Le Chef presents….

….fredag och dags för fredagstemat: mat- och dryckesinspiration. Le Chef det är ju maken min och jag agerar lillkocken, tillika skribent och bloggande rektorska. Tanken med detta tema är att ge exempel på lättlagade rätter som man inte måste vara masterchef för att fixa. Typ jag då….När jag träffade maken för 20 år sedan kunde jag knappt laga någonting, men efter en 20-årig kockutbildning på hemmaplan anser jag mig vara helt ok. Maken har lärt mig hur han vill ha maten serverad och eftersom han låter mig laga den mesta maten som serveras i vårt hus (dock aldrig då vi har gäster), tror jag att jag har en god självuppfattning kring detta ämne.

Idag vänder vi blicken mot ett av de allra hetaste resmålen, dvs Thailand. Vi har aldrig provat att resa hit, men vi avgudar det tahiländska köket – lätt, kryddstarkt och exotiska smaker. Att det är mycket grönsaker, skaldjur och kyckling passar oss perfekt. Dessutom är det lätt att anpassa efter just de grönsaker man själv gillar bäst.

Thaisoppa med västerbottensticks

Grönsaker (vi använder strimlade bambuskott, purjolök, morötter och selleri)

1 burk Thai Red Curry grytbas

1 burk cocosmjölk

räkor, kräftstjärtar, Tigerräkor eller kyckling

1. Häll ut innehåller  från Thai Red Curry och cocosmjölken i en kastrull och vispa runt. Låt koka upp.

2. Strimla valfria grönsaker och om du använder bambuskott(burk) glöm ej skölja ordentligt. Häll i dessa i den varma soppan. Låt sjuda några minuter.

3. Lägg i skaldjur eller kyckling och låt det sjuda en stund. Räkor och kräftstjärtar på burk är en bra blandning och kräver minst sjudtid. Använder du Tigerräkor räkna med några minut extra. Kycklingen måste vara förstekt och kan med fördel sjuda en längre stund.

Soppan serveras med fördel tillsammans med en bit bröd eller som vi brukar göra, västerbottensticks. Vitt vin, en öl eller hederligt vatten smakar bäst till. Mums!

Västerbottensticks

Lägg smördegsplattor på arbetsbänken och låt dem tina. Pensla lätt med ett uppvispat ägg.Fördela riven västerbottenost på smördegsplattor och pudra över lite cayennepeppar. Rulla ihop och snurra/twista. Lägg på ett bakplåtspapper och in i ugnen (200 grader) i ca 10 minuter.

Smaklig spis och hoppas ni får en härlig fredagskväll. Här har TB fotbollsträning och Gabriel hämtades hem från dagis med feber. Myshelg, med andra ord! Kram Mia

Varför är det inte varmt?

Ja, sÃ¥ exakt sa han idag lille Gabriel dÃ¥ vi lämnade dagis bakom oss och vandrade över gÃ¥rden. Natten har bjudit pÃ¥ ett otroligt vackert mÃ¥nsken – sÃ¥ starkt att det lyste upp hela sovrummet. Fantastiska kontraster till den svarta himmelen, den vita snön och genast spelas en helt annan natt upp för mitt inre….MÃ¥nskenet var bara en förvarning om en isig värld. Riktigt kallt har det varit idag, men nÃ¥gon snäll själ hade tänt lampan. En stor vacker sol med bleka strÃ¥lar men ändÃ¥….

I Gabriels värld är det varmt när solen skiner och idag var det mycket svÃ¥rt att förstÃ¥ att sol och is kan existera under samma himmel. Han Ã¥terkom till samma faktum flera gÃ¥nger under vÃ¥r hemfärd. Och avslutade med en klok tanke: ”Ska man behöva önska sig regn istället för sol sÃ¥ att det inte är sÃ¥ kallt.?” Idag längtar vi med andra ord mer än nÃ¥gonsin hit….

Ikväll ska vi ha Öppet Hus för nya potentiella elever. Spännande ! Efter lunch imorgon är det dags att ta helg! Imorgon kommer ocksÃ¥ Le Chef igen pÃ¥ gästspel igen och rekommenderar nÃ¥got nytt att laga till kvällen….See ya…Kram Mia

Trubbel i magtrakten…..

….är en av alla mina sjukdomsfasor! Så här i vinterkräktider är man ju extra nojjad. I söndags kväll slog det till med buller och bång och jag trodde allra först att det var Le Chefs underbara dijongryta som jag inte tålde så bra. Men efter några dagar nu så är jag rätt säker på att det inte var dens fel i alla fall. Igårkväll blev jag pånytt risig och natten har tillbringats med diverse toalettbesök. Så något Växjöbesök med konferens blev det inte för mig idag – jag satt nämligen fast på toaletten hela morgonen.

Förra gången detta drabbade mig var jag inte ensam. Då var vi mellan 6 och 8 stycken på jobbet och efter att ha kollat alla prover kunde man utesluta farliga magbakterier. Vi var alla hemma under en vecka och höll kontakten med varandra flera gånger om dagen. Det diskuterades antal besök på toa, konsistens och annat småäckligt men som just då var helt naturligt i vår värld. Denna gång är jag ensam – åtminstone än så länge.

Det positiva är att det iallafall inte gör ont i magen och jag mår inte illa. Däremot är jag mycket lik en babian på ett visst ställe, efter en sådär 10-15 toalettbesök/dygn. Snart dags att intaga lite mat och sedan göra sig redo för nya besök. Det är nämligen ingen ide att fasta eller gå på diet, då bakterien måste rensas ut ur tarmen via mat och toalettbesök. Så here we go again…. Något vin blir det dock inte tal om så här på lillördagen!

Kram Mia

”Quid pro quo”

Jaha, så blev det då lite alternativt språk idag också – fast av mig då! En elev, modell äldre, på skolan påtalade idag för mig att han tycker jag använder så många uttryck på olika språk. Helt korrekt iakttaget – jag använder mina språkkunskaper och fraskunskaper hej vilt insprängt i mitt vardagliga tal. Det är både engelska, tyska, spanska, grekiska (mest svordomar. perfekt, ingen fattar ett hjorta), italienska och lite latin. Och med inspiration från lille Gabriel även kinesiska. Inte så att jag talar språken…tyvärr….men väl mer eller mindre bra fraser är icke att förringa det heller.

”Quid pro quo” kan dock väcka lite minnen utan att man kan latin….eller hur Clarice….? ”Quid pro quo” är alltså latin och betyder ungefär ”this for that” – alltså att man byter något mot något annat. Oftast något värdefullt. Hannibal Lecter vill ju leka ”Quid pro quo” med Clarice – en av hennes hemligheter mot en av hans egna. Kul! Just denna lek har bästisMaria och jag en förkärlek till. Då utan att någon utav oss har psykologiska eller sadistiska drag. ”Quid pro quo” när vi är på kurs eller resa eller har tjejmys med vin och mat eller….Otroligt roligt! Och förstås alltid med sträng sekretess. Värt att prova, jag lovar!

Min lekkompis!

”Quid pro quo” kommer jag att leka här på Happyvardag varje tisdag – ett sätt att liva upp en annars ganska average dag på. Och jag hoppas förstås att ni söta bloggisar ska hänga på. Ge mig en av era hemligheter i kommentarsfältet – om ni vågar. En tisdagsutmaning, med andra ord. Welcome!

”Året var 1988 och jag var precis fyllda 19. Jag hade beställt tid för det årliga besöket för att ej bli gravid, dvs på mödravården. Ingen rolig grej att göra det där, men när en av min systers kompisar dök upp och skulle ta hand om mig, pustade jag ut. Hon läste just då vidare till barnmorska och sa att hon skulle sköta hela besöket utom att skriva under receptet. Det skulle hennes handledare sköta. Sagt och gjort och allt förlöpte till en början mycket avslappnad. En lätt knackning på dörren senare och stämningen blir helt annorlunda. In kliver en manlig läkare, modell yngre, och presenterar sig som Jerker. Sträcker sig över mina utfällda ben och den typiska gynstolen och tar mig i hand. Hrm….Sedan ser han sådär läkarförvirrad ut och utbrister: ”Gu, vad jag känner igen dig! Vi måste ha träffats förr”

Big trauma! Högröda i ansiktet båda två och Maria, barnmorskan, gapskrattandes. Det visar sig att den här Jerker kände min syster och ja, min syster och jag är ganska lika men ändå….Han funderade säkert inte i de banorna, men jag kan lova att jag kände mig sådär till mods. Det låter ju som en skröna, men han tittade ju mig i ögonen när han sa det. Hur eller hur spretade ju mina ben, med typ väldigt lite kläder på underkroppen. Den läkaren har jag som tur väl är aldrig stött på mer, vare sig privat eller på något gynbesök. Men gu som jag har skämts för detta …”

Go on kära vänner…..nu vill jag veta något om er! Tisdagskramen kommer här från Mia

Gissa språket! Och nu vet jag…..

Ett av mina inlägg försvann i Mamas förra veva av uppdateringar. Ett inlägg som handlade om en ny liten egenhet som vår Gabriel har lagt sig till med.

Vår annars så aktivitesgalna lille pojke bad helt plötsligt en dag på jullovet om att få rita. Maken och jag tittade frågande på varandra, men plockade sedan snällt fram alla nödvändiga atiraljer. Gabriel påbörjade en massproducering av teckningar i härliga färger. Och allt han målade var valar – ja, för att vara helt ärlig, det är det fortfarande. Snälla och stygga valar, blå och svarta valar och sedan en röd. ”Det är särlek, inte bloood” sa han då…Han sa också att han skulle skriva sitt namn och denna mamman blev förstås överlycklig. Vilken fröken/rektor skulle inte bli det, jag bara undrar? Nåväl…..Gabriel ritade ner ett antal, närmare bestämt sju, tecken och jag kan lova er att ingenting i dessa tecken påminner om någon av mig känd bokstav. Inte heller de ljud som han sa under tiden påminner om någonting jag tidigare har hört. Eller vad sägs om: ” Y, aun, saun, keon, e, on, laun” Gissa det språket ni?

Så här har det fortsatt. Gabriel ritar och ritar och han skriver och bokstaverar. Alltid samma tecken och alltid samma ramsa. Alltid 7 tecken och sju ljud. Och där slutar likheterna med hans namn Gabriel. När han så slog upp ögonen på TB: 15-årsdag säger han helt cool ”Nio Hao”! Självklart ser vi alla ut som frågetecken och undrar vem som håller på att bli mest knäpp i familjen. ”Nio Hao. Det betyder hej”, säger vår lilla charmör. Prisa Gud för google! För där anges det mycket tydligt att det är kinesiska och betyder just hej. Märkligt! Islutet på förra veckan hör jag Gabriel sitta framför barnprogrammet och säga en hel massa konstiga ljud. Programmet visar sig vara i det närmaste überpedagogisch, men bra och med många söta tecknade bilder. Väldigt oskyldigt! Och här fick man lära sig kinesiska ord kontra svenska. Så nu har gåtan fått sitt svar….det är kinesiska vår son försöker använda. Ok…förvisso har vi modersmålsundervisning på mandarin på skolan men….Och förvisso lärde sig Gabriel att prata med tecken under sin första tid på dagis….Återstår att se om vi ska få se en sann språkfantast att växa upp.

För övrigt berättade jag i det förra inlägget om att pappan i familjen utmanade ödet och ritade något annat än en val. Detta anklagade Gabriel vara en stridsvagn och han utdelade ett pappersförbud till pappa. Pappersförbudet är hävt och nu får pappa skapa ritningar till Gabriels nyagamla passion – nämligen kojbygge. Alla kojor är numera valkojor (glöm valstugor, detta är den nya given). Själv funderar jag allra mest på hur jag ska skapa ett intresse för det svenska språket!

Måndag och första dagen av veckan  är gjord. Snart dags för terminens första spinningpass.Wish me luck….. Kram Mia

Terapi någon?

Det har blivit en alltmer vanligt förekommande företeelse att människor väljer att gå i terapi. Nästan så länge jag kan minnas har amerikanska tv-produktioner och även film bjudit på någon sekvens där terapi är inbegripen. Jag vet inte om jag kan påstå att genomslagskraften har varit så värst stor här hemma i vår lilla småstad, men visst ser man då och då annonser om KBT, samtalsterapi och annat. Och visst känns det hoppfullt att det vid behov finns hjälp att söka. Genom mina svåra resor i livet har jag alltid haft förmånen att ha nära och kära som både samtalsstöd och annat. Förhoppningsvis är det precis det jag också har skänkt andra i min omgivning.

Idag när jag var inbegripen i ett helt självalt projekt som jag initierat, mindes jag plötsligt en sekvens från min barndom. Min älskade mormor och morfar var jag ofta hos och eftersom jag är en riktig sladdis hade dessa personer slutat arbeta och var pensionärer. Mormor tyckte nog att morfar blev rastlös och skickade därför honom både nu och då till terapin. Ja denna terapin hade nog inte som utgångsläge att tillhandahålla samtalsterapi, men sekundäreffekten bjöd säkert på detta. Terapin var inriktad på ”di gamle” som mormor sa och där kunde man utföra diverse aktiviteter som sy, sticka, snickra, slöjda, väva, baka och ja säkert en massa mer…..

Och nu undrar ni säkert vilken typ av terapi jag har ägnat mig åt idag! Ja, mellan alla taxiuppdrag som fotbollen idag krävt har jag förutom min heliga städning också…

Ja precis som morfar behövde pyssla, låt gå för att det var lite mer grovmotorisk och för all del mer hantverksmässigt, så mår även jag bra av lite terapi. Terapiarbete som inte kräver något större mått av tankeverksamhet och som är lite av en lisa för själen. Idag har jag sorterat alla sparade tidningar med recept, mat – och dryckesinsperation. Rivit ur och förberett en bok för att klistra in och spara. Spara sådant som känns angeläget. En typ av sorteringsövning som jag gillar skarpt. Och precis som morfar fick en sekundäreffekt av samtalande, fick jag min. Lille Gabriel underhöll mig nämligen konstant med information om olika idrottsgrenar, regler och hur valar lever.

Hoppas ni alla haft en ljuvlig helg och att ni är redo att ta er an en ny jobbevecka. Själv ska jag på spännnade kurs i Växjö och vi ska ha Öppet-Hus för våra blivande nya elever. Så mysigt att träffa nya barn och föräldrar – en guldstund för oss alla! Kram från Mia och glöm inte Solsidan klockan 20…..kittlar dödsskönt i skrattkistan…

Så lunkar vi så småningom….

Ja, nu tänker jag inte i första hand på visan, som har en tendens att finnas med på våra festers låttoppen, utan på tempot som försiggår här idag. Vi vaknade till ett påfyllt vinterlandskap och utanför fönstret föll det snöflingor stora som disktrasor. Härlig blötsnö…..ger extra bra träning!

Efter en mysstund i sängen med Nalle Puh på TV:n (Visst är han väl för söt LallePuh ,som Gabriel kallade honom som liten?) klädde vi oss för att ta dagens första träningspass. Gabriel är mycket intresserad av att hjälpa till så vi skottade och sopade, sopade och skottade både länge och väl. Man kan sammanfatta det som att vi har stora ytor här i den Blekingska skärgården – stora ytor överallt! Sedan skulle veden in. Väl framskottade till vedboden upptäckte vi att med några dagars töväder hade stora sjok med snö och is släppt från taket och störtat ner framför dörren. Därmed fick både triceps och biceps sig en omgång till – för att inte tala om ryggen.

När veden väl transporterats in i huset såg Milou på mig med stora bedjande ögon….dags för dagens första promenad, med andra ord. Lite blåsigt annars mysigt…Och sedan, sedan väntade det lååångfrukost. Helgens allra mysigaste måltid. På bordet fanns förutom smör, olika sorters bröd och kex samt pålägg, yoggi, färskpressad juice och färsk frukt i form av melon(Galia och Cantalupe), kiwi, grape och banan. MUMS!

Ingen stress och inget gå fort….här lunkas det. En runda till affären för att köpa nya spadar och ny sopkvast samt lite guldkant till lördagsmyset. Eftermiddagsfilmtajm och bara lufs i myskläder. En underbar doft sprider sig i huset …det är maken som har påbörjat fixadet av grillade spareribs och en thaisoppa till kvällen. Själv sträcker jag än en gång ut mig i min älskade liggfåtölj framför brasan.

Allt sedan november och min tandcrasch samt mitt löfte då om att inte vara så infernaliskt effektiv och högfungerande, har livet tagit en vändning. Det var mycket jobbigt i början. Jag har haft så svårt att inte elda på mig till tempoökning och att inte hitta på nya saker att göra hela tiden, men övning ger färdighet. Numera är jag van att göra saker i ett makligare tempo och jag har märkt att det fungerar alldeles utmärkt. Vissa saker kan jag inte avstå ifrån, medan andra har jag lärt mig att rycka på axlarna åt. Det är nästan så att jag har slutit fred med mig själv kring träningen – nästan! Och framförallt har jag märkt att jag har börjat gilla den människa jag är i ett lunktempo. Människan som även är snäll mot sig själv, ler nästan hela tiden och har överseende med saker och ting. Inte minst med sig själv. Det är ju sådan jag är egentligen!

Så vi fortsätter lunka här i happyvardag och vi har insett den enkla och klara sanningen, att livet är härligt! Lördagskramar från Mia

”Le Chef presents”…

….är fredagstemat ett antal veckor framöver här på Happyvardag. Givetvis handlar det om mat- och dryckesinspiration. Le chef, ja det är ju maken det, och på sätt och vis kommer han att gästblogga. Åtminstone gästblogga så till den grad att han är med och väljer ut mat och dryck. Skriver gör jag….det gillar ju jag.

Cajunsotad fisk

Cajunköket och det kreolska köket är två sydlig mattraditioner från den amerikanska delstaten Louisiana. Bägge är unika matlagningstraditioner som har utvecklats ur mötet mellan skilda etniska grupper. Cajunerna kom från södra Frankrike i början av 1600-talet och slog sig ned bland redan etablerade tidigare franska invandrarna. De levde på kräftor, havskatt och småvilt. De hade ett okomplicerat kök med rykande varma grytor och grönsaker. Kreolerna var ursprungsbefolkningen i New Orleans, en stad som fungerade som en ”melting pot” och där amerikanska indianer, spanjorer, fransmän och afrikaner blandades.Kreolerna utvecklade ett överdådigt och originellt kök. Starkt och smakrikt!

Cajunsotad fisk – recept! Äkta Cajunstyle!

125g smör, 6 stora vita fiskfiléer, 2 msk cajunkrydda, 2 tsk paprikapulver

1. Smält smöret och pensla fisken noga med smöret

2. Blanda cajunkryddan med paprikapulvret och strö över fisken. Bred ut kryddblandningen med fingrarna vid behov.

3. Hetta upp stekpannan och stek fisken ca 2 minuter på varje sida. Ytan skall vara ordentligt ”förkolnad” på båda sidor. Tillsätt extra smör om det behövs.

4. Servera fisken med limesmör och ris eller pressad, kokt potatis. En kall gräddfilsbaserad sås kan också smaka fint till.

Förslagsvis dricker du isvatten, underbart välkylt Lindemans Chardonnay eller en iskall Corona (öl) till.

Smaklig spis önskar Le Chef och lillkocken (dvs jag….). Den här typen av käk lagar vi ofta – snabbt, fräscht och med mycket smak. Perfekt, tycker jag!

Fredag eftermiddag och jag har landat hemma. Första jobbeveckan är över, huset har fått sig en tur med snabeldraken och helghandlingen är gjord. Nu tänker jag ta en ljuvlig promenad med Le dog….och sedan njuta helg. Kram på er fina bloggisar från Mia och hoppas ni njuter också.

Veckans torsdagsfundering!

Jag bara undrar en sak…..Det finns ett mycket klart och genomgående mönster i vår familj som ja, hur ska jag säga det? , som skapar en viss irritation. Detta mönster tangerar ord som kommunikation, osynlighet och ”pocka på uppmärksamhet”. Kort och gott: Mamma måste involveras i allt! Känns detta igen?

Jag ska utveckla detta något. Varje dag händer följande i vårt hem då någon viktig syssla (packa upp eller ned i väskor och kassar, städa, tvätta, diska, förbereda mat, duka, duka av, stryka etc) ska till att göras – ”Poff”…så gick alla mina familjemedlemmar upp i rök. Puts väck bara! Tystnaden lägger sig och lugnet drar in. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, har behov av mamman i huset då. Och det kan röra sig om en kort stund, likväl som timmar. Ibland undrar man om det spökar!

Lika plötsligt som mina familjemedlemmar går upp i rök, lika plötsligt kan de trolla sig fram igen. Detta föregås dock alltid av att allt nödvändigt och önskvärt är färdigt i huset. Så fort mamman stänger av apparater, torka av sina händer, slår sig ner i soffan eller vid datorn – då! Då är de tillbaka. Det bubblar ur munnen på dem och allt måste mamman veta om. Allt! Och absolut precis just där och då! Skulle jag också påbörja ett telefonsamtal, då bryter hela arsenalen av mammabehovet ut – hos både söner, hunden och maken. Det viner önskemål och hjälprop hej vilt genom huset. Alla har vips behov av mamman och då menar jag ALLA!

Nästa punkt är kommunkationsmönster i vår familj. Jag anser att det finns vissa givna situationer som inbegriper samtal på ett högst naturligt sätt – exempelvis vid måltider. Uppenbart anser merparten av mina familjemedlemmar att helt andra situationer är mer lämpade. Exempel på dessa är när mamman pratar i telefon, när mamman redan har gått och lagt sig och sover samt när mamman utför sin hygien. Olika familjemedlemmar har olika favoriter, själv gillar jag ingen av dem. Just nu råder det anarki i detta ärende – var och en gör som den själv vill. Så vid måltiderna sjunger Gabriel en del sånger medan han äter ( sorry mormor, jag har misslyckats kapitalt), TB stirrar ner i tallriken och slevar i sig maten och maken slevar också i sig men stirrar tomt framför sig. Och mamman, ja mamman hon pratar för alla fyra – ställer frågor, kastar ut påståenden och för guds skull svarar åt dem också ibland….Resultatet av detta blir osökt att när alla andra har ätit klart, har jag knappt påbörjat min mat och den har definitivt kallnat.

När allt sedan är diskat, undanplockat och färdigt för kvällen och mamman sätter sig vid datorn/tv ja då börjar lilla pratjouren för henne med olika berörda familjemedlemmar vid olika tidpunkter fram tills dess att en ny dag gryr. Visst är det märkligt?  Kram och god torsdag på er alla från Mia

Är träning hälsosamt?

Det mest naturliga svaret på denna glödheta fråga är förstås ett stort rungande JA!. Men vid lite eftertanke så måste jag erkänna att jag känner mig högst konfunderad.

Det har väl knappast undgått någon att det är nytt år och det innebär osökt nya löften, nya förutsatser och nystarter. Och inte så sällan inbegriper detta träning och kost. Gymen överbefolkas, träningsmaskiner för hemmabruk masskonsumeras och överallt pratas det dieter. Media trycker oss fulla med storleende figurer som förespråkar än det ena, än det andra. Förtroendeingivande? Ja, säkert för en del. För egen del känns det bara som om de försöker grundluras. Människor matas fulla och är beredda att ge sig in i precis vad som helst i jakten på kilon, den snygga kroppen och det hälsosamma. Det är den ena träningsformen mer avancerad än den andra, mirakelkurer, drycker som ska ersätta mat och framförallt är det träning minst 4-5 gånger i veckan. Jag kan bara ställa mig en enda fråga HUR? En given följdfråga skulle kunna vara hur länge?

Som Happyvardag måste jag få drista mig till att det känns lite tragiskt. Förstås inte träning i sig, ty det är nog en välgörande medicin för de flesta människor. Nej, jag menar det slumpmässiga. Det perspektivlösa. Det fullständigt hialösa. En mycket insiktsfull gymföreståndare här i fina staden sa i en intervju förra veckan: ”Man kan inte börja med träning många dagar i veckan. Att komma igång, att hålla sig igång, handlar om att införliva träningen i sin vardag på ett bra sätt. Allt annat i vardagen, alla måsten, alla åtaganden, alla relationer som ska skötas försvinner inte bara för att du har bestämt för att börja träna. Ta det lugnt!” Ja, jag skulle inte ha kunnat säga det bättre själv. Ni vet att jag tjatar om den bra vardagen, men den är ju faktiskt grunden för hela ditt välbefinnande.

Jag ser människor i min omgivning och ibland på avstånd som håller på att duka under av alla krav, där inte sällan träningen är en viktig del. Been there, done that myself! Där känslan av att få ihop träningen blir till något överhängande och stressande. Upplevelsen av att allt annat, som normalt sett är din vardag, stör dig i jakten på att hitta tid för träning. Där frustrationen biter tag i ens sinne och sänker både humör och tålamod. Där tiden tillsammans i sin familj är förloraren. Inte tänker man inledninsgvis att det är konstigt att man vill få tid till träning. Inte reagerar man på att någon avbokar annat. Inte kan man missunna någon i sin familj att träna. Allt ursäktas liksom i träningens och det hälsosammas namn. Baaaa!

Träning är bra och nödvändigt för de flesta. I lagom dos! Träning kan vara avkopplande, socialiserande och en påfyllande variabel och då är det jättebra. Då ska man inte lägga av! Får det dig att må bra och du är nöjd, då är du på helt rätt väg. Men för alla de människor som inte tränar av rätt orsak. För alla de som tränar för att de tror att man måste, att det förväntas av en eller för att man ska framstå på ett visst sätt. Alla de som gör det i första hand för någon annans skull. Alla de som håller på att förlora både sin familj och sitt förstånd på kuppen. Då är inte träning hälsosamt! Då är träning något precis helt annat.

I första hand är jag mamma under denna period i mitt liv. I samband med detta vill jag så gärna att mina barn ska få växa upp i en happyvardag. Jag vill inte att de ska ha ett familjeliv som bygger på att ena parten av föräldrarna alltid befinner sig på egna uppdrag. Föräldrar som möts i dörren eller i värsta fall barnvakt hit och dit (för det är sådan som vår värld skulle bli). Jag vill inte att mina barn ska känna att mammas träning är viktigare än deras aktiviteter eller läxor. Jag vill ha lugn och ro och mycket samvaro.VI! TILLSAMMANS! Och då, ja då är det en omöjlighet för mig att på ett bra sätt få in den kontinuerliga träningen. I detta läget blir träningen en enorm stressfaktor för mig och den tar absolut inte fram mina bästa sidor. Långt ifrån hälsosamt, med andra ord.

Jag får jobba hårt på att acceptera detta faktum för mig själv. Till viss del lider jag alla kval och det pågår en slags inre kamp, men jag försöker hålla mina barns bästa i fokus. Det som jag tror är en happyvardag! Inte för en sekund kräver jag att andra ska anamma mitt sätt att tänka eller ens tycka att det är bra. Det är min happyvardag! Min förhoppning är bara att alla tränar av rätt orsak och med rätt drivkraft. Att må dåligt av träning är ju sannerligen inte meningen.

Trevlig lillördag till er alla! Kram Mia