Träningsmöte!

Livet utan vatten och avlopp går vidare och jag kan inte låta bli att småle åt hur likt detta är Amishlivet, vilket jag ett tag funderade på att konventera till. Man kanske skall låta bli att skämta om sådant, bäst vad det är är det ens verklighet. Nåväl, vi klarar oss riktigt bra skulle jag vilja säga. Min ilska har lagt sig och som ni säkert förstår är jag absolut ingen långsint person. Det blir ju liksom inte bättre av att vara sur, men ibland orkar man bara inte hålla ihop det och gilla läget. Jag brukar förorda att då ner i skiten och kräla, för att sedan ta nya tag. Bryt ihop och kom igen då, vem minns inte den frasen.

Gårdagens konferens/internutbildning var riktigt bra. Tankeväckande och många bra diskussioner uppstod. Jag önskar att ni alla skulle få uppleva stämningen mellan personalen på Svettpärlan. Det finns så mycket respekt och ömsesidig välvilja. Så många som sluter upp och helt naturligt hjälper varandra. Så mycket ödmjukhet inför medarbetares kunskaper och färdigheter. Och ett genuint intresse av att se till att Svettpärlan skall vara den bästa i sitt slag. Dessutom finns det en enormt rå men hjärtlig jargong och människor bjuder friskt på sina egenheter och driver med sina egna fobier. Jag älskar mina kollegor, men det kanske ni redan har gissat.

Jag inser att det är ett tag sedan jag nämnde min fysiska statur och mitt egokontrakt. Rosita och jag lovade varandra delge varandra genom bloggen och eftersom hon ser strålande ut antar jag att hon som vanligt har koll. Själv har jag haft lite motgångar. Men det är ju å andra sidan dem som gör en starkare så…. Först hade jag 7 kubikmeter ved att köra till vedboden samt stapla där – det tog sin lilla tid och det slet lite på kroppen. Därefter var det det stora garagerenset, som också fick lite genklang inomhus samt i trädgården. Även här kändes det i kroppen vill jag lova. Så kanske blev det lite fysisk träning i alla fall,  fast i annan form då. Och sen kom förkylning, halsont och feber. Grrrrr! Men förhoppningsvis har jag gjort min höstförkylning nu. Nu har jag dock varit igång i en vecka med ”vanlig” träning för mig. Det känns helt ok i kroppen, men om jag har minskat något i omfång – nja, tror inte det. Väger mig gör jag av princip inte, men jag känner mig pigg i kroppen och det väljer jag att vara glad över.

En mycket positiv sak har jag dock infört – T-möte, som står för TRÄNINGSMÖTE! Det där är jag väldigt nöjd med just nu. BästisMaria och jag (hon är ekonomichef i företaget och delägare precis som jag) vi kör nu med träningsmöte minst en gång/vecka. Idag var en sådan dag. Vi åker iväg till vårt rekreationsområde och knatar runt en terrängbana på dryga 6 km – så vackert, så kreativt och så ljuvligt att få prata helt ostört. Och så fysiskt krävande för både ben och flås. Att vi inte har gjort detta tidigare? Denna träningsform kan jag varmt rekommendera!

Nyss hemkomna från bjudmiddag hos svärmor – världens goaste svärmor som insåg vår belägenhet. Lax, potatis och hollandaise samt en ljuvlig sallad. Satt som en smäck. Och på tal om mat. Det är inte lätt för mig att få i mig kolhydrater, åtminstone inte de som kan anses som hyfsat bra, men jag jobbar på att äta potatis samt bröd till lunch och middag. I övrigt funkar maten och min mage bättre än på länge.

När det gäller just kost och träning måste jag få rekommendera Jillian Michaels hemsida (jillianmichaels.com). Bra med tips och idéer. God natt! Kram Mia

Bagatellisera inte min värld!

Ny dag och nya utmaningar. Här i Blekinge har vi ösregn och lite kyla i luften. Det är måndag och det är inte det lättaste i världen att lägga i nästa växel. Känns som om vi lever kvar i helgen fortfarande.

Dock är allt precis sig likt pÃ¥ jobbet – härliga ungar, goa medarbetare och spännande saker att ta itu med. Tänk vilken ynnerst det är att Ã¥tminstone gÃ¥ till sitt arbete med lätta och glada steg. SÃ¥ är det ju inte för alla… Idag har vi en eftermiddagskonferens om ”att ge tydlig information samt konsten att lägga upp bra samtal.” Det är internutbildning och den hÃ¥lls av mig och min samordnare för F-5 spÃ¥ret. Han är sagolikt duktig pÃ¥ att vara tydlig, men aldrig brutal. Det där är en konst! Spännande ska det bli och eftersom vi hÃ¥ller pÃ¥ till 17 och sedan är det fotbollsträning med dusch pÃ¥ bortaplan, sÃ¥ lär jag väl inte landa hemma förrän ca 21.00 Ganska mör, skulle jag tro.

När det gäller vÃ¥r vatten- och avloppshistoria sÃ¥ har jag idag inte bara varit lÃ¥g som min make sÃ¥, utan riktigt pissed off. Jag är en människa som är urduktig pÃ¥ att gilla läget (eller vad sägs om att tvätta pÃ¥ bortaplan i nästan ett Ã¥r nu…), men när tÃ¥lamodet tryter, dÃ¥ gör det det med besked. Framförallt gillar jag inte när detta just bagatelliseras. Det är min värld, mitt liv, min vardag jag försöker fÃ¥ ihop. Att andra människor, företrädesvis av motsatt kön, uppträder som om det har varit a piece of cake – det gör mig riktigt upprörd. Men nu har jag snart fÃ¥tt ur mig alla mina aggressioner (dock varken pÃ¥ elever, deras föräldrar eller min personal) sÃ¥ jag hyser goda förhoppningar om att jag snart är mitt gamla vanliga goa, glada jag igen. Skönt, för jag trivs bäst i den outfiten!

Ha en härlig måndagskväll och jag säger som Rosita, jag kommenterar valet en annan dag. Kram Mia

Mänskliga rättigheter och skyldigheter!

Det finns en hel del mänskliga rättigheter som man måste ha med sig som en slags bas för allt här i livet. Framförallt tänker jag på hur man för sig i alla mellanmänskliga situationer och relationer så att man inte sårar, kränker, diskriminerar eller helt enkelt gör någon annan ledsen. På många sätt handlar det nog om alla de tankar, åsikter, normer och regler som formar en samt den uppsättning verktyg som gör en till den människa man är. Arv och miljö och förstås tankens kraft.

Tyvärr finns det en hel del människor som tenderar att ramla omkring i tillvaron och inte skänker en tanke kring hur den hanterar något så viktigt som sina medmänniskor. Människor som verbaliserar sina tankar och åsikter som värsta gödselspridaren och som ser som sin uppgift att alltid tala om för alla vad den anser om ditten och datten. Utan att man har bett om det! Kanske inte helt medvetet elakt, men heller inte omedvetet. Åsiktsmaskiner och kravmaskiner är mycket eneverande människor. De tenderar att suga kraften ur allt och alla. Och vad värre är, de kan verkligen sänka andra människor. Vi har ALLA ansvar för oss själva och  de val vi gör. Vi måste ALLA  se till att fullgöra våra skyldigheter så att vi kan åtnjuta våra rättigheter. Det är så ett demokratiskt samhälle måste fungera.

I dag är jag ganska ledsen över en mänsklig rättigheter som jag anser mig ha blivit förvägrad under väldigt lång tid. Jag vet att jag raljerar nu, men det är faktiskt 2010 och jag har valt att bo i ett hyfsat nyrenoverat hus (2005. Jag vet att det låter som en sämre variant av Drömkåken, men allt har fungerat tidigare). Då tycker jag att saker och ting, inte minst prylar, skall fungera. Ni vet att jag har berättat om mitt oflyt med allt från kyl och frys, via digitalkameror till annat smått och gott. Vad jag inte har berättat om är att vi har haft avloppsbekymmer sedan förra hösten. En större svensk firma påbörjade då ett arbete med att projektera för kommunalt vatten och avlopp, vilket vi endast skulle hoppa på avloppet, då vi har en alldeles utmärkt brunn med suveränt vatten. Denna delar vi med grannen, världens allra bästa granne, som hjälper oss med allt och lite till. Tyvärr körde firman sönder vår infiltration, vilket har inneburit att trekammarbrunnen blir full och allt trängs tillbaka in i huset. Jag vet, skitäckligt helt enkelt! Jag har inte kunnat tvätta hemma sedan den 1 november 2009 – utan har fått åka till jobbet, mamma, svärmor, syster och bästeMaria. Det där blir en del med tanke på att vi är 4 personer – tonåring, småbarn, fotbollsspelare och golfturneér mm mm. Jag har stått ut, tänkt att snart är allt klart och allt kommer att fungera. Jag har tigit still! Men visst sjutton är det väl ändå en mänsklig rättighet att kunna få tvätta i sin egen tvättstuga? Jag har börjat tappa sugen!

Och som grädde på moset! URGHH!!! I helgen fick vi klart för oss att den tidigare nämnda firman inte bara kört sönder vår infiltration, utan också grustäkten till vår brunn. Vi har haft lite dåligt vattentryck några dagar och i fredags blev vattnet gul/brunt och igårkväll så var det slut. Slut, didelidozip, de nada…. Vi har inget vatten! Så nu är det inte bara tvätten som ska fixas på annat håll. Nu måste vi dessutom duscha, tvätta oss, diska, kissa och bajsa på annat håll. JAG TROR JAG DETONERAR!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta – absurt eller tragiskt? En sak är dock säker, jag känner mig både arg och frustrerad. Och framförallt lider jag med min fina granne Putte som har skött vår gemensamma brunn med silkesvantar. Sett till att allt fungerar och att vattnet håller kanonkvalitet. Den är 37 år gammal brunnen och har aldrig krånglat. Jag såg hans tårar nerför kinderna idag, fast han försökte titta bort. Och just därför kommer jag att förklara krig mot firman tomorrow morning sharp! Undra just hur de ska värdera att inte kunna tvätta hemma, en fungerande vardag samt en 37 år gammal brunn. Hoppas åtminstone för deras egen skull att de inte försöker slingra sig i detta. Det är nämligen solklart deras skyldighet att fixa detta. Eller som en kompis brukar säga – ”You fuck up – you have to pay”

Skickar med bild på ett av våra få glädjeämnen just nu…Vår fine lille Milou! Trevlig valvaka till er alla! Kram Mia

Skolträdgård en höstlördag!

Dagen började helt underbart (se tidigare inlägg) och fortsatte sedan med besök av härliga Helle med bebisNeo (knappt bebis längre. Så go unge!). Därefter blev det en premiär för Gabriel – för första gången i sitt liv skulle han gå på barnkalas. Han valde själv skjorta och marinblå linnebyxor och var alladeles till sig. De två och en halv timme han befann sig på kalas återerövrade jag ännu en grej från mitt tidigare liv. Jag gjorde något som jag längtat så länge efter. BästisMaria och jag for till ett rekreationsområde, fd militärområde, och tog oss runt 6 km. Här finns 3, 6 och 12 km, där endast 3:an är elljusspår och övriga två terräng. Många backar och små slingrande stigar men gud, så mysigt. Tack bästaste vän – det där var verkligen efterlängtat.

Läste imorse en artikel som var så mycket feelgood för mig. Den handlade om Kalifornienkrögaren Alice Waters som arbetar för att förbättra den amerikanska matkulturen.På en helt vanlig skola i ett villaområde i Berkley odlas allt från körsbär, svarta vinbär, fikon, hallon, plommon, kiwi, citroner, oliver till mullbär, vitkål, morötter och broccoli. Samt en hel del till. Här finns en inhängnad med värphöns ochen annan med en  murad pizzaugn. Undervisningen om hur maten hamnar på bordet bedrivs utomhus flera timmar i veckan/klass. Här finns förutom vanlig skolpersonal och pedagoger, både kock och trädgårdsmästare. Eleverna lär sig så, rensa och skörda. De får se hur man låter grödorna växla, lär sig kompostera samt vad erosion innebär. The Edible Schoolyard i Berkley! Me like!

Alice Waters säger; ”Alla människor har rätt till god mat som de mår bra av.Livsmedelskvalitet är ingen lyx utan en moralisk fråga.” Me like again.

Det är lördagkväll och mörkret har redan sänkt sig. Vi har just avnjutit smörslungad potatis med sparris, rädisor och sockerärtor tillsammans med grillad tonfisk med limesmör. Pojkarna åt kamben och chicken drumstick istället. Iskall Heiniken till paranteserna och barnvänligt till kidsen. Lite inspirerad av skolträdgården, tror jag bestämt. Nu blir det soffhäng och kanske en skål glass till efterrätt.

Sov så gott utan vånda inför morgondagens stora begivenhet – val! Kram Mia

Att ligga vaken en morgon…

….är något av det skönaste jag vet. Att vakna först i familjen och riktigt höra tystnaden. Att få ligga kvar i sängen och veta att man inte har en enda tid att passa. Att gosa in sig i kudden och bara slumra om, vakna till igen och se molnen flyga fram över himmelen. Låter tankarna komma och gå. Behöver inte fokusera, bara mediterar. Vi har tre små fönster, ett stort och en altandörr i vårt sovrum och inte en enda gardin, persienn eller rullgardin. I sovrummet lever vi efter dygnsrytmen och jag är lika fascinerad av hur rummet ter sig en mörk och regnig höstkväll som en stilla och solig sommarmorgon.

Maken sover jämte mig och hunden tronar mellan oss. Bäst var det är hör jag små steg trippa in i rummet, med kudde och snuttejajjan i högsta hugg. Nakna och kalla små fötter söker mina ben för värme. Känner en puss i nacken och hör en viskande röst säga: ”Go mojon mammi. Dags att vakna. Solen har hittat fram igen.” Kan ni överhuvudtaget tänka er en bättre start en lördagmorgon i mitten av september? Det kan inte jag! Tänk vad lyckligt lottad man är!

Återkommer till kvällen. Njut av lördagen! Kram Mia

HappyFriday with carbchock!

Så blev det äntligen fredag igen – min favoritdag i veckan. Nåväl, i jobbeveckan i alla fall. Sammanfattningsdag på jobbet, skriva personalPM, checka till läget med allt och alla samt kramas glad helg. Stryka punkter och namn på listor (rastvaktslistor, kaffeansvarslistor och lite annat smått och gott. Jag älskar listor!) samt sudda gjort vecka och fylla på med ny på tavlan i personalrummet. God lunch och trevlig fikastund efter och sedan Bye, bye – redan kl. 13. Somliga har det bara så bra!

Tro det eller ej, men solen sken då jag körde hemåt. Efter inplock av gott och blandat efter veckan, bytte jag snabbt om och tog sedan en härlig power-walk med vår söte lille Milou. Han blir som förbytt när jag plockar fram träningskläder och vet precis vad som vankas. 5 km och en regnskur senare var det dags att damma av golvet, köpa tidningen och sedan en lång het dusch. Mmmmmm! Därmed redo för helgmys!

Dock känner jag mig lite förvirrad. Jag vill inte påstå att jag har någon större vetenskaplig kunskap om kost, men jag hänger med rätt bra i debatten om olika dieter och deras fördelar respektive nackdelar. Jag har aldrig bantat men har gått från modell petit till modell normal, vilket jag får jobba hårt med att acceptera. Jag stör mig en del på volangerna kring magen och skulle verkligen vilja få bort dem. Så till den grad att vi vid flera tillfällen försökt oss på LCHF, med mycket bra resultat för maken. Just uteslutandet av kolhydrater är ganska lätt för mig som inte gillar pasta eller ris, inte heller potatis speciellt mycket. Det är egentligen bara just bröd och mackor jag har svårt att klara mig utan. Maken har de tre gånger vi prövat detta de senaste åren gått ner mellan 8 och 10 kg på 6-8 veckor, men jag då – inte ett gram. Efter förra gången vägrar jag väga mig ever, varför jag just nu inte har en aning om hur jag ligger till. Men mina kläder i stl 38 sitter bra och det får vara min måttstock just nu. Jag kan ändå inte förstå varför jag inte gick ner något. Tilläggas bör att jag då förutom LCHF också powerwalkade och löptränade hjälpligt.

Hängde på en trend och gjorde lite tester. Och här kommer chocken! Testresultatet lät meddela att min kropp har en långsam förbränning och att proteiner samt fett inte gör den snabbare, utan tvärtom. Jag behöver kolhydrater! Så till den grad att ett optimalt kostupplägg skulle vara 60% kolhydrater, 25% proteiner och 15% fett. Grattis till mig själv! Kanske är det just därför LCHF inte ger mig någon viktnedgång? Men den stora frågan för mig är, hur i herrans namn skall jag kunna få i mig 60% kolhydrater?

Fredagkväll och det blir grillade cajunkotletter med purjopotatis och pepparsås till pojkarna och en Caesarsallad till denna mamman. Till detta avnjuts Hallonsoda till juniorerna och en god Campolieti till maken och mig. Underbart gott vin som är gjort på andra pressningen av druvorna till Amaronevin. Och i just detta skede struntar jag blankt i om jag får i mig kolhydrater eller ej. I kväll är det sannerligen happyFriday!

Trevlig kväll alla goa människor! Kram Mia

Regndoft!

”Till rytmen av ett regn inatt…” Minns ni Millas Mirakel och låten in the mid 80´s? Nu var det ju inte alls rytmen som jag skulle skriva om, men strofen bara dök upp i huvudet på mig. Det har en tendens att bli så för mig och sedan kan jag inte låta bli att nynna tills familjen håller på att detonera.

Jag skulle ju skriva om regndoft. Regndoft som kan vara bland det mest njutbara som finns och å andra sidan något så vedervärdigt att man knappt tror sin egen näsa. Den här kvinnan är extremt luktkänslig. Många i min omgivning skulle nog beskriva mig som om jag vore ständigt gravid i detta avseende. Jag har helt enkelt en känslig näsa och jag har cravings på vissa dofter. En del av dessa egenheter kommer jag omöjligtvis att kunna delge er, för då skulle ni på allvar tro att jag är komplett galen.

Förra veckan kom vi ut från skolan och mötte en molntung himmel. Och det luktade regn, innan det började regna. En god regndoft som liksom förvarnade om ett vackert regn. Jag älskar regn i alla dess former! Allra mest älskar jag sommarregn och den doft det sprider. Just sommarregn har ju en förmåga att lyfta fram alla andra goda sommardofter som tyngs ner av sol och värme. Fräscht, spirande och med mycket hopp! Höst och regn och framförallt höstregn doftar nästan ingenting. Har ni tänkt på att denna tid på året får näsan och doftsinnet ofta gå på sparlåga – bortsett från då man går i de virvlande höstlöven förstås.

Det känns som om hösten har intagit Blekinge. Löven börjar att skifta färg och nästan varje dag bjuder på regnskurar. Det finns en mycket stor mysfaktor i detta för mig. jag gillar att kura ihop mig inomhus, tända brasa och bara få slappa, spela spel, läsa och njuta. Inte måste man passa på att ta vara på tid, ljus, sol och annat. Efter en sådan här underbar sommar, känns hösten extra välkommen. MEN…..efter några dagars idogt regnande kan jag meddela att den regndoft och lite annat också, vilket är en synd att benämna doft – det heter nog odör, som har intagit delar av Svettpärlan får mina ögon att tåras och min mage att vända sig ut och in. Entré, kapprum och våtutrymmen! Blöta kläder, blöta skor och blöta väskor luktar skunk. Föreställ er hur det brukar kännas hemma i er hall vid dåligt väder (och där springer jag runt med doftspray och piffar upp) och multiplicera det en hel massa gånger – nämligen 253 elever och ca 34 personal och en hel drös föräldrar och syskon som ska hämta och lämna. URK!!! Och inte får jag spraya där heller med tanke på våra stackars allergiker.

Varje gång jag måste passera tänker jag som ett mantra – det doftar äppelpaj med vaniljsås. Det doftar ”Princess” av Vera Wang. Det doftar Jasminblommor i skymningen. Det doftar nybadad bebis. Några exempel på mina favoritdofter. Andra favoritdofter är alla nybakade kakor, liljekonvaljAjax, Vaniljsköljmedel och Polo av Ralph Lauren.

Nej du Gubben Höst, backa av lite nu och släpp fram Brittsommaren ett tag. Inte minst eftersom det är så förbaskat svårt att hålla andan långa stunder.

Regniga kramar från Mia

I valet och kvalet!

Så här i pågående valtider gäller det att hålla sig uppdaterade. Och att våga ta ställning, verbalisera sin ståndpunkt och kräva respekt för det som man står för. Så även på Svettpärlan.

Att försöka plocka in det som händer och sker ute i samhället in i klassrummet, är en viktig filosofi för oss. När det gäller valet så är det extra spännande och också  extra viktigt att respektera de svårigheter som finns i detta. Skolans undervisning skall vara ideologiskt och politiskt obunden, vilket är helt korrekt anser jag. Men säkert finns det många lärare runt om i vårt land som våndas när val och politik ställs i rampljuset. Hur mycket får man säga om sin egen ståndpunkt? Får man överhuvudtaget säga någonting alls? Hur engagerad blir du som pedagog om du ständigt måste slingra dig i frågor? I och för sig är det ju det politiker till mångt och mycket sysslar med dagligdags så det kanske skulle kunna upplevas som autentiskt, vem vet?Ska man låta partier komma på besök eller målar man då in sig i ett hörn?

Valet genomsyrar nu en hel del av vår skolvärld på Svettpärlan och vi anser att det vikigaste handlar om att gestalten den demokratiska processen för våra elever. Vi försöker blanda fakta med uppgifter och självklart stegras detta med åldern. För elever har det bland annat handlat om valspråken:

”Rösta på Gösta för en renare natur” ”Rösta på Styg för mera betyg” samt ”Lägg din röst på Siv, för att få slut på bråk och kiv”

Det spelas in nyhetssändningar och minidebatter pågår för fullt. Det mest spännande är nog ändå när de äldsta eleverna genomför sin politiska debatt (SO), kopplat till sin kurs i argumentationsteknik (svenska). Att bli tilldelad en partitillhörighet, läsa in sig samt föra en politisk debatt det är inte lätt, men så nyttigt. Det är fascinerande att lyssna på dem och man märker direkt vilka som är mycket slipade. För två år sedan hölls den bästa politiska debatten ever i Svettpärlans historia. Eleverna möttes av stående ovationer från oss i personalen efter genomförd debatt. Det här är ett av våra sätt att fostra våra elever till demokratiska och samhällsdugliga medborgare.

Själv lyckades jag hamna mitt i debatten på torget vid mitt besök i staden idag. Gu, hjälpe vilket dravel! Idag var det landstinget och sjukvården som debatterades och jag kan bara nöja mig med att säga att varken S eller Fp höll särskilt hög nivå. Alltså lokalpolitik är så patetiskt. För övrigt övergår det mitt förstånd varför man inom vänsterfalangen måste envisas med att de privatiserade alternativen enbart handlar om profit i ägarens ficka. Jag håller med om att det blir bekymmersamt för dem som inte har pengar nog att betala. Vidare håller jag med om att det möjligen skulle kunna utarma  public service men…. Men att man aldrig någonsin funderar över varför det privata kan ge mer eller göra det billigare. Att de går runt för mindre pengar och fler är nöjda. Hur kan man inte vilja veta hur dte går till?

Välj klokt! En god natt tillönskas er alla (högtravande, va? Hihi..) Kram Mia

Skämmigt!

Med tårar som tungt rullar nerför mina kinder, ställs gårdagens crashdown i en helt annan dager och jag skäms. Skäms och känner mig rätt usel, faktiskt.

Nattens sömn gjorde till viss del underverk med den här lätt hysteriska mamman, även om halsont och nästäppa tog bort den bästa effekten. Vab-dag även idag men Gabriel var riktigt pigg och vi har haft en underbar dag. Livet med en 4-åring bjuder på gapskratt både nu och då. Kvällsmöte med fritidspersonal och köket gick av bara farten och sedan väntade det massor av kramar vid hemkomsten. Eftersom jag nästan aldrig befinner mig på bortaplan blir till och med TB tilltufsad när mamman är iväg. De värmer gott i mammahjärtat att även en blivande 15-åring kramar om och säger att han har saknat en – efter ett 2-timmarsmöte.

Familjen sitter i soffan och kollar ”Biggest Looser” – den amerikanska varianten. Jag gillar den bäst! Här blir det en uppvisning av en människas mod, tro, kraft och vilja. En Abby som förlorat man och barn i en bilolycka, blivit fet och nu tagit tag i sitt liv. Dessutom ber hon om att bli hemröstad till förmån för de som behöver ranchen mer. Vilken människa! Vilken gest! Vilket fokus! Det visas bilder och hon berättar sin historia. Hon säger att hon trodde att alla de drömmar hon och maken hade, dog i den där olyckan också. Men nu har hon börjat drömma igen. Vilken vinnarskalle! Jag känner hur bröstet snörs samman, hur halsen blir kruttorr och hur ögonen svämmar över. För en gångs skull gråter jag vackra tårar, utan att hulka. Stora, vackra tårar för det nästan vackraste jag hört och sett någon göra.

Och jag skäms! Skäms över att blir så fullständigt förkrossad över helt döda ting – saker som kan ersättas – saker som man kanske till och med klarar sig galant utan. Skäms över att jag inte kunde uppbåda möjligheten att sätta min situation i sitt rätta perspektiv. Skäms över min uselhet att låta det påverka hela mig och min tillvaro. Jag var självisk nog och utgick bara från det som är min verklighet just nu. Självisk nog dessutom tigga om er goa bloggläsares ombrysamhet.

Bot och bättring! Tusen tack för att ni i era underbara kommentarer brydde er om en kvinna på randen till ett nervsammanbrott. Får jag flera sådana kan ni be mig kamma till mig och fokusera på allt det som faktiskt fungerar. Fokusera på att jag har goa friska barn och en make som älskar mig (trots rabiata utbrott på döda ting). Härlig släkt, många vänner och en bästisMaria som alltid finns där både kroppsligt och själsligt. Och underbara mamabloggare som bryr sig.

Jag lovar att jag hädanefter ska försöka att globalisera i mina tankar och känslor, istället för att atomisera. Kram i lass från Mia

Ps. TB fotar Ds

Amishpeople here we come!

Ni som hade tänkt er att få en positiv puff här på happyvardag kan sluta läsa omedelbart. Idag är det nämligen i det närmaste totalt katastrofläge i mitt liv, i min annars så happyvardag, i min blogg. Tänk vad snabbt allt ändrar sig! När brakade det loss? Och usch, usch, usch!

Jag säger det igen, Mia är ingen doer. Jag har exeptionellt stora svårigheter med att uppbåda kraft och enerig till logik, teknik och praktiska ting. Saker och ting – läs PRYLAR –  skall bara fungera. Jag har absolut inget tålamod med prylar som strular – de lockar fram mina allra sämsta sidor. Och idag, idag blev det en hel uppvisning vill jag lova – modell idiotförklaring och eventuellt tvångsintag på S:t Lars alternativt S:t Sigfrid.

Jag har otur nu, skulle man kunna säga. Eller också ser man det som om livet jävlas med en. Eller varför inte, det är en prövning. Hur eller hur – maskinparken i den blekingska villan är mycket skör. Tekniken spelar oss många spratt och vi skrattar inte ett dugg. Ja, ja det är ett i-landsproblem och ja, självklart måste man prioritera att laga och köpa nytt då detta krävs men vad tusan……Jag är så in i h-vetes trött på att gilla läget, säga att det löser sig och se positivt på saken. Det finns inte något positivt alls med detta – jag VILL INTE ens köpa nya prylar. Och det där kan ju ge vem som helst en friplats i psykvården. (Att man inte vill shoppa som kvinna, då)

Nu undrar ni säkert vad det är som har hänt och här följer en kort resumé:

1.Knäppte på golvvärmen i badrummet i gårkväll och jag kan säga att det märktes då rakt inte i morse. Inte ett liv!Iskallt klinkergolv. Nice? Not!

2. Skulle föna håret och det kom bara kalluft. Det skulle ha tagit sin lilla tid att få håret torrt. Har mycket rakt hår idag – modell stripigt!

3. Plockade fram digitalkameran för att fota vår vackre vovve och då var den helt död.

4. Vid lunchtid ska jag fixa till lite käk och upptäcker till min fasa att kyl och frys lagt av igen. Allt är ljummet och mjukt. Bläh! Hämta lånekyl, slänga varor och köpa nytt. Billigt!?

5. När jag kommer in i tvättstugan har torktumlaren börjat läcka och när jag öppnar luckan till filtret forsar det ut ljummet vatten och ludd. Bara att skura loss tvättstugan. Hade ju ändå absolut ingenting annat för mig.

6. Försöker komma i kontakt med TB som är på skolmästerskap i friidrott och då har min älskade Iphone slutat fungera. Kopplar inte upp – kopplar inte ned. Bara hänger sig. Så irriterande!

7. Och så bloggproblemen med att komma in, läsa och kommentera. Fatta mama, jag behöver mina mamabloggvänner mer än någonsin. Fixa det! Jag behöver puff – om det nu är någon som kan läsa min blogg vill säga.Eller vill läsa den för den delen!

Ledsen, men det känns inte helt rättvist. Jag som brukar vara bra på att se möjligheter, ser bara en hel löparbana full med hinder. Så nu är det slut på tekniken i denna familjen. Jag har fått nog! Och jag vet precis vad som är rätt för oss i detta läge. Dags att emigrera! Dags att göra sig av med allt! Det finns en folkgrupp som lever väldigt gammaldags, väldigt nära naturen – nämligen Amish. Här blir det långkjol och huckle, hemundervisning och självhushåll, tvätta för hand i bäcken och sitta vid lägerelden och sjunga. Det där passar vår maskinpark utmärkt. Billigt blir det också. Inte behöver man tänka på hur många ”kostcirklar/volanger” man har – de göms snyggt i de löst sittande kläderna. Ingen färgmatchning och inget godis, vin, öl, snacks att bli rund av. Helt enkelt ett vinnavinna-koncept.

Ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns det. Amishpeople and Utah, here we come…Peace and hugs from Mia

Ps Märker nu att maken har plockat fram tvångströjan….hjälp! ¨Ds