Ingen föds som ett monster!

Fruktansvärda händelser i vårt grannland, som sedan visar sig ha EN och samma gärningsman. Bilder av något man bara tror händer i den fiktiva världen. Tragedi. Trauma. Mardröm. Skräckscenario. Arma stackars människor – anhöriga och överlevande. Det finns inga ord som lindrar, ingen tröst att erbjuda. Och jag vägrar ställa mig frågan ”Varför?”. Det finns nämligen inte ett endaste litet svar som kan berättiga händelser som dessa. Vad i herrans namn hände med ”livets okränkbarhet”?

Terrodåd eller en enskild galnings verk! Välplanerat är väl bara förnamnet i alla fall. Jag ryser och mår illa om vartannat. Tänker på de stackars anhöriga som fortfarande svävar i ovisshet, för att inte tala om de som redan fått veta. Och alla dessa som varit med, överlevt och nu skall fortsätta livet. Hur gör man? Hur blir man kvitt bilder och minnen? Skräcken! Eller är man bara så ödmjukt överlycklig och tacksam att man inte tillåter sig att känna det som gör ont? Det som är för svårt att egentligen ta in. En enda man utklädd till polis. Bara det….Så fruktansvärt uträknat. Hur många som litade till det som vi blivit uppfostrade till som lagens långa arm – den instans som har makten. Vem skall våga lita på den ensamma polismannen nu? För visst måste du väl ändå medge att det här sätter spår. Visst underminerar detta tryggheten och är sekundärt en misstro mot  polisen. Så fräckt! De har ju inte gjort något fel. En enda man som så brutalt kan ta på sig en uppgift som inte åligger mänskligheten – nämligen att avgöra när ett liv ska ta slut. Vad driver en att göra så? 

Många är de spekulationer när det ofattbara händer. Spekluationer om drivkrafter, hat, sjukdom, arv och miljö. Man benämner gärningsmän med diverse epitet. Sanningen är den att INGEN föds som ett monster (värsting eller något annat mindre fördelaktigt). Ingen föds så, men man har uppenbart glömt att sedan fostra dem till demokratiska och samhällsdugliga medborgare. Utav någon eller några anledningar har de inte förädlats till medmänniskor. Det är ingen större ide att söka syndabockar till det, men frågan om vad vi alla kan göra i uppfostringssyfte (föräldrar, skola, medmänniskor) blir allt mer aktuell.

Själv sitter jag här idag och undrar vad man kan göra. Jag börjar förstå människor som arbetar för hjälporganisationer etc. Det känns som om  det skulle kunna vara lättare att vara närmare – att få göra något – hjälpa till – bistå – finnas där…..Livet har liksom stannat upp. Så mycket känns så fjuttigt idag. Och fast att jag förnuftsmässigt vet att det inte  lindrar någons sorg, vill jag liksom inte njuta av mitt eget liv idag. Trots att jag vet att det är bäst att bruka marken där man står – Att göra skillnad här och nu och nära. Trots det så känner jag mig lite nedstämt rastlös idag. Det får väl helt enkelt vara en sådan dag….

Hoppas ni alla tar extra väl hand om er själva, nära och kära idag. Glöm inte att just du kan göra skillnad. På återhörande imorgon….Kram Mia

12 thoughts on “Ingen föds som ett monster!

  1. Mia! Jag tycker alltid om att läsa din kloka, varma och tänkvärda blogg men idag behövdes dina tankar och funderingar extra väl. Kram <3

  2. Så sant, INGEN föds ett monster, men hur går det till?!
    Elever som lätt skulle kunna sugas upp av ett gäng har man haft, en i gymnasiet som var en uppenbar fängelsekandidat om det vill sig illa. Egentligen bara för att han ägde ett STORT behov av kompisar som han inte hade, men började plockas upp av nazister…

    Klart man kan hoppas att man kan göra skillnad, men just den här mannen verkar ju ha varit en bra kompis och en trevlig person när han gick i skolan.

    Nånstans gick det fel, men var? Och KAN vi verkligen göra nåt åt det?

    En sån här person verkar ha drabbats av en psykisk störning i samband med att han fått extrema åsikter, som han tror är sanna, jag är osäker om man kan hejda ett sånt flöde. Psyk är ju det enda rätta, men då gäller det att vara uppmärksam och när de inte har skolan längre, kanske bor långt från föräldrar, vem ska upptäcka att det håller på att gå åt skogen. De flesta psykiska sjukdomar visar sig i 20-års åldern och då är man på väg bort från sitt gamla skyddsnät för att skapa sig ett nytt.

    Hemskt är det i alla fall, även om jag känner väldigt lite sympati för gärningsmannen för tillfället.

    Kram

  3. Nej nej…ingen sympati här heller Kristina….Med den tyoen av handling har man nog inget existensberättigande tror jag…

    Men visst finns det många som skulle kunna räddas innan det bara finns tendensen. Inga barn skall möta våld, psykningar elelr ironi – de har ingen chans att hantera detta. Framför mer kärlek, uppmuntra, gid feedback och närvaro. Att sedan vissa sjukdomar bryter ut, ja det kan man inte skydda sig mot.

    Kramen till dig…

  4. Bra skrivet Mia!
    Man tänker ju på alla som dog, som överlevde och deras föräldrar. Jag tänker även på mördarens mamma, undrar hur hon mår idag… och undrar om hon bidrog till att han blev ett monster…

    Kram Maja

  5. Trägen vinner: ”Överseende med mig själv”, skrev du. Överseende med mig själv. Tycker att det är så himla bra. Sökte igenom månad efter månad för att hitta. Nu ska jag inte glömma. Tack!

    Natti och kram!

  6. Så klokt, vackert, sorgligt och ”sant” beskrivet. Uffa, detta är en sådan fruktansvärd händelse, så svår att ”ta in”. Att en ensam människa på drygt en timme tar livet av nästan hundra …
    Kram

  7. Ja, Maja…stackars hans mor….Man undrar ju vilken hjälp hon får då…

    Bra att du hittade det Anna….Perfekt är det att ha överseende med sig själv…

    Tack snälla Rosita…ja det är grymt!
    Kram Mia

  8. Nä ingen föds som ett monster! Alla männsikor föds, pyttesmå och söta till världen! Så även den här mannen….
    Men vad hände?
    Sorgligt och tragiskt, jag hittar inte ord…..
    Men det gör du Mia, oerhört bra skrivet!
    Kram fining

  9. Tack finaste Fraggel…man kan verkligen undra var, när och hur allt gick sådär galet…

    Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *