten Gabriel 13.00, för att sedan följa med mami på shopping av guldkant till fredagens mys. TB slutar 14.10 och hämtas då upp och sedan far vi hemåt. Just igår var det en något större shopping eftersom någon fyller år och ska ha kalas. Hem och lasta in allt och sen vips ut i trädgården för gräsklippning. Så härligt väder ….In och fortsätta. Städning stod på programmet samt till viss mån framplock av atiraljer inför stundande kalas. Samtidigt skulle denna köransvariga rektorska i TB:s fotbollslag försöka fixa chaufförer till dagens match. Men är det klokt att man kan vara så oäven som en del föräldrar är. Jag är nästintill chockad! Klockan 18 delegerades uppdraget ut och den sista städningen genomfördes. En timmes mattrix senare satt vi äntligen till bords och avnjöt grillad scampi alt grillade vitlökssnurror (lövbiff, vitlökssmör och lite örter), hemfrittad pommes, nektarinsallad och lite andra små godsaker som mozarellasticks och poppers. Ett stort glas iskallt Chardonnay slank också ned och sedan var det nästan passed out för mig. Gabriel lämnade förstås bordet tidigare än oss andra tre och honom hittade vi sedan sovandes i sin nybyggda inomhuskoja. TB hjälpte till att duka av och sedan försvann han in till sig, rektorskan crashade i soffan (hur jag sedan kom in i sängen har jag ingen aning om) och maken hamnade framför ”De dimhöjda bergens gorillor”. En helt vanlig fredag i Happyvardag!

Men nu är det lördag och jag har varit på tidig morgonpromenad. Gabriel vaknade av sig själv och myser nu framför en film. TB har precis duschad och käkat frukost – match väntar för honom redan 11.00. Själv ska jag shoppa det sista inför partyt och sedan fixa till uteplejset  – ty idag bjuds det sol och värme. Jag vågar inte tro det än, men kanske kanske kan vi sitta ute. Mattrix idag med och lite dukning. Åh, det ska bli så mysigt med kalas. Ni som tycker att jag verkar lämna motsträviga budskap gällande att vara i centrum och fylla år – jag gillar fortfarande inte den biten. Men jag älskar att ordna fest och kalas. Och idag låtsas jag att vi firar maken som fyllde i början av augusti. Gemensamt kalas is da shit….

Imorgon bjuds till pics och partyberättelse. Tills dess bjuder jag på det bästa mantrat jag vet. Kram Mia

”I am the only unique me that will ever be.

I have the power to make a difference in this world.

I look forward to taking on the grand adventure of life –

living and always remembering to be myself”

Pojkstreck eller Vad man kan lära sig av andras mindre önskvärda beteenden

Oj, vilken lång rubrik det blev idag! Det har hunnit bli torsdag i första skolveckan och några frågetecken har rätats ut och några andra har definitivt tillkommit. Stämningen är ändå god och framförallt serveras vi väldigt god mat hos oss. Båda mina pojkar börjar komma in i lite andra rutiner, eller snarare är de på väg in i andra rutiner. Nattugglan Gabriel är nu i säng till ca 21, vilket är ett enormt framsteg, och TB han kryper till kojs utan anmärkning från sina paranteser. Alla aktiviteter är igång och snart så även läxor och tid för handledning. Även om jag älskar ledighet, känns det rätt mysigt när det börjar ordna till sig igen.

Annars blev det en ganska tuff start för TB. En kille ansåg sig uppenbart nödgad att göra livet lite surt för honom – det är inte alltid lätt att vara rektorskans son. TB skrattar åt ett skämt, killen ringer upp en kompis och hittar på en massa som TB skulle ha uttryckt samt namnger honom, varpå kompisen anser att killen ska slå ner TB. Kul skolstart…TB var bekymrad. Fundersam. Och kände sig obehaglig till mods. Känslan av att inte veta till vem lögnen sagts och huruvida förtalet skulle rasa vidare eller dö ut är tärande. Ska man våga ge sig ut på byn och vem väntar runt hörnet? Vi pratade och pratade och pratade. Lade upp strategier för fortsatt hantering och givetvis involverades två fantastiska pedagoger. TB var lugn då han for till skolan (för egen del hade jag kämpat mig igenom alla tänkbara scenarier i tanken. Kämpat med att inte fortplanta mina tankar och en begynnande rädsla hos honom), full av tillförsikt och med fullt förtroende för de lärare som skulle hjälpa honom. Det gick jättebra. Killen menade att han bara hade skojat, fast att samtalet var autentiskt. Han bad om ursäkt och ringde upp sin kompis, vilket räckte för TB. Han valde storsint att ha överseende med ett mindre önskvärt beteende. Han valde att se det goda i killen och satte sin förhoppning till att det inte kommer att upprepas. Och jag är så stolt över hans sätt att resonera. Över hans övertygelse om att  killen gjorde fel val och att alla förtjänar en ny chans. Att ingen tjänar på att en massa bad feelings snurrar omrking i tillvaron.

Liten Gabriel kom hem och berättade glad i hågen att en pojke hade spottat på honom på förskolan under dagen. Självklart ifrågasatte jag vad han själv hade gjort, sagt eller möjligen förmedlat genom sitt sätt att agera och han menade att han var oskyldig. ”Jag gjorde ingenting före. Och ingenting efter spottet, sa vår lille charmör”. Jag frågade då om han trodde att det fanns något som den andre killen skulle kunna ha uppfattat illa, men han vidhöll sin oskuld (vet inte om man kan lita på det men…). Hur eller hur, berättade Gabriel att han hade talat om att man får inte spottas för det kan finnas bacillusker i det. Man får heller i sparkas, slåss, boxas eller säga dumma saker. Du vet sa han, han är ju mindre än mig och när jag var liten gjorde inte jag rätt alltid. Då måste någon som vet bättre berätta för en. Som den naturligaste sak i världen släppte han det – även det ett beteende jag är grymt stolt över. Att inte ge igen bara för att någon annan har börjat, det kan ta ne långt här i livet. Eller åtminstone ge en mer behaglig resa.

Så vad vill jag ha sagt idag då? Ja förmodligen att:

Man kan aldrig bestämma hur man skall bli bemött eller behandlad av andra. Man kan aldrig bestämma hur andra kommer att tala om en eller vad någon kommer att säga till en. Man kan tyvärr inte alltid förvänta sig ett korrekt bemötande. Men man kan absolut bestämma sig för hur man själv vill vara mot andra – hur man bemöter, hur man talar till och om, hur man behandlar. Man kan också bestämma sig för hur man skall hantera andra människors mindre önskvärda beteenden. Man kan välja att kriga och man kan välja att ha överseende. Man kan välja att tjura och man kan välja att förlåta. Man kan välja att tycka illa om och man kan välja att se det goda hos en annan.

I happyvardag lever vi efter devisen att alltid beskriva önskvärda beteenden och att lyfta positiva exempel. Vi diskuterar gärna andras tillkortakommanden med utgångspunkten vad kan vi lära av det. Jag vet nämligen av erfarenhet att det alltid är lättare för barn och ungdomar att diskutera utifrån andras sätt att vara – det blir lätt så laddat annars. Det är lätt att referera till saker som hänt eller sagts och påtala vikten av att inte någon av dem (TB och Gabriel) väljer att göra eller säga så. Så oavsett om det är ett pojkstreck, bus eller av mer genomtänkt natur så finns det goda saker att hämta ur dess kölvatten. Om man bara vågar vara ärlig. Om man bara har ett naturligt forum av att lyfta saker till ytan. Om bara hjärtat är så stort att man vill se det goda hos andra människor. Om man bara vill hjälpa till att göra livet lite trevligare. Om bara!

Nu far vi på fotbollsträning och sen skall här hemmaekonomas. Har man inte att göra så kan man skaffa sig, säger maken då han ser mina uppställningar och uträkningar, olika pärmar och en massa sortering. Varje månad samma sak….Men om ni inte visste det, eller har misstänkt det tidigare: Jag gillar att ha koll….

Kramen till er alla kommer här mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

Reklampelare!

Skryt och skrävel…..idag tar jag fram den sidan. För jag kan nämligen bara inte låta bli! Förra årets prickfrihet hos Skolinspektionen för Svettpärlan har givit oss ett utmärkt utgångsläge detta läsår. Att vi var en av nio prickfria skolor i hela Sverige – det känns minsann förträffligt bra. Tyvärr har vi inte haft bästa tummen med lokalmedia, men två av våra tre tidningar valde att göra ett repotage under maj månad. Den sista blaskan valde helt sonika att låta bli. Men inför skolstart hörde de av sig och se resultatet:

En undebart härlig vinkling av repotaget, kunnig journalist och en mycket kompetent fotograf. Jag blev både stolt och rörd över resultatet då jag slog upp morgontidningen. Så här i happyvardag i allmänhet och på Svettpärlan i synnerhet går vi runt, myser och ler. Lokalmedia som reklampelare,tillika utnyttjar jag bloggen till detsamma idag. Hoppas ni har överseende med den här sprickfärdiga rektorskan. Allra mest lycklig är jag å våra elevers vägnar – så roligt för dem att få läsa om och se sig själva i tidningen. Tänk att få identifiera sig med sin skola och känna sig stolta över den. Så tack kära BLT – det här gjorde ni riktigt bra!

Onsdag idag, tillika lillördag. Intensiv dag på jobbet och en intensiv tillvaro även på hemmaplan. Men så är det ju alltid så här års så jag borde vara van. Fick ha klockan på ringning 05.15 för att hinna med stryktvätten imorse. Heldag på jobbet med en diger to-do-lista och sedan möte på kommun ang skolan. Oj, oj, oj….Raka spåret mot helgen. Ikväll har vi ledigt från diverse aktiviteter och kan därför njuta en härlig Chicken Curry och sedan mosa ihop i soffan. Det behöver vi lite alla till mans.

På återhörande dear friends! Kram Mia

Skolcool – Föräldraapproach!

Lagom till det är dags för skolstart lanserar jag en nyhet här i Happyvardag – nämligen Skolcool! Förra årets personliga tisdagshemlisar följs nu upp med en ny typ av hemlisar – nämligen hur man som förälder kan förhålla sig skolcool. Jag tror också att mycket av detta är applicerbart även i förskolan. Skolcool är mitt sätt att röja hur vi som inre aktörer i skolans värld ser på olika variabler och företeelser inom vårt verksamhetsområde. Jag hoppas att jag skall kunna ge er lite ”inside information”, så att ni lättare kan förstå vår värld. Självklart är ni som alltid varmt välkomna med synpunkter och frågor i kommentarsfältet.

Att lämna det kärasta man har -sina barn – till en institution som skolan är inte alltid så enkelt. Att våga lämna ifrån sig en del av fostran, sitt dagliga tillsynsansvar och faktiskt också möjligheten att påverka dem innebär en stor portion mod och tillit. Som skola har man alltid ett ansvar att se till att skapa förtroendefulla och goda relationer med varje barns föräldrar/vårdnadshavare och självklart är vi ytterst tacksamma om man som förälder/vårdnadshavare också bidrar till denna goda relation. Tillsammans kan vi nämligen skapa bästa möjliga förutsättningar för kunskap, lärande, omsorg och gemenskap. Även om det är skolans ansvar, bör man som förälder aldrig luta sig tillbaka och bara invänta. Bjud gärna in till en öppen och rak kommunikation – våga ställ frågor, ge feedback och engagera dig. Tala gärna om vad som är unikt med just ditt barn – det uppfattas aldrig som skryt, utan ger oss en värdefull vägledning om vem som finns bakom kläderna och frisyren. Kanske till och med bakom attityden. Att objektivt kunna beskriva sitt barn är nog en utopi, men försök att så rakt och ärligt som möjligt berätta om deras styrkor och svagheter, likväl som deras fördelar och tillkortakommanden. Glöm inte ge exempel på vad som kan trigga igång ditt barn eller ännu hellre, hur gör ni för att avleda den ledsna eller sura minen på hemmaplan. Vi vill veta…Vi vill göra det så bra som möjligt för just ditt barn….alla de timmar som vi får lov att vara med och påverka dem.

Att vara helt ärlig kring sitt barn är svårt. Vi är ju så rädda som föräldrar för att någon (allra helst fröken) inte skall tycka om dem eller tycka att de inte duger något till. Vi vill så gärna att våra barn ska vara normala och gärna lite mer än normala. Vi vill så gärna att de ska vara duktiga i allt och ha lätt för allt och…Så tänker inte vi som lärare…Vi vill ha barn i skolan som vill. Vi vill ha barn som vågar vara sig själva och som vågar misslyckas. Vad ska vi tjäna till om de redan kan och vet allt. Sanningen är att ytterst få barn är kompletta just barn. ALLA barn är unika och har särskilda behov. Inget barn utvecklas rakt av i samma tempo i allt. Alla barn har saker att jobba med och som behöver utvecklas. Tack och lov och amen för det! Och kanske den största hemlisen av dem alla: De barn som ibland är lite truliga – de som inte köper allt rakt av. De barn som inte redan kan allt och som inte ens kanske har speciellt lätt för att lära sig. De är just precis dessa barn som triggar oss mest. Positivt! De är dessa vi ser som en extra utmaning.

 Så snälla kom till skolan. Var förälder och var stolt över just ditt barn. Försök aldrig mörka ditt barns svagheter eller tillkortakommanden – risken finns att de märker det, skäms och faktiskt far illa av det. Bejaka istället vad som fungerar bra och vad som behöver utvecklas. Våga verbalisera det för ditt barn. Var noga med att han/hon förstår att INGET barn kan allt. INGEN är fullkomlig. Det är ok att vara mycket bra, lagom bra eller mindre bra på saker. Vi ska lära varenda liten unge att de ska kräva respekt för den de är och inte för vad de kan prestera. Det är så enormt viktigt att vi som vuxna, både föräldrar och aktörer i skolans värld, förmedlar och gestaltar detta.

Ställ frågor till oss om det ni undrar över, det ni inte förstår, det som verkar vansinnigt i era ögon och öron. Be oss förklara hur vi har tänkt – för en sak är säker, tänkt det har vi alla i skolan gjort. Vi har tänkt och klurat och försökt hitta den bästa lösningen för så många som möjligt samtidigt. Kanske blir det inte superbäst för just ditt barn och då får man förstås säga det. Berätta hur ni känner inför det och lyssna på svaret. På så vis bygger man en god relation och kommunikation. Snälla ifrågasätt inte oss – utgå inte från att vi medvetet har valt en mindre bra lösning för att j-las. Ifrågasätt inte – men fråga gärna hur vi har tänkt. Är det något vi kan ändra på så försöker vi givetvis göra det.Vi vill nämligen inget ont. Tvärtom….Vår strävan är alltid att vara er (föräldrars) bästa samarbetspartner! Tillsammans är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara. Tillsammans kan vi göra varje barn skolgång till en positiv upplevelse och ett äventyr. Tillsammans….

Amen på det och hoppas ni har en fin tisdag. Här var det en kall morgon, men ack så fin solig dag. Andra skoldagen och jag njuter av alla goa kramar från skolpigga barn. Många rutiner har vi som inte sitter ännu och vi kommer att ha ett rejält jobb med att befästa dem. Men det viktigaste är att se till att ha roligt under tiden. Straxt är det dags för akademiträning för TB och själv skall jag leka hemmaekonom och fixa mor och fars månatliga ekonomi. Sen blir det nog en tidig kväll i bädden skulle jag gissa…

Tomorrow…see you then! Kram Mia

 

Bad hairday eller extremrakning

Från ledighet till att vara in charge medför alltid vissa förberedelser. Från slapp på hemmaplan till att börja röra sig bland folk likaså. Jag blir lika konfunderad varenda gång – hur lätt jag släpper allt på sommaren och liksom sackar ihop. Hur jag kan nöja mig med en hårkalufs som liknar Henning Mankells, där schamponering och balsamering känns som oöverstigliga Mount Everest.För att inte tala om hur onödigt det är när man titt som tätt dyker i pool och hav. Och inpackning – what? Hur jag fullständigt går in i ett hemmamode som jag inte annars skulle attraheras av. Och vadå köpa nya sommarkläder till garderoben – behövs inte. Jag tar gladerligt på mig samma gamla trasor iform av shorts, linnen, tunikor och badatiraljer. Inte för att jag har så värst utpräglat handlag för hårfix och smink, men det lilla som sitter där försvinner snabbt under sommaren. Varenda morgon under förra veckan petade jag mascaraborsten i ögat och hade sedan svart dimsyn resterande vakentid. För att inte tala om kroppsbehåringen – URGH!!!!!!Käre gud, man måste förmodligen vara extremt tacksam över att man fortfarande är gift

Jag är inget fan av kroppshår. Jag tycker att det sanningsenligt får en att lukta skunk på flera väl valda ställen. Jag älskar vatten – bad och dusch, hav och pool. Jag älskar en mängd olika duschtvål, där favoriterna på delad första plats just nu är Body Shops Coconut och Barnängen Honung/vanilj. Mycket dusch blir det i takt med att behåringen växer. Förra veckan kan jag möjligtvis ha slagit någon typ av rekord. Dels var det nästan möjligt att fläta håret på benen och dels fann jag mig nog själv i duschen en 3-4 ggr/dag. Nu är jag istället uttorkad, vilket i sig ger en möjlighet att smörja in sig med något väldoftande.  Rakning är annars något min omgivning gärna trackar mig för. Eventuellt har det att göra med paniken som sprider sig hos rektorskan då det går för långt mellan gångerna. Så här i skolstartstider är schemat och tillvaron ganska hektisk och jag har somnat som en klubbad säl vid Gabriels nattning vareviga kväll. Så ikväll är det dags…..Slipa till kroppen och maken har lovat att raka bort sina taggbuskar i ansiktet (Gabriel säger taggar till 3-dagarsstubb och därefter blir det taggbuskar). Nu är vi inne i jobbesvängen och det är dags att skapa rakrutiner igen.

Och för er som inte vet…rakning är en farlig syselsättning. Det har hänt…..mer än en gång…att jag har fått uppleva detta. Eller vad sägs om då vi var något sena till makens farmors 80-årskalas och jag skulle fixa benen lite effektivt. Så effektivt att hälsenan höll på att följa med. Ett djupt jack i ena bakbenet (är det ett bra ord?) och sedan var det fritt flöde längs benet hela kvällen. Eller när jag som höggravid ville snygga till mig inför stundande förlossning. Bekymret var bara att värkarna redan hade satt i och var hyfsat starka så…Maken ville av okänd anledning inte alls vara mig behjälplig alternativt utföra uppdraget – han tyckte att jag kanske bara kunde hålla undan magen lite. En 26kg viktökning med en bebis på 4.1 i magen håller man liksom inte bara undan. Så det blev som det blev….Barnmorskan undersökte grundligt då hon trodde jag fått en annan typ av blödning.

Det kanske är ställt utom allt tvivel att en välansad kropp är av yttersta vikt för denna rektorskan. Och att dofta gott. Om inte kommer det ett sista förtydligande….Året var 1993 (senhöst)  och jag jobbade dels som lärare på dagtid och extra på krogen för att spara ihop till vår USA-resa. På hemväg från en jobbekväll blev jag påkörd av en bil mitt på ett övergångsställe (vilket är en historia i sig) och skadade ett knä och en höft. Redan i ambulansen på väg till sjukhuset börjar jag tjata. Tjata om mina fötter och ben. Prisa att benen var nyrakade, men en helkväll iförd nylonstrumpbyxor och jobbeskor….Då luktar fötterna långt ifrån kanelbulle vill jag lova. Jag ville alltså få mina fötter tvättade. Snälla systern på akuten försökte avleda mig, men hon hade ingen aning om vilken drivkraft jag har kring väldoft. Och trots att de försäkrade att läkaren varken var ung eller snygg så vann jag…In i duschen rullade de mig och tvagade mina små fossingar. Sedan var jag redo att möta mitt öde….

Hår på huvudet gillar jag och oftast vårdar jag mina små testar mycket ömt. Hår på kroppen går bort. Visst brottas även jag  med en bad hairday då och då, men på det hela taget vållar detta mig inte så mycket huvudbry. Ej heller maken som har valt en helt annan approach – helrakad skalle. Där kan man snacka om extremrakning.

By the way…Första skoldagen har nu passerat revy. Vi samlades på läktaren och hälsade varandra välkomna tillbaka. Jag höll ett litet tal och berättade om alla nyheter inför läsåret (tillagningskök, a la cartekockar, uppehållsrum och café, klubbverksamhet, nytt mediatek etc). Alla nya elever (29 st) presenterades och välkomnades in i Svettpärlegemenskapen med applåder. Och sen kalasade vi på glass. Det ska ju vara en fest att börja skolan också, eller hur….Nu står fotboll på programmet och det blir en grannlaga uppgift att hålla Gabriel vaken under bilresan märker jag. Imorgon är det tisdag och dags för en ny Skolcool-hemlis. Välkomna åter ….Kram Mia

Full speta….

….har det varit idag söndag. Från ett mycket makligt tempo i igår till något helt annat idag. Från hemmavarande och solstolshäng, till ständigt på väg och aktiva. Så skönt att gårdagen bjöd på städning, tvätt, trädgårdsfix och handling – så att dagen idag kunde få handla om….Ja, just det….Rätt gissat…Fotboll, förstås. Att tempot då är högt är förlåtet. Fotboll är ju trots allt en slags avkoppling så…

Jag vaknade tidigt…som vanligt. Kvart över fem och av en herrans massa skott. Inga vristskott då, utan mera som  skott som i garagefilmsbiljakt. Och givetvis har jag sett alltför många dåliga filmer (helt oavsiktligt i tv-soffan då maken kollar och jag skriver, läser eller vilar ögonen) så det dansade förbi en hel uppsättning möjliga scenarier. Hugaligen…fick vänta en lång stund innan jag vågade mig ut på promenad med Milou. Frukost och bäddning, sedan var det dags för TB:s match. 11.00 och Smedby stod för motståndet. Resultat 2-2 och det var ganska rättvist. En mycket fin insats av TB, Gabriel som sportkommentator på läktaren och fika i solskenet. Nice!

Snabblunch på MC D och sedan hem och byta om för kl. 14.15 stod Gabriels träning på programmet. 32 stycken 4-5 åringar på en och samma fotbollsplan….Tränarna har lite att stå i kan man säga. Men vi har så himla mysigt där -ett helt gäng av känningar som fikar och pratar skit ihop, medan våra små hjältar tränar och då och då kommer och tankar föräldragos. TB följde idag med för att kolla Pojkallsvenskelaget (P94-95) som idag tyvärr förlorade mot Oskarshamn.

Nu har vi landat på hemmaplan. Maken är på golfbanan och Milou är lämnad till farmor och farfar. Sura fotbollskläder skall nu få sig en omgång och sedan ska vi njuta hemgjord pizza från pizzastenen i grillen. Mumma….Fotboll, MC D och pizza på samma dag – Gabriel konstaterade att det var hans lyckodag. Jag gissar att timmen inte kommer att bli sen för någon utav oss ikväll och därmed kanske vi säkrar en hyfsad uppstigning imorgon. Skolstartsdag och allt…

Söndagskramen kommer här till er allihop!