Vilka är dina ledstänger?

Vad är det som har gjort att du har blivit den du är? Personer, händelser, fostran, arv och miljö…..ja listan kan säkert göras lång. Olika människor bär olika livsöden med sig och våra ryggsäckar packas så olika inför vår färd genom livet. Det finns de som hävdar att allt handlar om arv, likväl som att allt bara handlar om miljö – men sanningen ligger nog där någonstans mittemellan. Olika faktorer kanske till och med påverkar oss olika beroende på var man befinner sig i livet. Ett är dock säkert, att ta sig en introvert resa för att skapa bästa möjliga förutsättningar att hantera både nuet och framtiden bör nog varje människa överväga. Historiska vingslag, arv och miljö är kanske de nycklar man behöver för att skapa harmoni, framtidstro coh lycka.

Häromdagen hade jag och Storkusinen ett långt, djupt och mycket terapeutiskt samtal. Till väldigt stor del kom det att handla om ledstänger. Vi pratade om vår tendens att vara ”duktiga” och ”till lags” och vad det är våra föräldrar har velat skicka med oss genom olika förhållningssätt, bemötanden och specifika situationer. Och inte minst det våra föräldrar har lärt oss genom att ignorera vissa saker och exponera andra. Spännande tankar! Vad är det jag säger med min tystnad? Vad är det jag skickar med mina medmänniskor genom mina kommentarer, mitt bemötande och mina fokuspunkter? Och är det verkligen det jag vill att man ska ta med sig?

I samband med detta ligger det nära till hands att fundera över vilka de ledstänger är som följer oss i tillvaron. Ledstänger som är våra stöttepelare och som håller upp hela vårt skapande av liv och leverne. Ledstänger som finns där som en slags livlinor och till vilka vi hänvisar vårt beteende, vår moral och vårt ideal. Men likaväl som ledstängerna kan vara en god hjälp, kan det också vara just de som blir vårt fall i tillvaron. Därför bör man försöka identifiera vilka ens ledstänger är och hur de har en tendens att påverka en. Ledstänger måste hanteras med beslutsamhet och ibland mår nog bra av att försöka göra upp med dem en gång för alla.

Mina 2 dominanta ledstänger var ganska lättidentifierade för mig. Det handlar om kontroll och skuld! Två stycken ord som är så nära förknippade med varandra, men ändå så svåra att hantera i vissa lägen i livet. Kontroll eftersom det alltid har hyllats högt i vår familj att ha koll. Vi har minsann inte varit några bohemer som flyter omkring i tillvaron. Nänä….min mor är i det närmaste tysk i sitt sätt att organisera tillvaron. Arbete först, roa sig sen. Dra ditt strå till stacken och låt ingen annan bära dina bördor. Kom tidigare än beräknat, gör mer än det förväntas av dig och se till att leverera. Här glöms inte saker bort och när det gäller flexibilitet är gränsen hårfin till att det blir nocherlans och flykt. Kontroll kan ha en positiv klang och förknippas med effektivitet, rationalitet och plikttrohet. När det gäller skuld är det mer knepigt. Skuld låter negativt och skapar minnesbilder  av det mörka, förtryckta och det som inte bör se dagens ljus. I mitt fall handlar skuld om att inte unna mig att vara ledig, ta det lugnt, låta andra hjälpa mig. Skuld över att inte bidra minst lika mycket som andra (eller helst det dubbla). Varför skulle jag ha rätt att….är nog en favoritstrof  i mitt undermedvetna, tror jag. Så länge jag kan minnas har människor sagt till mig: ”Vilken tur att mamma hade dig när pappa dog, annars hade hon inte fixat det. Nu var hon ju tvungen.” Jag var 14 månader när vår pappa dog och att finnas till för att hjälpa andra har utvecklats till att bli mitt mellannamn. Jag tror att jag ska rädda allt och alla och det fattar ju vem som helst att det där håller inte i längden. Det där har också försatt mig i situationer som har varit ganska knepiga att reda ut.

Jag jobbar hårt på att låta mina ledstänger vara lagom delaktiga i mitt liv och att våga bortse ifrån dem ibland. Till och med försöker jag göra tvärtom då och då, bara för att våga vara wild and crazy. Bara för att se att livet fungerar ändå. Det där är ingen lätt livsuppgift, men ack så nödvändig. I annat fall är man i riskzonen. Man kanske springer så fort att man springer ifrån sig själv. Eller är en vindflöjel och tappar bort sig själv på vägen. En del går i väggen och andra blir deprimerade av andra slag. Många ignonerar sina signaler och vaknar upp med både skilsmässor, separationer och livsbyten bäst var det är.

Vem är du? Vad vill du? Vilka mål känns viktiga för dig? Vad gör du för val och hur hanterar du det du möter på livets stig? Vad vill du föra över till dina barn?Så fort du vågar tänka, vågar hantera och göra medvetna val, då vet du att tankens kraft är enorm. Vilka ledstänger bär dig? Trevliga och viktiga tankar att kanske ta sig an en söndagkväll som denna. Här hemma har dagen ägnats åt pulkabacken, städning och lite annat fix och don. Nu puttrar Chickencurry på spisen och det luktar gudomligt. TB wowar och så gör maken med. Gabriel sitter framför barsan och väntar på att ta en Beybladematch med sin mamma. Kan nästan inte tänka mig en mysigare söndag! Kram till er alla fina vänner från Mia

3 thoughts on “Vilka är dina ledstänger?

  1. Kloka kloka du..
    Ledstänger var ett bra uttryck det ska jag anamma 🙂
    Jag tror att vi alla får en grundform av våra föräldrar, denna grundform kommer med tiden att utvecklas till något större genom nya relationer, skola, arbete osv..
    Ändå är det alltid en eller kanske två sidor som är ens dominanta, dom som styr och ställer som säger åt oss att vi ska känna skuld eller glädje eller ännu värre skuld efter ett glädjerus..
    Att ibland pausa för att analysera sig själv och sina känslor tror jag är nyttigt, analysera och resonera med sig själv varför man reagerar som man gör etc..
    Tror att det är minst lika viktigt att man lär sina barn att resonera med sig själva, att kunna analysera sig och sina tankar.. tror att det är ett bra sätt för att kunna släppa det gamla och ta in det nya.
    Allt för många har förmågan att ta misslyckande med sig i sin kappsäck.. varför är det så lätt och samtidigt så svårt att ta med sig sina lyckanden?

    Nu vart det mycket snurr snurr 🙂

    Kramar om Finaste dig.

  2. Håller så med Ewa…du är en klok kvinna….det har jag sagt förr 😉 !!!

    Jag tror också på att man får en grundform av sina föräldrar oftast (dock inte helt i mitt fall men det överväger nog) Jag har formats och vägletts främst av min pappa men också till stor del av en lärare jag hade som valde att hålla kontakten m mig genom livet och än idag hörs vi då och då….
    Jag lyssnar på min kropp och mitt inre alltid och försöker lära Gumman att göra detsamma..inte följa strömmen utan följa sitt hjärta….

    hade kunnat skriva massor men detta är lite kort bara…nu ska jag sova efter en full dag.

    Sov gott Gumman o ta hand om dig/er i massor. Patrice

  3. Åh Mia, så bra skrivet! Detta ska jag skriva ut och spara i min tankepärm. Den åker fram ibland när jag kör fast, där samlar jag tänkvärda saker som jag känner kan hjälpa mig på min väg i livet.

    Tack ännu en gång för att du delar med dig av dina kloka tankar – jag ser dig som ett stort stöd i min vardag och säkerligen många med mig!
    Stora kramar och glad lucia!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *