Det olar vi om….

Ett uttryck som används till allt här i Happyvardag. Första gången jag hörde det höll jag på att sätta fikan i vrångstrupen. Det dök liksom upp helt andra bilder i huvudet för mig, än vad som skedde framför mig. Och låt gå för att jag har snuskig fantasi men ändå… Ramsräkna! Det är det vi snackar om här. ”Ole dole doff…” och så vidare. I alla möjliga och omöjliga situationer.

Gabriel olar om vem som ska sitta var, vem som ska äta vad, vad vi ska göra, vem som ska köra bilen etc etc etc. ”Vänta nu, säger han. Jag ska ola om det.” Och ramsan som olas den är synnerligen speciell eller vad sägs om följande:

”Ole doff, kinke lane poff. Au, sau, gul knapp, att det blir du”

Och han fick med lite kinesiska där med. Och han har redan räknat ut hur man ska trixa till så att det landar på precis den han själv tänkt sig för ett specifikt uppdrag. Nä, inte behöver man vara dum bara för att man är lite yngre….

Lördag idag och vilken härlig dag. Vaknade vid 7.30 och näste man var Gabriel vid 9.00 Övriga pojkar sov till 10. Städa huset var prio 1 idag och nu doftar det liljekonvalj här hemma. Underbart! Maken drog till golfbanan med bästekompisen Magnus och Gabriel for med mig på shoppingtur – mat till kalaset imorgon, dryck från en alldeles speciell affär, ny avtorkningsbar duk till altanen, nya underlägg till matbordet, nya plädar till soffan, en badkorg och nya liggfåtöljer till altanen. Puh! Hem for vi med allt och intog lite lunch på trappan. Det är något speciellt att sitta på trappan och käka….ett säkert vårtecken iallafall.

Altanen sopades och skurades sedan ren. Grill och altanmöbler bars ut och skurades. Dynor fram och piffet satte igång. Kära hjärtanes så vårlikt härligt det blev, trots att det nästan blåste storm. Nu kan det ljuva livet börja.

Andra delen...mer chill!

Promenad med le dog och jag passade på att inviga mina nya Runtones från Reebok. Det utlovas en snygg rumpa och välsvarvade ben så jag vågade inte hoppa över dessa i min shoppingspree. Jag borde inte ha tagit dem idag….Jag har aldrig någonsin haft så ont i övre bakre låren (var det nu sitter men ni fattar…) och rumpan. Och nu pratar vi ca en timme efter utförd runda. Jag vågar inte tänka på hur det kommer att kännas imorgon. Säkert hur effektiva som helst och ett är då rakt säkert…grymt otränad är väl jag då eftersom de gav omedelbar utdelning iform av träninsgvärk.

Hoppas ni alla har en fin valborg. Här i Blekinge råder det eldningsförbud så det närmaste majbål vi kommer är väl genom att elda i vår egen braskamin. Och det behövs….Igårkväll frös vi som hundar här hemma och trängdes framför brasan. Maken har påbörjat stora kroppsanpassningen och äter nu enligt en egenkomponerad GI/LCHF/LCLFmeny, vilket innebär protein och grönsaker. Och vatten! Jättekul! Så här bjuds det kyckling, sallad och en god dressing ikväll. TB mår som tur väl är bättre och hoppas kunna spela mot IK Berga imorgon. Vi ska kalasa lite också med en härlig söndagsbrunch. Innan dess ska gräset klippas och …

Full rulle med andra ord…Men med en betydligt mer avslappnad och stresstålig mamma vid rodret. Hörs igen imorgon go vänner…Kram Mia

Är det bara inställningen det handlar om…

…eller vad är det annars? Vad är det som gör att saker och ting fungerar ibland och ibland inte? Tillfälligheter? Tja, kanske det. Eller har det mer med mognad, rätt omständigheter och planering att göra? Hur eller hur är det lika fantastisk härligt när det fungerar som urbota trist då det intet gör så….

Självklart har jag vissa specifika saker i åtanke då jag sitter här och filosoferar. Och lika självklart handlar det om young mr Gabriel i första hand, men det skulle ju vara härligt om fler känner igen sig. Ni vet att jag sagt att Gabriel har varit svårtämjd. Lite tjurig unge som inte alls bara inrättar sig i ledet. De resor vi gjort innan med honom – ja, faktiskt även alla småutflykter inkluderat, har varit ganska jobbiga. Har liksom på något vis tagit mer energi än de givit. Första gången vi märkte en positiv förändring var förra sommarens fotbollsutflykt till Åhus. Och nu vid senaste Floridaresan…ja, då kan man säga att vi har varit lätt chockade mer eller mindre hela tiden. Gabriel har bara inrättat sig. Lett och nickat. Sagt ok till oss och förstått vad det innebär. Ingen knussel med ny säng, ny toalett, ny mat, nya leksaker etc etc

Och osökt kopplar jag ihop detta med mig själv också. Om jag jämför mig själv på semestern anno 2008 och nu 2011 så är det ju som natt och dag. Från en urstressad mamma som var livrädd för allt och framförallt allt att inga rutiner skulle sitta till en avkopplad mamma med känslan av go with the flow. Visst är han 3 år äldre och visst ska han varken äta välling, sova middag eller…men ändå. Jag har då aldrig varit så sugen på att resa som denna gång. Och jag hade bestämt mig själv för att ta det lugnt, andas rofyllt och vara i aktivitet med min familj. Njuta av samvaro och inte planera allt i förväg. Gilla läget och skratta mycket. Jag intalade mig innan resan att det skulle gå bra och att mitt eget barn behöver inte vara bättre än alla andra. Att han pratar eller klättrar eller spiller….ja, det är ju inte hela världen.

Och eftersom det från första stund flöt på och fungerade så kanske det också bidrog till den positiva spiralen. Kanske behövs det så lite? Kanske är de positiva upplevelserna grundstommen i ens inställning och som sedan bidrar till hur vi tar oss an nya situationer. Hur eller hur så gav det här mersmak. Inte bara upplevelsen i sig utan känslan av att man kan styra en del genom sin inställning. Jag kan inte låta bli att fundera över om detta också är applicerbart på hela vardagen. Jag är då beredd att prova det alla gånger…..

Vad tror ni?

Fredag och dags för helg. Skönt med en kortvecka och i eftermiddag har jag passat på att handla inför Gabriels kalas. Vuxenkalas, men det ordet säger jag inte högt för Gabriel bara gråter då. Han trro nämligen inte att han får vara med på vuxenkalas. Snabeldraken har luftats och tvätten vikts. Nu ska vi åka en runda till syster yster och lämna presenter från vår resa. TB fick lov att bli hemma idag eftersom han hade ont i halsen och därmed blev kvällens match mot Mjällby per automatik inställd för honom. Vi hoppas på snar bättring så att han kan spela på söndag. Hoppas ni alla har en härlig fredag så hörs vi imorgon….Kram Mia

Kvalitetsutveckling!

Mål och visioner. Drömmar, strategier och tankar om framtiden. Småstegsmetoden. Det är så vi på Svettpärlan har tagit oss an tillvaron genom åren. Och vi märker ju att det bär frukt, så att säga. Vi vet att vi håller hög kvalitet och framförallt håller vi alltid det vi lovar.

Det finns en sak som vi längtat efter och drömt om i många år och som nu ser ut att bli en verklighet. En variabler som definitivt kommer att höja kvaliteén. Inte på undervisning och omsorg. Inte heller då det gäller ämnen och fokus. Men på en väldigt viktigt del av vår verksamhet som inte kan anses som kärnverksamhet, men väl servicefunktion. En variabel som berör varenda liten individ och som på många sätt kommer att kunna göra skillnad. Blir ni nyfikna nu????

Kök! Vi ska bygga ett kök. Och inte vilket kök som helst, utan ett riktigt tillagningskök. Äntligen skall vi, våra elever och personalen kunna njuta doften av vällagad, välkomponerad samt nyttig och rolig mat. Äntligen ska vi kunna bestämma själva vad som serveras var, när och hur. Vi kommer också att utöka med en matsal till, så att vi förkortar lunchtiden – som det är nu äter våra år F kl. 10.35 och det är för tidigt. Våra sista matgäster äter idag kl. 12.15 och det mina vänner, det är på tok för sent. För att inte tala om varmhållningstiden. Vår mat skickas från vår leverantör klockan 9.15 och då kan ni ju bara ana hur länge den sedan stå i värmeskåp samt framme i matserveringen. Att detta påverkar koncistens, smak och doft likväl som temperatur och utseende – ja, det behöver man ju inte vara Einstein för att räkna ut.

Detta medför naturligtvis en viss omflytt i vårt skolhus och det i sin tur medför utrensning, omstrukturering och nyinköp. Så grymt spännnade! Och naturligtvis ganska jobbigt eftersom vi kommer att ha en pågående verksamhet samtidigt. Just därför kom vår resa så lämpligt i tiden. Nu är batterierna laddade och när vi sedan drar igång med ombyggnation den 26/5 då vet vi att vi fått något innan och får något efter. Den 1 augusti skall det nya köket tas i bruk och vad vi kan märka av reaktioner hos elever, föräldrar och vår personal som kommer det att vara värt lite stök. Puh! Den som väntar på något gott…..sägs det ju….

Och kockar då? Ja, vår tidigare kökspersonal kommer att pensionera sig (en av dem) och få ett nytt uppdrag (en av dem som nu blir skolvärdinna). Två nya kockar har anställts och här…här blir det lite extra intressant. Ni vet Le Chef (maken) har valt att säga upp sig från sitt nuvarande jobb samt lägga det mesta av tävlingssäsongen i golf på hyllan, för att istället utfodra oss alla Svettpärlor. Han är en fantastisk kock så vi är jättenöjda. Kock nummer två är en gammal kollega till Le Chef och mig sedan tiden på Stadens Hotell och han går inte heller av för hackor. Så spännande det ska bli….

Så lite lagom skrytsamt säger jag då triumferande: Världens bästa skola ska bli ännu bättre…. För planerna kring köket, våra eminenta kockar och mathållningen stannar då rakt inte kring endast lunchservering till elever och personal. Nänä…Vi har tankar på ännu en utökad servicefunktion, men det mina vänner…Det är en helt annan historia och eftersom vi håller givna löften måste jag hålla lite på dessa tankar. Lovar att återkomma då dessa planer tänks realiseras.

Torsdag och idag har vi varit lite trötta och gäspiga. En intensiv dag på jobbet (vad annars efter all denna frånvaro) och sedan besök hos sötaste Neo och Nelly för att överlämna fina gåvor från Florida. Nikeskor, kläder och en spindelmanmen till Neo och kläder samt rosa Converse (modell mini) till Nelly. Jätteglada blev de… Nu laddar vi för vårt Valborgsränn imorgon. Hela skolan befinner sig på ett friluftsområde med olika roliga aktiviteter samt ett motionslopp/tävlingslopp. Därefter grillar vi till alla 252 elever och myser i gröngräset. Sedan är det helg….Wow! Kortvecka för denna rektorskan, så skönt!

Imorgon tänker jag utveckla mina tankar kring inställning. Varmt välkomna åter…Kram Mia

Back to reality! Och bildbomb!

Hello World….here we are back in Happyvardag again… Hemma! Smakar på ordet…mmm…gott! Back on track. Även det smakar bra. Borta bra men hemma bäst? Nja, för de flesta av oss i alla fall. Men vi tar det väl från början…

Måndagen blev movingday. Eller homeday, för att vara mer exakt! Vi packade det sista, städade av och fyllde bilen. Sa bye bye och drog söderut igen. Sista golfinköpen för maken och en lunch på foodcourten. Sedan Alligator Alley genom Everglades och så nådde vi MIA (fint namn va?) – Miami flygplats vid 14.30. Smidig incheckning och sedan hade vi några timmar att spendera på flygplatsen. Mycket prat och skratt med the Nilssons och sedan åt vi en sista måltid på en mexrestaurang. Nattflyg hem 18.30 till 03.10 Floridatid och det flöt smidigt. Ett nedsläckt flygplan möjliggjorde för en 5-timmars nap för lille Gabriel – själv hade jag mest rumpkramp när man sitter med en 5-åring sovandes mer eller mindre på en. Mellanlandning i Düsseldorf och knappa timmen till avgång. Nådde Köpenhamn lite försenade och sedan gick det i racefart. Biljetter, tåg till Malmö, taxi till Limhamn och bil hem till Blekinge. Landade i huset 16.30 och TB hade samling för match klockan 17. Bra marginal ju….Källen ägnades åt ömsom uppack, ömsom hålla sig vakna, ömsom kolla fotboll och dunk i säng vid 23.30

Snacka om back to reality! Inom 30 minuter drog hela köret igång. Maken hade möte i bankommittén klockan 18 och idag stod det jobb och skola på programmet. För Gabriel och pappa var det hemma dag och det utnyttjade de rejält. Jag ringde hem 13.15 och då sov de båda två fortfarande. Nice! Själv fick jag ett varm välkomnande på jobbet av såväl personal som föräldrar och elever. Underbart! Alla hade hållt ställningen på bästa sätt och det var bara att glida in. Dagen har ägnats åt att besöka klasserna, hälsa på alla, kolla läget, läsa ikapp sig på anteckningar samt uppdatera infoställen. Jag hade lovat mig själv en tom to-do-lista för veckan för att komma tillbaka på bästa sätt och det kändes kanon. Så tusen tack till alla fantastiska medarbetare för allt dessa veckor…..även om det varit skönt då katten varit borta så visade ni inte utåt. Det är ju en konst…hihihi..

I eftermiddag ska jag hjälpa mor och far med deras månatliga ekonomi, jag har redan storhandlat, TB ska träna och jag ska på f-möte i fotbollen. Men jag stressar inte. Jag tar det coolt, vet att det minsann funkar ändå utan att planeringsgeneralen går i excess. En sak i taget. Lugnt och fint! Rofylld andning och lite mera skratt i tillvaron. Jag har ju lovat både mig själv och er bloggisar att plocka med mig semesterrektorskan in i den verkliga happyvardagen så here we go….Jag lovar att hålla er informerade kring hur detta går. Eller förresten….det kanske mina nära och kära skulle gästblogga om egentligen….

Här kommer några sista semesterbilder att njuta av. Tack än en gång alla ni som följt mig på denna resa och hoppas ni vill stanna kvar här i happyvardag. Ses imorgon och då ska jag avslöja våra planer. Håll ut vänner…Kram Mia

Och där var det skål för ett tag...Nu kör vi vita veckor hä ri Happyvardag

We are leaving today!

Det är sant! Det är över nu…..Men jag kommer ihåg alla dagar med dig. Det är över nu….Tänk att nästan tre veckor går så fort. Tänk att vi ska åka hem till vår verkliga värld, som Gabriel kallar det. TB är överlycklig – han har velat åka hem sen vi kom. Att vara ifrån sin fotboll så länge är inte helt snällt – särskilt inte då det är seriepremiär i Kalmar idag och han missar detta. Men men…han skulle kunna drabbats av skada och inte kunnat vara med och det hade inte heller varit roligt. För hans skull är detta sista långsemestern på några år. Både plugg, betyg och fotboll omöjliggör denna längd på bortavaro, men det är ok….Nu får han ägna tid åt att träna ikapp och sen är han nog snart på plats på sin position i laget snart igen. Han har ju bara missat en träning sedan i november annars så….Och sen har vi lille Gabriel! Han vill absolut inte åka hem. Igårkväll grät han så att tårarna skvalade här. Han älskar värme. Han älskar stranden, sol och bad. Han är kär i Florida säger han. Japp, så vi har två helt skilda sinnesstämningar att tampas med idag.

Sitter i ”mitt” fina beachhus och njuter sista lugna morgonstunden. Solen har precis vaknat och stigit upp, så också jag. Övriga sover som stockar. Nästan allt är packat, frukostbordet dukat och allt förberett. Vi lämnar huset vid 10 lokal tid och kör då mot Naples. Där ska vi ha en liten nostalgitripp på 5Th Avenue och jag ber en stilla bön om att INGENTING skall ropa på mig från butikerna. Det finns nämligen ingen plats. Värsta scenariot är att några skor vill följa med hem. Men jag har lagt in en liten passus. Jag reser i mina sandaler hem och maken kan då rakt inte förstå att jag inte reser i mina nyinköpta ”Runtones”. Men om något, jag säger bara om utifall att, så kan jag resa hem i de nya och slänga mina sandaler. Bra tänkt va? Det gäller att planera för alla eventualiteter.

Flyget skall lyfta 18.30 lokal tid mot Düsseldorf, så det blir ett nattflyg. Skönt! Hoppas att liten Gabriel kan slumra några timmar, det underlättar. Vi beräknas hemma i Kallekrona framåt 15-16 lokal tid tisdag. Och då…då har man ju lite att stå i. Och vips är det jobbedag på onsdag. Puh, för att maken och Gabriel inte börjar förrän på torsdag. Och på tal om det….Nu lär det bli full fart på jobbet då vi kommer hem. Spännande saker står för dörren och det lär bli en hektisk tid fram till midsommar. Kvalitativ utveckling på hög nivå. Något vi längtat och drömt om i många år. Åh….Jag berättar mer då jag har landat i happyvardag. Håll ut!

Så jag säger snart bye bye från ett soligt och härligt Florida. Idag skiner lampan på oss som avskedspresent och vi (inte GB då) känner oss redo att lämna landet och stället vi älskar så evinnerligt mycket. Trots att det säkert kommer att dröja sin modiga tid innan vi ses igen, känner vi oss färdiga och glada. Semestern har varit fantastisk och man får inte vara hagalen. Att vara nöjd är en dygd, skulle min lilla mamma ha sagt i detta läge.

Så Ariverderchi….både Fort Myers Beach och ni alla goa bloggisar. Tack för att ni följt oss så flitigt på vägen och kommenterat så snällt. Hoppas ni har lust att fortsätta följa oss i happyvardag, även i vårt verkliga liv. I vårt svarta hus. I Blekinge. Love ya….Kram Mia

Färdig! Fääärdig….

Precis så satt hon och ropade på pottan. Sigrid! I Beppes godnattstund, alltså…Minns ni? Eller är det bara jag som är så gammal? Gabriel älskade att kolla denna film då han var mindre och vilken nostalgitripp. Maken och jag skrattade åt en del fraser så att vi nästan kissade på oss. Underbara Beppe…

Här i Florida börjar vi faktiskt bli färdiga nu. Tro det eller ej, men så är det…Ja, inte för fru Nilsson då – hon vill ha mer sol på sin lekamen. Inte för att den kan bli så mycket brunare – hon är nämligen som en pepparkaka nu. En väldigt vackert brundbränd pepparkaka. Men här bjuds det typiskt Orlandoväder idag – sol, långa stunder moln och en och en annan regnskur. Lite trist måste erkännas då det är sista semesterdagen ,men kanske är det precis som Ebba säger – lite dåligt väder gör att man vill åka hem.

Gårkvällen spenderades på Doc Ford´s Rumbar and grille. Underbart mysigt, käkade godsaker och drack kalla drycker. Kvällen avslutades hos the Nilssons och deras pool. Lovely!

Panko fried shrimps....mums!

Coola killar - Anton, GB och TB

Dagen idag har bjudit på en löparrunda – den sista i Florida. Undra om jag kan ta med mig lite av denna goda träningvana in i min happyvardag. Jag hoppas och tror det.  Långfrukost och sedan började packningsh-vetet. Rens och plock och vips så fick vi till det. Tvättmaskinen har gått på högvarv, tumlaren likaså. Underbart skönt att komma hem med det mesta rent – ännu en sådan positiv grej med självhushåll. Lite poolbad har det blivit mellan varven men solen har nästan lyst med sin frånvaro. Varmt är det ju ändå så… Jag har rensat ut bland hemhandlad mat och allt som inte är öppnat hämtas till välgörenhet – typ soppkök, tror jag. Det känns bra. Har lite svårt att slänga mat, nämligen…

Snart bär det av till minigolfbana och sedan skall vi ha avskedsmiddag för oss själva på vår favvorestaurang. Jag måste summera läget och konstatera att vi har haft en FAB semester. Allt har flutit på och Gabriel har verkligen vuxit till sig för den här typen av resa – allt behöver inte längre vara på hans villkor. Underbart väder alla dagar utom idag och vi har njutit både strand och hav.

Vi har haft en verkligt lugn och stressfri semester – vi har gjort massor av saker men i ett helt ok tempo. Många goda rätter har intagits på många mysiga restauranger. Även här har Gabriel vuxit till sig och kan sitta ner och njuta av käk. Shoppinglyckan har varit god för oss alla – TB har hittat nästan allt han sökte kring sin fotboll, maken har handlat allround + golfsaker, Gabriel har handlat 5 par shorts och 15 tröjor samt en hel del kul leksaker och jag…ja, jag har hittat både det ena och det andra. Inklusive 9 par skor, vilket är lagom för mig (allra flest jag har kommit hem med är 23 och minst är 4 så…). Vi har haft mycket tid tillsammans i familjen och fått bara rå om varandra, prata med varandra, skratta tillsammans – utan att ha planeringsgeneralen i fokus. Vi har också haft egentid, vilket vi inte är så duktiga på annars maken och jag. Här har han spelat golf, tagit promenader på beachen och slappat i soffan. Själv har jag tagit min löprundor och power walks och det räcker för mig.

Så påfyllda, mätta, belåtna och faktiskt med lite hemlängtan. Vi är så färdiga man kan bli efter en lång semester och jag tror att vi är redo …. Ett kort inlägg blir det imorgon sedan bär det av hemåt….See ya…Kram Mia

Happy Easter anyway….

Vem fasen är påskharen? Vilken bluff! Inte vet jag när den killen fick sitt egnombrott, men här i Florida verkar han ha en jäkla status i alla fall. Var tusan man än går kryllar det av ägg och påskharar – i regnbågens alla färger, former och storlekar. Jag gillar det inte!

För påsk är nämligen något helt annat för mig. Påsk det är kyrkan och Jesus, lidande och hela bidevippen. Golgata och törnekrans. Sorg och saknad. För mig är påsk familjesammankomster av olika slag och helst utan alkoholhaltiga drycker – för det förespråkar mamma Anita. Enligt henne måste högtider firas som det är menat att fira dem – dvs så som hon anser att dessa skall firas. Och påsk är sorg och lidande – då passar sig inte öl och vin och groggar inte. Och eftersom jag är mammas flicka är jag lydig – i alla fall på hemmaplan. Idag slår jag nog ändå till med ett glas vin till påskmiddagen på lokal.

För mig är påsk väldigt lite ägg och ris, påskkärringar och påskägg, fjädrar och annat dun. För mig är påsk gärna ett kyrkobesök. Jag älskar psalmer och till påsk är min favvo:

”Graven den är tom. Och i gryningen gråter kvinnor högt. Var är nu vår vän? Se Jesus går i solen så levande och glad. Bland vilda anemoner och silvergrå oliverblad. Och det är vår. Och det är påsk. I Palestina land…” Jag blir så upprymd av denna. Så trallande gald och vänlig.

Hur påsken firas här i Florida är ännu mycket oklart. Grannen har pyntat trädgården (se bilden ovan) och det verkar vara ganska vanligt. Vi har sett något som skulle kunna kallas påskrace eller äggajakt eller…något. Det verkar som om den heligaste av dagarna är imorgon, söndag, påskdag – då har en del affärer begränsade öppettider. Vi ska iallafall gå på lokal och käka påskaftonsmiddag med the Nilssons. Sen blir det säkert kvällsbad i deras pool innan hemfärd. Underbart mysigt! Någon tävling i äggapickning blir det nog tyvärr inte tal om och det är synd. Synd för det är en av få tävlingar som jag nästan alltid vinner. Äggadrottningen, det är jag det….

Idag har vi haft ännu en ljuvlig dag på Tarpon Bay ute på Sanibel/Captiva Island. Vi var på plats innna klockan var 10 och hemma vid halv fem. Ljuvligt turkost vatten med höga vågor. Sol och klarblå himmel. En TB som njöt i solen med lillebror (TB gillar inte att bada i havet) och en Gabriel som bara älskar att sitta i sanden, guppa i vågorna, ligga i solstolen….ja, name it! Vår lille son är en sann livsnjutare! TB lite mer svårflörtad.

Så Happy Easter anyway! Hoppas ni har det riktigt härligt och att det fina vädret fortsätter. Vi kommer gärna hem till en fullt utslagen vår, om man säger så…Imorgon är näst sista dagen, sedan bär det av hemåt. Vi ska förhoppningsvis njuta sista timmarna i solstolen, sista baden och sedan ta itu med packning. Självklart blir det favvorestaurangen på kvällen. See ya around! Kram Mia

Stretcha tiden!

Mjuka upp. Tänja. Och så sträcka ut….Ack så viktigt i träningssammahang och hur ofta hoppar jag inte bara över detta moment? Jag svarar själv. Alltför ofta! Åtminstone jag är en stelis. En sådan där person som gärna går omkring lite halvstiff i vader och lår. Smidig som ett kassaskåp. Men här i Florida…Här provar vi något nytt! Här provar vi att stretcha tiden och det ni….det är härligt!

Tiden mjukas upp. Tänjs. Och sträcks ut….Vi byter fokus på vad som är viktigt och vad som är en bra tid för vad. Vi förflyttar våra positioner. Hoppas att tiden är följsam. Hoppas…Dygnets timmar har fått ändrad karaktär. Tänk vad enkelt  man acklimatiserar sig i en ny dygnsrytm – i en ny tidszon. Även som 5-åring, trots att de basala behoven styr så mycket mer än hos oss vuxna. Här är vi uppe sent Floridatid (ca 22.30/ 04.30 hemma) och sover länge (9/ 15 hemma).Vi dregelslumrar/tar en powernap i bilen (obs inte maken som kör då…), i solstolen eller framförtv:n. Vi äter frukost 9.30, lunch 14 och middag 20. Man vaknar och somnar om. Vaknar och ligger och filosoferar. Härligt!

Vi stretchar tiden till att räcka till så mycket som möjligt. Det är ju så mycket man vill hinna med – så många behov man vill tillfredsställa. Tänk, det här är ju sista besöket på ett tag. Inte så att vi stressar . Det är mycket svårt i denna miljö….Men visst stretchar vi tiden så gott vi kan.

Igår for vi ut till Sanibel Island – en alldeles fantastisk ö ute i havet. Ännu längre ut än Fort Myers Beach. Mäktigt vackert! Andlöst! Ett myllrande semesterliv förvisso, men ändå så genuint. Lite gammaldags. Inte så exploaterat. Vi tog en sightseeing och sedan beachen.Lovely! Överallt bara hav – så långt ögat kan nå åt nästan alla vädersträck. Det är häftigt att sitta i vit sand, omgiven av snäckor och blicka mot horisonten. Se hur hav möter himmel och inte ha en aning om vad som är vilket element. På något lustigt sätt lyckas jag stretcha tillbaka tiden. Tillbaka till min barndom och favvoprogrammet alla kategorier – ”Vilse i pankakan”. Jorden känns platt där borta i horisonten. Jag bara väntar på att storpotäten ska komma vaggandes. Ja, ni hör ju…solstinget direkt!

På hemväg letar vi upp ett välrenomerat hamburgerhak vid namn Cheeburger Cheeburger. Vilket häftigt place! Här har de stretchat tiden, tro mig…Som att kliva rakt in i 50-talet och jag blir nästan besviken över att inte stöta på Travolta eller Grease… Här blir vi serverade semesterns i särklass godaste burgare och kyckling. Och milkshakes som heter duga. Drickes ur modell drinkshakers – med sked och sugrör. Mumma! Maken tog pineapple, kidsen strawberry och rektorskan double chocolate (vad annars…).

Jaha, så är det då dags att stretcha tiden för semesterns allra sista dagar.Lite sol till på våra kroppar. Några härliga pooldopp till. Lite gupp i vågorna. En runda piratminigolf. Våra favvorestauranger. Sista inköpen. Läsa ut boken….Sen är det dags. Dags att packa ihop oss och vara tacksamma. Men bara lite till…bara till måndag stretchar vi tiden. Dock ej så långt bakåt eller framåt att vi når detta….

Kanske årets mest malplacerade skylt ändå. God fortsättning på påsken på hemmaplan och hoppas ni får lite välförtjänt ledighet. Hörs igen imorgon gott folk.                  Love ya….Kram Mia

Lösa förbindelser i Florida…

Tankar flyger hit och dit. Känslorna fladdrar. Viljeinriktningar presenteras på de mest fantastiska sätt. För att inte tala om alla bilder som liksom bara målas upp framför en. Drömmer sig bort. Tar inget ansvar. Låter allt komma och gå under sitt tidevarv. Vad har hänt med alla mina principer? Alla mina ideal. Allt det som är jag?

Har chockerat kroppen med fruktfrukost under hela min vistelse här i Florida. Undra varför jag så sällan äter detta hemma? Det finns ju faktisk frukt i Sverige också. Man kan säga att jag generellt är mycket bätter på att äta ordentligt vid alla mål mat här i Florida till skillnad från hemma då jag har en tendens att småäta precis hela tiden. Måste sluta med det….har aldrig varit så här ok i magen förut.

Flera veckors semester har en märklig inverkan på rektorskan. Normalt sett är jag en människa med enormt stort kontrollbehov, vilket jag kämpar vilt med att tämja. Normalt sett har jag alltid minst plan A och B (ofta även C och D) för alla möjliga situationer i tillvaron. Normalt sett ägnar jag mycket tanketid åt att vara förberedd. Normalt sett har jag kontroll på mina tankar och använder mig av tankens kraft. Och nu då…? Ja, nu vete gudarna? Jag fattar då rakt ingenting?

Nu flyger det tankar hit och dit. Fragment av funderingar. Påbörjade samtal avslutas mitt i. Jag fladdrar omkring. Hittar mig själv sittandes stirrandes framför mig utan att tänka på någonting. Och vet ni vad…jag njuter av att vara helt okontrollerad. Jobbet har jag inte skänkt en tanke – kanske knappt tänkt på mitt riktiga liv, som Gabriel kallar livet i Sverige i vårt svarta hus. Jag har inte använt mig av det minsta lilla tecken på tankens kraft. Jag känner bara att jag är liksom mjuk och degig. Man skulle kunna likna hela mitt hjärnkontor som ett ställe med mycket lösa förbindelser. Synapserna i hjärna har liksom tagit semester – ingenting kopplar rätt. Och det spelar absolut ingen roll. Vi äter när vi är hungriga, badar då vi är varma, sover då vi är trötta. Vi lever efter önskemål och behov, istället för efter klockan, tiden och alla måsten. Käre gud, vad lyckligt lottade vi är alltså…

I normala fall hade jag blivit stressad över detta tillstånd. För första gången i mitt liv njuter jag något så skamlöst att det inte går att beskriva i ord. TB och Gabriel bara samexisterar med oss och vi har roligt ihop, ställer upp för varandra och gör saker som ömsom passar den ena, ömsom den andra. Maken sköter hela semesterruljansen med bilkörning, rekandet av aktiviteter, ställen och mat. Själv ”kör jag bara mjölken”….dvs sköter hushållsarbetet.

Ett urval av det vi handlat hittills. Vad tror ni om att få med det hem? Vi skulle kunna ha en tävling om hur stor övervikt vi måste betala? Men eftersom jag numera är en mycket avslappnad människa som tar mig an tillvaron med inställning ”wild and crazy” så struntar jag i det nu….Que sera sera…What ever will be will be… Den tiden och den sorgen. Jag ska njuta ohämmat några dagar till. Kanske tom shoppa lite till. Och sen löser det sig väl…

Dagen idag har tillbringats på beachen, typ heldag. Vilket i sin tur innebär att jag bränt knäna av mig. Och hårfästet. Nåväl…superhärligt var det. Nu blir det lite pizzamys på hemamplan med the Nilssons och sedan tidig nattning. Jag är lite slirig…hur man nu kan bli det av att vara ledig. Och inte har druckit vare sig vin eller öl ännu…Tomorrow is another day…see you then…Hugs and kisses from Mia

Det bästa av två världar

Föreningar. Kombo. Lite av det ena och lite av det andra. Att inte behöva bestämma sig för en specifik inriktning. Att det ena inte osökt behöver betyda att det andra utesluts. Så himla behändigt!

Våra numera årliga långsemestrar har precis allt detta. Florida är ett perfekt ställe för familjen Happyvardag att semestra i – detta konstateras också årligen. Förvisso har jag inte gjort många charterresor i mitt liv, så jag skall inte drista mig till några djupare jämförelser. Men låt mig nöja mig med den absolut enklaste av alla förklaringar: Florida har allt. Och lite till. Det finns något för alla smaker. Och för mig är det den allra bästa kombon. Den ultimata förutsättningen för avkoppling och påfyllnad. Helt enkelt det bästa av två världar. Men så är vi ju också amerikaniserade, som min lilla paps brukar uttrycka det.

Visst krävs det lite mer egenarbete med denna typ av resa. Redan i planeringsstadiet krävs det ett intresse för att botanisera bland platser och val av boende, flygbolag och vilken typ av hyrbil man vill ha. Ingenting ordnas åt en. Men vi gillar ju att sitta och kolla nätet och hitta roliga grejer. Dessutom brukar vi småreka boende då vi är på plats inför kommande resor. Genom åren har vi provat olika boenden, men den största delen av varje resa bor vi i egen villa med egen pool. Det är urskönt! Att kunna packa upp, ha gott om space, kunna fixa både sin egen mat och sin tvätt. Och att kunna bada ostört om man vill i sin egen pool…..Att bo in sig, känna sig lite hemmastadd, plocka fram, hänga in och handla hem. Ett sätt att skapa ett hemma, fast borta. Det vilar något vardagligt och fridfullt över detta faktum. Ett ”hemmaliv” borta innebär ju trots allt ”bara” att man gör precis så mycket man vill, orkar och har lust till. Inga extra- eller runtikring uppgifter – bara tvätta då man har tvätt, diska då man har disk, plocka undan om man känner för det och käka hemma då man tröttnat på köpemat. Helt enkelt perfekt för denna hushållsarbetsälskande rektorska. Jag hade aldrig trivts med en semester utan inslag av detta. Men som det är nu njuter jag av att vara färdig. Något man sällan känner på hemmaplan , där det har en tendens att alltid finnas något mer man kan göra….

För övrigt älskar jag kombon av pool och beach. Villa med egen pool möjliggör verkligen bad first thing and last thing a day. Några timmar varje dag spenderar vi på beachen. Och det är ungefär det våra vita små (hrm…) kroppar tål. Därmed blir det svåraste av valen alltså pool fm och beach em eller tvärtom. Hrm….jobbigt!

En underskattad kombo är restaurangbesöken. För det första serverar de flesta restauranger ett urval av allt -seafood, steaks, pizza och burgers. Något för alla smaker! Lägg därtill att de uppenbart har förstått vad barnfamiljer behöver vid ett restaurangbesök. Alla barn välkomnas lika glatt som fullbetalande vuxna. Fina barnmenyer och kritor. På många ställen finns en lekhörna, the Ballonman eller en hel lekplats. Tack USA – ni gör verkligen restaurangbesöekn till en fest.

Och maken som gillar att sitta inne och käka – uteserveringar dissar han rätt kraftigt. Tycker att maten blir kall så fort och visst, det är sällan en 28-30 grader på kvällarna i Sverige. Tyvärr! Men på vår favvorestaurang – Junkanoo on the beach – där kan man minsann sitta inne utomhus. Det är inte illa….Det bästa av två världar. Bilden ovan visar för övrigt en ”Bloming onion” från Aussie steakhouse Outback. En riktig delikatess vill jag lova.

Och så shoppingen. Jag måste ju bara nämna något om denna härliga sysselsättning också. Många fina malls och outlets med fina kläder. Märkeskläder till en spottstyver av priset i Sverige. Och inte är det kopior heller. Äkta vara, billigare…Det måste ju definitivt vara det bästa av två världar. Så om jag inte har övertygat er om att nästa resa bör gå hit….då ger jag upp nu!

Idag har vi haft en riktig slappedag här på Fort Myers beach. Maken steg upp i ottan och begav sig till golfbanan. TB tog en tidig löprunda och Gabriel sussade gott till över nio. Själv utförde jag lite härligt hushållsarbete som disk, tvätt, stryk, ekonomi och lite mess/samtal/mail. Lång frukost och sedan blev det poolen hela förmiddagen och eftermiddagen. Gabriel har vandrat lite fram och tillbaka, in och ut…han är rätt bränd på axlar och rygg idag så…TB har pluggat en del. Ikväll har vi handlat nytt golffodral, käkat på foodcourten och sitter nu på altanen och kollar in ett annalkande oväder. Det blixtrar och åskar rejält….undra om det kommer regn inatt.

Hoppas ni alla får en fin skärtorsdag på hemmaplan. Här firas visst inte denna dag alls….Kram till er alla från Mia