Världsmästerskap i…

…hur mycket man kan prata med denna mamman medan hon försöker göra andra saker, pågår för fullt här i den blekingska happyvardagen. Och så jäkla happy känns det inte som om någon är just i skrivande stund. Hade precis lagt sista handen vid dagens inlägg (efter 80 avbrott för att lyssna, hjälpa, titta, svara och…) när lille Gabriel kastar sig i mammis famn och kommer mirakulöst åt någon knapp så att poff….upp i rök gick det inlägget. Grrrr! Maken verkar inte vara ett dugg rädd om livhanken då han kort konstaterar: ”Du kanske ska spara då och då medan du skriver” och sedan återgår till sin egen stund vid sin egen dator i ett alldeles eget arbetsrum.

Jag kan inte låta bli att fundera kring hur det kan komma sig att alla i familjen anser sig nödgade att involvera mamman i precis allt som händer alltid i detta hus (och också utanför ). Vad är det för signaler jag sänder ut som så självklart gör det helt ok att ständigt avbryta mamman i det hon håller på med för – ja ibland för absolut ingenting? Hur kan det komma sig att alla tror att jag måste roas med diverse grimaser, kommentarer, ”vet du vad”…,”kolla på mig”…, ”ska jag berätta”…? Det där är ju fantastiskt underbart – NÄR JAG INTE ÄR MITT UPPE I NÅGOT SOM KRÄVER KONCENTRATION.  Men när jag bloggar, jobbar, pratar i telefon eller gör något tekniskt betingat så vill jag göra det och bara det. Då vill jag inte ha splitvision på tusen andra grejor.

Man borde kanske känna sig eftertraktad. Man borde kanske känna sig överväldigad. Man borde kanske göra vågen av entusiasm.

MEN SE DET GÖR JAG INTE! Inte ännu! Men om ni återkommer om några timmar då huset är tyst och släckt. Då alla sover med tunga andetag. Då min puls har gått ner till normal nivå och jag andas utan att hyperventilera. Då jag är färdig med alla måsten för kvällen. Då mina vänner, då finns det hopp om den happyvardagen igen. Tro mig….

På återhörande! Kram Mia

13 thoughts on “Världsmästerskap i…

  1. Alltså Mia. Jag kan tyvärr inte låta bli att skratta. Ledsen, men så är fallet. Du skriver det så komiskt, men jag förstår ju din frustration. Och ja. Det gäller i stort sett alltid mammor. För mammor är väl bäst? 😉

    Stor kram och kom ihåg att andas 🙂

  2. Ja, vi mammor är bäst, så är det bara! Det är därför vi är så in i norden eftertraktade. Alla vill ha oss jämt och ständigt, jag känner så väl igen det. Just nu vill bebis H ha mig med det får han inte. Han ska sova och jag ska ha min bloggstund. Vi får se hur länge han eller jag håller ut…
    Kram på dig Mia!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

  3. Linda, precis det sa tränaren på yoga också – glöm inte andas. Det gör jag ibland.

    Men precis som ni alla tre säger så är ju vi mammor bäst. Och det är ok att skratta Linda – nu så här efter en stund gör jag det också.

    Kram på er underbara människor från Mia

  4. Bästaste Mia! Så exakt beskrivning av hur livet som mamma kan vara!!!!!! Jag förstår inte heller vad det är vi sänder ut som gör att det är ok att avbryta oss EXAKT ALLTID!!! Hoppas att pulsen gått ner lite nu och att du landat i soffan med lite fika och faktiskt får njuta lite….. och att i alla fall Lilleman sover. I morgon är en ny dag och då min vän ska vi ut i skogen en stund- veckans höjdpunkt- anser jag. Sverige -Holland en sorglig historia och nu ska jag strax krypa ner. Kramar i lass till dig min vän från M

  5. Ja, du bästisMaria – det blev väldigt lite Zlatan rules och lite mer hup Holland. Lite fult spel och irriterat tyckte jga nog med…

    Jag har börjat andas normalt och som genom ett trollslag befinner sig alla på avstånd från mig. Detta inträffar alltid då Gabriel har somnat och då jag kanske skulle ha lite mer utrymme – men se då är man ju inte eftertraktad längre.

    Fikat klart, check. Tidningen läst, check. Packat träningskläder för imorgon, check. Dags att sova Kram Mia

  6. Vi mammor rockar fett 😉 så e det bara!!! Hahaha…

    Hoppas du får en underbart skööön dag Gumman..
    Här i Skåne är det en massa dimma men ändå friskt och härligt ute!

    Ta hand om dig och er kram p

  7. igenkänningsfaktor = HÖG!!!

    Det är konstigt att det är just vi mammor som ska titta på allt, höra på allt och sova med ALLA barnen just i sin säng.

    Det är tur att vi som sagt var—rockar fett 😉

  8. Skönt att det finns fler med detta angenäma tillstånd. Känner både samhörighet och trygghet att jag inte är ensam. Ni vet delad glädje…haha

    Kram Mia

  9. Ha ha ha ha, åh Mia du är för underbar. Också här känns det igen. Det kryper smått i mig när tjejerna sitter ”mitt uppi” när jag ammar, och ska prata oavbrutet. Samtidigt har jag så otroligt mkt mindre tid med dem nu och inte vill att de ska uppleva att lillebror verkligen tar ifrån dem mamma helt och hållet. Men i morse var jag så trött och bad dem faktiskt gå till sin pappa. Då började jag nämligen så smått hyperventilera … Kram

  10. Känner igen mig, det är du som är hjärtat i familjen ser du! 🙂

    Mina kära pockar på uppmärksamhet konstant när koncentration krävs för mina viktiga saker, för att sedan när jag är sysslolös helt tappa intresse för mig. Det är lustigt det där, hur det kan te sig hehe 🙂

  11. Haha (förlåt att jag skrattar) din stackare! Känner igen mig SÅ väl! Brukar säga till Felix: ”Du har en pappa också!” för det är mig han tjatar hål i huvudet på jämt! 😉

    Kram Maja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *