Fröken Livrädds bekännelser

Självkännedom och självinsikt genom att våga bejaka sina egenheter är förmodligen den bästa (och kanske enda) vägen till acceptans. Eller förändring på djupet. Att våga möta sig själv som man verkligen är och inte som man tror att man är, kräver mod, kraft och vilja. Viljan att förstå. Kraften att öppna sina innersta dörrar. Och modet att stå ut med sig själv och sina egenheter. Livet på ytan är enkelt, men resan till ditt inre är sällan förgäves. Där förändring sker, där sker livet på riktigt.

2015-06-12 16.02.15-2

Jag tror inte det har undgått någon att rektorskan är en slags skruvad kombo av Fröken Livrädd och Hönsmamman i en och samma person. Mitt liv har till stor del bestått av rädslor, ledstänger och kontrollbehov – en skapad ordning och struktur som förutsättning för att möta vardag som fest, mirakel som prövningar. Och det har inte på något sätt varit dåligt, tvärtom. Mitt liv har har alltid varit fyllt av kärlek och stor portion harmoni, betydelsefulla andra och balanserade känslor samt en lagomhet som bäddar in i trygghet. Med några riktigt svåra förluster i bagaget har rädslor eskalerat, poppat upp lite här och var och ständigt till att successivt nästan tagit över min livsvärld. Famlandet efter fler och nya ledstänger kännetecknade länge min tillvaro. Och ett försök att ta kontroll över precis allt, livet i det breda spektrat, blev en livsuppgift. Naturligtvis totalt ohållbart. Jag borde förstått det långt tidigare än insikten slog ner som en knytnäveslag solarplexus. Men om man verkligen inte lägger sig vinn om att själv se, att själv förstå…..då kan livets resa i enlighet med gällande egenheter pågå i oändlighet.

020

Jag visste inte att jag ville se ”livet som mig” i ett utifrånperspektiv egentligen. Jag kände inte drivkraften att förstå varför vi hamnat just här, just nu egentligen. Men jag kände begränsningarna, det gjorde jag. Länge. Som en stegrande hjord elefanter, vars framfart fick hela marken att vibrera – hela min livsvärld att ständigt vara i rörelse. Från en lätt rysning då och då och en möjlighet att skaka av sig, via lite större sjok av bärandet av kroppslig och själslig orospirr till en ständigt malande oro som hemsökte mig dag som natt, i vila och i aktivitet. Ständigt pockandes på min uppmärksamhet, ständigt framtvingande av strategier för att undvika allt fler situationer kännetecknade av fara. Fullständigt traumatiserad. Alltid inställd på faror. Ständigt på jakt efter överlevnad.

002

Jag vet förstås inte när det började egentligen. Men jag inser att det har varit en resa ner i djupet för att sedan sakta våga påbörja en uppstigning.När vi nådde jullovet för några månader sedan var jag redo att öppna upp och släppa in. På riktigt. Inte bara sådär dörren lite på glänt, utan slå upp på vid gavel. Jag insåg att jag orkar inte längre reducera livet till att överleva. Drivkraften att verkligen få LEVA slog igenom med full kraft och medan jag fyllde lungorna med luft för första gången på länge, vågade blåsa ut och låta magen vara med i andningen så kände jag något vakna till liv. Försiktigt trevande, varsamt trippande, spirande hoppfullt. Där började livet igen.

013

Det tunga, allvarsamma livet efter traumat med min brors död i Thailand har påverkat oss alla. Somliga mer än andra. Och definitivt har det där tagit sig olika uttryck hos oss alla. Vi bestämde oss för att tiden är inne för att bejaka livet livet, älska livet. Framförallt att ta vara på livet. Att vi måste hjälpas åt att fokusera på det varma, härliga, roliga. TB och maken har varit duktiga på att bearbeta och sortera sina känslor, medan vi andra två har tenderat att fastna. Tystnat och med allt tyngre sinneslag mött varje ny dag. Ett oerhört dåligt sätt att hedra en livsnjutare som min bror, barnens morbror, makens svåger. Upprörande ja visst, men vi var inte redo helt enkelt.

2016-02-04 11.16.13

Älskade Lasse, idag är det tre år sedan livet snuvade oss på en älskade bror, morbror, svåger, familjemedlem. Livet och tillvaron är definitivt inte detsamma utan dig, men äntligen tror jag att vi på riktigt vågar släppa taget och leva igen. Och vi gör det för att hedra dig. Jag har alltid sagt att du skulle gått under om du skulle behöva leva utan bus och skratt och glädje och upptåg och din favvokommentar: Äh, det löser sig. Och ändå….ändå har jag tillåtit mig själv att excessa i faror och rädslor, allvarsamt tagit mig an vardag som fest, låtit skrattet fastna i halsen och bejakat livets dragningskraft nedåt. Jag förstår om du har varit såväl orolig som irriterad på mig. Men vi är redo nu. Allesammans. Redo att på riktigt fortsätta leva och älska, även för dig. Med en förändrad approach hos moí förlöstes plötsligt något hos Gabbe också. Han som var buset och skrattet personifierat, den pratsamme med dråpliga kommentarer och som vågade möta livet på sitt egenvalda sätt har slumrat i en lågmäld blek tystnad, tyngd av livets allvar och fylld av rädslor och krav på sig själv. Till skillnad mot sin bror TB, som vågade resa sig och vara sin egen personlighet trogen igen, blev Gabbe tålmodigt kvar som sällskap till sin ömma moder. Nu lever vi igen. Vi driver med oss själva, skrattar och busar. Avdramatiserar och har lagt oss till med att i tid och otid möta livets prövningar med : Äh, det löser sig. Att se Gabbe våga, äntligen må lite bra och blomma igen gör det enkelt att fortsätta på inslagen väg utan att blicka tillbaka. Vi ska se till att hedra dig på riktigt från och med nu, Lasse. Genom att leva och njuta varje sekund. Precis som du tog dig an livet. Med entusiasm och livsnjuteri, lite mer ”gör det sen”…..

006

I år ber jag därför inte om mod att glädjas åt det vi hade lyckan att få uppleva tillsammans med dig, istället för att sörja att det inte blir så mer. I år har jag redan gjort det där till den mest naturliga av livsapproacher. Jag ber inte längre om kraft att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. I år lever jag och låter dig fortsätta leva inom mig, som det mest självklara i världen. Jag ge blanka sjutton i balansen. Jag vill ha allt och mer därtill. Varma, glada känslor deluxe. Jag ber inte längre om nåd att du alltid skall vaka över oss, ty jag vet att du är med oss varje steg på vägen. For ever, for always and no matter what!

2016-09-04 13.53.18

Idag har vi besökt graven, lämnat ballong och blommor. Pratat dina bus och underbara kommentarer. Förvisso med små tårar i ögonen, men med ett bubblande fnitter som sakta övergick i gapskratt. Vi tog också en promenad ner till havet och badstenen, via bryggorna och medan vi blickade ut över havets oändlighet i skärgården samt lät ballonger ge sig iväg ut över havet, upp mot himlens rand spelade vi Winnerbäcks ”Kom ihåg mig” på högsta volym. Inte för att den där killen är någon favvo för oss, så ej heller var för dig, men för att texten är magiskt passande och gunget medryckande skönt.

”När det blir varma sommardar
Så finns du kvar
Då finns du kvar

När vinterisen ligger klar
Så finns du kvar
Då finns du kvar”

Mia Barks foto.

För alltid en självklar del av oss. Oändligt älskad, alltid saknad, aldrig glömt.

Kram Mia

 

Nedräkning

Oj, ansatta av flunsa och annat mög på jobbet, full vikariesnurr (men allt löst), flytt av liten mams från ett trygghetsboende till ett annat (igår onsdag), matleverans och pratstund hos pappa, fika och hälse-på till mamma idag, en ömmande kropp (nope, jag lyfte väl inte direkt med benen om jag säger så. Ryggen känns som om den ska gå av) och hela soffan uppraddad med jobbskrivsaker för kvällen. Trött, tröttare, tröttast…..

Mia Barks foto.Men så kom man hem vid 17 idag och fann en hel kasse med nybakade bullar och en hög goa böcker från världens finaste svärmor. Jag vara nära på väg att ta till lipen. Jag verkligen älskar hennes bullar….verkligen älskar! Maken och Gabbe käkade medan jag var hos mor och far, TB har varit hos kiropraktor idag (upptäckten av ett snedställt bäcken tros ligga bakom hans ständiga stukningar av fotleder), käkar på restaurang med polare och ska sedan träna. Själv avser jag att skubba middag och allt som kallas mat, koka en kopp varm saft och njuta av bullar. På något sätt anser jag att jag är värd det där…..

022Det där paketet/brevet dök upp i tisdags.men skulle visa sig inte alls passa på rektorskans kropp. Direkt tillbakaskick idag, utan sura miner. Får väl unna mig något någon annan dag helt enkelt. Nu fika och sedan ta itu med jobbhögen. Imorgon är sista jobbedagen innan sportlovet. Hur skönt?????

Kram Mia

Kärleksströssel

Alla Hjärtans Dag idag. Knappast undgått någon va? Och säkert har det inte heller undgått någon att de där specialdagarna inte direkt är årets mest hyllade här i Happyvardag. Nä, just det….vi är liiite mer för just den där happy vardagen vi. Men ändå, kärlek är det bästa som finns och även om jag just inte köper en massa presenter (typ inga, sorry alla) så är ni alla godingar i mina tankar. Idag precis som alla andra dagar.

002Klädde mig i josa med tillhörande hjärta. Inte sådär våldsamt ofta jag använder färger på kläder (inte färgglada i alla fall. Marin, svart och vit räknas nog knappast dit. Om jag är riktigt wild&crazy slår jag till med grått eller beige)! Frulle på sängen till kidsen (som vanligt) och så for vi till jobbet. Som vanligt strösslade jag min kärlek över dem med ömsom förmaningar, ömsom önskvärda beteendebeskrivningar och ömsom puss och kram och glöm aldrig att jag äskar dig). Bra förmiddag på jobbet och givetvis passade vi på att kärleksfika lagom till halvtiorasten.

009Att hinna utföra arbete enligt plan borde vara en självklarhet, men åtminstone i vår bransch (säkert en massa andra med oss) blir det oftast precis tvärtom. Idag var dock en sådan där bra dag. Straxt efter 13 smet jag iväg till något extremt efterlängtat…

012

…..frissbesök hos världens bästa Helena. Och unne sej och götte sej fortsatte. Efter snygghatt på och virknålstrix i barret så bjöds det på ljuvlig gofika och ett glas saft. Mums! Avkopplande, ljuvligt härligt denna soliga februaritisdag. Lite kärleksströssel till mig själv helt enkelt…..

013

Och det är ju inte så trevligt att hylla sig själv, så jag hyllar just Helena på Carlsson´s Klipperi och Lantliv. Jag älskar hennes balans mellan lyhördhet och att vilja utmana. Supernöjd är jag, verkligen supernöjd! Det är fult att skryta men jag har verkligen aldrig känt mig snyggare än såhär…..Underbar känsla!

020Gardinluggen är kvar. Mitt signum. Så här blev det framifrån. Ny färg, bättre stadga och framförallt bort med allt slitet och en lång nacke. Älsk på det…..

Mia Barks foto.TB och Gabbe käkade tidigare ikväll, pga av träning (TB) och hunger (Gabbe), så lagom till kvällsvarden blev det a table for two. Vi preppade underbara Yucatanbröd och dekanterade en Italienare, satt sedan ner och bara njöt av tillsammanstid maken och jag. Supermysigt!

Nu är det hög tid att njuta av lite härlig Champions Leaguefotboll på tv. Borussia Dortmund vs Benfica och PSG vs Barcelona – en match på varje tv, vilket medför lite skön vardagsmotion. I halvlek snor jag till mig en stund för åtminstone ett kapitel i min härliga bok och förstås kommer jag att slutföra vinet tillsammans med några bitar ljuvlig dansk chokolade. Ska man agera flyttkarl imorgon så ska man, eller hur Allra Käresta Syster?

018Och om ni undrar…..vi köper inte presenter vi i Happyvardag, men några väldigt fina medmänniskor såg till att strössla kärlek över rektorskan denna Valentine´s Day. Tusen tack N och J. Ni är underbara!

Puss o Kram o Over and Out

Iphonemoments i en korridor

Well hello Monday! Vad kan väl passa bättre en kärleksvecka som denna, än att starta med en guidad tur genom vår korridor för åk 1-5. Genom min Iphonelins förvisso, men ändå. Jag tänker ofta när jag flanerar omkring bland härliga elever, engagerade pedagoger och en massa tecken på allt häftigt som händer här i vår livsvärld. Svettpärlan!

021Här har vi vårt världsrum – ett omtyckt grupprum tapserat med världskartan. Kartbilder är häftigt och fascinerar oftast de flesta barn. Gabbe vill absolut ha en av sina väggar i sitt rum med denna tapet.

014SYV-undervisningen skall inte enbart koncentreras till gymnasievalet och därmed åk 8 och 9, ej heller bara inkludera PRAO. Här är det åk 2 som arbetat med yrke och samhälle i sin SO-kurs.

007Utställningsskåp med diverse attiraljer samt åk F:s arbete med Världshaven och dess invånare. Spännande och underbara bilder!

011Tilltalande välkomstskylt hos Ninnie och åk 1

009Roliga personalbeskrivningar av vår sköna fritidspersonal.

020Grupprum/arbetsrum för våra yngre små Svettpärlor. Visst är väl väggalfabetet i rött med vita dots på helt underbart!

013Hundra dagar i skolan, firades för våra elever i åk 1 förra veckan igen. Allt som kan firas skall så göra, är definitivt vår melodi.

017Sköningarna från bland annat åk 3 och deras grupper under Tema: Uppdrag Världen straxt innan jul.

019Härligt mysgrupprum och lite minipingis. Gissa om det är populärt att hänga här.

015Med profilen idrott och hälsa följer naturligtvis inte bara fysisk aktivitet. Att må bra kan vara så himla mycket annat också. Exempelvis musik och målning, var för sig eller tillsammans som här.

018Say hello to our kids in grade 4. Här har de tränat på intervjuteknik.Gabbe är i den nedersta raden, trea från vänster.

012Och här är sköningarna i åk 1 som visualiserar hur de kommer att se ut som 100-åringar.

005En del av vårt mysiga skolbibliotek. Här har vår extremt konstnärliga specialpedagog väggmålat ett eget läromedel, där arbetsmaterialet sedan hänger utanför i korridoren. ”Kulköping” heter det, visst låter det underbart!

010Kärleksvecka som det är så passar vi på att skriva kärleksförklaringar av olika slag. I trapphuset kläs vårt utställningsträd med diverse hjärtpyssel och ett och ett annan diktalster. Veckans första arbetsdag gick som en dans och gårkvällens skrivuppdrag kändes som en ynnest att jag nästintill slutförde. Trots att jag vaknade som en zombie idag. Direkt efter jobbet for syster yster och jag till lilla mamma för packning och dit kom även vår bror. Snabbt som ögat fick vi nerpackat och sedan hann vi sitta ner och snicksnacka tillsammans alla tre och mams. Supermysigt! Riktlinjer för den kommande flytten på onsdag kommunicerades och sedan blev jag hemskjutsad. Såååå lyxigt. Efter gårdagens låååånga promenad är jag nämligen lite stiff i vaderna samt har betänkligt ont i höftpartiet, så att gå hem var liksom inte tänkbart bara. Hem kom jag till ett brasvarmt hus, hemskjutsad vovve och hela familjen samlad. Också det är skön lyx.

018Idag har jag agerat labbiträde åt min sköna kollega matte/noUlle. Bas och syra och vin och reagens. Hihihihi….så spännande!

Nu blir det restfest från kylskåpet och det finns såväl olika pastasorter som pastasåser och så lite andra härliga delis. Planerar man sin mathållning så blir det rätt leasure dagar som annars hade kunnat bli hur skruvade som helst. Kvällen skall tillbringas uppkrupen i soffan med filt, kudde och min härliga bok. En fin måndag, helt klart! 4 dagar till sportlov….

Kram Mia

 

Om jag vore i dina kläder

Ibland, eller ganska ofta, framstår det ju som ganska enkelt att veta hur någon annan borde göra, tänka, agera, säga i en specifik situation. Bara tänk hur lätt det är att spela fotbollsmatcher från läktaren eller hur enormt mycket fel domare dömer sett från sidlinjen. För att inte tala om hur lätt man hade vunnit frågetävlingar från tv-soffan. Inte sällan kanske tonen i det man kommenterar tenderar att låta lite överlägsen och man kan lätt få för sig att det både värderas och döms (ut). Men helt ärligt, är det egentligen helt fel att fundera åt andra människor?

Mia Barks foto.Jag tänker att det ibland är extremt svårt att själv lyfta blicken. Det är så lätt att köra fast, att fortsätta i gamla invanda mönster eller följa de hjulspår man alltid följt. Det är lite skrämmande att vända ut och in på sig själv och inte sällan safear man, om man ens vågar pröva. Kanske kan man inte alls sätta fingret på vad som är vad, man har bara en vag känsla av….något. Var börjar man när man är mitt i liksom? Det är där och då jag tror att man kan använda sig av betydelsefulla andra att utföra den där utifrånvärderingen. Naturligtvis på ett konstruktivt sätt och naturligtvis under förutsättning att den andra parten är mottaglig.

Mia Barks foto.I min familj och i min vänskapskrets har vi det så. Vi är brutalt ärliga, men med omtanke och ombrysamhet. Det är otroligt lätt att säga allt det där roliga, det uppmuntrande, det fina till andra människor men det krävs en synnerligen fin personlighet för att kunna säga det där mindre bra eller det ifrågasättande på ett sätt som gör att den andra parten uppfattar det rätt. Jag uppfattar att jag har en mängd sådana människor i min omgivning. Människor som jag uppskattar kommer med synpunkter och frågor på mitt liv och leverne, mina egenheter och alla mina valda sanningar. Inte sällan lockar det där sedan fram en hel del skratt och tokigheter samt möjligheten att driva med sig själv. Och visst hjälper det mig att ständigt bli en bättre form av mig själv, att optimera mina livsval och att våga kritiskt granska mig själv, mitt liv och mitt leverne. Somliga människors synpunkter ger jag inte ett skvatt för och de passerar mina öron utan att passera hjärnan so to speak. Alldeles särskilt fastnar de inte hos mig, vilket man måste våga bejaka. Inte alla människor släpps in……helt ärligt är jag en kräsen natur som lätt sållar bort energitjuveri. Somliga människor (noga utvalda) och deras synpunkter är dock essentiella (livsnödvändiga) för mitt välmående och min utveckling. De där som ifrågasätter på ett bra sätt, som får mig att stanna upp och kritiskt granska mig själv, vad jag gör och varför.  Tusen tack, ni vet sannerligen vilka ni är……

Mia Barks foto.

Och kanske borde vi oftare säga det där till andra: Om jag vore i dina kläder……Som trevliga små tips och idéer, på ett utvecklande och positivt sätt. Kanske borde vi alla bli bättre på att lyssna in vad andra faktiskt hade gjort, tänkt, tyckt, agerat, sagt om de vore i ens kläder. Kanske skulle vi helt enkelt se klarare på vår egen situation om vi kunde anta det där utifrånperspektivet och kika ner på oss själva och vår livsvärld. Väl värt ett försök anser jag……Läste fina Annas blogg idag (som vanligt dagligdags. Brukar ni inte kika in där så har ni missat något) och hon tog upp det där med downshifting och Simple Living. Högs aktuellt i detta avseende anser jag. http://www.ekenasliv.se/2017/02/les-is-more-vill-ni-folja-med/

Mia Barks foto.

Söndag på Näset och det är grått och rått och kallt och mulet. Och fantastiskt avkopplande och skönt. Här blev det sovmorgon, städning, förmiddagspromenad och brunch med finaste svärmor. Lite tvätt och lite strykning och lite bokläsning i soffan. Och så TB på lagkonferens, Gabbe på fotbollsträning och rektorskan på promenad med BästisMaria. Hämtmat, brasmys och en lång lässtund i Lassesoffan. En überskön helg med bara lugn och ro, massor av prat och skratt samt en stor portion tillsammanstid. No stress liksom……Me like!

Ny vecka coming up. Bara 5 arbetsdagar sedan tar vi Sportlov. Kram Mia

Vardagsmotionen kirrad!

Att hålla kropp i rörelse är det i särklass säkraste sättet att inte stelna till. Det där har varit mor Anitas mantra genom livet och det bör därför inte vara svårt att lista ut varför rektorskan nästan alltid har något härligt projekt på gång. ”- Ett, gastar maken. Du har aldrig haft ETT projekt på gång. Du har alltid fler projekt på g än vad som är nyttigt för dig.” Ja ja, what ever. Att hålla kropp i rörelse är i alla fall lika självklart som godmorgon, godmiddag och godkväll för rektorskan.

003

Fredagseftermiddagen som skulle bli en lugn historia bjöd på inköp av matbord och stolar till lilla mamma, transportera detta till Anangården, hämta saker som lilla pappa packat hemma och så bära in och plocka iordning. Gick som en dans tillsammans med Allra Käresta Syster. Dessförinnan hade jag förstås jobbat undan, helghandlat och farit hem och packat upp. Gled hem (jepp, isgata på vår väg) och bar in lite ved, tog en snabbpromenad med Milou och sjönk sedan ner med ett glas vin i Lassesoffan framåt 17. Ljuvligt!

008

 

Somnade tidigt igårkväll och vaknade vid 7 imorse. Låg kvar och morgonmediterade en bra stund och tog sedan en morgonpromenad med Milou. Gråkallt är bara förnamnet kan meddelas och sedan en ilsken sidvind på det, men friska röda kinder är inte fy skam. Fyllde på vedförrådet och sedan for maken och jag till fiskbutiken på Saltö samt till GyllesBageri. Kl. 11 serverades en ljuvlig frulle till hela La Famiglia.

011

 

För att hålla kroppen igång blev det sedan sängklädesbyte, vädring av sovrum (då var man plötsligt omåttligt populär), städning av halva huset samt våttorkning av golv. Älsk på det. En snabbdusch och kl 13 satt vi bänkade framför dagens första tv-matcher. I TV-rummet visades AIK vs Göteborg från träningsturneringen i Dubai och i TBs rum visades Arsenal vs Hull. Och det var precis här och då ”hålla kropp i rörelse” övergick i vardagsmotion. Jisses vilket springande emellan rummen, vilka ligger i varsin del av huset. Gabbe posterad i TBs rum och undertecknad i vardagsrummet – huset i tystnad, förutom tv-bruset då, och så gastar vi viktig fakta till varandra genom huset. Och springer från ett rum till det andra och så tebax igen. En sisådär oräknerligt många gånger under 90 minuter plus tillägg och uppsnack, dvs minst 2h.

012

AIK ställde upp med ett mycket ungt lag och fick däng med 2-1, medan Arsenal vann med 2-0. Båda målen av Alexis Sanchez. Prisa Gud, tack och lov! Gabbes humör var förstås på topp och helgen är räddad.  AIKs förlust lyckades vi ”sälja in” och var därmed hanterbar. Nästa match är redan igång, Man United vs Watford – totalt ofarlig för humörsvängningar so to speak. Icke desto mindre är han klistrad, the little soccerlover.

010

I övrigt snurrar såväl tvättmaskin som torktumlare, brasorna sprakar och doftljusen skickar ut ljuvliga doftpuffar i huset. På spisen puttrar nu såväl en chunky Bolognese som en het cajunfläskfilégryta, vilka ska serveras med pasta eller pressad potatis ikväll. För att inte helt stelna till ska jag dra på vinterstassen och ta en tidig kvällspromenix med Milou innan mörkret faller (han avskyr mörker). Hoppas ni har en überskön lördag mina vänner.

Kram Mia

Tajmad tajming!

Har ni tänkt på att ibland blir det liksom bara sååå rätt. Matching som matchar och tajming som tajmar. Som hand i handske, som the iceing on the cake. Som om naturen, ödet, tillfälligheterna spelar en ett spratt och sedan faller precis alla bitar på plats på något sätt. Och man blir ju så överraskad, så lycklig, sååååå skönt lättad.

003Men är vi inte perfect match så säg? Jag och min kompis Milou? Båda älskar vi skönt soffhäng nära brasan i alla fall.

005Och snö i februari är ju inte bara tajmad tajming, utan också mer en regel än ett undantag. Inte för att jag på något sätt är någon årstidsdiggare eller för all del snöälskare, men visst är det lite mysigt ändå. Bästa läget är dock om man är ledig och inte måste upp och iväg på jobb, vilket tyvärr inte var fallet denna torsdag. Rektorskan smög ut i arla morgonstund och skottade en tunn liten gång mellan hus och garage samt vidare ner till en av våra bilar. Tyngre snö idag och ett rejält lager men 35 minuter senare var dagens första träningspass gjort. En får icke klaga…..

033Gabbe och snö brukar inte vara perfect match, men plötsligt händer det även där. Idag bad han självmant om överdragskläder, spenderade utetid på skolan utan knot och stannade kvar ute vid hemkomst. Hopp i stora snömängder i trädgården och sedan bus i pulkabacken med kompisVictor och Algot. Chockerande, I must say. Slår vad om att influensan snart bryter ut på allvar. Hehehehe….

025Men det här…..det här är både så efterlängtat och så himla perfekt i tid att jag verkligen tror att en högre makt regisserar åt oss. Lilla mamma som först varit på sjukhus (början på december) och som fick spendera jul och nyår på vårdinrättning (kortis) för att sedan flyttas till ett provisoriskt äldreboende i väntan på plats nära sitt hem, har verkligen längtat och väntat. Och så vips blev det en plats åt henne på Annagården…..som ligger tvärsöver gatan från den lägenhet hon och pappa bott i under många år. Idag var vi välkomna att kika på hennes lilla lägenhet och gissa om hon och pappa var lyckliga.

024Tyvärr är det inte möjligt för dem att bo tillsammans (finns inga sådana boende i vår stad), men de är supernöjda med denna lösning som nu blir. Perfect match. Underbart ställe, många av deras ”kompisar” bor där redan och som sagt, pappa kan kila dit flera gånger om dan, de kan äta tillsammans och bara umgås. Sådan lättnad! Snacka om tajmad tajming lagom till värsta vintervädret…..nu slipper vi halka omkring extra på vägarna. På onsdag går flytten, så nu blir det bråda dagar med inköp, ny adressändring, packa och dona. Framåt nästa helg är vi nog färdiga……

005Kanske inte den bästa tajmingen, men ändå…..Julen varar ju in till påska, sägs det. Jag älskar min bordsgran och kan inte tänka mig att göra mig av med den. Inte alla i familjen känner så, varför den fått flytta till badrummet. Otroligt mysigt att sitta på toa och filosofera till granens sken kan jag meddela…..

Torsdagen försvann i ett nafs och nu håller vi kväll här på Näset. Efter jobbdagen hade rektorskan matleverans till lilla paps samt fick i uppdrag att köpa mer bensin till makens leksak – snöslungan. Under tiden parkerades bilar om och uppfarten fick sig en omgång av make och TB. Rektorskan drog sedan en repa genom huset med snabeldraken, fixade tvätten, packade upp väskor, tände ljus, ringde samtal samt preppade lite käk. Nu återstår endast att skriva handlingslistan till imon, lägga in nästa veckas matsedel på Schoolsoft samt skriva lite meddelanden.

006Dra på trissor, på tal om perfect match (som rektorskan när en önskan om ett uterum coh som hon har tjatat i sisådär runda svängar 21 år). Kolla vad jag hittade i brevlådan! När vintern slog till på allvar…..snacka om tajmad tajming. Någon är inte alls lika intresserad av kvällslektyren som rektorskan. Jag säger INTE vem jag syftar på……

Kram Mia

 

Who needs a gym anyway?

Alltså det är ju det där med att gräva där man står. Att hålla sig nära naturen och att nyttja sin närmiljö på absolut bästa sätt. Back to basic på något sätt.

005Gårdagens snöoväder avtog i alla fall inte under natten och jag vaknade upp till häftiga snöformationer i trädgården. Då tanken var att jag och bästisMaria skulle arbeta här hemifrån idag, organisationsplanering på g, så var det ändå bara att kliva upp och hoppa i vinterstassen. Medan make och kids käkade frulle skottade jag gången, hämtade in ved samt skottade fram en av bilarna. Och vurpade rätt rejält.

Maria Nilssons foto.Lagom till fru Nilsson dök upp hade braskaminen sett till att värma upp huset (gu, så snabbt det blir utkylt när det stormar vilt utanför knuten) och med lite ljus tända blev det riktigt mysig arbetsplats här idag. Mycket fick vi gjort och snabbt gick det med, inte klokt vilket team vi är…….

004Lagom till lunchen rockade rektorskan loss i köksregionen och fixade till en scampiwok med chili, ingefära och oystersauce. Mums! Får man säga så om sin egen mat? Nåväl, jag gör det i alla fall. Älskar alla färgerna, smakerna och doften förstås. Straxt efter lunch drog vi på oss kläderna, rektorskan skottade snabbt fram gången igen och så for vi in till jobbet. Snabb catch up på läget på skolan och så lite jobbfix innan vi for hem tillsammans hela La Famiglia i en och samma bil. Nope, kör gör jag absolut INTE i detta väder. No way…..

0063h senare och vips var det bara fram med snöskyffeln igen. Snöar gör det hela tiden, dock ganska försiktigt, men blåsh-vetet är i stormkaliber. Maken fick fram snöslungan, medan jag körde somliga delar manuellt so to speak. Tog sedan en liten tur med Milou för att säkra kvällen och gjorde en pladaskvurpa mitt på vägen. Glashalt, kan meddelas. Så förbaskat ont i rompan idag också. Träningspass nr 3 för dagen genomfört och vi har minst ett till framför oss. Börjar förstå varför människor förr vare sig behövde gym eller dieter……inte för att jag börjar tunna av. Inte alls. Men kroppsarbete skojar man inte bort, så är det bara.

013Nu kryper vi upp i soffhörnet, framför brasan och i mysfilten i sängen. Gabbes träning är förstås inställd ikväll, så här blir det lite renskrivningsjobb, lite tvätt och stryk, lite käk och så Sveriges Mästerkock. Kom igen nu Tryde, nu avancerar du……

Kram Mia

Vintermys i lite olika tappning

Jahaja, så blev det vinter här igen. Inte mycket annat att vänta, så jag väljer att gilla läget istället för att förbanna det. Snöfnyket började redan lite lätt i söndags och igår fick vi en del nederbörd. Måndag innebär allt som oftast en intensiv dag på jobbet och så hem och bringa lite ordning efter söndagens sena träningar. Det kände sedan bra fint att sjunka ner vid middagsbordet med frasstekta rålopor och fläsk. Mums!

004Tisdagsmorgonen bjöd på sus och dus i takpannorna redan när vi slog upp våra små blå och ju längre dagen lidit desto kallare och tätare snöfall har vi bjudits på. Intensiv jobbedag idag med…..yup, influensatider hos oss också (6 personal borta) och som avslutning 2 möten. Och med make och söner som slutat tidigare bestämde jag mig imorse för att promenera hem.

007Isande kall vind, dessutom motvind de första 5km och därefter kraftig sidvind i ca 3km (sista 2km medvind), ymnigt snöfall och blixthalka på sina ställen (3 vurpor blev det på vår väg. Rejält ont i rompan nu). MEN även skönt gung i lurarna (U2, The Cure och Savage Garden) och känslan av att vara lite hälsosam. Kom hem till en brasvarmt hus, tända ljus och en helgrillad salviakyckling i ugnen. Varm dusch, gott käk och nu totalkrasch framför brasan. Har precis börjat läsa en helt ljuvlig liten bok och som tur väl är finns det inte mindre än två uppföljare på sängbordet. Det är kärlek det…….

009Nu är det myskostymsrace här hemma. TB är dock och tränar och maken ute på skottningsturné i trädgården. Gissar att det snart är dags att baxa ut snöslungan också. Själv vintermyser jag så nära värmekällan det går. Lite avkyld och med trött och mör kropp. Hoppas inte snöbuset tilltar – oroar mig lite för TB som skall ut på vägarna efter träningen.

Kram Mia

När man fyndar…..igen!

Kanske trodde ni bara att rektorskan fyndar skor och kläder? Oh nej då…..hon har alla tentakler ute för fynd utav alla de slag. Det gäller att bygga, as you know. Bygga garderob, bygga bohag, bygga ekonomi (jepp, de facto kan detta göras även om inköp görs. Somliga har märkbart svårt att få ihop den ekvationen, men inte rektorskan inte. Bara säg till om du behöver en förklaring). Och nu bygger vi uppenbart också möbelförråd i garaget. Hehehehe!

Ibland, men bara ibland, hittar jag saker som liksom är helt oemotståndliga. Eller jag och jag. Jag tror lite mer på att det är sakerna som hittar mig egentligen. Ty inte visste jag att det var en svart skänk jag sökte sådär den tidiga lördagsförmiddagen i februari då jag fick upp den i flödet på FB. Men inte jag visste ordet av hade jag kvickt som attan budat på den. Och fick den med. Underbart! Maken undrade förstås vad den ska få plats, men jag lugnade honom med att om jag inte genast finner det optimala platsen får den stå på vänt i garaget. Jag menar, Tor ska ju flytta i augusti så……

014

Så for vi på skönt föråkarhäng hos härliga familjen Harju på Saltö. OMG, den kvinnan i den familjen kan sin sak vill jag säga. Älsk på deras hus, deras hem, deras allt…..så smakfullt. En personlig och superskön blandning av gammalt hus, lagom moderna detaljer, sköna inredningsprylar och möbler som harmonierar. Knappt förvånande kan jag meddela, för Nettan som hon heter, hela hon är rätt utan att behöva anstränga sig för att vara det. Hajar ni? Ni vet det finns ju människor som kan köpa rätt saker och som ändå inte lyckas knyta ihop det om man säger så. De har inte den rätta touchen, helt enkelt. Smakfullt=personligt för rektorskan.

001

Sååååå, jag fick väl syn på ett väldigt snyggt matbord och bara blev sådär allvarligt förälskad. Svart, naturligtvis. Och inte för att jag är säker på att vi är färdiga med vårt vita men ändå….Ja, ja sa maken lite lagom ointresserad sådär. Snyggt, men hon ska ju inte sälja. Och eventuellt, men kanske var det bara jag som såg det där lilla leendet av lättnad där i köket. Dra på trissor när plötsligt ett sådant bord dyker upp i FB-flödet denna söndagsmorgon. Till salu. För en spottstyve. Äh, jag slog till på dirren. Utan att väcka och rådfråga maken min. Döm om hans leende av lättnad när jag berättade den härliga nyheten lagom till frullekaffet. Som bortblåst. Leendet alltså! Oh Happy Day!

002

Söndagen har bjudit på städning och så en skön morgonpromenix med världens finaste StockholmsPetra på besök. Alltid lika påfyllande att få en stund med henne. Brunch på hemmaplan och så lite fortsatt hemmadon samt möbelhämtning, innan kidsen drog på varsitt håll för träning och själv fortsatte jag dagen i mina träningskläder tillsammans med finkusin Lotta. I rask takt och med massa prat och fnitter tog vi oss runt nästan 8km. Underbart! På hemväg hämtades lite gott käk från lokala Thaien och nu väntar soffmys resten av kvällen. Fötterna i högläge, godisskålen på magen och ett glas med läsk och isbitar i massor. Mums! Och möblerna, tja möblerna de står lite på vänt so to speak. Jag måste klura ut vad som ska byta plats med vad först. Eller om jag helt enkelt ska låta TB få de där sakerna till sin flytt. Den killen gillar ju också svart så……

Kram Mia