Ett centralt tema i vår familj de senaste dagarna har varit rakning. De av er bloggläsare som känner mig IRL vet att det där med rakning när ett viktigt tecken på att min tillvaro flyter på enligt ett bestämt tempo. Ni vet också att jag är i det närmaste besatt (hrm det där lät lite obscent) av att vara nyrakad. Att det där med kroppsbehåring inte är min förtjusning. Inte på någon!
Nåväl…. min egen rakning skall tas itu med under kvällen – livet har varit något hektiskt den senaste tiden och det märks….. Det som dock har skruvat till min värld rätt rejält är den store sonen. Inte nog med att det börjar framträda något som skulle kunna liknas vid mustasch, nu måste han raka benet också. Efter helgens ledbandsskada måste TB tejpas under sitt specialfotskydd och det där är lite jobbigt på håriga tonårsben. Urgh! När tejpen skulle bort häromdagen och han inte var rakad – ja, du Jussi Björling – släng dig i väggen! Här pratar vi röstresurser blandat med målbrott! Idag har TB premiärrakat benet – alldeles rätt läst, benet i singular. Mamman tyckte att han för symmetrins skull borde raka båda, men där blev man ju idiotförklarad direkt med bara blicken. Mycket märklig känsla att se honom stå och raka sig – har liksom inte förlikat mig med det ännu.
Pappan i familjen har dock varit lite lat med rakhyveln. Så till den milda grad att vissa anser honom som vildvuxen! Följande samtal utspelade sig i måndagskväll då jag höll personalmöte och grabbarna befann sig på hemmaplan:
GB: Jag längtar efter min mammi. När kommer mammi? Jag vill att hon kommer nu.
Pappan: Hon kommer snart. Jag kan lägga mig i sängen med dig och mysa tills hon kommer.
GB: Jag vill inte ha dig pappa. Gå ut ur mitt jum. Du gör ont. Du har ju taggbuskar i ansiktet.
Jag behöver nog inte berätta att pappan ganska omedelbart tog itu med rakningen. Så nu kan vi snart stoltsera med att vara nyrakade familjen. Alltid något! Till er alla från oss här i Blekinge sov så gott. Imorgon är det fredag – veckans härligaste dag! Kram Mia