Den stora familjefejden!

Så var dagen inne! Dagen som inte blev gårdagen som det var tänkt, utan som med skräckblandad förtjusning sköts upp till idag. Alla trippar som på nålar – livrädda för att bli igångsättaren. Inte direkt på morgonen – det är för mycket kvar av dagen. Inte vid lunch – för låg blodsockernivå. Men sen…

Det är en tradition i vår familj att ta sig an granen dagen för julafton. På så vis kan man inte vara långsint, för på julen måste man vara vänner. Det är något speciellt med att ta in granen och fixa till allt med pynt – och i år valde jag att vara lite wild and crazy. Jag frångick helt frankt våra traditioner och påbörjade julandet redan igår, den 19 december. Det fanns de i släkten som höjde på ögonbrynen, vågar jag påstå.

Tomtehuset på plats. Check!

Krubban på plats. Check!

Och efter att granen fått vila på mellanstationen garaget (för att bli av med lite snö) togs den idag in. Eller rättare sagt, vi började ute i garaget. Jag inleder som vanligt med att säga: Nu är vi glada idag! Jadå, svarar maken käckt. Det är lugnt, jag har koll fortsätter han. (Hjälp det där uttrycket bådar inte gott). Wie gewönlich….(som vanligt. Vet inte varför tyskan helt plötsligt smög sig in där….) Vi börjar med att såga den lite. Både här och var. Lite yviga grenar. Några med väldigt få barr kvar. En bit i botten och en större bit i toppen. Allt flyter enligt planerna. Ja, de planerna som min make har i huvudet då och som eventuellt kan kommuniceras om man ber om det. Om och om igen. Och om han lyssnar på det örat vill säga.

Sedan ska granen bäras in. Shit jag försökte gå fel håll! Borde sett på makens ansiktsuttryck att han tyckte andra hållet så att grenarna inte dras emot sin egen dragninsgkraft och tappar barr. Det där kunde jag absolut inte ha listat ut själv, men maken upplyser vänligt men bestämt om detta. In i huset och fram med foten. Och det är precis här och nu alla minnen bara sköljer över mig. Kritisk punkt, skulle man väl kunna påstå. TB ropas in som hjälp. Maken pustar och stånkar. Säger en del ord som Gabriel upplyser om bara får sägas i garderoben. Han är rätt fåordig i sitt coachande maken – han tror visst benhårt på tyst kunskap. Tyvärr verkar vi inte ha samma typ av tyst kunskap och dessutom gör jag mig bäst då jag pekad till vad jag ska göra i praktiska situationer som denna.Förhållandevis snabbt får vi ändå fast foten i granen och man kan släppa taget. Och hur osannolikt som helst så står den rakt. Chockerande! Det var bara vid ett litet tillfälle som jag blev lite frustrerad- det är rekord vid julgransfotpåsättning!

Nästa kritiska punkt är belysningen. I detta läget brukar maken fly fältet, så även i år. Jag börjar och känner adrenalinet pumpa till. Hyschar till både TB och Gabriel och vips är alla ur syn- och hörhåll. Perfekt! Sedan går det som på räls. Belysningen på plats (känns rätt fjuttig i vår jättegran men men…), glitter och pärlband och kulor i symmetri. Och sedan de två vipkulorna samt spiran som alltid sätts på plats av äldsta sonen. Klart! Då dyker maken upp som gubben ur lådan och säger. Nämen nu lutar den ju…..

Eventuellt är han rädd om livhanken, för han tystnar snabbt då våra blickar möts. Så i år kan man kalla denna dagen för ”Den stora familjefejden – som kom av sig!” Aldrig förr har det gått så lugnt och stillsamt till. Hur månde denna julen bliva? Har vi blivit vuxna? Kram Mia

TB på g med spiran

Voíla! Milou myser!

9 thoughts on “Den stora familjefejden!

  1. Arbetsfördelning är A och O vid julpyntande :-). Om var och en sköter sitt så får man en mer fröjdefull jul. Finns så mycket annat man kan göra tillsammans. Dricka glögg eller så…..

  2. Är det en hund eller katt ni har, har nog missat det, ser ut som en tvättbjörn på bilden men det antar jag att det inte är…Vad mysigt det ser ut hos er…
    Kram Maria

  3. Å grattis till utebliven fejd!!! Det är underbart när det går ”lätt” helt plöstsligt 🙂 Min man tror också på tyst kommunikation 😉

    Kram på dig och din fina familj

  4. Håller med på arbetsfördelningen. Bara alla håller sig till den – dvs maken då alltså. Hihihi….

    Maria, vi har en hund, liten dvärgschnauzer vid namn Milou. Och tack…vi trivs så bra i vårt hus.

    Skönt att fler män är som min Kristina…

    Kram Mia

  5. Ha ha.. du är för underbar 😀
    Sätter verkligen orden på känslan…
    Jag som trodde vi var ensamma om gnabbiga julgransbestyr.
    Vacker vart det iaf så bra jobbat.
    Kramar om underbaraste dig

  6. Fint ni har det, granen ser extra stilig ut!
    Vi har bestämt oss för att ställa granen utomhus på vår altan detta år eftersom vi misstänker att bebis H inte kommer kunna hålla fingrarna i styr…

    Ha det fint, kram!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

  7. Ha ha HA!! Håller med Rosita, det kändes som jag var med! Blev helt svettig här i soffan! Gud så roligt!! Och vilken livsvisdom, det är alltså DÄRFÖR man klär granen den 23, för att man måste vara snäll på julafton :-D! Och tyskan, Oh tannenbaum tra la la kanske?
    Kram på dig och tack för dagens skratt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *