”Så är vi där igen…..du lurar mig med ord.Lågan andas än….men har vi väntat länge nog”. Minns ni Marie Fredriksson? Det fanns en tid då detta var det enda jag lyssnade på – en tid för typ, väldigt länge sedan. Så länge sedan att jag nästan minns mig själv som en annan person. Märkligt! Men nu var det absolut inte alls det jag tänkte skriva om egentligen, men strofer på låtar dyker upp när man minst anar det och då blir jag liksom lite swept away.
Sommartid har blivit vintertid – till och med klockan har bytt årstid. Egentligen är det ju passande, men är det bara jag som har så evinnerligt svårt att få familjen att acklimatisera sig? Vi flyger över Atlanten en gång om året för att semestra i Florida och då, då går det minsann av bara farten med acklimatiserandet. Då hoppar man in i en ny dygnsrytm på minus 6 timmar och alla bara fortsätter skratta och le. Här hemma är det dock ingen som skrattar och ler för tillfället. Alla går omkring som hösäckar. Ser ut som om vi vaknat med kudden mitt i ansiktet. Gäspar och är allmänt loja. Begynnande förkylning gör förstås inte saken bättre. Det hostas och nyses i varenda vrå och åtminstone min hals väckte mig mitt i natten och gjorde ont.
När både TB var liten och nu med Gabriels resa genom småbarnsåren har detta med omställning till vintertid, eller till sommartid också för den delen, varit ett bekymmer. Att bara en ynka timma på ena eller andra hållet kan ställa till med så mycket elände – så många rutiner som bara puts väck, fungerar inte längre. Med en liten Gabriel blev jag gråtfärdig och låt gå för att jag är sömnfixerad, men …. Jag minns tiden då maken och jag jobbade på krogen och det var ju inte så att man jublade då man skulle ställa tillbaka klockan och jobba en timma till mitt i natten. Urgh…. Uppenbart har det där med förändringar alltid varit en hang up för mig.
Här i huset vaknade vi vid 06.39 och där dyker nästa bekymmer upp. Ska man räkna att klockan är 06.39 som vintertid eller 07.39 som sommartiden? Jag menar då man skall försöka skapa någon typ av rutin för dagen – att försöka anpassa den inarbetade gamla rutinen på den nya tiden! Jag vet att detta ger sig själv om någar dagar, men just i omställningsskedet så blir det lätt förvirrande. Just idag är jag bara extra tacksam över att detta sker helgen precis då höstlovet tar sin start och vi alla i familjen ska vara hemma i 8 dagar. Nice! Gabriel har nämligen varit ganska slak hela eftermiddagen och vi har redan hunnit med lekparken, favoritaffären (Citygross) och dusch. Nu har jag bara bakning och bad kvar att ta till för att hålla honom vid liv innan det är dags att få kalla kvällen natt.
Wish me luck! Kram Mia