Nu kickar vi igång…Mjukstart!

Sista söndagen i juli månad, ja faktiskt till och med månadens sista dag, har gjort entré. För somliga, jag säger somliga, är det semesterns sista dag och jobbedag väntar tomorrow sharp. Själv är jag inte en av dessa somliga. Puh! Jag har nämligen kollat upp vädret (läs rektorskan har väderknarkat som vanligt….SMHI, vackertväder och DMI…) och eventuellt ser det ut som OM det skulle kunna bli lite sol nästa vecka. Åh my….vad jag vill ha solstol och pool lite till! Maken, som inte alls är lika intresserad av just detta, han börjar jobba imorgon. Första riktiga arbetsdagen i vårt nybyggda kök. Wow, så spännnade! Vilken kvalitativ utveckling för vår skola – två egna kockar i vårt eget kök. Me like!

För övrigt är det mycket annat som kickar igång i samband med att augusti påbörjas. TB:s fotboll drar igång ordentligt med morgonträning både måndag och tisdag. Nästa helg är det dags för cup/turnering och sedan är det höstsäsongsstart. Själv bör jag ta tag i skoljobbet under kommande vecka och Gabriel behöver påbörja återställningen av dygnsrytm. Wish me luck med det sistnämnda. Men semester, det har jag två veckor till…

Maken har idag haft sista- (lediga)- dagen- med- gänget, dvs La familia. Vi tog lång sovmorgon och sedan städade jag huset (som vanligt på en söndag…). När Milou skulle stiga upp gjorde vårens ”hoppande axel” sig påmind och han kunde inte gå. Bära ut för morgontoalett och bära in. Fram med medicin och sedan bädda ner igen. Några timmar senare var han lite piggare. Och mycket sur på sin matte som förvägrade honom att följa med på dagens motionsrunda. För övrigt har han inte släppt det ännu….långsint hund! Långbrunch och sedan soffmys, innan maken drog till golfbanan och jag samt Gabriel for för att handla.

Och tro det eller ej…men solen har orkat bryta sig fram emellan alla Cumulus Nimbus som belamrar vår tillvaro. En stund på altanen hanns därför med och genast slår pulsen lite långsammare. Hoppas, hoppas, hoppas på fint väder nu. Maken har lovat hämta Thaimat idag så att vi bara kan njuta  ikväll – inga förberedelser, ingen matlagning, inget undanplockande, ingen disk. Det passar utmärkt en dag som denna. Även om jag känner mig fit for fight idag, efter gårdagens lilla svacka, men ändå…

Välkommen augusti…..nu kickar vi gång i ett lite annat tempo. Mjukstart blir det – ett oerhört trevligt ord. Mjukstart! Kram Mia

Mitt i ett champagnerus

Mitt i ett äventyr, sjöng hon Carola och så skulle man kunna sammanfatta både gårkvällen och åtminstone halva dagen idag. Dessutom med tilläggsstrofen ”Mitt i ett champagnerus” – så blir det hela liksom komplett. Om jag sedan säger att det fanns kor inblandade i det hela förstår ni att det kan bli riktigt roligt, eller nasty för den som vill tolka det så. Dagens inlägg stavas gott och blandat, med andra ord….

Igårkväll gick vi lokal Petra och jag. Fina StockholmsPetra som lämnade Blekinge efter skolan, har ett IT-jobb som tagit henne världen över och som nu lever med snygge James och tillsammans har de bedårande söta Emelie. I hällande regn slog vi oss ned på en uteservering och till trippelitroppandet på parasollet hade vi en FAB kväll. Champagne, god mat, Italienskt vin och en herrans massa samtalsämnen senare hämtade maken upp oss och körde oss hem. Som jag har saknat Petra- hennes rättframma sätt att ta sig an tillvaron. Hennes rappa tunga som inte räds att sätta folk på plats och absolut mest hennes närhet till skoj och skratt. Vi åt en ljuvlig Skagen till förrätt (se bild ovan) och efter det blev det Caesarsallad för mig samt Bookmakertoast för Petra. Mumma!

Kvällen blev ett nostalgiäventyr på många sätt, där vi hade en hel del catch up to do. På andra sätt blev det ett äventyr eftersom en man föll ihop inte långt ifrån oss och det uppstod turmult vid inväntandet av ambulans etc. Inte klokt vad nyfikna människor måste vara, för att inte tala om en ganska oförskämd servitris vid denna incident men men…

Vaknade tidigt imorse av att världen liksom rörde på sig. Och något slog mig gång på gång i skallen. Några huvudvärkstabletter och en powernap senare började det dock anta något som skulle kunna liknas vid normala former. Hoppade i träningskläder och tog med mig Milou för en power walk. Jag har haft några vilodagar, då löparknä och vrist har bråkat lite med mig, så suget efter rörelse var idag stort. Men det gick inte fort. Vad värre var att det gick inte så bra heller. Halvvägs in i rundan hade jag inte bara magknip, utan jag önskade också att jag hade haft stavar att stötta mig med. Svårt med stavar och koppel till le dog kanske men…Kossorna förde ett öronbedövande bröl och väl framme vid deras hage såg vi att de var i faggorna att byta bostad. Vi smet förbi och jag pustade ut över att ha tagit oss förbi innan de släpptes ut. På tillbakavägen upptäcker jag till min fasa att de inte kommit så mycket längre och när snälla bonden vinkade mig till att smita förbi igen drabbades jag av tillfällig sinnesförvirring med förlamning som följd. Smita förbi eller vänta…Vänta eller smita förbi….Försök ta ett snabbt beslut om på vilken sida om dem man är som minst sårbar i ett ”dagen-efter-champagne-rus”. Jag bara säger det…försök det. Jag blev först förlamad. Gav sedan eventuellt dubbla budskap till snälla bonden (vinkade som att jag skulle stå kvar och tog sedan några snabba steg framåt). Vips kommer jag på mig själv med att ta värsta löpningen i 100m tempo, för att precis swischa förbi dem mitt framför deras brölande små (egentligen menar jag groteska) ansikten. Och då mina vänner, då slår väl champagnen till igen. Benen får värsta darrvippen, hela magen bubblar, världen snurrar och jag fnittrar hysteriskt – Där jag ligger i diket. Käre gud….Det var som värsta irländska julaftonen. Det är det som är det fina med champagne. Har man tur får man ruset även på returen. Och har man ännu mer tur ramlar man ihop i diket och får värsta skrattanfallet. Ja, man har inte mer roligt än man gör sig som mamma brukar säga…

Jag har vilat mig resten av dagen. Borstat tänderna många gånger och duschat kallt. Legat på sängen. Gabriel har läst högt för sin mami. Le dog har hållt sig på behörigt avstånd. Framåt eftermiddagen tog jag mod till mig och for till affären för lite storhandling. Nu är allt inpackat, regnet strilar lite sött igen och jag hamnade här. Maken är på golfbanan och pojkarna spelar spel. Dags att ta itu med kvällens mat – grönsakswok med lövbiff eller scampi i Hoisinsås. En film och sen kommer jag att sussa fint i soffan ikväll. Imorgon ska jag vara lite mer effektiv – jag vilar mig iform idag.

Lördagskramen till er alla kommer här………………………………………………………..

Jäkla Stalker!

Är det inte straffbart att förfölja? Helt oinsatt i vårt västerländska rättssystem är jag inte, men just när det kommer till straffsatser känner jag mig en aning ringrostig. Uppdatera mig gärna ni som vet bättre…..men personligen anser jag att stalkers, i vilken form och omfång de än må vara, skall få sina fiskar varma. Pronto! Och nu är det så att regnet har förföljt mig hela denna sommaren. Ja, nästan sedan slutet på juli förra sommaren. Det var just där och då det utlovades ryssvärme och den har åtminstone inte jag fått njuta av ännu. Igår dök den upp igen – ryssvärmen alltså. På bild i Aftonbladet var en isbjörn som svalkade sig på ett zoo. Jag undrar om det är Polen som omvandlar värmen till lågtryck? I så fall är jag väldigt förtretad på just Polen, eller det land det nu må vara.

Och ja go vänner, jag vet mycket väl att vädret inte är påverkansbart och därför inte bör vara en källa till irritation men…..Idag är jag inte helt happy. Jag behöver sol! Tycker jag är värd det – förstås inte mer än andra, men minst lika mycket som de där isbjörnarna på zoo i alla fall. Här i Blekinge har det regnat sedan natten till igår. Allt flyter (mina ljus har fått egen pool, se ovan). Jag rostar. Om ni tycker att jag är vädernojjad, så är det precis det jag är. Jag vill ha sol och värme NU!!!!!Här hemma! I min happyvardag! Kom hit solen och gör mig lite happy!

Gårkvällens kompismiddag blev både lyckad och mycket mysig. Frittade godsaker coh en välkomstdrink. Därefter grillbuffé med diverse delikatesser, röror, sallader och entrecôte samt fyllda laxsnurror. En underbar Amarone avnjöts till detta. Avslutningsvis blev det Toblerone och hallonpaj med vaniljsås samt varsin Romersk Båge att dricka till. Mumma…Tur att man är gift med Le Chef…

Idag har jag påbörjat lite planeringsgrejor inför skolstart – eller påbörjat och påbörjat. Jag har skrivit ned de saker jag har gått och burit runt på nu några veckor. Det är så jag fungerar bäst. Och vilken känsla det är när man sitter med ett helt läsår framför sig. Ett helt läsår att fylla med spännande ting. Agerat taxi har jag också och transporterat bästisMaria till flygplatsen. Nu halvligger jag i soffan och märker att regnets smattrande utanför har en klart sövande inverkan på en. Ska nog ta en liten powernap när nu  tillfälle ges. Ikväll ska jag på lokal med en av mina bästa vänner sedan gymnasietiden. Jag gissar på god mat och dryck samt en massa snackande….

God fredag på er och bara så att ni vet det…..Jag har precis gjort slut med regnet. Den här relationen har helt enkelt passerat bäst-före-datum. Hoppas på snabb förståelse. Kram Mia

Wang, CL och Beckham = väldoft!

I en ”Quid pro quo” under året har jag nämnt min stora känsliga svenska näsa – eventuellt kan detta ha märkts i en del andra inlägg också. Jag är mycket känslig för dofter. Kan klökas mycket lätt, även kräkas av exempelvis blodkorvsdoft. Men framförallt är jag ju svag för väldoft. Jag luktar på nästan allt jag ska köpa och val av tvål, lotion, duschtvål, diskmedel, skurmedel, tvättmedel, sköjmedel (Jaja, jag vet att det är mycket medel i vårt hem), doftspray, deo och parfym gör jag själv. Me myself and I! Lämnar inte gärna över den typen av exeptionellt viktiga beslut till någon annan. Jag kör till och med filmstjärnetricket med skurmedel. You can call me knasboll, if you like! Men vem vill gå runt i en mindre väldoftande tillvaro självmant?

Idag kom Allra käresta syster hem från familjens semesterresa. Efterlängtade? Ja visst….av oss alla i Happyvardag. Brunbrända, utvilade och idel leende. Eventuellt log Minna (familjens yngsta på 14 år) mest över att få komma hem men men….Med sig hade de en fotbollsgrej till TB, skattkista till Gabriel full av härliga ting och min stora doftkärlek just nu…..Tack tack tack tack…tusen tack! Jag går runt här och bara njuter av mig själv. UUUpppsss…lät nästan lite kinky! Menar förstås att jag doftar härligt!

Calvin Kleins ” One Summer” är en stjärna på dofthimmelen. Andra favoriter hos mig är ”Princess” av Vera Wang, ”Pleasures” av Estee Lauder samt ”Intimately yours”  av Victoria Beckham. Ingen av dessa har speciellt skarp doft, absolut inga tunga kvällsparfymer med andra ord. Och eftersom jag gör mig bäst i dagsljus passar det mig utmärkt. Gångerna då man rör sig ute efter mörkrets inbrott (och i alla fall bland andra människor) är ju lätträknade. Jag uppmärksammar också nu att flera av dem är rosa och när jag kommenterade detta högt för mig själv sa Gabriel: ”Det är okej mami. Det är josa och du är tjej. Då är allt bja”.

Ösrgen i Blekinge idag och det passar oss utmärkt. Morgonbestyr som disk, tvätt och strykning. Klippning av min mor samt hämta syster yster med familj vid tåget. Därefter handling och sedan förbereda för kvällens grillbuffé med härliga vänner. TB är på golfbanan (chockerande nog…har inte spelat på 2 år så….), maken fixar lite atiraljer, Gabriel spelar spel. Huset doftar liljekonvaljskurmedel samt nybakad hallonpaj. Själv luktar jag ”One Summer”. Det kan inte annat än bli en superlyckad kväll..

God torsdag på er finingar…Hörs igen imorgon! Kram Mia

Använder du skydd?

Och i så fall vilken typ av skydd? Inpräntat vikten av användandet av skydd har man ju fått så länge man kan minnas. Att det liksom är upp till var och en och att man absolut inte skall förvänta sig att någon annan bara ska fixa det åt en. Detta till trots…..Handen på hjärtat….Hur ofta skyddar just du dig? Personligen är jag i detta avseende helt klart en slarver. Kanske inte den våghalsigaste av typer, men heller inte den som är supernoggrann. Det är ju så jäkla pilligt – för att inte tala om kletigt och kladdigt. Bekväm som jag är chansar jag rätt ofta……Men då jag far utomlands, då är jag supernoga. Alltid något att glädjas åt…Fast maken är busigast av alla – han skyddar sig aldrig. Det har liksom blivit en sport för honom att låta bli.

Javisst, självklart menar jag ju solskydd och after sun. Självklart menar jag allt från mammas tjat då man var på stranden som liten och var tvungen att smörjas in. Och lika mycket som jag förmodligen vred och vände på mig, snurrade och kråmade – lika mycket gjorde TB och gör  nu Gabriel. Det är som om själva f-n flyger i ungar när solskyddet kommer fram ur lilla badväskan. Och låt gå för stenåldern och den feta, halvt illaluktande smörjan skulle gnuggas in (japp, du läste rätt. Mor Anita var helt övertygade om att krämer inte skulle bara duttas på och smörjas in. Nej nej….vi pratar gnugga som i dåtidens gnuggisar som skulle fastna på kroppen.) Det gick väl an första dagen på stranden, men sedan då kroppen börjat få lite rosaaktigt skimmer. Då gör det väldigt ont att gnugga in solskydd. Fast jag gnuggar inte – har aldrig gjort. Jag duttar mest. Och nu har jag hittat det som liksom avdramatiserar hela solskyddsdiskussionen.

I nutid och samtid finns det en uppsjö av olika solskyddsfaktorer och märken. Alla skaffar vi väl oss våra favoriter och säkert på väldigt olika grunder skulle jag tro. Själv går jag som vanligt på lukt och koncistens – två otroligt viktiga variabler för denna rektorskan. Lägg därtill utseende så är bilden komplett. Självklart köper vi vårt solskydd i USA, med märket Australian Gold. Cheers Mate!!!!Aussie Gold – bäst i test (min test då…), Top of  the line, creme de la creme och grädden på moset. Snygga flaskor, glänsande len koncistens och doften…Som himmelriket på flaska. Doften av gamla tidens bubbelgum. Olala…Me like! Deras After sun fungerar lika bra som solskyddet. Ingen i familjen (läs alla utom maken då) ärannat än  helnöjda och använder detta utan knot. Dessutom finns de i sprayform med drivgas. Hur miljömässigt korrekt detta är är ännu i skrivandets stund oklart för mig. Och låt mig gärna leva i den ovissheten. Det funkar fint för mig. Vid användandet av denna typ bör man iaktta vissa försiktighetsåtgärder, som  exempelvis att stå på en handduk vid själva sprayandet. Själv stod jag på ett vitt klinkergolv första gången och tja…svårstädat även med CilitBang samt big omplåstring då jag vurpade rätt rejält vid ett felskär på golvet. Jaja, vissa läxor lär jag mig så himla gärna…För övrigt kan nämnas att den lilla blå flaskan After Sun på bilden kommer från Yves Rocher och doftar himmelsk även denna.

Jag är blond och blåögd……just in case you haven´t noticed…..Men jag blir sällan bränd, väldigt ofta brun. Jag älskar solen. Den har liksom makt att ge liv, rena och skapa ett skimmer i tillvaron. Tro det eller ej men nu har vi haft solen på besök i tre dagar. I rad! Det måste vara någon typ av rekord denna sommar. Vi vaknade tidigt här i happyvardag idag och det var ju en evig tur. Vem i herrans namn vill sova länge på sjusovaredagen? Då sägs man ju vara trött resten av året. Halv sju slog jag upp mina blå och knatade straxt efter det ut med Milou. Det är fint att ha hund. TB vaknade av sig själv vid halv åtta och Gabriel väckte vi vid halv nio. Träning klockan 10 och sedan handling inför morgondagens grillbuffé. Väl hemma hade molnen belamrat himlen, så jag tog itu med lilla vedhögen – stapel nummer 3 klar. Check! Lagom mitt i detta arbete visade det sig att molnen bara varit på tillfälligt besök. Så hela eftermiddagen bjöd sedan på solstol, pool och lite trädgårdsbus. Åh, vad jag älskar sommarlov!

Sommarvärme ikväll och jag sitter på altanen och bloggar. Framför mig står en skål med selleristavar och dipp samt en isande kall Camparijuice. Ikväll vankas det valfri grill med nektarinsallad, hemfrittade potatisklyftor och en god sås. Det är lätt nu! Hoppas ni njuter som vi…..Och glöm inte solskydd! Kram Mia

Superenkel acklimatisering

Hur lätt är det inte att anpassa sig egentligen? Att bara flyta med i givet tempo. Ställa om. Situationsanpassning. Gilla läget. Att ta dagen som den kommer, kväll och natt likaså. Jag blir precis lika förundrad varje gång jag är långledig. Inte en dag småmuttrar jag över antalet sovna timmar och minuter. Inte en endaste gång känner jag mig som stora bromsklossen då det kommer förslag om något som skall hittas på. Till och med uteblivandet av storhandling, matlistor och planering av tider fungerar fint för mig. Jag får väl bara acceptera att jag är en helt annan person då jag är ledig….

Det tog inte många dagar från sommarlovsstart tills dess att hela vår tillvaro försjönk i en helt annan typ av takt. För att inte tala om en helt annan dygnsrytm. Det borde vara ALLA förunnat att ha långledigt. Att känna lite av oändlighet av tid. Veta att man kan vara uppe sent och sova länge – om man vill. Kunna göra det som faller en in – även om klockan har passerat 18.00. Orka leka, ta cykelturer, kvällsdopp och ge sig ut på spontanbesök. Att vara vaken genom en hel film, trots att den börjar efter 17.00. Kort och gott – att ta livet lite mer med en klackspark. Jag gillar mig själv bättre då jag tillhör ledighetskommittén. Redan efter Floridaresan i april satte jag som mål att ta med mig mera av ledighetsrektorskan in i vardagen och faktum är att jag skulle vilja påstå att jag lyckades ganska väl. Detta mål kvarstår och jag hoppas att jag ska lyckas även under hösten.

Idag har Gabriel haft kompisNemo varit här hela dagen – hans pappa har nämligen varit på golfutflykt till Kalmar med maken. Vi har solat och badat, lekt massor, kollat film och förstås fikat, ätit glass och frossat i pannkakslunch. TB hade morgonträning och sedan har han haft Oliver här. Man kan med andra ord säga att det har varit fullt hus och jag har haft fullt upp. Framförallt mina öron har haft fullt upp med att lyssna på allt och alla. Poolrengöring är igångsatt och allt inplockat. Räkningar skickade och papper insorterade. Pasta och köttfärssås färdat och skall bara värmas. Ciabatta bakat och kylskåpet fyllt. Bordet dukat och tvättmaskinen laddad. NU tänker jag ta le dog och gå en lååååång promenad i total stillhet och tystnad. Jag anser mig vara i ett stort behov av detta just precis här och nu….

Jag måste bara avslutningsvis få problematisera kring det här med acklimatisering. Det tar uppenbart inte många dagar att komma in i ny rytm och det vet vi stämmer även på andra platser än här hemma. Vi acklimatiserar ju oss snabbt och lätt till Florida tid, rytm och lunk till exempel. Varför är det då så evinnerligt svårt när det skall ske på andra hållet? Jag menar från ledighetskommitté till jobbjaget. Hur kan det komma sig att man pustar och stånkar och stönar. Kämpar livet ur sig och ändå känns allt uppochned? Är det kanske så att man kämpar emot? En tankebugg, helt enkelt. Skulle det kanske gå lättare om man bara ”go with the flow”? Undra minsann om jag inte skall göra ett försök att ta mig an även denna del av jobbjaget på ett annat sätt när jobbstarten närmare sig? Den karamellen ska jag suga på en stund…

På med mina tones and off we go….Nu blir det promenad, mat och soffhäng – allt i nämnd ordning! Love you guys! Kram Mia

Tonade rumpmuskler

Dragningskraft! Ja, det kan ju rumpor ha, men idag funderar jag nog mest kring en helt annan typ av dragningskraft – nämligen jordens. Tyngdlagen. Den som gör att vi håller oss kvar på jorden. Jaja, mitt huvud brukar ge sig ut på både strövtåg och flygturer det medger jag utan omsvep, men stadigt det står jag på jorden i alla fall. Den där dragningskraften ger sig dock till känna på lite andra vis också – vissa delar av kroppen har nämligen börjat dra sig mot marken tycker jag. Lite här och där….ingen del nämnd och definitivt ingen glömd. Är det bara jag som har märkt detta fenomen? (Snälla säg att det inte är så….delat häng känns kanske lite bättre…)

Redan under senvintern förföljde mig en reklamsnutt. En Reebookreklam med skor som skulle göra underverk för lilla (stora?) bakdelen. Att jag har en crush på skor har väl inte undgått någon och det där med rumpa har liksom etsat sig fast lite hos mig. Det var nämligen en gång en fystränare som liksom i förbigående slängde ur sig något i likhet med ”att hon där har ju ingen rumpa alls…” Så jag fick en briljant ide, tyckte jag själv då, och föll till föga för reklamen. Köpte mig ett par ”Runtones” när vi var i Florida. Under den första rundan såg jag bilder framför mig med JLo`s runda rumpa, Kim Kardashians likaså. Rundan gick fint…lite märklig fotställning men inte onaturligt ont eller så. Inte förrän jag slår upp mina blå dagen efter. Du gode skapare…..Jag har nog aldrig någonsin haft så ont i min bakdel. Något ansträngt rörelsemönster och just sitta på toaletten kändes som en mardröm. Men vill man bli fin, måste man som bekant lida pin.

Nu är det slutet av juli. Jag har använt mina Runtones en sisådär i snitt 4 dagar/vecka och resultatet….Ärligt talat, jag vet inte. Det är svårt eftersom man sällan beskådar sig själv bakifrån och skulle jag fråga maken är jag rädd att han svarar att jag är jättefin, som på rutin liksom. Tonade rumpmuskler, visst låter det härligt, men hur vet man om man fått det då? Och egentligen kanske jag inte bryr mig så välderliga men…Men jag är ganska bekymrad över en sak. Det gör nämligen precis lika ont idag som vid första försöket i början av april. Trots att jag använder dem 4ggr/vecka i snitt. Vad säger det er? Jag är bara lite nyfiken. För mig säger det nämligen bara en sak – jäkligt svårtonade rumpmuskler hos den här rektorskan.

Men inte är jag bitter inte…Inte ger jag tappt heller. Men numera varvar jag gångerna i mina Runtones med min stora skokärlek just nu – nämligen mina Skeletoes. Jag har också ett par FiveFingers som är typ samma sak, fast i ett annat märke. Har ni aldrig provat att träna i denna typ av sko, då har ni gått miste om något. Så nära barfota löpning/power walk man kan komma med skor på fötterna. Ljuvligt skönt och jag som alltid annars dras med fula skoskav har inte minsta lilla tillstymmelse till blåsa.

Runtones till vänster och Skeletoes till höger…..

Idag vaknade vi till sol – man tror bestämt att man har blivit bönhörd. Låg kvar och läste en tidning, innan jag drog på mig träninsgkläder och gav mig ut på en liten löptur. Oj oj oj….tungt idag innebar att jag kom hem som en liten trasa. En ganska nöjd trasa får jag väl tillägga. Träning är så skönt efteråt. Dusch och sedan väckte jag la familia. Resten av dagen har spenderats med solstolshäng och härliga pooldopp. Klart uppfriskande även idag kan påpekas, vilket dock inte hindrar liten Gabriel från att ligga i och träna simning på diverse olika sätt. Jag förundras själv över hur coolt jag tar det. Låter honom pröva. Gör inga hysteriska utfall, miner eller små skrik. Överför inga överbeskyddande idéer what so ever. Inser att han måste få göra detta på sitt sätt. Just hans sätt är väldigt olikt många andras sätt är jag rädd för, men men…

Ikväl startar TB:s fotbollsträning igen och jag måste sannerligen bege mig till affären, för nu har vi bara tråkgrejor hemma. En liten Caesarsallad hoppas jag att vi kan intaga på altanen ikväll (Le Chef äter nämligen bara kalla rätter utomhus – varm mat intages inomhus är hans filosofi) och kanske avsluta med ett kvällsdopp. Huruvida detta har någon som helst inverkan för att nå tonade rumpmuskler har jag ingen aning om, men jag sitter på en kudde. Det är då ett som är säkert. Det finns dagar då jag har haft funderingar på att klicka hem en sådan där kudde/sittring som nyförlösta får….men just idag är jag nöjd med en kudde. Och mina fina skor.

Hoppas innerligt att ni alla fått njuta sol idag. Själv är jag grymt tacksam över detta. Hoppas, hoppas det fina vädret håller i sig under veckan. Hoppas… Kram Mia

Inte klokt vad duktig jag är…

….sa hon den där Lotta på den bråkiga gatan. Hon sa också att hon kan nästan allting. Nåväl, jag nöjer mig med att sälla mig till hennes första uttalande den här julisöndagen. En julisöndag som jag bestämt skulle vara så vanlig som möjlig och inte handla om nyheter och uppdateringar. Inte för att jag inte vill bry mig om våra norska grannar, utan för att hedra dem genom att ta vara på det som finns i min omedelbara närhet. För det är precis så jag tror att man hedrar bäst. Det hjälper föga att ömka och frossa i deras olycka. Att hänga kvar och ställa sig frågan varför. Om vi istället ser till att möta världen med ett leende. Att sprida kärlek, vänlighet och omtanke om andra. Ha lite större överseende med andras val och prioriteringar. Genom att tänka snälla tankar. Det måste bara vara rätt väg att bemöta ondskan…..

TB hade inatt övernattande kompis och det blev sent innan vi alla kommit i säng. Maken vaknade 4.30 av ryggont och resten av natten innebar ett evigt snurrande runt i sängen. Och nej, inga sådana tankar tack…..han hade ju ryggont sa jag…Jag valde i alla fall att ligga och halvslumra i ganska många timmar till och det var välbehövligt. Somnade med huvudvärk och vaknade med dito, men efter en morgontur med le dog så kände jag mig riktigt ok igen. Puh! Operation söndagsnöje tog förstås sin start = städa huset. Mitt i städningen tog vi frullepaus och då kom kusin Lotta på besök. Så mysig pratstund! Mer städning och sedan var det tipptopp (för en stund i alla fall) i alla hörn och kanter. Vilken härlig känsla det är när huset förvandlas från kaos till ordning – från smutsigt till rent (nur grrrrar maken här bakom, för han menar att det aldrig är kaos eller smutsigt hos oss. Vi ser väl helt enkelt olika saken då…). Direkt efter städningen tog jag mig an gräsklippningen. Jag har haft väldigt dålig tajming med regnet så gräset var hemskt långt/högt – men nu är det så fint. Och luktar underbart – nästan inget slår nyklippt gräs…..

Mor och far kom på en liten visit med en hel bricka full av nybakade kanelbullar. Mumma….gissa om det blev fikapaus då. Tänk vad fina de är – 76 och 83 år gamla. Pappa har också fått en mobiltelefon med kontantkort av oss och han är så superstolt. Han ringer nästan varje dag och idag ville han att jag skulle lära honom att skicka SMS. Dessutom är han förälskad både i vår IPAD och laptopen. Inga bakåtsträvare där inte….

När de styrde kosan hemåt tog Gabriel och jag itu med veden…..Idag igen tänker ni kanske, men sanningen är den att vi har 6 kubikmeter som skall bäras in i vedboden och staplas där så….Ja, vi har att göra ett tag framöver. Men idag färdade vi stapel nummer 2. Vi brukar få in mellan 5 och 6 staplar  så vi är på god väg. Med lite lätt ömmande kropp kastade jag mig i poolen med liten Gabriel. Klart uppfriskande kan lovas, men också så härligt. Ingen direkt sol här men ganska varmt i luften åtminstone. Efter bad blev det låååång dusch med citruskroppspeeling och en nostalgitripp med Jane Hellen i håret. Nu hamnade jag här framför datorn och jag känner mig både nöjd och mycket stolt över arbete och samvaro här hemma idag. Vad kvällen skall bära med sig är makens uppdrag nu. Hoppas han hittar på något lättlagat – typ köpemat, kanske. En liten låda från Thaien skulle sitta fint nämligen. Själv tänker jag ligga på sofflocket och leva på ihopsamlade meriter under dagen.

Trevlig Söndagskväll till er alla. Nu laddar vi för en skön vecka med både Canada- och Stockholmsbesök. Ska bli så mysigt! Kram Mia

Ingen föds som ett monster!

Fruktansvärda händelser i vårt grannland, som sedan visar sig ha EN och samma gärningsman. Bilder av något man bara tror händer i den fiktiva världen. Tragedi. Trauma. Mardröm. Skräckscenario. Arma stackars människor – anhöriga och överlevande. Det finns inga ord som lindrar, ingen tröst att erbjuda. Och jag vägrar ställa mig frågan ”Varför?”. Det finns nämligen inte ett endaste litet svar som kan berättiga händelser som dessa. Vad i herrans namn hände med ”livets okränkbarhet”?

Terrodåd eller en enskild galnings verk! Välplanerat är väl bara förnamnet i alla fall. Jag ryser och mår illa om vartannat. Tänker på de stackars anhöriga som fortfarande svävar i ovisshet, för att inte tala om de som redan fått veta. Och alla dessa som varit med, överlevt och nu skall fortsätta livet. Hur gör man? Hur blir man kvitt bilder och minnen? Skräcken! Eller är man bara så ödmjukt överlycklig och tacksam att man inte tillåter sig att känna det som gör ont? Det som är för svårt att egentligen ta in. En enda man utklädd till polis. Bara det….Så fruktansvärt uträknat. Hur många som litade till det som vi blivit uppfostrade till som lagens långa arm – den instans som har makten. Vem skall våga lita på den ensamma polismannen nu? För visst måste du väl ändå medge att det här sätter spår. Visst underminerar detta tryggheten och är sekundärt en misstro mot  polisen. Så fräckt! De har ju inte gjort något fel. En enda man som så brutalt kan ta på sig en uppgift som inte åligger mänskligheten – nämligen att avgöra när ett liv ska ta slut. Vad driver en att göra så? 

Många är de spekulationer när det ofattbara händer. Spekluationer om drivkrafter, hat, sjukdom, arv och miljö. Man benämner gärningsmän med diverse epitet. Sanningen är den att INGEN föds som ett monster (värsting eller något annat mindre fördelaktigt). Ingen föds så, men man har uppenbart glömt att sedan fostra dem till demokratiska och samhällsdugliga medborgare. Utav någon eller några anledningar har de inte förädlats till medmänniskor. Det är ingen större ide att söka syndabockar till det, men frågan om vad vi alla kan göra i uppfostringssyfte (föräldrar, skola, medmänniskor) blir allt mer aktuell.

Själv sitter jag här idag och undrar vad man kan göra. Jag börjar förstå människor som arbetar för hjälporganisationer etc. Det känns som om  det skulle kunna vara lättare att vara närmare – att få göra något – hjälpa till – bistå – finnas där…..Livet har liksom stannat upp. Så mycket känns så fjuttigt idag. Och fast att jag förnuftsmässigt vet att det inte  lindrar någons sorg, vill jag liksom inte njuta av mitt eget liv idag. Trots att jag vet att det är bäst att bruka marken där man står – Att göra skillnad här och nu och nära. Trots det så känner jag mig lite nedstämt rastlös idag. Det får väl helt enkelt vara en sådan dag….

Hoppas ni alla tar extra väl hand om er själva, nära och kära idag. Glöm inte att just du kan göra skillnad. På återhörande imorgon….Kram Mia

Sällskapsspel på Lilla Hawaii

God fredag på er godingar! Här har det varit både grusigt i ögonen och lite grinigt på rösten idag – sena kvällar/nätter kan ha den inverkan på en har jag hört. Det är inte så ofta vi förlustar oss på bortaplan, men igår gjorde vi det rejält. Hembjudna till Stockholmsvänner (Camilla och Chrille)  som hyrt stuga på Lilla Hawaii i Blekinges skärgården. Det är ganska komiskt i småstäder – folk känner fok som är släktingar med den som….Eller vad sägs om följande koppling:

Camilla och jag är fotbollskompisar ända sedan högstadietiden och hon känner även min make då. Hennes Chrille har vi aldrig träffat tidigare, men han var en härlig bekantskap. Linda och Putte med barn kom också dit. Linda är systerdotter till Camilla och Putte hennes man är min makes golfkompis sen ca 15 år tillbaka (om det räcker). Vi var gravida samtidigt och skojade om att få dem samtidigt om jag gick över lite och hon fick lite förtidigt. Gabriel kom ju dryga 14 dagar för tidigt kl. 04.29 en onsdagsmorgon. När maken går på toaletten står helt plötsligt Putte i rummet. Deras lille Nemo föddes sedan 07.30 samma dag. 3 veckor för tidigt. Så nu är de kompisar också! Helt sjukt, eller hur! Vi har aldrig träffats tillsammans hela gänget, men se det gav definitivt mersmak.

Välkomstdrink i bubblande Rosé och tapas. Mmmm vilka delikatsser,  ljuvligt bröd och fin olivolja. Därefter blev det en härlig Thaigryta med Italiensksallad och ris. Till detta serverades en mjuk och rund Ripasso. En ganska oväntad kombo, vilken visade sig vara genialisk. Ja, detta var förstås en bjudning helt i vår smak. Det kan inte ha undgått många att Italien är vårt favvoland i mat och dryck – skönt när man träffar likasinnade. Barnen åt och lekte, var ute och busade samt kollade film. När maten var avklarad plockade Putte fram sin specialitet – nämligen sällskapsspel. Idag var det dags att göra upp i kampen om ord. Vad kan passa rektorskan bättre?

Sällskapsspelet heter ”Med andra ord” och kan varmt rekommenderas. Varje lag skall under tidsbegränsning klura ut vilka ord man menar. Ena parten i laget tar brickor med ord som Gotland, mjäll, antabus, dessert, Adam, gonggong osv. Denne skall sedan förklara med andra ord och nummer två i laget gissar. Det kan bli jätteroliga förklaring, jag lovar. Som om detta inte är svårt nog under tidsbegränsning, de andra lagen får vissla, knäppa med fingrar  – ja göra ljud helt enkelt för att tala om att man kan istället. Upplevs inte alls som stressande…..inte ens en aning….N’är tiden är ute får det lag som först aviserat att man kan, gissa. Gissa man fel får man minuspoäng. Åh herregud som vi skrattade. Camilla hade uppenbara problem att läsa utan läsglas och jag, ja låt mig nöja mig med att konstatera att det är en evinnerlig tur att jag inte undervisar i geografi – Andorra och Istanbul vållade lite problem. Detta till trots – Camilla och jag vann båda omgångarna. Hehehe..Och jobbigast med det hade nog ändå Putte, som inte alls är en dålig förlorare. Du kan få försök till revansch Putte….

TB och Millie (Nemos underbart söta lillasyster, med ett röstläge som får falsett att låta som bas…) Världens finaste TB lekte och donade med småttingarna hela kvällen, likväl som han gjorde väl ifrån sig i sällskapsspelsmatchen. Han kan konsten att anpassa sig dne killen. Lovely!

När kvällen övergått i natt och det blivit fredag kom min älskade bror Lasse och hämtade oss. Tusen tack! Blixt och dunder följde oss på färden hem, men väl hemma nöjde det sig med att regna. Puh! Det innebar att vi alla somnade med regnet som ackompanjemang. Härligt rofyllt, nästan magiskt. Jag älskar regn, fast på sommaren bara på natten. Sov som stockar gjorde vi i alla fall och vaknade inte förrän klockan slagit 8.30 (Gabriel 10.00)

Trött dag idag. Vi har motionerat lite på fm och maken spelar nu golftävling med bästisMagnus. De har turen att ha fint tjejsällskap i sin boll – nämligen bästisMaria och roligaste Lollo. Jag tror att de kommer att komma hem med ett leende på läpparna, oavsett hur de spelat i tävlingen. Själva väntar vi på Tina som ska komma och plocka körsbär. Jag tar en vända till vinbärsbusken och slänger nog sedan ihop lite vinbärsmuffins – mumsigt värre! Ikväll blir det lugnt tv-mys samt grillad firre, hemgjord Skagenröra (tack för tipset Fragglarna), sallad och lantbröd. Av tillståndet att döma tror jag på vatten som dryck idag…

God Helg allesammans. Måtte solen komma fram och skina på oss alla! Kram Mia