Quid pro quo – den sanna biomarodören

Förra veckans tisdagshemlighet försvann i ett enda stort solljus och en vårkänsla. Jag kan väl nöja mig med att konstatera att det var högst tillfälligt. Här är det fortsatt frost om nätterna, grått, mulet och väldigt blåsigt. Iskyla tror jag man kan kalla det. Så denna tisdag går ni inte miste om ännu en hållhake på denna rektorskan. Och har ni lust att leka Quid pro qou…..ja, då är det bara att dela med sig av en egen hemlis i kommentarsfältet. Tack för att ni tittar in….

Bio! Jag smakar på ordet. Gurglar runt det lite i munnen och det börjar skapas bilder i mitt huvud.Visst är det lite romantik över bio? Visst är det en speciell känsla av förväntan vid bokning av biljetter, köpa popcorn och bänka sig. Inte kunna göra något annat – bara koncentrera sig på filmen. Jag har väl aldrig varit den mest frekvente biobesökaren, men ändå tillräckligt ofta för att anse det som ett forum jag behärskar. Ända till jag träffade maken då….

Vi har försökt vid lite olika tillfällen att gå på bio och utav någon märklig anledning har det varit maken som valt film. Att vi inte har direkt samma smak gällandes filmer, det där står ställt utom allt tvivel. Jag tror att den första vi hamnade på var ”Pulp Fiction” och ja….jag blev bara förbannad. Vad är det för typ av film? Fattar överhuvudtaget ingenting och dessutom fick jag tokspelet på alla droger (i filmen alltså). Det där lät jag nog lite för många bli medvetna om och maken skämdes som en hund.

Nästa försök tror jag var ”Vendetta”, vilken jag tror att jag gillade rätt bra förutom när tösen i filmen (definitivt i skolålder) ska låtsas ljuda sitt namn som båten döpts till. Som inbiten 1-7 fröken tyckte jag visst att alla borde veta att så går det minsann inte till i läsinlärningens förlovade värld. Åh, stora sucken från maken.

Jagad med Harrison Ford blev en märklig tillställning. Jag har en liten egenhet av att lätt må illa i alla möjliga olika situationer. Ibland i situationer som du absolut inte tror är möjliga att just må illa i. När snyggingen i filmen blir oskyldigt beskylld för mordet på sin fru och ingen (verkligen ingen) tror på honom – äh, då tyckte jag at det var så orättvist att jag var tvungen att krångla mig ut, springa till toaletten för att bli liggande där och kräkas. Men hallå…..hur moget är det?

Tre dagar före TB såg dagens ljus skulle vi gå på en Bond-film. Ljudnivån var så hög, så jag hade lätt kunnat basunera ut alla mina åsikter utan att någon hade hört ett skvatt. Lille TB reagerade på ljudnivån och levde verkligen rövare i magen. Jag tror att jag hann med åtminstone 5 toalettbesök och i slutet fick jag stå upp ute vid kanten då hela magen krampade.

Nä, inte kan man säga att jag är så lyckosam med andra ord. Vi gjorde ett försök att gå på en av Stieg Larsson filmerna men då fungerade inte ljudet i nya salongen, så vi fick gå därifrån med pengarna tillbaka. Sen köpte vi DVD:n istället. När så tjejerna på jobbet skulle gå på bio i förra veckan fick jag tyvärr avstå då vi inte fick ihop logistiken på hemmaplan. Vad synd, sa sötaste Nettan och Maria, men maken hävdade envist att de skulle vara överlyckliga. ”Det är nämligen värsta mardrömmen att gå på bio med Mia”. Så sa han….och någonstans inom mig vet jag väl att det är ju rätt drygt med människor som stökar på bio.

Go ahead….tell me some secrets snyggingar…..Kram Mia

8 thoughts on “Quid pro quo – den sanna biomarodören

  1. Haha.. är du EN SÅN???

    Jag är raka motsatsen. Plockar upp ett popcorn i taget för att inte störa nån (inte heller helt sunt, jag vet).

    Tack för hemlisen! Kram!

    Ps. Den där filmen som du blev så förbannad på.. Pulp Fiction.. det är en film helt i min smak det. Gillar alla Tarantinos filmer! :)

  2. Jag är lika förvånad som Anna,jag trodde nog du var den där tysta och finsittande i salen 😉

    Antingen sover jag som en stock innan för vinjetten är slut eller sitter jag som förstenad och ser ALLT från möblemang statister jaaa rubbet- ohhh Gud nåde den som försöker säga ett ord till mej under filmen!!!!

    Kramen stor om,Febe.

  3. Hoppsan…undra vad som fick er att tänka så om mig….Hihihi….Nej, jag är faktiskt rätt dryg – passar bättre ensam i tv-soffan och kan kommentera hej vilt.

    Kram Mia

  4. ÄNTLIGEN har jag hittat min partner.. min egna BIO partner 😀
    Ha ha.. du och jag i en biosalong, vi skulle garanterat bli ensamma 😉
    Ja, de sista åren jag varit på bio kan jag räkna på 2 fingrar…

    Tackar för styrke kramen..
    Kramar fina fina dig tillbaka

  5. Det fanns en tid då jag älskade att gå på bio. När jag väntade barn första gången och gick över tiden 2 veckor hade jag i princip sett allt som gick på bio för tillfället. Nu har jag ingen ro till att gå på bio längre, finns det tid över att göra något så väljer jag andra saker. Film kan dock vara härligt, maken drömmer om en hemmabio, vi får se om det blir verklighet någon gång…

    Första gången jag gick med Iris på bio (en av Spöket Laban filmerna) blev en skum upplevelse. Hon och jag satt ensamma i en gigantisk salong på Heron City i Kungens kurva – det vara bara vi i hela världen som valde att se den filmen just vid det tillfället. Märklig upplevelse. I undrade vart alla de andra barnen var någonstans?!

    Ha en underbar onsdag Mia och hoppas att ni får sol även i Blekinge idag, kram!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

Lämna ett svar till happyvardag Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *