Tiden läker inga sår!

”Allt vi ännu saknar. Varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses.”  Minnesvers från oss 27/2-11

Kalle och maken

Älskade Kalle. 10 år idag – ett ögonblick och sedan en evighet.  Sorg är sådär….Den kan ibland kännas ny och sårig oavsett hur länge man har levt med den. En del förluster går så djupt i en och tiden rör sig alltför långsamt under en livstid för att kunna hela och läka en fullständigt.

Men oftast nuförtiden är sorgen varken vild eller rivande. Sorgen är lågmäld, har alltmer transformerat sig till saknad och blivit till något vi lärt oss att leva med. Vi känner igen känslan – den har blivit som en trogen gammal vän. Vi har lärt oss att acceptera den, hälsar på den och fortsätter. Den skrämmer inte längre slag på oss. Den gör oss varken paralyserade eller hysteriska. Den ger oss varken andnöd eller känslan av att det brinner i våra ögon. Den bara finns där – somliga dagar mer såriga än andra. Somliga dagar mer minnesfyllda än andra. Somliga dagar bara fyllda av ”Jag skulle byta varje morgondag mot en enda av de dar, då vi sjöng och skrattade som barn”. Somliga dagar….

Vi har lärt oss att aldrig mer ta tiden för givet. Tiden som är så värdefull. Tiden som du aldrig ser slutet på, förrän det är försent. Livet blev sig aldrig mer likt. Det innebär förstås inte att livet de sista 10 åren har varit dåligt. Livet blev bara så väldigt annorlunda. Vi har fått lära oss att vänskap och kärlek inte alltid kan levas fullt ut. Inte kan manifestreras. Vi har fått acceptera att människor och känslor tillhör olika faser i livet och att vi på sätt och vis färdas genom livet just genom dessa olika faser. Den stora utmaningen har blivit att våga leva i nuet – att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. Att göra historiska tillbakablickar och glädjas åt det som var, istället för att sörja att det inte är så längre. Att våga förlita sig på att framtiden bär vackra ting med sig. Att acceptera livets förgänglighet.

Dagen idag är en märkvärdig sak – tänk evighet fram och evighet bak. Idag firar vi en släktning som fyller 18 år samtidigt som vi har minnesstund för en älskad vän som blev kallad tidigare än vi andra. Just så är livet mitt i sorgen och sorgen mitt i livet. Man sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen. Man slutar inte fungera. Man försöker minnas på vilka grunder man finns till och vad ens uppdrag är här i livet. Idag blir en salig blandning av firande och minnen, ljus och mörker, sorg och glädje. Vi skrattar och gråter om vartannat. Vet att du är med oss varje steg på färden. Tänder ljus och lyssnar förstås på Ulf Lundell. ”En gång ägde du världen….”

Älskade kära Kalle – du finns inom oss. Så är vi alltid tillsammans. Viskar stilla inåt – Vi lever och älskar för dig också. Det är så oändligt tomt utan dig!

Maken och Kalle - oskiljaktiga!

Nä, tiden läker minsann inga sår. Tiden ger oss dock kraft att leva med våra ärr. På återhörande alla goa vänner. Kram Mia

21 thoughts on “Tiden läker inga sår!

  1. Bästaste Mia…..

    Nu rinner tårarna ner för min kind……… en sorglig dag och jag minns den som igår….. och ändå är det tio långa år sedan. Vi vet båda att tiden inte läker några sår, men att solen går upp nästa dag och nästa dag igen trots att man saknar någon väldigt mycket. Du skriver så fint och jag vill bara säga att jag är med dig i tanken. Stora stora varma bamsekramar från BästisM

  2. Läste här.. och tårarna rinner, så som dom gjort så mycket de sista dagarna.
    Nu tårar även för dig och din sorgestunds skull..

    Du har så rätt, såren läker aldrig men med tiden lär vi oss att plåstra om dom på ett bra sätt som gör att vi vårdar och pysslar om våra finaste minnen.

    Kramar om finaste dig

  3. Kramar till dig och din familj. Blir väldigt rörd över ditt fina inlägg och tänker att det är precis så det är. Såren finns ju kvar, men plåstrena blir starkare ju längre tiden går.

  4. Jag känner igen allt, varje mening…. symboliken i att ni firar en 18årsdag samma dag som denna minnesdag, ja den säger så mycket om livet. Så märkligt är dettta, att liv och död pågår samtidigt. Eller inte märkligt alls när man varit med om båda delar. Stort är det i alla fall.

    Många kramar till dig!!!

  5. Hej Annismamma och välkommen hit. Tack för dina fina ord.

    Jag kände kramen Febe…den värmde.

    Tack Jenina…kan tro att du vet efter det du gått igenom.

    Tack Diana…klänningen kom idag och nu ska jag prova

    Kram i lass till er alla från Mia

  6. Finaste, klokaste, snällaste Mia. Jag sänder styrkekramar till dig och din familj.

    Vilken kille Kalle var! Så oändligt saknad och älskad. Det är fruktansvärt att tänka på att någon så ung ska behöva gå bort så tidigt.

    Tänker på dig.
    Kram, Rosita

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *