Mina små pyromaner och jag…..

Eviga väntan denna midvintertid! Först på advent, sedan på Jesubarnet. Först på Santa och sedan på nyårsraketerna. Det enda vi inte har väntat på i år är snön….

Idag är det dan efter dan efter….men dan före stora smällaredan. Mina små pyromaner längtar och väntar, väntar och längtar. Efter en sisådär snart 15 år med TB har vi ju lärt oss en del. Som till exempel att det är högst lämpligt att köpa raketer och smällare så nära inpå nyårsafton som möjligt, dock medan det fortfarande finns kuligheter kvar. Det här kräver ju en del fingertopfsgefühl skulle jag vilja påstå. Att gå på demoskjutning bör undvikas eftersom dessa ligger alldeles för nära jul och för långt från nyår och tjatandet därmed blir flera dagar extra. Vi har också lärt oss att köpa på oss en del smågrejor som kan skjutas iväg innan nyår – så att man har lite hot och mutor att tillgå då tomtens ankomst nu känns något avlägsen (även om jag hotar med att tomten kan komma och ta tillbaka sina presenter).

Idag började dagen tidigt, med klockringning. Ja, inga kyrkklockor men väl alarmet på min mobil. TB:s fotbollsklubb anordnar årligen HyundaiCup, en inomhusturnering, med många lokala och mer avlägsna lag (från Danmark, Polen, Litauern mm) och idag var det dags för P14 att spela. Jättebra mellantid hade vi, tog en genväg – hur urbota dum får man vara i snökaosets Sverige – och rammades nästan av en handikappbuss. Och i diket for vi – duktigt fast! Och duktigt många förbjudna ord, inte bara smög sig över mina läppar, utan formligen forsade ut med en kraft jag sällan skådat. Och busschauffören var på väg att bara ge sig av. Och det var då jag visade min mindre intelligenta, lite mer bestämda, mindre välformulerade och lite mer hysteriska sida. Eller som TB sa till honom: ”Don´t mess with my mum, cause she transforms to a bitch when she is angry.” För att göra en lång historia kort – busschauffören förstod med all önskvärd tydlighet vem det var som hade gjort fel och han fick rodda ihop det hela också. 4 bogserlinor, 5 påskjutare, en älskad bror till chaufför i min bil och 35 minuter senare var vi åter uppe på vägen. Tusen tack till alla hjälpande händer, spadar och linor. Snacka om flygande fläng till första matchen. Ingen skadad och bilen hel och alla påsamlade aggressioner utagerade där i snödrivan. Skönt!

Fotbollen gick åt skogen! Men vad då fotboll förresten? Fotboll spelas utomhus, 11 spelare och helst på gräs. Inomhus är bara ett kul tidsfördriv för att hålla fart i fötterna under den värsta vintern. Lätt för mig att säga, svårare för TB att hålla med om just idag. Fast jag tycker nog att han har tinat upp lite nu….finns hopp, med andra ord.

Nu har mörkret sänkt sig och det är snart slut på dagens längtan och väntan. Snart, snart ska jag plocka fram det som får smällas av idag….Och redan imorgon är det ju dags för de riktiga kanonerna. Älskas av majoriteten i vår familj, men jag är lite tveksam. Obehagligt med allt som kan hända….usch! Och hunden ska vi inte prata om. Milou är inte det minsta road av dem, dock inte heller rädd så…. Imorgon blir det nog en liten årskrönikan och kanske en framåtblick här i bloggen.

Varmt välkommen åter, snart för sista gången 2010. Kram Mia

Mis en place – i god tid!

Dukning och dekoration är halva grejen – minst! Man äter och njuter så mycket med ögat!

Åh det är något jag gillar! ”Mis en place” – restaurangtermen för att förbereda, ställa iordning och ha koll på allting. Och det där anser jag mig själv vara väldigt bra på. Maken också, som den restaurangkock han egentligen är (jobbar inte som det nu). Eftersom vi också har arbetat tillsammans otaliga gånger på allt från stora beställningar typ kadettbal, Amarantebal och studentbal via stora födelsedagsfester, bröllop och bussresor till helt vanliga restaurangbeställningar i större eller mindre sällskap så kan vi varandra utan och innan. Vi är ett bra team! Inte alla kan arbeta tillsammans så, men vi är ju ganska hårdhudade och vassa i munnen båda två så….Och restaurangbranschen är ju känd för att vara utvecklande men ibland brutal. Den har vi levt i under lång tid.

Nåväl, idag gick vår början av mis en place inför nyår mycket lugnt till väga. Mat och dryck planerades vid frukostbordet. TB hade en översovande bästisOllie och de pep snabbt in till spel igen. Gabriel fastnade i legobygget. Efter lunch for vi iväg på turne. Vi handlade raketer, Gabriel var näst intill i extas och TB inte långt efter. För att droppa en hemlighet – maken såg inte ledsen ut han heller. Därefter for vi till Citygross och handlade all mat inför nyårsafton – Hummer, chiliaioli, piggvar, oxfilé, bakpotatis, primörer (sparris, broccoli, vårlök och palsternacka) och ingredienser till chokladpanacotta. Drycken (skumpa, Moet förstås, rött vin,Picáie, öl, Heiniken, och vitt vin,  Lindemans Chardonnay) har redan flyttat hem till oss. Voíla….färdigt! Så skönt!

Resten av dagen har bjudit på långpromenad med Milou och sedan mys inomhus. Kojbygge i vardagsrummet, lite kurragömme och nu tillredning av dagens middag. Det bjuds hemgjord nötfärsburgare med pommes och lite pepparsås till the big boys och till mig och lille Gabriel blir det kycklingsburgare. Sen blir det soffhäng med lite facklitteratur. Jag har snöat in på de goda exemplena kring IT i undervisningen och nu är jag såld. Har tusen idéer (lätt överdrift men det låter bra, eller hur) och skulle kunna tänka mig att börja imorgon, nu eller igår.

Så kan det gå när man är ute i god tid. Mer kan vi inte göra kring nyår nu. Tillredningen sköter maken samma dag och jag bäddar. Ja, inte sängarna då (vilket jag i och för sig alltid gör) utan bordet. Ännu en restaurangterm att lägga på minnet – du bäddar åt gästerna, vilket innebär att du dukar fram rätt sorts bestick och glas etc efter vad man ska äta. Visst är det kul!

Hörs imorgon alla goda vänner. Kramen från Blekinge kommer flygande här…..

Vällevnadsjakten på……

……kilon, hekto, kronor och ören. Jakten på ära och berömmelse. På yttre bekräftelse. Jakten på ett optimalt boende. Ett omtalat hem. Jakten på de dyraste presenterna och flashigaste resorna. En välbesökt blogg. Flest vänner på Facebook. Jakten på nya coola klädesplagg och häftiga accesoarer. Jakten på ett välbetalt jobb med snyggast titel. Och de mest eftertraktade bjudningarna. Hur farao ska denna ekvation kunna gå ihop?

Naturligtvis går den inte ihop – inte i längden i alla fall. Det känns som om dagens välfärdssamhälle med vällevnad istället på många plan har blivit fellevnad. Trots att människor av idag är mer välutbildad, mer upplysta och mer pålästa än någonsin så mår människan sämre än någonsin. Stress och utbrändhetsyptom avlöser varandra,alternativa behandlingsmetoder växer sig starka och konsumtionen av antidepressiva medel har skjutit i höjden. I jakten på att bli den moderna människan i den moderna tiden glömmer vi bort allt det vi historiskt sett har lärt oss. Vi glömmer helt frankt bort de basala behoven och tror att man i efterhand kan fixa till saken med hjälp av medicin, terapi eller möjligtvis en kombo av båda. I jakten på att leva hälsosamt blir vi mer ohälsosamma än någonsin.

Vansinnigt, inte sant? Men vad gör man när hela mediavärlden kommunicerar ut att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Du duger inte som du är, men prova…….. och du ska se att allt ordnar sig till det bästa. Om du bara …..så blir du lycklig! Stå emot det helt utan påverkan om du kan…..En del har faktiskt både förskola och skola i detta. Redan från 1 års ålder på ”dagis” ska du ha en IUP (individuell utvecklingsplan). I denna ska det tydligt framgå vilka förtjänster du har men också vad du behöver arbeta vidare med. Ja, helt krasst kan man ju säga att det är en del……framförallt då du är 1 år gammal. Även om dessa utvecklingsmål på något sätt ska relateras till aktuell utvecklingsnivå så ger det ju ändå signaler om att det inte duger riktigt till. Hur eller hur blir det en slags felsökning. Stå emot…..ja, jag kan det då rakt inte i alla fall. Det känns som att man ständigt behöver vara på sin vakt. Hålla järnkoll på sin tankar. Följa sin egen övertygelse. Våga tro att livet handlar om annat än en ständig jakt på mer, annat, bättre….

Jag kämpar hårt med att bemästra mitt kontrollbehov, likväl som jag kämpar med att värja mig mot jakten. Jag vill vara glad, lycklig och lagom hälsosam. Jag vill vara nöjd.Väldigt många dagar är jag det, men det behövs så lite så gnager det inom en – borde jag inte träna?, borde jag inte går ner i vikt? borde jag inte skaffa nya kläder? Ständigt måste man vara på sin vakt. Rådgöra med sitt inre och försöka övertyga sig själv om att det duger som  det är. Jag försöker febrilt återkalla den enda längtan jag hade då jag var ”tandsjuk”. Återkalla glädjen över att ständigt bli lite bättre och få känna sig nästan som vanligt. Återkalla tankarna om hur oväsentligt nästan allt annat kändes. Tänk att det ska krävas sjukdom för att man ska uppskatta livets enkelhet…..Det är många stenar jag vänder på för att hitta rätt väg ur den dolda stressen samt göra upp med tids- och energitjuvar.

Vällevnaden som blev fellevnad och en jakt, istället för att livet skulle kunna handla om lyckan, kärleken och meningen med livet….Till det återkommer jag en annan dag! Kram och den goda nattkramen till er alla från Mia

Vi bor i ett julkort….

…. minus tomtarna då, men i alla fall…..Låt säga att vi bor i ett vintervykort just nu. Eller vad sägs? Andlöst vackert om jag får säga det själv….

                                                                        

Vi vaknade till ett isigt, vitt vinterlandskap och termometern stod på -16 grader vid 8.30 då jag försökte få igång bilen. Lätt svalt och åtminstone två av familjens medlemmar hade lätt att hålla sig för skratt – en frusen och trött tonåring och en dito 4.5 åring. Nåväl, idag var det TB:s domardag i HyundaiCup här i staun så resan mot staden var nödvändig. The little fellow och jag for hem direkt med nyinköpta frallor i bagaget. Brasorna var tända då vi kom hem och straxt därpå fick vi besök av kompisNeo och hans mamma Helle. Tack för att ni kom – så mysig förmiddag!

Eftermiddagen har vi spenderat utomhus med diverse vinterinspirerade aktiviteter. Sol, blå himmel och ca -8 grader. Veden, lite skottning och sedan olika tävlingsgrenar – exempelvis längdhopp från studsmattan (vann GB eftersom mamman fegade en del på studsen), hur långt kan du krypa uppepå snön (vann GB utan tvekan. Några kilon för mycket för att snön skulle hålla mig) samt vem kan äta mest snö (här vann GB på W.O. eftersom min mor inbillat mig att det finns maskar och annat äckel i snön. Taste – no way!). Att Gabriel fick äta? Ja men självklart! Jag har ju lovat mig själv att minimera det jag belastar mina barn med. Underbart kul hade vi i alla fall.

Bra snödjup för lek....Solen på nedgång dock

Nu har mörkret sänkt sig över vår skärgårdsvärld och vi är alla samlade på hemmaplan. Brasorna sprakar hemtrevligt och det är inbjudande att sjunka ner framför dem. Pojkarna spelar WOW och jag ska snart ta itu med matlagningen. Idag blir det kycklingsgryta till TB och Gabriel samt Caesarsallad till oss paranteser. Och när jag nu precis bara slänger ett getöga ut genom fönstret så upptäcker jag…….det snöar.

Hur är det möjligt? Ja, inte att det snöar, för det har det ju gjort nu snart i en månads tid men….Det är ju -10 grader ute. Med risk för att idiotförklara mig själv fullständigt, men jag har alltid inbillat mig att nederbörd blir snö straxt under nollan. Över det är det regn, men när det är så här kallt. Jag är rädd för att jag har trott at det är fysiskt omöjligt…….Men hur skulle det då vara möjligt med all snö i Sibirien och andra extremt kalla platser? Hrm…..det här med snö som nederbörd måste definitivt ha varit en vald sanning hos mig….Hur eller hur – här snöar det. Rejäla snöflingor – nästan som disktrasor dessutom. Jag tror aldrig att jag upplevt denna mängd av snö tidigare här i södra Sverige. Och jag kan lova er att här finns det ingen som helst beredskap och strategi för detta vinterväder.

Oj oj oj....

Nu längtar jag efter takdropp, en vårsol (låt gå för att den är blek men ändå…) och ……Tur att vi har inget bestämt för morgondagen. Får nog botanisera i lite resemagasin. Trevlig måndagskväll till goa bloggisar…..Kram Mia

Boxingday – today!

Säg vilka idrottsliga evenemang har ni bevistat eller har ni kanske utövat något själva?

Boxingday är ju den stora idrottsdagen i England och i vår familj har vi väl inte levt upp till vad denna dag innebär, å andra sidan bor vi ju inte i England heller. Ännu en julehelgsdag har nästan passerat och vi har tagit det extremt lugnt. Sovmorgon och sedan långfrukost. Därefter lekte mamman lite hemmaekonom då månadens räkningar skulle fixas och lite sammanställningar över året som gått göras. Jaja BästisMaria, jag vet att du skrattar åt mig nu men jag idag visste jag faktiskt vad jag räknade på. Fick bara ta maken till hjälp vid ett tillfälle, vilket måste anses som ett klart fall framåt.

Det närmaste idrott vi har kommit idag är:

1. På TV:n såklart. Eftersom vi har de flesta kanaler man kan ha – Canal Digital, Viasat ja name it – här har det visats både fotboll och golf. Och en uppsjö av andra sporter.

2. Vi har varit hos syster yster (min fantastiska storasyster som är utbildad traumasjuksköterska) och TB har fått sin fotledsskada omsedd, handpålagd och tejpad. Det första och det sista mer sjukvårdsmässigt än det mellersta. Imorgon ska ju TB döma inomhusturnering i fotboll.

3. Gabriel tränar friidrott i vänstervarv här hemma. Ömsom springer han fort som Usain Bolt (”Han är jag”, är Gabriels stående replik när han ser honom på tv:n) och ömsom är det höjdhopp som gäller. Fortfarande från mitt skrivbord, med min höga skrivbordsstol som ribba, och sedan ner i sängen. ”Det är flop”, säger han. ”Det är på riktigt”, är följdrepliken. Ja, vad säger man….

4. Jag har äntligen fått min bobnacke. Ja, inte att förväxlas med bobbacke då, men likväl bob. Inte Byggare Bob, men kanske är det en fransk bob. Jag är nöjd!

Efterlängtad bobnacke. Var så trött på min pagenacke!

Just nu leker maken och store sonen pizzabagare i köket. Gabriel har kvällsbadat och jag sitter här och njuter i väntan på pizzan. Var och en ”dekorerar” sin egen pizza, vilket innebär 100% nöjdhet. Skönt! TB kommer att ta ost och peperoni och Gabriel enbart ost. Maken fokuserar på surf and turf, dvs krabba, musslor, räkor, skinka och peperoni och för egen del blir det enbart havets läckerheter. Eller vad sägs om räkor, krabba, tonfisk samt rökt lax med vitlöksost på. MUMS!

Imorgon är det vardag igen. Och för oss jullov 2 veckor till. Lovely! Kram Mia

Årets skönaste dag!

Underbart Picaiè en dag som denna

Juldagen! Årets kanske skönaste dag alla kategorier! Lugnt och fridfullt. Julstressen över för denna gång. Kylskåp, skafferi och annat fullt av mat och godsaker. Alla har fullt upp med sina julklappar. Själv har jag slagit mig ner i min Le Cobusieur framför brasan med ett glas lovely Picàie i glaset och lite tilltugg. Maken tillreder dagens middag som blir grillad torskrygg med smörslungade primörer, pressad potatis och hummersås. I handen en nyinköpt tidning och hjärnan känns underbart avkopplad.

Sovmorgon idag, ingen nysnö att skotta och ett släktkalas med ett dignande kakbord vid lunchtid. Så mysigt! Sedan hem och hoppa i myskostymen direkt. Jag hoppas på en repris av dagen till morgondagen (utan kak-kalas då, annars får jag nog köra dubbla träninsgpass snart). Hoppas ni alla har en härlig julledighet och att ni ser till att njuta av julens alla godsaker. Kram Mia

Här bjuder jag på dagens kalasoutfit. Leotights från HM, svart volangklänning från Sisters och scarf  Florida

Jag tror att änglarna har sänt…..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

….Juleljusen som jag tänt!”

Vaknade till ett vinterlandskap jag sällan skådat. Efter snö och blåst modell värre under hela gårdagen och natten och tidig morgon hade hela vår gång fram till huset förvandlats till en enda stor snödriva. Gabriel och jag slet med skottning till garaget, till bilen och till vedboden tills jag var nästan gråtfärdig. Som tur är har vi världens bästa granen som hade kört hela uppfarten med sin snöslunga. För övrigt handlade sedan förmiddagen om att duka, förbereda mat och plocka undan lite.

I vår familj firas julen alltid hos oss. Syskon, föräldrar, barn och kusiner – fast bara vi i närmaste släkten. Det innebär att vi blir mellan 16 och 20 stycken, vilket är helt lagom för ett bra firande. Vi träffas lagom till Kalle Anka och minglar kring en glöggbuffé. Mysigt! I år hade jag laddat med lite oprövade kort som varma minikrustader med svartvinbärsgele och ädelost, färska dadlar med getost och ostkuber med frön. Detta varvades med mer säkra kort som het kräftröra med sesamsticks, lax- och kesoröra på crostinis, pepparsalami med brieost samt rostbiff -och philidelphiaost snittar. Och förstås pepparkakor med blue cheese! Självklart med Blossas cognacsglögg.

Och tänk att tomten kom i år igen. Samma gamla skröppliga tomte med klara svårigheter att tyda rimmen. Och fast att det lät som skånska det som talades, så var Gabriel övertygad om att han var från Sydpolen. ”Eftersom det är kallare där än på Nordpolen, sa Gabriel. Det har jag sett på min Dorafilm”. Nåväl, klappar i mängder delades ut och Gabriel var så prillig att han knappt kunde sitta still. I mitt knä skulle han vara också – inte ett foto att ta med andra ord. Men det är något visst att uppleva tomteglädjen genom någon annan. Gabriel samlade alla klapparna i en stor hög, väntade tills tomten lämnat oss och sedan pekade och räknade han. Helt korrekt! Det blev 18 stycken. Men han var väldigt bekymrad över att de vuxna fick så få klappar. Omtänksamme Gabriel…. TB gled omkring nystylad och bara mös. Spel och pengar…..julen räddad!

Och så dukades det upp till julbord. Ett knytis utan dess like och så många hemgjorda specialiteter. Underbart gott och härligt. Skål och snapsvisor (mormor både blundar och håller för öronen) och massor av historier, minnen och skratt. Det är en go familj…..

Här bänkade vi oss

Efter 21 lämnde de flesta in och nu har jag ägnat mig åt disk, plock och don. Underbart skönt att ha det klart när man vaknar imorgonbitti. Själv glider jag nu omkring i mina fina pyamasbyxor från PoP och funderar skarpt på en kvällsskinkmacka.

Enda smolken i bägaren var svårigheten att idag ta sig till graven. Det är en viktig del av vårt firande och en fin tradition att bege sig dit tillsammans, men idag kunde vi inte ta oss in dit. Gravstenarna var helt täckta av snö och bara tanken på att gräva sig mot marken och lyktor var rätt avskräckande. Förvisso hade all snö gjort det så vackert och det orörda bara förstärkte känslan….ändå….Det fattades mig något. Ikväll har vi tänt alla våra juleljus och jag väljer att tro att det är änglarna som har sänt dessa åt oss. Våra vackra änglar som måst lämna jordelivet på tok för tidigt. Dem vi sörjer, saknar och så innerligt önskar att de fanns med oss. I denna sfären!

Stora julkramen till er alla fina bloggisar från lilla mig1

Farfar och Milou

Årets julfaror!

Faror lurar överallt och ingenstans. Och visst har jag en tendens att bli nervös och orolig för diverse ting här i tillvaron. Nu på gamla dar har jag dock lärt mig att:

1. Göra upp med mig själv, innan jag hasplar ur mig diverse mer eller mindre välgenomtänkta ting till mina barn

2. Våga lita på vad maken säger. Säger han att något är ok, blundar jag, mumlar min ramsa (stick du stygga tanke för du finns inte) och hoppas på det bästa. Och i annat fall tänker jag ge maken skulden.

Jag kan väl aldrig erinnra mig att jag har varit mest nojjad kring julen och faror kopplat till denna. Snarare har jag nog varit ganska layed back i min attityd (rätt olikt mig faktiskt, men ändå…) Jag brukar oroa mig främst för kidnappning, olyckor och sjukdomar – men efter böcker, tidningsartiklar och filmer kan allt möjligt slå till. På något sätt tillåter jag vissa saker att få begränsa min värld – exempelvis hajattacker i Egypten innebär att jag aldrig kommer att fara dit, detsamma gäller Thailand efter både tsunami och manetattacker. Jag lämnar inget åt slumpen vid köpcenter och jag är restriktiv med stora sonens ta sig hem själv då det är mörkt. Men sanningen är också att jag har blivit successivt bättre på att hantera min egen rädsla genom åren. För det är ju precis det det handlar om – min egen rädsla, som jag egentligen inte alls vill plantera i barnen. Tack vare bästisMaria med en son 2 år äldre än TB och att lille Gabriel föddes har jag vågat släppa lite på kontrollen. Märkt att det liksom funkar ändå.

I gårdagens lokalblaska stod det med fet rubrik ”DOLDA FAROR FÖR BARN I JULETID”. Läsa eller inte läsa? Oj oj oj, vilken kamp i mitt inre. Vetskapen om att detta kan ställa till det ordentligt – ändå kunde jag inte motstå impulsen. Jag måste bara få veta vad jag ska ha extra koll på och ja…here it comes….

1. Bittermandel. Innehåller ett ämne som kan utveckla cyanidväte. Detta kan ge illamående, kräkningar, yrsel och hjärtklappning. Perfekt info. Brukar dock inte slänga mig med bittermandlar i vardagen så…ofarligt, med andra ord. Puh!

2. Glögg. Några klunkar är ofarligt, men kan innebära risker vid större mängder om barnet verkar berusat. Ja, men det var väl nyhet. Alkohol kan göra barn berusade. Åh, tusan! Japp även mammor och pappor samt andra vuxna. Kanske en vit jul i dubbel bemärkelse. Lugnt hos oss eftersom min mor alltid förespråkat alkofritt vid högtider (och ja i vardagen med så i realiteten alltid).

3. Saffran. Kan vid förtärning av större mängd än ett brev ge magbesvär. Vilket barn skulle ge sig på ett brev saffran när hela julen dignar av godis och annat härligt?

4- Tomtebloss. Kan ge illamående, kräkningar och muskelryckningar. Menar de på fullt allvar att barnen skulle gå loss på och käka tomtebloss. Hallå!

5. Amaryllis och hyacint. Kan ge magbesvär, särskilt om man äter löken. Vem i herrans namn skulle förväxla löken fastsatt på en blomma med vanlig gul lök. Och utan att skala den?

Nä, nu känner jag mig faktiskt helt kolugn. Inte något av mina barn kommer att ge sig på att experimentera med kulinariska upplevelser. I synnerhet inte då alla julens godsaker finns inom räckhåll. Och förmodligen aldrig. Även om mammans gener innhåller störda matbeteenden så finns det ju gränser. Och dessutom anges det i artikeln att man behöver inte alls oroa sig för stearinljusen. Både de vita och de färgade är totalt ofarliga. Puh! Risken att någon börja tugga i sig ett stearinljus är ju nämligen överhängande, eller inte!

Dan före dopparedagen här i Blekinge och vi har världens oväder. Idag har jag skottat, skottat och skottat. Burit ved och stolar samt bord. Förberett för morgondagen, om vägarna är farbara så att våra gäster kommer fram. Nu har maken stekt årets julköttbullar och skinkan skall straxt in för griljering. Sista pepparkaksbaket skall snart genomföras. ALLT annat är klart! Nice…..Ha en underbar lilljul ikväll kära bloggisar! Kram Mia

Spiran som inte riktigt fick sin rätta position i Montazamigranen. Dock utan tazzels, dear!

Så helt fel på det……

…..har jag plötsligt upptäckt att jag är. Skit också! Jag som trodde att jag hade hittat hem, hittat min nisch och att jag skulle hålla mig till den länge. Mycket länge! Eventuellt har jag också lovat min make det vid ett svagt tillfälle. Ett tillfälle då jag fick min vilja igenom, då någon av alla mina otaliga idéer förverkligade. Eventuellt på bekostnad av makens önskemål och vilja. Eventuellt avfärdade jag honom också. Usch! och fy! En mindre trevlig sida jag har – en klar tendens som har vuxit sig allt starkare genom åren. Jag har lätt att bli swept away och fullständigt såld  och då…..

Jag var helt övertygad om att den vita perioden i mitt liv har lagts till historien. För att inte tala om den romantiska – det är jag väl ändå för gammal för, eller? Spets och renaste vitt. Skirt.Och på något jäkla sätt visste jag att jag var ute på djupt vatten igår. Ändå trotsade jag mitt inre, fastän det bara ringde varningsklockor här och var. Kanske såg jag till och med stora varningstrianglar. Någon hade viskat till mig om ett ställe man bara var tvungen att besöka. Någon annan var visst också fast, det kunde jag ju tydligt ana. Dumma, dumma Mia….vad skulle du där och göra? Och som grädde på moset ertappade väl maken mig. Näven mitt i kakburken. Såg min eufori! Lätt rodnad på kinderna. Fånigt leende och med ord som snart bara skulle bubbla ur munnen på mig. Ord som inte förbättrade min position, om jag säger så…..

House of Philia. På blogspot. En av de absolut vackraste livsstilsbloggar jag har stött på. Vilket hem! Vilken inspiration! Och nu känns det som om jag måste ifrågasätta alla mina föresatser. Allt det jag har bestämt mig för innan. Missförstå mig inte nu, jag älskar mitt hem och hus. Så även mina möbler och den stil jag har valt. Men detta var ju bara så vackert. Vitt och vackert. Lite romantiskt, men absolut inte shabby chic. Så genomtänkt! Åh, detta blir dyrt! Eller fel, detta blir nog helt omöjligt att genomföra allt att döma av makens ansiktsuttryck. VILL HA! VILL HA! VILL HA! Det är det enda jag kan tänka på nu. Jag fantiserar om möbler och tyger, detaljer och helheter och kanske också om förändringar i planlösningen. Helt allvarligt, kan detta anses som fullt normalt?

En lagom nätt julgran i en svart rottingkorg, istället för exeptionellt ful julgransfot. En svart och vitrandig trasmatta istället för exeptionellt ful julgransmatta modell tomtemotiv. Vackra lampor! En fin krans på ytterdörren. Och urfina ”Eames” stolar i köket. Men för guds skull Mia, sluta dröm (inte våta drömmar, utan vita drömmar), släpp hörnflaggan och kom in i julstöket nu! Om ni känner för lite verklighetsflykt kan jag varmt rekommendera ”House of Philia”. Men jag sänder ut en varning…..lätt beroendeframkallande!

Kanske kan jag övertala maken om att åtminstone inreda ett rum enligt denna stil. Skam den som ger sig…… Och är det någon gång drömmar kan slå in är väl i närheten av jultomten, eller? Och passar inte vitt så fint ihop med vintern, så säg?

Hoppas ni har en fin dan före dan före dopparedan….Vita kramar från Mia!

Nu tänker jag vänta på tomten...