Sociala medier – hjälp till självhjälp!

Har tänkt det så många gånger och måste nog bara formulera det i text också. Jag har inte alltid varit ett fan av sociala medier – är ju lite av den svårflörtade typen. Men ack så fel jag hade. Det som jag trodde skulle vara en tidstjuv blev istället en slags positiv påfyllnad. Inte minst har det visat sig bli en alldeles utmärkt hjälp till mig. Jag ska väl villigt erkänna att jag lite förmätet innan inte trodde mig behöva någon hjälp, men jag hade visst fel i det avseendet också.

Genom bloggen har jag ”lärt känna” nya människor som jag förmodligen aldrig skulle stött på annars. Genom att bli inbjuden i var och ens värld har mina tankebanor vidgats – att få ta del av andras vardag likväl som fest, tankar och åsikter likväl som irritationsmoment sätter igång både den ena och den andra processen hos en själv. Kanske är det just eftersom vi verkar leva så olika liv som jag känner att jag har blivit påvekad. Jag gillar när det är högt till tak, där olika ställningstagande ventileras och där balansen mellan utmaning och bekräftelse finns ständigt närvarande.  Genom facebook har jag också fått kontakt med många av mina gamla vänner från såväl fotbollsera som pluggtiden. Nu kan man lätt vara nostalgisk och ge av sin nuvarande vardag i lagom dos. Allt detta tillsammans med det som är min vardag med familj och vänner – ja, det har liksom blivit en lyckad kombo. Det känns fulländat på något vis.

Inte för att jag visste att jag saknade något, men då och då kom jag på mig själv med att längta efter mig själv som jag en gång var. Längta efter Mia – inte rektor Mia, ej heller mamma Mia. Bara Mia! Tilläggas bör att jag var verkligen en annan person förut – långt mer disträ, inte alls den drivande typen. Jag var väldigt mycket hänga på gänget. Jag kunde sakna det lite mer sorglösa jaget. Och framförallt saknade jag mig själv som kompis lika mycket som jag saknade mina kompisar från en svunnen tid. Jag lovade ju mig själv att bli bättre på att ”nätverka” – ett löfte helt positivt inspirerad av många utav er mina goa bloggisar.

Just därför skulle jag vilja säga att de sociala medierna verkligen kan vara en hjälp till självhjälp. Man måste ju göra sin egen resa och ibland vet man inte ens att man behöver hjälp – men positiva frön sås i ens huvud när man stiger in i andras vardagsrum. Själv känner jag att jag fick upp ögonen för hur viktigt det är att även jag unnar mig yttre påfyllnad. Inte bara går omkring här som en martyr. Jag har verkligen blivit bättre på att avsätta tid för egen träning, även om det fortfarande lämnar en hel del att önska – ett spinningpass på bortaplan i veckan är ändå en god start. Jag är mer openminded för tjejkompisgrejer – lunch, fika, fest eller bara samtal ifred. Det är inte alls så att jag vill fylla upp min kalender med tusen grejer, men att då och då göra något – det passar väldigt bra in i min happyvardag.

Så från botten av min hjärtat, tack alla ni som inspirerar mig – exempelvis Jenina, Febe, MrsB, Rosita, Marie Smith, Ewa, Fiafit, Giraffen, Mammabloggen, Patrice, MammaK, Feminstmorsan, Curlingmamman, Kristina, Fashionmamman och många fler. Det känns så fint att vara en del av era vardagsrum och när det går bra för denna rektorskan, då kan ni alla klappa er själva på kinden och veta att ni är högst delaktiga.

Lördag kväll coh här är det till att vara bakis och skakis idag. Underbart rolig tjejfest igår och idag har huvudet bankat då kroppen befunnit sig i lodrätt tillstånd. Och eftersom jag ändå hade lite lidande att ta itu med toppade jag det med snabba löpintervaller. Dubbelt lidande kändes helt ok – en del kanske skulle kalla det självdestruktivt, vad vet jag? Nu blir det Batman i sängen med lille Gabriel och ett tu tre kommer jag nog att sova som en stock.

Lördagskramen med ett helt fång ljuvliga vårtulpaner kommer här…..från Mia

11 thoughts on “Sociala medier – hjälp till självhjälp!

  1. Gulliga söta du!!! Tack för att jag nämns på din inspirationslista! DU är en av mina absoluta blogg-måsten, jag älskar att få hänga vid ditt köksbord eller i ditt vardagsrum – för så känns det när jag läser dina inlägg. Ibland följer jag med på ditt jobb också, på hundpromenader och andra utflykter i vardagen. KRAMAR!!!!

  2. TACK finaste bästa MIA, jag blir rörd till tårar………..

    jag kunde inte uttrycka detta bättre själ, precis så som du beskriver dessa socialmedier har det funkat på mej med……..jag kopierar rubbet byter ut mitt namn sätter ditt med stora bokstäver….

    löööööv u!

    kramen om, Febe.

  3. Söta rara du.. Tack vad fina ord.
    Säger igen som jag så många gånger har sagt till dig inte minst de senaste 2 veckorna i mitt liv..
    Tack för att du finns, allt de fina stöd.
    Varm och väldigt fin.. jordnära och trygg är ord som passar på dig, precis som rolig och målmedveten.

    Kramar om i massor

  4. Åh, Mia, nu gråter jag en skvätt!
    Du är en fena på att sätta ord på saker och ting och jag delar verkligen din uppfattning gällande bloggandet och alla de positiva saker det för med sig.
    Jag har blivit en klokare människa sedan jag började blogga jag med och du Mia har en stor del i den utvecklingen.
    Från den innersta, pulserande delen av mitt hjärta säger jag tack till dig och alla andra som bidrar till att berika mitt liv på ett fantastiskt sätt. TACK!
    Och stora kramar!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

  5. Gulliga du!!!
    Det är så sant man har fått många fina vänner här på bloggen och DU är definitivt en av dem, en måsteblogg som inte bara inspirerar, du har skrivit inlägg som lättat mitt samvete med fem ton och jag känner ditt stöd och din omtanke i dina kommentarer speciellt när det gäller min oro för hur det ska gå i skolan för sonen med mera.

    JÄTTEKRAMEN TILL DIG!!!

  6. Tack! Du ska veta att du också tillhör en av de som jag värderar högst. Här i vår lilla sfär av bloggisar. Du inspirerar, väcker tankar och bjuder på dig själv.

    Stor kram!!

  7. Söta Jenina…det är därför jag aldrig känner mig ensam. Fint!

    Och alla ni andra – tack för sin underbara ord till mig. Det känns så ärligt, så naturligt, så fint = VI!

    Kram i lass från Mia

  8. Tack fina du!
    Som du vet gäller detsamma för mig. Du har ett fantastiskt sätt att skriva och ditt sätt att sätta ord på svåra och komplicerade situationer gör mig alltid något lite klokare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *