Nostalgiträff med Mirakelkvinnan och hennes familj!

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om denna mirakelkvinna, som långt innan hon fick detta epitet var en tjej utöver det vanliga. En snygg tjej – en populär tjej. Så otroligt otjejig i sin framtoning – brutalt ärlig med ett ganska vasst och ibland ganska manligt språk. Hennes jargong gjorde henne definitivt till alla festligheters mittpunkt. Vi träffades nån gång under 1989 då vi serverade ihop på diverse bröllop och andra festligheter. Från 1993 och framåt var hon och maken arbetskamrater i restaurangbranschen och de kom att stå varandra mycket nära.

Ninni kallas hon. Idag lever hon i sitt drömhus med sambon (Pimmen kallad) och två söner, 7 och 2 år gamla. Den äldste av dem har jag förmånen att ha på skolan och den yngre varianten går på samma dagis som Gabriel. Att det just skulle bli Ninni och Pimmen rådde det förut inget tvivel om – de blev nog ihop någon gång där mellanstadiet blev högstadie och på den vägen var det. Sen hände det som skulle kunnat ändra utgången på denna berättelse helt och hållet. Därmed sagt att det är inte alls en självklarhet att dessa två underbara människor har byggt sitt drömhus och satt två fina söner till världen.

Ninni var på samma restaurangresa (vilken förövrigt maken också skulle åkt med på, men blev sjuk) som Kalle och ni som följt min blogg vet att den slutade i en katastrof. Ninni blev i busskraschen i Köpenhamn i stort sett totaldemolerad (kan man säga så om en människa?). Hon fastnade mellan två säten och slet sönder sitt ansikte och huvud – skalperades och var förstås inte möjlig att identifiera. Som av en händelse hölls en stor konferens på Rigshospitalet i Köpenhamn och många av de mest framstående kirurgerna fanns på plats.  Det räddade livet på vår vän. Kalles liv gick aldrig att rädda – han dog förmodligen omedelbart i kraschen. Om ni frågar mig så förstår jag precis varför det blev just så. Det låter hårt, men den fruktansvärda resa tillbaka till livet som Ninni gjorde….ja, det var nog bara för att det var precis Ninni som hon fixade det. Jag minns ögonblicket då hon efter många kritiska dygn förflyttades hem till Blekinge och vi skulle få hälsa på henne. Jag var så nervös att jag skakade i hissen upp, så osäker på hur jag skulle hantera mina känslor i närhet till liv och död. Och så befriande underbart att krama om henne och det första hon krävde var att maken skulle laga hummersoppa åt henne.

Nästa söndag är det 10 år sedan brusskraschen. Igårkväll hade vi en liten reunion tillsammans. Det blev otaliga nostalgitrippar till resor vi gjort tillsammans, jobbtillställningar, fester och så förstås resan tillbaka till livet. Om dödsångest och hjärtesorg efter en älskad vän. Längtan efter det som förut var det vanliga livet. Jag är grymt imponerad av Ninni och hennes ”nyktra” sätt att ta sig igenom det fasansfulla – för den värsta resan måste man ju göra inom sig själv. Nu sitter de i sitt drömhus, med två godingar till söner och Ninni har utbildat sig inom psyksjukvården. Vi skrattade och grät om vartannat, sjöng och käkade en underbar trerätters. När taxin hade hämtat upp dem vid 00.30 somnade jag med ett leende på läpparna.

Kan inte låta bli att referera till Rositas söndagstema om kvinnor som förverkligat sin dröm. Starka, modiga kvinnor som ibland kanske har fått en kick av att få barn och vågar genomföra det de drömt om. Det där är otroligt inspirerande och Rositas sätt att ge reportage älskar jag. Ninni tillhör ju på sätt och vis den kategorin av kvinnor och samtidigt inte. För en del av mig kan inte låta bli att tänka på alla de kvinnor som ser mammarollen som sin stora dröm här i livet. Låt oss aldrig förringa vikten av att vara en god mor. Låt oss aldrig förledas att tro, tro att man måste förverkliga andra drömmar för att duga som mor. Om alla mödrar (och fäder också förstås) kan genomföra sitt uppdrag som  förälder, utan att stressa livet ur sig med allt annat som måste hinnas, allt som måste uppnås, allt som måste vara som innan man skaffade barn – då skulle vi förmodligen vara ett mer harmoniskt och lyckligt släkte. Låt oss aldrig ta föräldraskapet för givet.

I Ninnis fall skulle det kunnat sluta som med älskade Kalle, med undantaget att hon inte hunnit skaffa en familj. Kalle å sin sida lämnade två söner och en fru i livet. Ninni som innan olyckan inte ville ha barn, är idag gudaglad över att hon fick möjligheten. Låt oss inte glömma att en del aldrig får uppleva det här.

Trevlig Söndag goa bloggisar….Trevlig jobbevecka till alla er som inte har sportlov. Själva tar vi sovmorgon imorgon och sen ska jag på ljuvlig tjejlunch. Kram Mia

TB och Ninni

11 thoughts on “Nostalgiträff med Mirakelkvinnan och hennes familj!

  1. Ibland tar man sitt egna lite för självklart….

    Tack bästa Mia för en tänkvärd stund….

    Här är det oxå en veckas ledigt….Jaaa för vissa familjemedlemmar…..

    Kramen stor Febe.

  2. Vilken berättelse!!!

    Ha ett underbart sportlov. Själv har jag ägnat en stund åt att fixa lekkompisar till tjejerna. Men så är jag ju hemma med dem hela tiden. Och vi var hemma. Tillsammans. Hela förra veckan….

  3. Ja, vilken livsresa. Fint och insiktsfullt som alltid och med påminnelsen till oss alla att inte ta något för givet samt att leva här och nu.

    Ha ett fint sportlov. En annan jobbar.

    Kramar

  4. Ska läsa detta blogginlägg sedan efter jobbet, nu hinner jag inte…ville bara tacka för din fina kommentar, du skriver alltid så sjyssta saker…
    Kram

  5. Girls…det där är ju mänskligt att man utgår från att ens egen tillvaro är självklar. Det får man aldrig ha dåligt samvete för. Men de där väckarklockorna som kommer till en då och då ska man ta väl vara på.

    Det ska bli underbart med sportlov och nästan ingenting planerat – bara lugn och ro, mys och samvaro. Me like! Undra bara varför det var så lätt för lille Gabriel att vakna 06.30 just idag, när man kämpar som ett djur att få upp honom i vanliga fall vid 07.

    Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *