Mitt i ett champagnerus

Mitt i ett äventyr, sjöng hon Carola och så skulle man kunna sammanfatta både gårkvällen och åtminstone halva dagen idag. Dessutom med tilläggsstrofen ”Mitt i ett champagnerus” – så blir det hela liksom komplett. Om jag sedan säger att det fanns kor inblandade i det hela förstår ni att det kan bli riktigt roligt, eller nasty för den som vill tolka det så. Dagens inlägg stavas gott och blandat, med andra ord….

Igårkväll gick vi lokal Petra och jag. Fina StockholmsPetra som lämnade Blekinge efter skolan, har ett IT-jobb som tagit henne världen över och som nu lever med snygge James och tillsammans har de bedårande söta Emelie. I hällande regn slog vi oss ned på en uteservering och till trippelitroppandet på parasollet hade vi en FAB kväll. Champagne, god mat, Italienskt vin och en herrans massa samtalsämnen senare hämtade maken upp oss och körde oss hem. Som jag har saknat Petra- hennes rättframma sätt att ta sig an tillvaron. Hennes rappa tunga som inte räds att sätta folk på plats och absolut mest hennes närhet till skoj och skratt. Vi åt en ljuvlig Skagen till förrätt (se bild ovan) och efter det blev det Caesarsallad för mig samt Bookmakertoast för Petra. Mumma!

Kvällen blev ett nostalgiäventyr på många sätt, där vi hade en hel del catch up to do. På andra sätt blev det ett äventyr eftersom en man föll ihop inte långt ifrån oss och det uppstod turmult vid inväntandet av ambulans etc. Inte klokt vad nyfikna människor måste vara, för att inte tala om en ganska oförskämd servitris vid denna incident men men…

Vaknade tidigt imorse av att världen liksom rörde på sig. Och något slog mig gång på gång i skallen. Några huvudvärkstabletter och en powernap senare började det dock anta något som skulle kunna liknas vid normala former. Hoppade i träningskläder och tog med mig Milou för en power walk. Jag har haft några vilodagar, då löparknä och vrist har bråkat lite med mig, så suget efter rörelse var idag stort. Men det gick inte fort. Vad värre var att det gick inte så bra heller. Halvvägs in i rundan hade jag inte bara magknip, utan jag önskade också att jag hade haft stavar att stötta mig med. Svårt med stavar och koppel till le dog kanske men…Kossorna förde ett öronbedövande bröl och väl framme vid deras hage såg vi att de var i faggorna att byta bostad. Vi smet förbi och jag pustade ut över att ha tagit oss förbi innan de släpptes ut. På tillbakavägen upptäcker jag till min fasa att de inte kommit så mycket längre och när snälla bonden vinkade mig till att smita förbi igen drabbades jag av tillfällig sinnesförvirring med förlamning som följd. Smita förbi eller vänta…Vänta eller smita förbi….Försök ta ett snabbt beslut om på vilken sida om dem man är som minst sårbar i ett ”dagen-efter-champagne-rus”. Jag bara säger det…försök det. Jag blev först förlamad. Gav sedan eventuellt dubbla budskap till snälla bonden (vinkade som att jag skulle stå kvar och tog sedan några snabba steg framåt). Vips kommer jag på mig själv med att ta värsta löpningen i 100m tempo, för att precis swischa förbi dem mitt framför deras brölande små (egentligen menar jag groteska) ansikten. Och då mina vänner, då slår väl champagnen till igen. Benen får värsta darrvippen, hela magen bubblar, världen snurrar och jag fnittrar hysteriskt – Där jag ligger i diket. Käre gud….Det var som värsta irländska julaftonen. Det är det som är det fina med champagne. Har man tur får man ruset även på returen. Och har man ännu mer tur ramlar man ihop i diket och får värsta skrattanfallet. Ja, man har inte mer roligt än man gör sig som mamma brukar säga…

Jag har vilat mig resten av dagen. Borstat tänderna många gånger och duschat kallt. Legat på sängen. Gabriel har läst högt för sin mami. Le dog har hållt sig på behörigt avstånd. Framåt eftermiddagen tog jag mod till mig och for till affären för lite storhandling. Nu är allt inpackat, regnet strilar lite sött igen och jag hamnade här. Maken är på golfbanan och pojkarna spelar spel. Dags att ta itu med kvällens mat – grönsakswok med lövbiff eller scampi i Hoisinsås. En film och sen kommer jag att sussa fint i soffan ikväll. Imorgon ska jag vara lite mer effektiv – jag vilar mig iform idag.

Lördagskramen till er alla kommer här………………………………………………………..

8 thoughts on “Mitt i ett champagnerus

  1. Nu blev jag gryyyyyymt sugen både på de smarriga förrätterna och… din sallad… hallå jag bara älskar just den modellen.
    Hungran är förövrigt mitt andra namn 😉

    Så Mia.. en tung dag idag… det är du absolut värd
    Jag menar kvittot på en hel härlig kväll igår 😀

    Hoppas nu att natten blir så ljuv som du önskar dig..
    Sov sött, det ska jag göra nu.

    Kramar

  2. Men Mia.. haha.. where do I begin? Det där med kossorna och diket låter ju totalt galet. Och KÄRA NÅN vad jag är glad att du lever idag, eller att du i alla fall inte hade druckit champange dagen innan du hamnade mitt på spåret när bommarna gick ner. ”Smita förbi eller vänta…Vänta eller smita förbi”. Hu.

    Underbart med god mat och god vän. Maten såg oerhört smarrig ut. Lovely!

    Hoppas att du får en fin dag imorgon. Kram!

  3. Ha, ha, ha,……
    Jag ser dig framför mig och jag skrattar, skall jag gå förbi eller vänta? Skrattandes hysteriskt i diket, åh, du är så härlig!
    Såg bonden dig när du föll i diket och skrattade hysteriskt?
    Stavar och hund funkar. Jag har sett vissa som har hundkopplet runt magen på nåt sätt och då båda händerna fria till stavar! Bara ett litet tips… till en medelålders lite halvbakis kvinna som är något ostadig på benen… 😉
    Härlig kväll ni verkar haft du och din vän! :-)
    Hoppas du är piggare idag!
    Söndagskram till dig kommer här…..

  4. Ja, Sofia…helst hade jag velat ha tystnad men i brist på det går läsning vägen…

    Japp Ewa, tungt var bara förnamnet men väl värt det. Vi verkar ju ha samma crush på mat sådär…

    Anna, du är väl för underbar som kommer ihåg det där…Ja, champagne intas inte så ofta som tur är.

    Kram Mia

  5. Japp fashion….idag är jag mitt vanliga jag igen men höll på att fnittra ihjäl mig då jag passerade kossorna på dagens runda.

    Tack Fraggel….inte bara snälla bonden, utan också snälla bondens fru och en annan man iakttog spektaklet. Tror inte de kunde hålla sig för skratt. Tyckte snälla bondens fru tittade lite konstigt på mig i kön till glassbilen senare igår. Hade jag haft kopplet om magen hade det förmodligen sett än roligare ut. Det tricket provar jag inte – hoppar nog champagnen istället.

    Idag är jag stark….Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *