Mammastressen – hur fixar du den?

Det känns extra aktuellt för mig i dessa dagar , då denna har uppenbarats som en blixt från en klar himmel…..Mammastress! Just nu? Varför nu? Och på detta konstiga sätt? Jag trodde jag var ur denna period nu när Gabriel är 4.5 år och vad värre är, jag trodde att jag hanterade den bra. Nästan så att jag har varit lite stolt över mig själv.

Jag är en ganska effektiv människa, det kan jag inte sticka under stol med. Min tendens att hinna med väldigt många saker och ha järnkoll på det mesta samtidigt samt utrymme för alla dem som behöver mig, kan möjligtvis ha fått min omgivning att både himla med ögonen och tycka att jag är lite övertänd. Tror jag! Jag driver på mig själv hårt och jag vill ha saker på ett visst sätt. Dock har jag nog aldrig uppfattat att jag har svårt att säga nej – fast å andra sidan säger jag nog tyvärr mest nej åt sådant som jag borde säga ja till (för min egen skull då). Gladerligt släpper jag vad jag har för händer för att kuta runt och hjälpa folk kors och tvärs – både hemma och på jobbet. Jag skulle nog aldrig beskriva mig som en surmule, en sammanbiten person eller en som aldrig skrattar MEN jag är nog tyvärr mycket sammanbiten då jag koncentrerar mig. Mycket bestämd, fokuserad, effektiv och sammanbiten.

När jag nu fick min dom hos tandläkaren om att jag bitit alldeles för hårt  och gnisslat, ja då måste man ju  bara reflektera. När Gabriel var liten plockade jag bort allt som var utöver – jobbade effektivt på jobbet, men gjorde inget skoljobb hemma. Tanken föresvävade mig aldrig att hinna träna – existerade inte. Jag utnyttjade tiden och när Gabriel sov för kvällen, då tog jag mitt soffhäng – även om klockan inte var mer än 19.30. Livet som tvåbarnsmor är inrutat, egentiden minimal men jag lyckades hålla balans på kraven. Ett tag….på senare tid har det uppenbart hänt något.

BästisMaria är en klok människa som satte fingert på pricken rätt  – Gabriels ökade ålder och din ökade grad av  ”frihet” (då man inte daddar, bär och matar) har du fullständigt tecknat in. Och visst har jag det, Helt jäkla omedvetet har det smugit sig på. Jag gör massor av skoljobb på hemmaplan, fast att jag jobbar fler timmar nu än förut på skolan. Jag vill också hinna med att träna 3 ggr/vecka och det är ett stressmoment som nästan knäcker mig. Och tar jag det lugnt när Gabriel somnat? Svar, självklart inte. Det är då jag lägger i nästa växel. Tack gumman för att du ”skrev mig på näsan”, det behövdes sannerligt.

Så nu är det bot och bättring som gäller för mig. Idag har jag tagit det mycket lugnt och det går ju alldeles utmärkt. Hela familjen har hjälpts åt, istället för att jag har stirrat från sak till sak. Jag har till och med fått i mig lite youghurt till frukost, en banan och ett glas juice till lunch och ikväll blir det bakad potatis igen. Lätt att få in i en sargad mun, som förhoppningsvis är på bättringsvägen.

Glöm inte stanna upp och ta dig en funderar du också, innan tandvärken slår till. Eller migränen eller magkatarren eller….mammastressen tar sig många uttryck! För mig i sömnen. Konstigt, men kanske en god väckarklocka i alla fall. Trevlig lördag, god vänner! Kram Mia

En elevs vackra konstverk!

8 thoughts on “Mammastressen – hur fixar du den?

  1. Mamma stress borde vara nog för oss att få en extra veckas semester i något varmt land, bara ett ställe där mammor kan åka till och ladda om batterierna! Själv så blir jag stressad att jag får huvudvärk, men jag kan kurera det med att gå och lägga mig tidigt. Numera stupar jag i säng vid 21 tiden.
    sköt om dig
    kram marie
    http://blogg.mama.nu/mariesmith/?a

  2. I våras pluggade jag , jobbade jag till jun OCH födde barn i mars!!! Jadu mer kocko människa får man leta efter än jag!!!
    Nu känner jag mig så lugn med att gå hemma (okej, jag vikarierar ibland och har en kör varannan vecka) men jag är lite orolig för när plugg och jobb tar fart igen. Annars hanterar jag stressen genom att bita på mina framtänder (oroar mig för hur detta ska gå) är öm om tänderna ibland när jag vaknar.
    Bettskena här också kanske?!

    Kram på dig, det verkar som det går åt rätt håll nu ialla fall med tandvärken.

  3. Bästaste Mia!

    Det är väl vad bästisar är till för, att försöka hjälpa….. och gudarna ska veta att jag varit där själv och är där fortfarande ganska ofta- mitt i mamma stressen. Detta fast att mina barn är ganska stora nu!

    Du är jätteduktig på att reflektera över din situation och vi får hjälpas åt att påminna varandra när vi ramlar tillbaka i gamla hjulspår. Hoppas iaf att du känner dig lite piggare och att dagen varit bra och bjudit dig på mycket vila.

    Kramar i stora stora lass från Bästis M

  4. Bästa Finaste Mia.. Du måste vara rädd om dig! Var sak har sin tid, nu är det Mia tid tillsammans med familjen. När du är på jobbet får du jobba, hemma mamma och en underbar fru inget jobb hemma ok?! Träna gör man för att må bra och inte för att bli stressad då ska man nog lägga det åt sidan, ta en lugn promenad istället. Att mamma stressen griper ett järngrepp om en är nog något som vi alla mammor fått uppleva eller kommer att uppleva. Det gäller att lyssna på vad kroppen säger och stanna upp och reflektera över ens beteende. Lyckliga dig som har en så Fin BästisMaria som påminner dig om att tänka om.
    Kramar till finaste dig

  5. Tänk vad sådana vänner är viktiga att ha, de som säger de där förlösande orden (som man kanske vid första anblicken bara viftar bort, ”jag har minsann koll”) som får sjunka in och sedan göra nytta. Verkar som om de har fått göra nytta hos dig nu. Skönt att höra, insikt är första steget till bättring. För visst är det bättring att ta bättre hand om sig själv och prioritera sin egen hälsa och lugn och skön tid med familjen. Då tror jag att man gör sig själv, sitt kärleksliv och sina barn den allra största tjänsten.
    Hoppas du får en lugn och skön söndag – kanske ska hoppa över den där vanliga söndagseffektiviteten den här veckan?
    Kram
    Sofia

  6. Tack Ewa, så klokt sagt och ja, Maria är min viktiga livlina. I alla lägen!

    Japp Sofia, så sant så sant….Jag har gjort saker mycket mer långsamt och bestämt mig för att när min effektivitet får mig att må så dåligt (aldrig haft så ont, utan att få en bebis för det) då är det dags att göra om. Helt om! Jag har suttit i soffan med Gabriel, myst under filten och kollat film – när jag gjorde det sist kan jag inte minnas. Fy på mig, men men….
    En bettskena ska få bli min julklapp till mig själv.

    Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *