Quid pro quo – tisdagshemlis igen!

Så var det redan tisdag igen och jag ska alltså avslöja en hemlighet om mig. Förhoppningsvis får jag några tillbaka i kommentarerna också. Tack alla ni som frikostigt delar med er hos mig….En kul lek, helt enkelt. Kul att köra i festmiljö med goa vänner. Kanske något att prova, eller?

Min hemlis tangerar lite det som Kristina ”Mamma mitt i korsningen” skrev om igår – nämligen gamla relationer…..

….Om någon nu trodde jag skulle dryfta en smaskig historia om ett gammalt ex så sorry…Inte ännu, men om några veckor, kanske. Nä, detta handlar om vänskap, kort och gott. Vänskap som har existerat och som kanske till och med var betydelsefull. Uppenbart var betydelsefull. Och med tanke på bemötande i nutid känns det som om jag vacklar i vad som var sant där långt borta i tiden. Jag har nämligen upptäckt vissa saker genom åren som gått – många av dem nu på senare tid. Och jag känner mig ….jag vet faktiskt inte riktigt hur jag känner mig. Lite skamsen. Lite naiv. Lite fånig. Lite lurad. Och sårad på samma gång.

Människor jag trodde att jag var vän med (och det kanske jag var då förr) har liksom tappat känslorna för mig. Åh, gud vad dramatiskt det lät men jag menar ….Jag kan träffa på någon från en svunnen tid (på fejan, genom blogg eller IRL) och bli uppriktigt glad över att träffa personen ifråga. Jag kan till och med få för mig att vi måste återuppta någon slags kontakt, att jag saknar den personen i mitt liv. Fånigt va? Och sen upptäcker jag till min stora förvåning att denna person inte alls verkar känna likadant inför mig. Nu tänker jag inte just på flyktiga kompisrelationer eller bara skolkompisar osv, utan människor som man faktiskt umgåtts ganska mycket med. Och jag menar inte att det endast har hänt en gång ….Jag förstår naturligtvis förnuftsmässigt att man alla till mans går vidare i sina liv och att det kanske inte finns utrymme för gamla historiska relikrelationer. Jag menar inte jag inte har relationer som betyder något nu….men

Var jag kanske inte alls en god vän? Gjorde jag dumma saker eller dåliga val? Sårade jag någon? Alldeles säkert….men jag har liksom inte uppfattat att ovänskapen gjorde entré. I min enfald trodde jag bara att vi växte ifrån varandra. När så  en gammal vän  tog kontakt med mig och behövde hjälp, såg jag chansen att rättfärdiga en händelse under studietiden där jag för att träffa maken (som då var min nye pojkvän) ljög och uteblev från ett samkväm med kompisen och flera till. Dumt gjort, jag vet…Men när jag försökte föra detta på tal så fick jag till svar ”Ja, jag vet inte vad det var då, men jag kunde inte lita på dig och sådana människor behöver jag inte i mitt liv”. Inte då (början av 90-talet) och uppenbart inte nu heller. För efter min hjälp har vi tappat kontakten igen. Och jag blev ledsen, sårad och lite stukad. Igen! Jag trodde att man fick mer än en chans men ….Dumma, dumma Mia

Ja, så nu vet ni. Som tur är har jag fina vänner, underbar familj, härliga arbetskamrater och vi tjejer i gamla fotbollslaget träffas fortfarande. De verkar tycka om mig iallafall. Hoppas ni har haft en fin tisdag alla goa bloggisar – ni vet väl att även ni förgyller min tillvaro! Kram Mia

8 thoughts on “Quid pro quo – tisdagshemlis igen!

  1. du är för GOOOOO,Mia!!!!!

    tror att just den hemmlisen bär vi nog alla på,många av oss ialla fall, jag har gjort massor av dumma saker just i dom där åren som du talar om mot dåvarande vänner…huuuaaa mej, man kan nästan skämmas när man möter dom plötsligt massor av år senare….och gammla ex som man jätte elakt dumpat ska vi inte bara tala om….
    kramen din,Febe.

  2. När jag var gravid med Ossian så hade jag en gammal klasskompis i min mammagrupp, jag blev jätteglad, det var så länge sen vi träffats och vi hade ändå lekt när vi var barn. Vi återupptog kontakten, men vi tappade kontakten lika fort. Jag bjöd på kalas, dom kom inte, jag våldgästade dom, dom våldgästade aldrig oss. Så det rann ut i sanden. Nu är det nästa ännu mer pinsamt när vi ses, som att hon dumpade mig.
    Ja, ja, man kan inte ta upp kontakten på gamla meriter tydligen, men man kan fortfarande få en del nya vänner och det är jag glad för.

    Kram

  3. Näää men USCH vad jag kände igen mig där..
    Det var som om det var mina ord.. för mig är det allra helst en väninna jag tänker på..
    En tjej jag har delat så mycket med, en tjej jag har tröstat nätter igenom, en tjej vars barn jag passat, en tjej som jag delat lägenhet med… en tjej som tappade mig när hon träffade sin nuvarande man.
    Fånigt att sakna när man inte är saknad.. känns som du skrev, naivt och sårande på samma gång.

    Ha en bästa tisdags kväll själv bästa Mia.
    Kramar om i massor

  4. Usch vad tråkigt! Men tack och lov verkar du ha en massa andra härliga goa vänner och jag har svårt att se att du, som är en sådan klok människa inte skulle kunna vara en person som var värd en andra chans efter en sådan där lite grej. nyförälskelse är ju heligt, det måste man förstå.

    Oavsett vad det var som hände då för många år sedan och om det var befogat av denna person eller inte att säga så, så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite imponerande av människor som vågar säga att ”nej jag är faktiskt inte intresserad av dig som vän”. Det önskar jag att jag kunde göra, att jag hade lite mer kurage ibland och satte ned foten. Istället har jag valt att glida undan en sådan ”vän” och nu sedan något år har vi inte hörts alls. Det tycker jag är pinsamt dåligt av mig att inte kunna stå för en sådan sak utan att fega ur vänskapen. Det är en av mina små hemligheter. Att jag är en mespropp som inte vågar säga som det är.

  5. Så fint skrivet. Och vad starkt att dela med dig. Av den typen av tankar och funderingar. Det nog sånt som vi alla funderar på ibland. Lite från och till.

    Får fundera vidare. Till nästa tisdag kanske. På vilken hemlis jag vill dela med mig av.

  6. Jag tycker faktiskt att din gamla vän överdrev (rejält). Herregud att du i nyförälskelsen avvek, vad spelar det för roll!! Jag vet betydligt värre saker som gjorts. Som jag har förlåtit (även om det naturligtvis finns gränser). Ps! Åå så mysigt det var att se namnet Totte i förra inlägget 🙂 Stor kram MODIGA Mia!

  7. Tack Febe. Och kristina jag håller med. Nya vänner är också vänner.Skönt Ewa att vi är fler.

    Mrsb, jag tycker också att det är mer modigt att säga ifrån, men det blev lite utstuderat med hjälpen. Jag försökte verkligen gottgöra och…Kanske skulle hon aldrig sökt upp mig för hjälp om hon ändå inte vill ha mig i sitt liv.

    Välkommen igen giraffen…en hemlis längtar jag efter.

    Håller med Rosita, jag är nog beredd att förlåta väldigt mycket. Tack söta du…Kram Mia

  8. Jo det kan jag verkligen hålla med om. Vill man inte ha någon vänskap med den man kontaktar så kan man väl ändå inte ”ha mage” att be om hjälp… helt oförstående.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *