Skolstartspanik någon?

Imorgon är det dags för 255 elever att äntra Svettpärlans dörrar och påbörja läsåret 2010/2011. Utav dessa 255 är ca 30 helt nya elever till främst år F, men lite påfyllnad av lediga platser i andra blir det också. Jag kan tänka mig att det pirrar lite extra i magen hos dessa nya elever och ja, kanske hos en del av våra ”gamlingar” också. En hemlighet kan jag viska till er direkt – det finns 34 personal på Svettpärlan som också är lite pirriga inför morgondagen. Det är ju nytt för oss också, efter ett helt lååångt sommarlov. Och de nya eleverna är ju nya för oss också. Om det kan vara till lindring för någon annans pirr, vi är många som sitter i samma båt.

Finns det kanske också någon förälder med lite skolstartspanik i blicken? Är de nya kläderna rena? Är väskan packad? Hur dags var det nu igen? Och vart skulle vi ta vägen? Hur ska man få upp barnen imorgon? Och kanske ännu hellre, hur i herrans namn ska man få dem i säng ikväll? Och kommer de att trivas? Det är ganska lätt att hålla sig för skratt en dag som denna. Hur väl förberedd man än har känt sig innan, lika nära panikens rand är det lätt att hamna under denna dag.

Och är man då förstagångsförälder – dvs har ett barn som ska börja år F eller år 1 – hamnar inte sällan tankarna på hur det ska gå egentligen. Det är inte lätt att lämna sin älskling på ett nytt ställe, hur bra än inskolningen har gått. Det är lätt att fastna i hur vardagligheter som toalettbesök, inte tappas bort på rasten och matsituationen ska fungera. Kommer den att ha  någon att leka med? Och värsta tanken – om den blir ledsen redan när man lämnar.

Lugn, bara lugn…. Allt löser sig säger jag då. Med alla våra års erfarenhet på Svettpärlan vet vi att barnen klarar sig så mycket bättre än de flesta föräldrar tror. Barn är så flexibla. De anpassar sig, lär sig och växer in i ramen. Och alla har ju likadant utgångsläge. De hjälper varandra, bryr sig  och framförallt tar hand om varandra. Nya vänskapsband knyts. En ny tillvaro är alldeles snart den verklighet de vet och trivs i.

Så alla ni som ikväll kämpat med barn som ”ska bara….” när ni allra helst vill att de skulle ha somnat för länge sedan – ta ett djupt andetag från långt ner i magen, blås sakta ut och vet med er att det där spelar mindre roll. Alla kommer att vara spända, nervösa och fortfarande sommarlovsmorgontrötta imorgon. Många är de familjer som inte kommer att komma i precis rätt tid och vet ni vad, detsamma gäller också många skolpersonal. Till och med en och en annan rektor. Vi är ju inte mer än människor vi heller. Imorgon kväll är de flesta ganska slaka och somnar rätt gott ,mycket tidigare än vanligt. I skolan proklamerar vi mjukstart – våga gör det hemma också.

Så är snart höstterminen igång och sommarlovet är ett minne blott. Det blir mörkare om kvällarna och det finns helt plötsligt tid för innemys och läxläsning. En ny period tar vid och vi vänjer oss sakta in i den. Stressa inte in i den – det kommer av sig självt när man är redo.

Sussigull till er alla. Äventyret väntar imorgon. Lycka till!

Kram Mia

8 thoughts on “Skolstartspanik någon?

  1. Tusen tack för detta inlägget. Jag grät i helgen, har sån ångest. Ångest över att släppa iväg henne till något som hon inte riktigt vill själv. Hon sa att hon känner sig inte redo…då grät jag ännu mer…mår inget bra av detta men efter ditt inlägg känns allt en smula bättre men ändå inte helt bra! Att vara förälder är så himla svårt…
    Stor kram

  2. Jag beundrar er som jobbar inom skolan, det är ett väldigt tufft jobb! Och jag anser att ni är alldeles för underbetalda! Lycka till med det nya skolåret! :)
    Kram Maja

  3. Maja, vad snällt sagt av dig.
    Det är tufft men man får också så otroligt mycket igen av alla underbara ungar.

    Kram Mia

  4. Lyllos er Marie, lov till den 7:e. Har ni tre terminssytem i USA eller hur är det?

    Njut av det sista av sommaren.
    Kram ´Mia

  5. Patrice, gumman! Jag vet hur tufft det är och jag vet hur fantastisk du är på att bry dig om din lilla sötnos. Men tro mig, det kommer att släppa för henne också. Bara var där med henne, igenom det jobbiga och bagatellisera inte. Säg att du vet att man inte alltid vill, att man är lite skrajsen osv att det är du på ditt jobb också. Det är ok att vara så – det är det bästa att förmedla till henne.

    Ni kommer att fixa detta galant tillsammans.
    Kram Mia

  6. Hoppas din start blev bra Mia! Min I längtar så det gör ont till på onsdag när hon har upprop och får vara en timme i skolan SJÄLV! Och nu har ju även jag varit där och sett hur bra det verkar så jag är lite mindre nervös…

    kram!
    //Karin

    http://blogg.mama.nu/mammak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *