Downshifting!

Jag tror jag fattar precis nu! Jag tror att jag äntligen har fått kläm på vad det är som gör att människor väljer att flytta ut på landet, leva ett mer minimalistiskt liv eller helt enkelt arbeta mindre till förmån för mer tid med sig själv eller familjen. Det som jag förut avfärdat som något slags ”gröna vågen” eller ekochic eller….Men nu fattar jag precis vad det handlar om.

Det är väldigt lätt att hamna i en mer eller mindre tidspressad tillvaro, där olika hållpunkter styr med järnhand. Inte för att jag själv känner att jag är en karriärsmamma som ägnar merparten av dygnets vakna timmar på jobb eller har många resdagar. Inte för att jag har söner med tusen aktiviteter eller stora kompisbehov. Inte heller maken är en rastlös själ. Vi värdesätter nog verkligen hemma, ledighet och vi väldigt mycket men…..Make med skiftgång á la 5-skift och en golfkarriär på lagom nivå samt en TB med fotboll på programmet 3-5 dagar/vecka nästan året runt – ja, visst lever man efter en ganska tydlig schemastruktur då. Visst är vi styrda till stor del, fast att vi kanske mer än många andra har möjligheter att styra själva.

Ekorrhjul. På vilken nivå man än rör sig, men visst är det ett ekorrhjul. Ibland blir jag så fascinerad av människor som väljer att downshifta och bo utomlands delar av året. Eller spara och resa långa perioder. Eller flytta och leva en livsdröm mer light (kanske B and B, skärgårdscafé eller butik och boende i ett). Men lika fascinerad av att läsa, lika säker har jag varit på att det där är svårt för mig. Inte för att titel och karriär är viktig. Inte heller för att pengar betyder allt. Men jag behöver ju kontroll!!!! Kontroll över att det går ihop sig och att man kan behålla en viss standard. Kontroll över dagis och skola, barnens utveckling. Kontroll över planerna för framtiden. Det sistnämnda i synnerhet idiotiskt eftersom man inte har en enda aning om vad morgondagen bär med sig men men….

Nu har vi mer eller mindre påtvingat behövt downshifta. Downshiftning light kanske man skulle kunna kalla det. Maken har som sagt haft ryggproblem under en längre period men som har accelererat. Efter en MR visade det sig att han tyvärr inte har någon disk mellan kota L4 och L5 och att man dessutom har hittat en cysta där. Eftersom man ännu inte vet riktigt hur man ska angripa detta från sjukvårdens sida är han sjukskriven tillsvidare. Detta i sin tur innebär att jag som normalt sett alltid har varit in charge för hem och familj, stressat hem och försökt rodda till tillvaron samtidigt som lille Gabriel skall hållas vaken, samtidigt som TB är dödshungrig, samtidigt som alla väskor ska plockas upp, nya väskor ska packas och inköpt mat ska hanteras helt plötsligt har fått ändrad tillvaro. Vardagar mellan 15.30 och 19 har nämligen varit rena mardrömmen att kontrollera.

Nu råder det lugn och harmoni. Jag och barnen kommer hem till en make som hunnit ta hand om sig själv på dagen. Huset är undanplockat, lamporna tända och brasorna igång. Middagen står på bordet och mysfaktorn kan nog nästan inte bli högre. Vi hinner äta och prata, jag kan disks och plocka undan samt ta en promenad med Milou och sedan….Sedan ligger hela kvällen där framför oss för samvaro och spel, egna aktiviteter och filmtajm – utan att man är på gränsen till svimfärdig. Så älskade make, det är ursynd om dig att du är sjuk och dålig och att vi inte riktigt vet vad framtiden har i beredskap åt oss – men gud, så skönt att få den här kvalitativa förändringen i vårt liv. Att få extra tid tillsammans utan att man måste vara effektiv. Att få hjälp med det jag tycker är tråkigast, nämligen att laga mat (det är ju ungefär det enda som maken orkar och kan göra just nu, men för mig räcker det mer än väl). Idag vet jag t ex att det vankas nystekta raggmunkar och fläsk när man öppnar dörren. Så nu fattar jag precis vad det handlar om!

Det här är inte bara downshifting i lightvariant – jag tror minsann att det är downshifting deluxe!

Beybladematch med pappa

8 thoughts on “Downshifting!

  1. Så mysigt det låter, just som du säger, med TID som inte behöver vara EFFEKTIV! Perfekt tajming också, i december när mysbehovet är som störst. Men hoppas att ryggproblemen inte är av allvarlig och långvarig art, kan tänka mig att det är jobbigt att inte riktigt veta…
    kram!

  2. It is jenina. Lite tärande ser jag på honom. Orolig! Brottas med tankar om det värsta. Jag försöker bara fokusera på att innan man vet, kan man inte oroa sig. När vi vet, då tar vi tag i saken. Men visst måste man få nudda vid tankar och plan a, b och c.
    Annars har vi det grymt mysigt nu….

    Kram Mia

  3. Du gör rätt i att njuta av nuet. För oavsett vad framtiden har i beredskap. Så är det aldrig fel att ladda batterierna. Och vad är bättre än att göra det genom att vara TILLSAMMANS. I lugn och ro. Så många samtal ni säkert hinner med nu.

    Den delen avundas jag er.

    Kram

  4. Vad jobbigt att inte ha nåra klara besked och att naturligtvis bära på oron för vilka besked kommer att vara. Men oj så mysigt det låter. Man kan ju faktiskt förstå den här gamla uppdelningen med att ena parten var hemma och skötte hemmet. Det tar sin lilla tid.
    Underbart för er att få umgås på det sättet i alla fall.
    Kramar
    Sofia

  5. Jag förstår vad du menar Mia. Det finns SÅ viktiga och betydelsefulla saker som många ofta svishar förbi. Dessa upplevelser får ni nu. Och så bra ni alla mår av dessa. Samtidigt som ni naturligtvis bär på en stor oro. Jag hoppas verkligen att maken snart mår bättre. Mycket tänkvärt inlägg. Kram Rosita

  6. Kommer inte in på min blogg just nu för att godkänna kommentarer, men ser dem ändå så länge på min mail…Tack för din kommentar, fattar inte heller vad problemet är med henne/honom/det, vad det nu må vara, det vet man ju aldrig i denna värld…Människan kunde iallafall inte acceptera att det är min blogg och att det faktiskt är jag som väljer vad jag vill skriva och inte….efter din kommentar kommer väl ”Anna” gå in och läsa även vad jag skriver här nu men då får det ju vara så…Tack för din uppmuntran iallafall…den behövs när man stöter på okänsliga medmänniskor….
    Kram…

  7. Livet kan verkligen vara dubbelt..
    Att leva med en otrolig Oro pga svar som uteblir..samtidigt som det för med sig något gott i form av kvalitetstid.
    Visst är det så att man får sig en rejäl tankeställare, en tanke om varför vi stressar så mycket kring jobb och karriär, när det är familjen och kärleken som i själva verket betyder något.

    Jag hoppas och håller alla tummar att Maken/Ni får svar snart och att det finns bra lösningar för problemet.
    Förstår och känner med er..

    Kramar om Älskade Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *