Absolut förbjudet…..

…..var det att skratta efter sjösättningen igår. Och det är ju precis då det är som svårast att låta bli. När skrattet liksom bubblar inom en. Ett skratt som rymde både rädsla och oro. Kanske också en stor portion nervositet och ”Tänk om….”Men ändå liksom bubblade det och jag fick uppbåda all styrka i världen för att hålla tillbaka. Det hade varit ytterst missklädsamt att skratta. Mycket provocerande till och med.Men jag tar det från början….

Jag hade ingen tur med gudarna igår. Ingen tur alls! Jag bad om en lugn och fin sjösättning, men tyvärr….Hem kom en make och TB och det är svårt att säga vem som var mest upprörd. Själv sjösättningen hade gått fint ända tills premiärrundan skulle avslutas och det kritiska läget ”lägga till” dök upp som ett kommando från fadern. Fadern, tillika maken, ropade försiktigt, sakta till TB som uppfattar försiktigt backa – varpå han dra i full back. Hans ömma fader gör då en vurpa i luften och far i full karriär via vattnet till träbalken vid kajen. Det där kunde sannerligen ha slutat illa. Med ett jack i skallen och ett rejält jack i vardera skenben och en tillknycklad rygg – klarade han ändå att inte komma under båt och i propell. Puh! Och stackars TB som orsakat allt detta. Han höll på att krypa ur sitt eget skinn. Den enda sjövana i familjen är ju maken-  TB vill nog gärna tro att han kan, men så fel….Kvällen ägnades därmed åt diverse bandagering (det tog 2 timmar att få stopp på blödningen på maken) och konflikthantering på hög nivå. Det sistnämnda är jag som tur väl grym på så….Alla kröp till kojs som vänner och utan några som helst agg till varandra. När det gäller det förstnämnda fick jag ringa in världens bästa svärmor som snabbt assisterade. Hon är en händig kvinna, vill jag lova….Och vem behöver inte sin mami när man slagit sig.

Nu måste jag väl ändå förklara varför skrattet dök, då det kan uppfattas som extremt malplacerat. Den här typen av händelser, ja aktivteter också, gör mig grymt nervös. Ni vet, Fröken Livrädd som jag är. Inte nog med att jag blev nervös när händelsen berättades för mig,jag fick också så märkliga bilder i huvudet som jag inte kunde parera – typ SOS Seglarresan (hette den så?) och Sunes pappa möter Göta Kanal. Därav mitt bubbelskratt – det hade alltså inget med min stackars make och TB att göra…

Klockan 07.30 dök världens bästa Nicke upp med sin tankbil och vips hade torsdagen fått sin start. Som han väntat och längtat Gabriel och nu äntligen. 45 minuter senare var poolen fylld med knappt 15 gradigt vatten. Maken for till golfbanan, TB tog sovmorgon, Gabriel inväntade badtemp och jag gjorde ett försök till sanering av hem och hus. Strök, dammsög, diskade och påbörjade makens packning. Efter lunch blev det storhandling och sjukgymnasten för maken. Väl hemma blev det premiärdopp för åtminstone en i La familia. Och som han njöt.

Nu har maken farit med kompisar till Skåneland för att spela golflandskamp mot Danmark. Kul, mysigt och så välbehövligt med tanke på allt som hänt. Vi andra slappar och inväntar kvällens mysbesök av bästisMaria. Jag ska bjuda henne och mig skaldjursfrossa och god iskall dryck. Kanske leker vi Quid pro quo på riktigt – som vi brukar! Vi får väl se…..Imorgon bjuder jag på (förhoppningsvis) pics från mat och dryck – kanske också ett och ett annat recept. Det är ju trots allt fredag – även om Le Chef tagit semester och uppehåll. Avslutar med en bild på vår badgalna livsnjutare till son……Ha en fin afton! Kram Mia

Continue reading

Strukturlös frihet i en schemalagd värld

Det där måste ju vara två motpoler, eller hur? Och att förpassa sig från ett tillstånd till det andra sker nog tyvärr inte friktionsfritt – oavsett vilket håll det än gäller. Människan är ju som bekant ett vanedjur och det är lätt att hänga kvar i det som är vanligt. Det trygga. Det kända. För att inte tala om hela gråskalan som också måste passeras på vägen från ett tillstånd till ett annat. Många gånger inbillar vi oss nog att det ska gå lätt. Vi är inte beredda på vad som sker i oss när det gamla invanda ruckas. Ställs på ända. Vi tar helt enkelt för givet att vi ska inrätta oss i gällande tillstånd som om man hade svingat ett trollspö. Är det inte lite märkligt, så säg?

Normalt sett lever även familjen Happyvardag i en schemastyrd värld – det måste erkännas. Och även om vi minimerar så handlar det om skol-, dagis- och jobbtider hit och dit. Aktiviteter och sociala samlingar. Mattider och nattningstider. Morgonalarm som ringer och begränsningar som måste inses. That´s life helt enkelt. Men när vi tar ledigt, då tar vi ledigt så det står härliga till vill jag lova. Man brukar tala om att det tar lite tid att gå ner i varv och det instämmer vi helt klart i. Det märkliga i att inte ständigt vara under tidspress är en annorlunda känsla. Härlig, men samtidigt förvirrande. Oändlighet av tid som kan fyllas med mer att önska än måsten är en ynnerst – men kan för en del bli en strukturlös frihet som skapar rastlöshet och panik. Inte sällan går man i fällan och bokar in sin lediga tid med diverse saker. Saker som man säger görs i önskningarnas namn och därmed ger man sig själv mandat att fortsätta schemalägga sin tillvaro.

Jag tror det är enormt nyttigt för oss vuxna att visa våra barn och ungdomar att man inte ständigt måste ha något på agendan. Att inte all ledig tid måste schemaläggas och fyllas. Att man inte ständigt måste ha projekt och fancy thing på g. Att det faktiskt är ok att”bara” samexistera. Att ta dagen som den kommer. Att våga leva mer efter behov och önskemål, än efter tider och planer. Att våga bemöta sin omgivnings frågor om vad man ska göra med: Vi får se. Att våga ge sig själv och sina avkommor möjligheten att vaggas bort i en helt annan rytm. Att kunna uppskatta sysslolösheten och istället i ro komma på nya idéer till lekar, aktiviteter eller annat.

Inte sällan är det vi föräldrar som drivs av stora aktivitetsnojjan så fort barnen (och ungdomarna) blir lediga. Inte sällan är det vi som är livrädda för att de ska ha tråkigt eller att det ska bli bråk och konflikter eller att alla andra minsann ska prata om allt de har gjort och så känns det fjuttigt det man själv har åstadkommit. Familjer i allmänhet drivs att fara och flänga i sin jakt på upplevelser till sina barn. Jag minns själv hur det var då lille Gabriel kom till världen en frusen majtisdag. TB hade hunnit fylla 10 och den stundande sommaren bävade jag för. Bävade för att TB skulle tycka att det var B att få en lillebror och att vår värld skulle begränsas. Jag planerade för tusen ting och hör och häpna…skrev till och med en dagbok till TB dag för dag om vad vi gjort. När sommaren var över var TB dödstrött och jag hade både magkatarr  och ständig huvudvärk. Lille Gabriel han hängde bara med. TB sa i augusti att det var hans livs jobbigaste sommar. Jag ville ju bara vara hemma och gosa med min lillebror, sa han…..Jisses, så fel av mig….

Sedan dess har jag fullständigt backat av aktivitetsnojjan. Och det funkar alldeles utmärkt. Visst hittar vi på saker – saker som man gör på sommaren. Solar och badar. Åker båt. Klättrar i träd, plockar bär och går på skogstur. Köper glass och socialiserar. Spelar golf, fotboll och en mängd andra spel. Eller vad sägs om mörkerbadminton? En speciellt avancerad form av racketspel som kan genererar en hel del skratt och diverse skador. Provades häromkvällen och tyvärr är vi nu minus ett rack och Gabriels solstol. Shit happens…Maken hävdar att det enbart är mitt fel eftersom jag fäktar aggressivt med all typ av rack och klubba. Jag förstår inte ett smack vad han talar om…… Så ner i varv har vi kommit. Jag tittar på de halvsmutsiga golven som hav och strand, pool och skog sekundärt ligger bakom. Tänker att det där tar jag sen…Jag diskar inte efter maten – jag sköljer och gör det på morgonen efter. Jag struntar i att jag tar ett powernap i solen och därmed kommer att somna senare på kvällen. Jag har inte organiserat om ett enda skåp, inte en enda låda. Jobbväskan står orörd i arbetsrummet och mobilen är visst ständigt på ljudlöst.Strukturlös frihet när den är som bäst…..

Solen har skinit idag också – galet härligt väder. Morgonpromenad idag också, men ett försök till tempohöjning gav värsta hostattacken ever. Host och harkel, klök och spott – det är verkligen osexigt att hosta. Verkligen extremt osexigt. Gabriel och jag har självklart varit på stranden och idag fick vi sällskap av morbror Cacke som tog sitt premiärdopp. När vi kom hem hade maken och TB monterat sandfilterpumpen till poolen samt förberett för sjösättning av TB:s båt ”So Awesome”. Just själva sjösättningen pågår just nu och här hålls det tummar på hemmaplan. Jag behövde inte följa med….Puh! Världens bästa granne följde med. Bönhörd! Jag är verkligen inte någon båttjej. Kanske inte så illa som landkrabba men….Ikväll blir det leftovers till mat – kylskåpsrens på ren svenska. Funkar fint en varm sommardag det också.

Tjingeling på er godingar….Hoppas ni haft en underbar sommardag whereever you are….Kram Mia

Quid pro quo – en bekännelse!

Och inte vilken bekännelse som helst, utan en pedants bekännelse. Är det dags för hemiligheter här i Happyvardag så är det. Varmt välkommen att leka med mig – kommentarsfältet är fritt för just din hemlis. Quid pro quo på er alla goa bloggisar….

Jag är en pedant. Och inte vilken pedant som helst, utan en städgalen sådan dessutom. Det har människor sagt till mig så länge jag kan minnas. Undra just vad som är orsak och verkan. Konsekvens alternativt en självuppfyllande profetia. Eller nej….Jag föddes nog ta mig tusan sådan här. Mammas dotter på ett väldigt tydligt sätt. Arv och miljö i perfekt samverkan. Om vi får säga det själva, mor och jag….

Jag har alltid gillat att organisera. Strukturera. Plocka iordning. Säkert sade BVC-sköterskan att jag var i sorteringsfasen. Och där blev jag väl kvar. Jag har alltid mått väl av att städa och plocka iordning. Jag har alltid känt mig stolt, nöjd och tillfredsställd när allt befinner sig på sina platser. I raka fina rader. Vända med rätt etiketter utåt. På bestämda platser. Olika saker och olika rum kräva olika ordning. (Och olika dofter, men det är en helt annan hemlis). Jag har liksom alltid haft sinne för att snabbt överblicka och skapa ett förslag på hur ordningen skulle kunna se ut. Omorganisation är a piece of cake för mig – om ingen gör anspråk på att få vara med och bestämma, vill säga.

Inte alla människor känner sig bekväma i samvaro med en pedant. En del känner sig illa till mods. Ifrågasatta eller granskade. En del tror att pedanter de har sett till sin största uppgift att leta fel hos andra människor. En del tror att vi pedanter lever ett stressigt och arbetssamt liv, där vi ständigt strävar efter perfektion ifall någon skulle dyka upp hemma hos oss. Men guess what….Här kommer veckans riktiga hemlis….

Vi pedanter struntar blankt i om det kommer gäster eller ej. Vi pedanter lägger ingen som helst energi på hur det ser ut hemma hos er eller hur ni väljer att organisera er tillvaro. För att ta det i klartext – vi är inte intresserade av vad andra tycker. Vi är ego. Vi vill ha det på ett visst sätt. Vi trivs när det är på ett visst sätt. Jag skulle aldrig drömma om att städa, putsa och feja för någon annans skull. Och jag funderar aldrig ett smack på om andra har det rent eller stökigt eller….Det är ju inte jag som ska leva där….Och kanske det viktigaste av allt. Jag anser inte att människor kommer och stökar ner hos mig eller ställer till det. Det gör ingenting att det ser annorlunda ut när något gått – det ger mig ju bara ännu ett tillfälle. Ännu ett tillfälle att plocka iordning. Ännu ett tillfälle att sortera, fixa och dona. Ännu ett tillfälle att få leva ut pedanten i mig själv. Jag älskar nämligen att bringa ordning – från kaos till ordning. Det är inget jobbigt – det är ju det som är tillfredsställelsen. Bara så att ni vet…..så ni inte tvekar att bjuda hem mig menar jag…..Jag är lite knäpp, det vet jag….Men jag är iallafall inte granskande eller dömande eller värderande….

Underbart solig tisdag med sol och bad, strand och hav idag. Sovmorgon och latstart. Låg kvar i sängen, tittade på himlen, morgonmediterade. Fixade till huset, hundpromenerade och sedan frukost. 4 timmar på stranden och Gabriel hann bada och busa med sin fotbollskompis Wille. Så nöjd var han då vi for hem. Sista fixet med båten hade TB och maken gjort, så imorgon blir det sjösättning. Nice! Nu har vi njutit köttfärswraps och ChickenFajitas, vilket medför en viss tendens till tung ögonlock.  Nåväl hos det vuxna gardet i familjen vill säga. Kidsen kör vattenkrig med nya vattenpistoler. Milou ligger risigt till måste jag bara påpeka – likväl som förbipasserande cyklister. Själv ska jag lägga mig i altansoffan och läsa min bok. Semester är bra härligt!

Hoppas ni haft en finfin dag och att solen skinit på er. Imorgon är det prövningarnas tid då båten ska i sjön. Båten och inte bilen. Båten och inte bilen. Båten och helst inte maken. Käre gode Gud var med oss imorgon mer än någonsin. Amen och kram till er alla från Mia

Totalt intelligensbefriade….

…sysslor har jag fyllt dagen med idag. Nu menar jag inte alls att nedvärdera varken mig själv eller andra. Intelligensbefriade sysslor för mig är allt det jag kan göra utan att vara på helspänn- att hjärnan går på högvarv – att jag är fullständigt påkopplad. Sysslor som sitter i ryggmärgen. Sysslor som frigör tankespace till annat än det jag håller på med för tillfället. Befriande härliga sysslor. Sysslor som ger mig tillfredsställelse på ett annat plan än mitt arbete. Sysslor som inet alls kräver att jag perspektivtänker eller funderar över vem som vinner respektive förlorar på aktuell lösning. Sysslor som inte alls berör tankecentra som lägga fram på bästa sätt, locka, övertala, lyssna …..Listan skulle kunna bli hur lång som helst. Och hur mycket jag än älskar mitt jobb, så är det befriande härligt att ägna sig åt hem och hushåll.

Vaknade utvilad, utan feber med minimal snuva och lite hosta. Men med ett allmäntillstånd som lyste FRISK. Steg upp och knäppte på le dog koppel, klev själv i en salig blandning av fritidskläder möter träning. Allt annat än snyggt, men vad tusan….jag är ju gift! Hahaha…Låt mig säga att det var en långsam promenad – all fysisk ansträngning framkallar nämligen hosta, för att inte tala om kroppsvärmen som stiger – men morgonpromenad var det. Så skönt! Väl hemma blev det en sval dusch och sen en stund på altantrappen med ett glas blodgrapejuice. Solen, värmen, friden – vilken kickstart jag gav mig själv. Älskar att sitta på altantrappen. Hur många härliga stolar, fåtöljer eller annat som finns så är det något visst med altantrappen. Känner inte ni med så? (Snälla säg ja……annars är det väl bara jag som är knäpp…)

Bädda, fixa frukost, vika tvätt, diska, borsta tänder och off we went till affären. Väl hemma blev det en stund i solstolen, innan vi tog itu med pooluppställning. Det där är långt ifrån intelligensbefriat för mig. Det kräver nämligen en högre form av logiskt tänkande och tyvärr har jag blivit fråntagen detta. Eller kanske jag aldrig begåvades med det alls. Det är nog mest troligt egentligen. Men det blir intelligensbefriat eftersom jag ser sådär lagom frånvarande/konfunderad ut – samtidigt som jag säger: Du måste säga vad jag ska göra, för jag fattar ingenting. För att krydda det hela lite tuggar jag febrilt på HubbaBubba (jordgubb förstås) och blåser bubblor. Det går hem varje gång….Maken tar kommandot och vips är vi igång- halvvägs och klara. Samma stil kör jag när jag ringer och beställer vattenbilen. Funkar fint även på kommunkillen kan jag upplysa er om. Fraser som: Kan du hjälpa mig med det? Ah, du är väl bara för underbar. Jag är så imponerad. Tänk vad man kan lita på er kommunanställda….osv. Anniesmamma – nu fattar du att jag gillar rollspel va….Hihihihi….

Inget bad i egen pool innebar snabb transport till Allra käresta syster och deras pool.  Mysig eftermiddag/kväll tillbringades alltså där med kusinbus. TB cyklade till fotbollsträningen och maken for till…..ja, just det. Rätt gissat. Golfbanan! Nu har jag förberett för sen middag. Det blir grillad kycklingfilé, Västerbottenpaj och coleslaw – ris och curry till kidsen. Mumma skulle jag tro….

Förresten, gårdagens potatis- och grönsakslåda blev supergod. Här kommer receptet:

 Färskpotatis, morötter, lök, paprika, stjälkselleri och broccoli

Fnalla potatisen och dela vid behov. Skala grönsaker och dela i lite större bitar.

Blanda 2 tsk Chipoletpaste (burk som finns vid texmexgrejorna i affären) med olivolja och pressad lime.

Lägg potatis och grönsaker i en ugnsfast form och fördela kryddblandningen över med händerna. Strö över flingsalt.

In i ugnen i ca 20-25 min. Voíla! Till detta serverade vi grillad kotlett alt grillad torskrygg och en kall gräddfilsbaserad sås.

Nu så….dagen börjar lida mot sitt slut, magen kurrar och ögonen börjar klippa hos liten på mig. Kanske kan jag drista mig till att orka bläddra i en tidning innan alla är på plats i hemmets ljuva vrå igen. Kanske……Tomorrow….Tomorrow är det hemlisdags i Quid pro quo. Följ mig då….Sussigull alla rara människor. Kram Mia

Ettårsjubileum idag!

Tänk vad tiden går – redan ett år sedan första blogginlägget här på mama. Ja, eller första blogginlägget någonsin för denna rektorskan. Inte någon gång hade jag föreställt mig vilken ynnerst det skulle vara att få bli en del av denna gemenskap. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle ”möta” människor i cyberspace som skulle komma att betyda så mycket för mig. Inte trodde jag väl att blogga skulle kunna likställas med egotid och avkoppling. Men så fel jag har haft…

Så jag säger helt enkelt grattis till mig själv. Måtte det bli många lyckliga bloggår till framöver – det är åtminstone min ambition. Midsommartårtan här ovan bakade Gabriel och jag igår till vår spontangrill hemma hos Nilssons. Gabriel bestämde utsmyckningen och visst har han en framträdande estetisk sida. Fyllningen i tårtan var jordgubbsgrädde, chokladgrädde och sedan jordgubbsgrädde igen. Mums! Jag tror Maria blir jättelycklig sa han när vi for iväg.

Söndagen började tidigt för oss vuxna, medan kidsen snarkade fint. Och tro det eller ej….Jag vaknade utan huvudvärk, med minimal snuva och betydligt mindre hosta. YES, YES, YES! Bönhörd, eller kurerad – det beror alldeles på hur man ser på tillvaron. Jag passade på att städa av huset och sedan bar det av till golfklubben för lite ”jobb”. Dagen idag ägnades åt gruppdynamiskt arbete i A-juniorerna och det kändes bra. Det är inte lätt att vara ung och fokuserad. Det är inte lätt att hantera alla de känslor och instinkter som idrott i allmänhet och tävlingar i synnerhet har en tendens att väcka inom en. Det där får man aldrig tro att barn och ungdomar kan hantera av sig själva. Oavsett om man är ledare eller förälder så måste man ge barnen/ungdomarna rätt verktyg för att hantera alla de situationer de ställs inför. Inte alla hade fått det i denna grupp måste jag påpeka, men kanske tog vi oss en liten bit på vägen. En del av den feedback som kom mig till känna, fick mig åtminstone att känna mig mycket väl till mods. Det här är ert arbete som jag verkligen fascineras av. Alltid!

Eftermiddagen har spenderats vid havet, förstås. Solen har ju nått Blekinge nu. Äntligen! Dock har inte blåsten avtagit sådär välderligt men man kan ju inte få allt….Gabriel tvekade inte en sekund då han slängde sig ut i det blå. Och snart var han nästan själv blå. 14 grader är ju ingen tropisk hetta för badvatten. Mycket strandbus, fika och så lite böcker att bläddra i. Underbart avkopplande och härligt! Precsi vad jag behövde. Tack Tack….

Nu blir det lite altanhäng innan jag ska ge mig på en nerskurning av Gabriels dusch. Har inhandlat nytt duschdraperi, nya handdukar i turkost och ny matta – tror det kan bli somrigt maffigt. Ikväll väntas grillade kotletter till make och TB samt grillad torskrygg till Gabriel och mig. Till detta skall jag göra en potatis- och grönsaksslåda med chipoletglaze samt en kall sås. Återkommer med resultatet.

NU, mina vänner….NU har mitt sommarlov börjat på allvar. Me like! Kram Mia

Sommarplaner en midsommardag!

Kommer ni ihåg förväntan när man växte upp – förväntan av att ha ett helt sommarlov framför sig. Kan ni förnimma känslan av oändlighet med tid. Dagar. Oöverskådligt. Massa saker att önska. Inga måsten att genomföra. Bara en hel hög med tid att fylla med roliga grejor. Känslan när leva i nuet inte var något framtvingat, utan något helt naturligt. När solens vara eller icke vara inte alls gäckade en. När bad och strand var lika uppskattat som skog och mark.

Egentligen känns just sommarplaner som en skymf idag, då sommaren inte på något vis har gjort sig rättvis denna midsommarhelg i Blekinge. Jag har sett på bloggar och annat att både Öland och Gotland har haft sol – säkert flera andra ställen med. Fast inte ska man misströsta inte….Det är mer regel än undantag att vi har moln, blåst och +12 denna förtjusande helg, tradition och högtid. Ändå sitter jag här och försöker överskåda vad sommaren ska innehålla. Och jag kommer fram till en och samma sanning precis hela tiden: Allt beror på den där solen! Tänk att vara så populär som solen. Snälla, snälla, snälla sol kom till oss nu…..För utan sol, då blir det väldigt många långa lediga dagar att fylla. Med sol kommer dagarna att flyga fram och sommaren med dem.

Maken har iallafall två långweekends på raken med golftävlingar – Landskamp Sverige-Danmark i fina Skåneland och RM i Stenugnsund. Två veckor där han reser onsdag och kommer hem söndag. Har det inte blivit sol till vecka 2 är jag beredd att ta en restresa till vilket ställe som helst nära Medelhavsvärme. Vid sol har vi ju fullt upp i vårt badparadis så…En tur till Stockholm skall hinnas med och förstås Skånelandshelg med TB:s fotbollslag och Eskilscupen där. Dagsutflykter går förhoppningsvis till Tosselilla Sommarland, Borgholm, Åhus och Yngsjö samt förstås till Ölands Djurpark.

Maken vaknade mycket tidigt idag och konstaterade att det är fint att INTE vara bakis en midsommardag. Personligen vaknade jag efter ett hostmedicinsrus med igenkorkad näsa, slemhosta och huvudvärk. Jag måste väl erkänna att jag hellre hade varit bakis, så hemsk är jag. Vi njöt dock av härlig skaldjursfrossa igår och hade en mysig kväll här hemma. Idag har vi varit i lekparken Gabriel och jag, TB ligger till sängs med samma sjuka som mamman (fast några dagar efter) och maken spelar golf. Nu ska jag göra en midsommartårta att ta med till bästisMaria ikväll. Vi ska ta en lightgrill och bara mysprata lite. Det behöver jag…..

Och så hoppas jag att sommarlovsplanerna kan ta sin början med sol och åter sol imorgon….Kram Mia

Såga stången eller bränn den….

….har nog alltid varit min midsommarfilosofi. I år känns den mer aktuell än någonsin förr.

Midsommar har ingen symbolisk traditionell mening för mig. Aldrig vad jag kan minnas har vi firat denna högtid på något speciellt sätt. Säkerligen for vi på midsommardans då jag var liten, men några större bjudningar kan jag inte minnas. Inte heller att det skulle packas och faras iväg. Sova över! Ha knytis och leva lite fritt. Nä, inte min mors melodi, så ej heller hennes barns. Det får mig bestämt att tro på traditionens kraft och överförandet av värderingar, inställning och ritualer. Vår familj har aldrig kännetecknats av de stora samlingarna-de stora festerna- de många människorna. Vår familj har varit just La Familia på svenska. Vi! Nära och kära. Inget storslaget. Guldkant förvisso, men allra mest en Happyvardag. Ja banne mig, visst fanns  Happyvardag redan då jag var liten. Har alltid funnits. Som en del av mig för alltid! Det är därför det är så viktigt för mig! Att ha det bra, veckans alla dagar, årets alla skiftningar, högtiders kommande och gående.

Jag har aldrig närt en dröm om det optimala midsommarfirandet någonstans i skärgårdens yttre band. Med picknickorgen i högsta hugg, sandalerna i handen och vindrufsigt hår. Med blå blå vindar och dopp i det blå. Med massor av människor kring dukat bord och mat och dryck och skål. Nä, stopp…..För mig är midsommar lika hausse som nyår. Traditionsfyllda dagar som allra mest ger prestationsångest över att drömidyllen aldrig uppnås IRL. Dagar då massor av människor med knapp anknytning till varandra ska äta så mycket mer och godare än alla andra dagar och dricka så mycket mer och lyxigare än andra dagar och umgås. Vilken utopi! Människor blir störiga och stämningen allt annat än festlig. Maten blir kall alternativt ljummen – det enda man kan vara säker på att den känns aldrig som den skall. Avslagen läsk eller ljummen öl. Vin i box och plastglas. Papptallrikar och plastbestick som bryts i bitar vid användande. Har du otur biter du sönder en tand på köpet. Nä, sorry….inget romantiskt skimmer över denna högtid för denna rektorska. För min del kan man lika gärna såga stången eller bränna den. Eller varför ha någon överhuvudtaget? Gröna lövruskor,  blommor och blad gör sig bäst i naturen där de hör hemma.

Solen skiner lite försiktigt över Blekinge idag. Vinden viner som vanligt. Lite moln kommer och går. Det inger hopp. Hopp om att det kanske kan spricka fram en sommar nu. Det vore en perfekt midsommarstart. Vårt planerade lilla firande ställde jag ju in igår pga förkylning och det var ett bra val. Förvisso är jag något lite bättre idag, men långt ifrån bra eller frisk. Nu hostar TB som besatt, maken har fortfarande ont i halsen och Gabriel…ja, han har lite av varje och ingenting. Han hänger liksom bara med. Vi har haft en mycket lugn och mysig dag med en fix och don samt en mysig utelunch. Ingen sill och nubbe här inte, men väl left overs på pizza och korv med bröd.

Ikväll blir det skaldjursfrossa för oss. Gratinerad hummer med ett glas bubbel till. Färska svenska kräftor, Skagerntoast och lite blandat plock. En blodig biff till TB och förstås jordgubbar, glass, nutella och grädde till efterrätt. Soffhäng och lite spelmys tillsammans. Ett är dock säkert – ingen utav oss kommer att kyssa havet idag. Inte ens lille Gabriel är tillåten det. Nu ska vi nämligen bli friska…..

Hoppas ni alla har en underbar midsommar med vilka traditioner ni än bär med er och vilka planer ni än har. Skål och glad sommar! Kram Mia

Sommarklänningen på och ett försök till att pigga på sig. Dock får klänningen allt mer anta formen av ett nattlinne antar jag, men vad tusan….jag gjorde ett fösök att hälsa sommaren välkommen i alla fall. Och inte kan man dissat ett träget försök inte…

Presenter till moi!

Hostan från helvetet – gu, vad jag är tjatig. Hela hemmet känns som en smittohärd med ömsom nysandes och ömsom hostandes människor i skiftande åldrar och av olika kön. Skönt att veta att bacillusker inte diskriminerar på grund av ålder eller kön i alla fall! Jag tog tidigt i morse beslutet att ställa in vår medverkan vid midsommarfirandet hos BästisMaria och härliga vänner. Jag orkar helt enkelt inte! Orkar inte handla och trixa med maten till knytet. Orkar inte sitta upprätt så länge. Orkar inte hosta så fort jag ska prata eller skratta – och det gör man ofta tillsammans med dessa människor så…Jag orkar inte äta tillsammans med andra eftersom allt som ska in i munnen/ner i halsen måste genomgå stora hosttestet först. Många är de matpartiklar som inte klarar testet och som sprids till sitt öde. Inte sällan hamnar de då på någon annans tallrik eller i någon annans ansikte. Fy fasen vad disgusting…..Orkar inte är ett förfärligt uttryck, men just nu är det sanningen…

Just idag är det Lövmarknaden här i fina Karlskrona. Lövmarknaden är en traditionsrik och gigantisk markand med precis alla inslag som finns. Hela staden förvandlas och Stortorget är en mäktig upplevelse. Det blev inget besök för oss i år. Gabriel vet inget om och nöjde sig med ett besök på i den bästa affären, nämligen Leksakshuset. Här jobbar fina systrarna Malin och Helena. Gabriel ville helst ha med sig en hammock hem (dream on….såg makens skeptiska blick framför mig), men nöjde sig sedan med Beyblade. TB for till marknaden med kompisar och maken, han for till golfbanan istället.

Trots uteblivet marknadsbesök blev inte jag utan presenter. Moi! Jag som egentligen inte är så förtjust i presenter till födelsedagar och jul, men detta gillade jag. Koftan nedan köpte jag till mig själv i Kalmar. Ursnygg stickekofta modell finklädd. Perfekt! Har varit saknad, utan att jag har vetat om det egentligen. Korgen/väskan köpte min fina svärmor till mig. En karamell som jag just nu knappt kan slita ögonen ifrån. Vad ännu bättre är att den är en eco-bag och det gör att jag kan samla vissa pluspoäng hos vissa arbetskamrater.

Nä, go vänner…Dags att dra sig tillbaka. Dags att ta en ny dos hostmedicin och krypa upp i soffan med filt och kuddar. Ikväll lyxar vi till det med pizza, tror jag och vi ska se om jag får sitta med vid bordet. Eller om jag får ta bardisken och kan hosta ut hur mycket matpartiklar jag vill. Vi får väl se! Tittar in imorgon och önskar gald midsommar till er. Ha en fin dan före dansaredan. Kram Mia

Blandmissbruk!

God Lillördag till er alla goa bloggisar! Här kommer en mycket kort hälsning från sjukstugan. Mina förhoppningar om, eller vänta nu….min övertygelse enligt gårdagens inlägg, att idag må bättre var tyvärr felaktig. Det smärtar att säga, men jag är verkligen inte bättre. Och inte vet jag varför jag är så otålig och tror att allt ska gå över med ett fingerknäpp men….

Pallrade dock mig upp och iväg idag. TB hade sista dagen som ledare på Landslagets fotbollsskola och Gabriel sista dagen på dagis. Med midsommarfest dagen till ära….BästisMaria och jag hade i uppdrag att dra till IKEA Kalmar och göra några inköp till matsal och kök. Och som jag har hostat! Inte alla var så positiva till mitt deltagande som mitt resesällskap. Tvärtom tycktes det tittas lite irriterat gentemot mig – som om jag vore en vandrande smittohärd. Och ja, vem kan klandra dem…..Det är ju precis det jag är så….Feber, hosta och snuva. Svettningar, härligt prattempo och bra inköp. Japp, det var dagen det….

Nu ligger jag nedbäddad igen. Låter som en blandning av en blåsbälg och en Kim Källström som fått en tjottablängare i magtrakten. Känner mig överkörd – som om jag hade fått en järnrustning över bröstmuskulaturen. Tryck! Maken sa dessutom att jag är likblek. Samme make som i fredags sa att jag var så snyggt solbränd. Det är så olika! Jag har nu provat på någon typ av blandmissbruk – nässpray, munsönderfallande alvedon, hostmedicin, cortison och Orangina. Det sistnämnda vet jag inte om det kan kallas medicin i ordinär betydelse men för mig så….Jag kryper ner nu. Tar siesta! Och hoppas ödmjukt på att tillfrisknandet skall ta åtminstone något steg i rätt riktning tills imorgon.

Hoppas ni alla mår vädligt mycket bättre än såhär. Tur att det är sommarlov i alla fall. Tomorrow vänner…då hoppas jag kunna bidra med något här på bloggen som är av mer substans än det ni fått nu i dagarna två. Håll ut! Kram Mia

Utebliven hemlis!

I´m so sorry….Vet att ni kanske har väntat och längtat men jag…..Jag är utslagen idag. Jag har fÃ¥tt en mycket manlig förkylning….

Ont i halsen, täppt i näsan, lite feber och framförallt sÃ¥ jäkla rinnig i ögonen. Eller rinnig….Ni vet när det känns som om man försöka kväva en grÃ¥tattack och lyckas sÃ¥där… SÃ¥ har jag sett ut hela dan. Men jag är inte ledsen, bara lite ömklig. Har jobbat med solbrillorna pÃ¥ – eller som coola Anniesmamma säger Solglajjorna. Älskar det uttrycket. Jag har uppmärksammat att mina kollegor har tittat lite konstigt pÃ¥ mig.

SÃ¥ här har vi bytt om till myskostymen och krupit upp i sängar respektive soffan. Ett powernap har Gabriel och jag hunnit med, men jag antar att det inte kommer att höja tempot nÃ¥got nämnvärt. SÃ¥ hÃ¥ll till godo med gÃ¥rdagens avslöjande om mina skills med molntyper pÃ¥ latin och i övrigt….PÃ¥ Ã¥terhörande imorgon….för dÃ¥ mÃ¥r jag bättre. Det vet jag bestämt!

Kram Mia