Totte kommer på torsdag…

….så inledde Gabriel dagen idag. Sittandes på TB:s soffa, benen dinglandes och tårar i ögonen. Tänk att vad underbart att vara så älskad av sin lillebror.

Och så efter dagis kom samma fras….Totte kommer på torsdag. När är det torsdag mammi? Ja, så det blev till att försöka hitta på roliga saker för Gabriel, hålla fokus på något helt annat. För denna mamman och Gabriel blev det då skogsutflykt. Vi klädde oss varmt, satte fika i en korg och drog till skogs över stora berget mitt emot huset. Det letades pinnar att ta med hem, kollades fotspår och gissades bajset. Urmysig stund innan dagen övergick i kvällning. När jag sa till Gabriel att ta det lugnt på berget, då det var isigt där, svarade han förnuftigt: ”Ta det lugnt mammi. Jag har sugkoppar på mina skor så jag klarar mig överallt. Jag kan rädda dig om det behövs.” Puh, skönt!

Cheese...Jag är högst upp!

TB har det bra i fjällen, om än lite kallt. Han har ju inte så mycket underhudsfett så….en annan hade väl klarat sig i t-shirt! Men visst hör man på hans röst att han saknar hela sin vardag. Så nyttigt för oss alla att då och då vara ifrån vår invanda vardag för att kunna uppskatta den så mycket mer.

Nu ska jag förbereda morgondagens möte med facket (ger jag inte mycket för) och sedan inta soffläge. Imorgon blir det en ny hemlis i Quid pro quo. See you! Kram Mia

Vi drar till fjällen…..

….nja, inte vi då men i alla fall TB. Och nja…..fest hela kvällen blir det absolut inte. Inte som Markoolio menar! (vi har nolltolerans) Festen består väl i att inte behöva ha morsor och farsor och syskon inpå sig under nästan en veckas tid. Och framförallt att i skolans namn slippa skolarbete och istället ägna sig åt en helt annan typ av utbildning – nämligen vinterutbildning! Denna vinterutbildning har som mål upplevelser av att vistas i vintermiljö. Självklart är det Friskolan Svettpärlan som står för hela kalaset (eftersom skolan inte får ta ut några avgifter betalar vi rubb och stubb)och våra upplevelser av detta är mycket goda. Varje år tar vi eleverna i år 8 med oss och drar till fjällen, närmare bestämt Lindvallen. Här bor vi i stugor, åker skidor hela dagarna, äter god lunchbuffé på Värdshuset och kvällens middag på trevlig restaurang. Eleverna lagar frukost i stugorna, teambuildar sig (inte helt lätt att vara tillsammans 24h/dygn i många dagar) och har allmänt mysigt.De som inte förut åkt utförsåkning får gå i skidskola, övriga väljer om de vill gå fortsättningsgrupp eller kanske prova på att åka bräda istället på eftermiddagarna. En kväll är vi på Experium och badar, övriga dagar står kvällsskidåkning, spel och mys på programmet. Eleverna har hållpunkter klockan 9.00, 12.00 och 18.00 och detta sköts galant.

I år är det TB och hans klass som står på tur. Eller som redan nu står på skidorna utför. De lämnade Blekingen igår och har alltså redan anlänt Lindvallen. Enligt rapport har också alla fått ut sina skidor samt hunnit åka, äta lunch och ge sig ut igen. Stugorna tas i besittning klockan 16 och sedan väntar middag 18.00. Enligt flera utsagor var det inte många timmars sömn i natt, varför jag misstänker ett tidigt sänggående ikväll istället.

Jag är lite avis! Vi skulle ju följt med hela familjen, men med makens ryggproblem brann det liksom inne. Jag kände inte alls för att ensam in charge lotsa lille Gabriel igenom sin första skidresa – jag har fullt upp med att ta hand om mig själv. Så jag fick snällt stanna hemma. Dock kanske lite skönt för TB som dras med sin mamma i skolan varje dag – lite frihetsgrader är aldrig fel. Och det där sköter TB med bravur. Enbart maten som oroar denna mamman lite, men han har ju sin extramamma (BästisMaria) med sig så…Fick precis ett sms där det stod ”TB har just nu en rejäl portion spagetti med köttfärssås framför sig och han laddade också med en förrätt bestående av en rejäl bit kärleksmums”. Perfekt! Sådan är han vår store älskling.

Lille Gabriel var bekymrad redan igår över den stora väskan i hallen och när han vaknade och upptäckte ett tomt rum hos sin älskade storebror, ja då var det gråt och tandagnissel redan innan klockan hunnit slå 8. Nu har han flyttat in i TB:s rum – ligger i bäddsoffan och kollar tv samt käkar glass. Vi får väl se hur det låter när det är dags att sova.

Söndagskramen från Mia

Lördagskalas….

…dock inte hemma hos oss ännu. Puh! Jag skulle så gärna vilja vara värsta kalasfixarmamman, men när det väl är dags har jag så svårt att uppbåda engagemang nog. TB har kommit ur kalasåldern och Gabriel har liksom inte kommit in i den – förrän nu…Det kommer att bli svårt att prata honom ur kalasplaner då han fyller 5 i maj.

Gissa om Gabriel var överlycklig då han fann detta kort i brevlådan. KompisStella på dagis fyllde 5 samma dag som TB fyllde 15. Vilket sammanträffande! Sammanträffande är det också att Stellas pappa arbetar hos mig på skolan och Stellas mamma är makens fd sambo. Hoppsan….skulle kunna bli jobbigt, men det är ju en stund sedan (maken och jag har varit ihop i 20 år) så….Det märks att vi bor i en liten stad.

Iförd fina beiga byxor och en marinblå Ralph Lauren skjorta samt förstås ett fint inslaget paket i rött och rosa, for han iväg vår lille kille. Det var 7 flickor och 2 pojkar på kalaset. ”Jag lekte mest med Vega (Stellas ett år yngre syster), sa Gabriel. Hon har bestämt att vi ska gifta oss. David lekte med Stella, för Stella har sagt att dom ska gifta sig. Dom andra flickorna fick ingen pojke. Det fanns ingen över till dom.” Så löd resonemanget i bilen hem.

När jag frågade Gabriel vilka han ska bjuda på sitt kalas sa han: ”Man får inte välja ut människor sådär. Alla som vill får komma till mig, om dom har paket som jag tycker om.” Ja, så kan man ju också tänka. Och jag ser med andra ord med spänningen fram emot mitten på maj. Not!

Annars har vi haft en ganska leasure lördag, med lite plock och pill – stryktvätt, packning, disk, långpromenad och mysfrukost. Dessutom har jag pantat pet-flaskor från garaget. Jag vågar knappt säga det…..482 kronor. Jag skäms! Men det är lite miljömässigt att åtminstone panta. Jag ska fundera allvarligt över den där Sodastreamen som står i köket – den har ju inte används sönder i alla fall.

God Lördag! Kram Mia

Le Chef presents….

…Tänk att det är fredag igen, redan! Fredagar är ju tema mat-och dryckesinspiration modell lättlagat. Tanken är att ge tips på riktigt goda grejor som man inte behöver ta en examen som Master Chef för att klara av. Idag går vi på fredagsmystemat och satsar på en god kycklinggryta. Häng med…

1 kg kycklingfilé

paprika, morötter, broccoli, purjolök, lök, zucchini, babyspenat

2 vitlöksklyftor

1 burk krossade tomater

Chiliflakes

Så här gör du…. Receptet är beräknat till 4 personer

1. Skär kycklingen i mindre bitar och stek (gärna i en stekgryta) i olja tillsammans med vitlöksklyftorna och en finhackad lök i ca 5 minuter. Salta och peppra lätt.

2. Skär ner grönsakerna i mindre bitar (alternativt använd Julienneskärare). Tillsätt grönsakerna och stek i ytterligare ett par minuter.

3. Blanda i krossade tomater, chiliflakes (mängd beroende på hur kryddstark grytan ska vara)och babyspenat.  Späd vid behov med lite vatten. Låt koka under lock i ca 20 minuter.

4. Serveras med ris eller en sval sallad

Beroende på hur kryddstark grytan är dricker vi gärna något svalkande till (Lindemans Chardonnay, Heiniken eller isvatten) eller ett gott rött, dock inte för mustigt. Det finns goda Italienska förstås. En Salice Salentino eller varför inte en Amano.

Ja, hoppas att detta skall smaka fint – åtminstone är det en av mina och TB:s favoritgrytor. Passar utmärkt en halvfrusen januarikväll. Här hemma tvättas det för fullt och imorgon blir det till att packa. TB är på bättringsvägen, vilket vi tackar extra för. Hoppas ni får en ljuvlig fredag godingar! Smaklig spis och så kramen förstås…

TV-vad är det?

Ja, tiden till TV-program signerade mammaintresse är inte en överdrivet stor post hos oss. Vi har TV i tre rum och två av dem sänder nästan uteslutande sport eller garagefilmer (pang pang du ska dö och jag måste köra jättefort i garaget och du måste gömma dig…) och den tredje underbara barnfilmer med allt från Thomas and friends, via Dora Utforskaren till Spindelmannen.

Nu är det ju så att jag älskar sport så där blir det inga bekymmer. Bekymmer blir det mest när mamma vill se något program, för just där och då måste väldigt många andra i min familj ha min hjälp eller åsikt eller mitt sällskap. När jag växte upp tittade vi nästan aldrig på tv – bara nyheter och just det, sporten. Och Dallas förstås då den serien kom som ett exotiskt inslag i den blekingska vardagen.

I vuxen ålder måste jag dock erkänna att jag har vissa laster då det kommer till TV-program. Utan inbördes rangordning är det:

På spåret (maken och jag tävlar mot varandra och jag förlorar alltid. Sablar vad allmänbildad kock jag har på hemmaplan)

Biggest Looser

Solsidan

Alla flickfilmer på temat – Puss puss ska vi hitta rätt, gifta oss och skaffa barn

Och helt crazy dokusåpor på E som Keeping up with the Kardashians, Dallas Divas and Daughters, Dr 90210 osv

Nästan ett nytt inlägg i klass med Quid pro quo. Döm mig inte för hårt! Please!

En av kravmaskinerna kring TV

Nåväl…mötet igår gick fantastiskt bra och gav mig en välförtjänt kick, måste jag erkänna. Idag vaknade jag till minus 11 – brrr! Men nu, nu har någon tänt lampan och det är grymt fint ute. Jag ska lämna jobbet alldeles straxt, hämta Gabriel och ge mig hemåt för en ljuvlig solskenspromenad med dogen. Ikväll vankas det personalmöte och det ska bli jätteskoj – länge sedan sist. Och imorgon är det fredag igen – kort dag och Le Chef presents här på bloggen. Enda smolken i bägaren är att TB fortfarande har feber och deppar.Men med till Sälen ska han förstås.

See you tomorrow guys….Kram Mia

Räliga onsdag….

….ja så kallar jag minsann dagen idag. Vaknade till ett snölandskap igen – för vilken gång i ordningen? Regnet igår satte igång vårförhoppningar och därför känns det extra tungt idag. Sjukt egentligen, det är ju faktiskt visst bara den 26 januari. Och på Aftonbladets löp står det idag att vargavintern är på gång. USCH!

Lägg därtill att TB vaknade febersjuk idag men skulle promt ta sig till skolan för ett engelskaförhör och ett stort SO-prov. En ipren och lite varm dricka, ett par timmar i skolan och sen var han utslagen. Kul! Not! Han ska dessutom skickas på skidresa på lördag så det känns ju extra räligt.

Dessutom ska jag alldeles straxt avsluta dagen med ett möte modell mindre angenämt. En familj som känner att deras barn är utanför och som inte egentligen vill att vi ska ta tag i det eller? Jag hoppas bringa klarhet i detta.

Nä, jag säger som farbror Melker i Saltkråkan….”Denna dag, inte ett liv!” Happyvardag är tillbaka imorgon, något mer happy hoppas jag.

Kramen till er alla från Mia

Quid pro quo nummer 2 – En släng av alfabetet!

Tisdag och dags att leka ”Quid pro quo” igen här på happyvardag. För nytillkomna läsare kan jag upplysa om att detta är en lek signerad Hannibal Lector, vilken han försökte sig på med Clarice. Quid pro quo är latin och betyder ungefär ”this for that” – på ren svenska då ”Ge mig en av dina hemligheter så får du en av mina”. En slags byteshandel. Och det vi byter här på bloggen är ännu mer vetskap om varandra. Skoj tycker jag…Och ganska oförargligt!

Nåväl här kommer min…

Jag är pedant. Jag har en viss förkärlek för att styra upp allt som går att styra upp och lite till. Mitt kontrollbehov har åtminstone varit gigantiskt (inbillar mig att jag gör framsteg i mitt arbete med mig själv). Struktur, ordning och reda är honnörsord för mig (dock inte för alla andra i min familj). Och jag vet precis hur jag vill ha saker och ting. Det är min ordning, min struktur och min reda som ska gälla! Här är jag något av en organisationsfascist! Inget medbestämmande what so ever. I vårt hem har allt bestämda platser….kläderna hänger enligt principen ljust till mörkt, med ljust till vänster osv, tröjor viks in enligt principen används mest högst upp och självklart skiljer jag mellan olika klädesplagg. Och ja, det tar gigantiskt med plats. Tvätt sorteras enligt en viss princip och tvättas med olika sorters tvätt- och sköjmedel. Huset städas efter en viss princip och med olika dofter i olika rum. Tidningar läggs i specifika höga, med millimeterpassning. Toalettpappret måste vara av speciell sort och vänt med ett visst mönster utåt. För att ta det i klartext: Jag ägnar gigantiskt mycket tid åt att bara fixa så att allting är precsi så som jag vill ha det. Och nej…ni behöver inte vara oroliga att jag tjatar ihjäl mina nära för att de gör fel. Jag bara rättar till det i smyg…

När det kommer till köket är det minutiös passning som gäller. Framförallt kylskåp och skafferi är mina extra skötebarn.ALLT måste stå med rätt sida utåt och med etiketten rakt framifrån. Och på sina egna platser förstås! Jag blandar absolut inte dryck och pålägg på samma hylla och  kött och fisk skilj åt genom varsin del av kylen (fisk vänster och kött höger). Ni kan tro att detta är ett hie att få till nu med ett mindre kylskåp. Det är nästan så att jag far illa av det. Naturligtvis kan inte handdukar hänga på sned eller disktrasan ligga med fel sida utåt……Äh, jag kanske inte behöver avslöja mer nu….

Vissa dagar märker jag att maken uppvisar något som liknar irritation över mina egenheter. Ibland klagar han över att jag bara måste ha någon typ av bokstavskombination. En dag beskyllde han mig till och med för att vara som Julia Roberts man i filmen ”Sova med fiender”. Det skulle han inte ha sagt…..hrm…dock planerar jag inte för någon båttur inom det närmaste och jag hoppas innerligt inte att maken gör det heller. Och vad då bokstavskombination – en släng av alfabetet har vi väl alla till mans!

Kramen till er alla så här på tisdagskvällningen från Mia

Happy 20th Birthday!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Moas födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!

Tillåt mig att presentera min söta guddotter Moa, tillika mitt kusinbarn, och som dagen till ära fyller 20 år. Och själv känner jag mig inte ett dugg äldre än då hon kom till världen. Eller jo, kanske lite då…Lite ont i lederna, lite stel. Lite svårare att få bukt med volangerna, lite degigt här och var. Lite tröttare (men det skyller jag på Gabriel). Men annars, annars känner jag mig precis som den 24/1-1991. 21 år gammal och full av energi.

Moa firades igår med stora släktkalaset och vi njöt pajbuffé och en ljuvlig sallad. Idag har jag firat vidare med en IKEA-utflykt med bästisMaria och införskaffandet av nya soffor och fåtöljer till Svettpärlan samt ny punktbelysning. En mycket effektiv dag (eller vad sägs om att på en timma prova ut, beställa en soffa och fåtölj samt 3 andra fåtöljer samt knalla varuhuset runt och plocka på oss allt annat) och mysigt att få tala ostört. Halsont sprider sig dock som en löpeld på skolan och många elever och flera i personalen är drabbade. Även jag känner mig lite hängig, ont i huvudet och halsen. Proppar mig full med bakteriedödande Strepsils och hoppade spinningen idag. Vill inte dra på mig något nu….

Hoppas ni alla godingar har haft en fin start på veckan! Imorgon bjuds det en ny hemlighet i Quid pro quo. På återseende…Kram Mia

Ett mord nära dig…av misstag

….känns mer hämtat från en kriminalroman eller en film, än från verkliga livet. Men sanningen är att det i måndagsnatt hände här hemma i vår lilla stad. Det känns så overkligt, så malplacerat men å andra sidan bör väl mord alltid kännas så…I en av de finare stadsdelarna, ibland benämnd Manhattan. Förvisso i ett tillförordnat studentboende men ändå….

En 19 årig student, andra året på gymnasiet, påstås ha ha stört en 39-årig granne genom ett knarrande ljud i lägenheten. De båda männen känner inte varandra sägs det. 39-åringen beväpnar sig med en kökskniv modell större och ringer på. Strid uppstår i trapphuset och slutar i en blodpöl vid källardörren. Man kan undra vad som fick 39-åringen att tro att han hade rätt att bestämma att det var dags för livslågan att blåsas ut hos 19-åriga Jonathan. För inte är väl det ett uppdrag vi människor har blivit delegerade? I min värld finns det bara en makt som avgör när man blir kallad, var och hur.

I gårdagens Aftonbladet löd rubriken: ”Mördad – av misstag”. Av artikeln att döma hade båda två hört samma knarrande ljud och trott att det var i respektive lägenhet. En valde att acceptera och den andre valde uppenbart en helt annan approach. Nu visade det sig att ljudet kom från en helt annan lägenhet där en ny hyresgäst flyttade in. Stackars krake…..indirekt inbegripen i en mordutredning. Kul att bo kvar där. Men hör och häpna vad åklagaren säger: ”Mordet på Jonathan är mycket tragiskt. Om ljudet inte kom från hans bostad är naturligtvis hans död ännu mer tragisk” Va? Hade det varit mer befogat att det hade varit den nya hyresgästen som legat i en blodpöl,  eller vad?

Och 39-åringens försvarsadvokat säger att de nya uppgifterna kommer som en total överraskning. ”Min klient verkar så säker på att ljudet som irriterade honom kom från Jonathan” Jaha, så om någon irriterar dig är det ok att beväpna sig med en kökskniv och gå ut för att göra upp, eller vad? Och vad då överraskning, är det inte ett makabert uttryck för en så vidrig handling. Mig veterligen finns det inget som förmildrar och okejar att man mördar någon.

Och ja, visst kan de ha blivit felciterade. Och visst kan journalisten ha valt att ställa rätt frågor för att få rätt svar. Men jag anser ändå att artiklar som denna ger en helt snedvriden bild av hela rättsväsendet. Idag klockan 18 tänder vi ljus här i staden för att hedra Jonathan – en gäst inflyttad i vår stad och som brutal fick avsluta sitt liv för att någon trodde att han knarrade. Bisarrt!

Kram Mia

Lov och helgsjuka…..

….är ett allmänt vedertaget begrepp här i vår happyvardag. När jag själv gick i skolan pratades det mycket om måndagssjukan och det var minsann inget positivt att bli nämnd i samband med det begreppet. Hände nog aldrig mig, pluggis som jag var, men ändå….Ända sedan barnsben har jag haft en tendens att ådraga mig lovsjuka och detta har följt mig in i vuxenlivet. Det slår nästintill aldrig fel – har vi lov, är Mia sjuk på något sätt. Magsjuka är ett hett tips, likväl som förkylning. Förra höstlovet låg jag i svininfluensa och ja, det räckte förstås inte med den veckan för att kurera sig ….

Detta fenomen av att bli sjuk lagom till lov har mina söner uppenbart fått med sig via generna. Dessutom har de lagt till en ny finess…bli sjuk på helger. Inte klokt vad de är sofistikerade….Och hur eller hur så är det ju skönt att slippa missa skola och jobbdagar.

Igår hämtades en febersjuk liten Gabriel hem från dagis och innan kvällen infunnit sig hade han parkerat sig på toaletten.Vi pratar ”sprutt-i-bangbang” så att det stod härliga till. En slak kille ville inte komma till ro först igårkväll, men mitt i Bernard och Biancafilmen slocknade han. Fullt påklädd och alla lampor tända. Mamman förberedde sig för en jobbig natt genom att lägga sig tidigt och gissa om jag vaknade utsövd klockan 06.10. Inte en gång vaken! Rekord, någon slags rekord för Gabriel!

Bättre idag, men lite gnälligt. Vi har varit ute en kort stund och han har ätit lite men sen är det mest soffhäng. TB är på fotbollsturnering och själv har jag lekt hemmaekonom mest hela dagen. Lite skoljobb också fixat så nu tänker jag slappa resten av denna kalla lördag här i Blekinge. Kanske blir det en eftermiddags”nap” framför brasan. Middagen lämnas i makens händer idag och TB har lovat att fixa efterrättsshake. Mums!

På återhörande…Kram Mia