To celebrate worldwide candle lighting day!

Så blev det söndag igen och den andra Advent. Denna dag skulle dessutom visa sig sammanfalla med såväl Nobelfesten som Worldwide candle lightning day, vilket naturligtvis måste uppmärksammas. Även här på Näset.

006Att tända ljus en dag som denna passade dessutom utmärkt eftersom det aldrig blev ljust ändå. Vaknade till ett grått dis och redan några hundra meter in i min morgonpromenad mötte jag en hotfull himmel, vilken mycket snart valde att släppa sitt innehåll so to speak. Hagel som övergick i snöflingor gjorde vägen såväl hal som ganska blöt också, men som genom ett under klarade jag mig ifrån vurpor. Puh!

003Vi har för övrigt haft en helt magiskt slapp helg, vilket de där två sjuklingarna verkligen behövde. TB kom hem i fredags och vi hade en riktig myskväll med gott käk och gott i glasen. Enkom en kompletteringshandling stod på programmet på lördagen och sedan hade Gabbe, Milou och jag myshäng med svärmor medan make, TB och svärfar var på bio (Okänd soldat). Vid deras hemkomst njöt vi av lite lördagsbuffé och massor av prat och skratt. Idag söndag har huset städats, TB har kört hem till Kalmar i busvädret, tvätten fixats och lite skrivjobb färdats. I övrigt har vi mest skrotat omkring. Tanken var ett glöggmingel hos bästa familjen Olofsson men såväl Putte i den familjen och Gabbe har ju feber så…..vi får ses i mellandagarna istället. Maken svängde in till byn och hämtade hem pizza åt oss och nu kikar vi på dagens tredje tvfotbollsmatch.

007Brasorna sprakar, ljusen fladdra och utanför drog precis ännu en snöby in. Det oroar mig lite att jag plötsligt finner det här lite mysigt. Påminn mig förresten om det imonbitti då jag måste framföra ett fordon. Då kommer jag garanterat tycka att det är allt annat än mysigt. Skulle jag tro.

Ikväll tänder vi upp våra ljus kl 19 och skänker extra tankar till alla dem som gått för att inte komma åter. Den 10 december 2017 är nämligen Worldwide candle lighting day.

The Compassionate Friends Worldwide Candle Lighting unites family and friends around the globe in lighting candles for one hour to honor the memories of the sons, daughters, brothers, sisters, and grandchildren who left too soon. As candles are lit at 7:00 pm local time, hundreds of thousands of persons commemorate and honor the memory of all children gone too soon.

Now believed to be the largest mass candle lighting on the globe, the 21st annual Worldwide Candle Lighting, a gift to the bereavement community from The Compassionate Friends, creates a virtual 24-hour wave of light as it moves from time zone to time zone. TCF’s WWCL started in the United States in 1997″

005Kvällen skall nu ägnas åt lite julplanering tänkte jag. Tider och mat, julklappar, pyssel och pynt. Att göra en to-do-lista är förstås en självklarhet för kontrollfreaksgeneralen och eftersom jag avskyr att stressa in i det sista, men inte heller gillar den där stressidén om att göra allt så tidigt som möjligt heller är söndagen den 10 december en perfekt dag för detta uppdrag. Och medan jag sitter här i Lassesoffan och skriver slänger jag förstås ett getöga till lilla minnesplatsen då och då. På så vis är mina änglar med mig varje steg på vägen.

Tänd ett ljus folket! Kram från Rektorskan

Ups and downs och allt där emellan

Jobbeveckan passerar revy i ett sällan skådat tempo. Det är ups and downs och allt det där andra där emellan – det där som är livet ni vet. För hur väl man än önskar sig en massa ups, så är det sällan dessa kan existera utan en och annan (eller många) downs. Perspektiv folket, livsviktig perspektiv. Där livet och tillvaron böljar fram och tillbaka och där man i kölvattnet av detta kan förmå sig att se samband, hur detaljer bilda helheter samt skapa sig en insikt av att  det ofta finns anledningar till att saker händer. Livet kommer med ups and downs helt enkelt…..Har jag märkt.

006Somliga dagar är det där lättare än andra att bejaka. Och somliga dagar kan man minsann känna sig gråtfärdig för minsta lilla. Gårdagens plötsliga luftutsläpp i bakdäcket på riskokaren gav ett visst mått av hyperventilering, det måste erkännas, men en stund i fåtölj med tv, samtalspartner (Tack Niclas Alfzon) och en fruktskål på bästa bilfirman kan faktiskt ge en välbehövlig paus.

007Och när maken sedan bjöd på frasstekta Croque Monseiur och ett glas isvatten till kvällsmat, insåg jag att ibland behövs det inte mer. Efter lite trixiga dagar, bångstyriga detaljer och jobbedagar som mest kännetecknats av ”brandkårsutryckningar” är det lätt att misströsta. Alldeles särskilt har Rektorskan väldigt lätt att bara växla upp och tro sig klara av rallytempo. Igårkväll abdikerade jag allt sådant. Käkade, kröp i myskostym och häckade sedan i biosoffan framför tv:n. Bönderna, Jills Veranda och så Champions Leauge. Somnade sedan ovaggad, snoozade mig igenom morgonen och fick sedan ta det långa benet före det korta för att komma i tid till jobbet.

013Men plötsligt hände det. Jag fick äntligen möjlighet att utföra mina egna arbetsuppgifter efter min egen mentala lilla to-do-lista. Och dessutom lite ostört. Wow! Efter lite ärende kring lunch passade jag på att bjuda min bestie på lunch hos bästaste Jannis på 1344. Efter en, som vanligt mycket välsmakande, räksallad med avokadodressing bjöds vi på en lite sockerchock. Såååå mumsigt! Tusen tack………

Tillbaka till jobbet, lite pappersarbete, ett EHT-möte och sedan lite samtalstrix. Vid hemgång kände jag mig färdig. Inte färdig som i dödstrött, utan färdig som i färdig. Alltså klar. Vilken galet underbar känsla det är att gå hem efter jobbet och känna sig nöjd, glad och i fas (helt ärligt tänkte jag på ett helt annat uttryck, men det lämpar sig mindre bra i skrift så…..).

014

 

Efter ett litet besök hos papsen, helghanding och pakethämtning har jag nu landat hemma. Gabbe är blek som ett lakan och slak som en trashank, Milou tjurar över tratten och maken har tänt brasor här hemma. Själv mellanlandar jag i Lassesoffan innan kvällsmat och sedan Europa Leaguefotboll. Hittar den där ultimata ”testen” som säger sanningen om vilka variabler jag behöver för att bli lycklig. Sex, Netflix och Shopping. I den ordningen. Man skulle ju kunna förledas tro att mat är en viktig del (så även vin) i rektorskans liv med tanke på alla matbilder hon publicerar, men för att vara ärlig är det här ju bara såååå spot on.

Imorgon är det Friyay. Jippie! Kramen om varm och stor.

Be the change

Det är så sjukt enkelt att tycka att andra borde göra något, som i att ta tag i en situation eller i något som inte fungerar tillfredsställande. Det är våldsamt enkelt att förbanna läget, krasst konstatera att det är ju liksom inte mig det handlar om egentligen samt istället rikta fokus mot hemfallandet åt syndabockeriletande. Det är så enormt många människor som aldrig utnyttjar sin möjlighet till påverkan, som verkar skita högaktningsfullt i att använda det handlingsfrirum som blivit dem givna. Som inte verkar inse för en enda sekund att makten till förändring ligger i var mans och kvinnas hand.

051

Ty det är så enkelt att prata om andra. Reka problemområden, identifiera förbättringsåtgärder och upprätta såväl handlingspplaner som to-do-listor. Åt andra då. Förstås. Och sedan smacka förnumstigt med munnen och konstatera att de där andra, de är egentligen inget vidare på att……(här är det möjligt för dig själv att adda det uttryck du anser passa bäst in på vad andra inte lyckas åstadkomma. Får du idétorka är det bara att logga in på första bästa sociala community eller massmediala kanal för inspo. Det verkligen kryllar av sådant där. Har. Jag. Märkt). Och där tenderar folk i allmänhet att fastna. Inte bara i de sociala medierna (vilket är relativt lätt i sig att fastna i), utan i att prata om vad andra har såååå svårt att lyckas med. Nu och då och ganska ofta, typ alltid för somliga! Man verkar liksom nöja sig med de facto. Andra misslyckas. Vilket skit! De suger.  För egen del funderar jag inte sällan över de där klagomurarnas egna insatser, det måste tillstås. De där som sätter sig själva på lite höga hästar. För höga kanske. De där som tar sig själva på lite för stort allvar. Det där som gärna ger sig själva rätten att tycka och tänka och komma med såväl kritik som goda råd. Utan att liksom själva verkligen tillföra så mycket annat egentligen. Att inte vara beredda att kavla upp och göra en insats, menar jag.

005003

”Be the change” är mitt ledord. I min roll som mamma och i min roll som rektorska och inte minst i min roll som medmänniska. Att ta vara på varendaste liten möjlighet att göra skillnad. Att beskriva önskvärda beteenden, att lyfta fram alla positiva exempel som finns och att korrigera det som för tillfället lämnar något att önska. Peppa, coacha, inspirera och försöka predika kärlekens och överseendets väg genom livet. Det är min sanna övertygelse att ingen människa föds ond. Somliga människor blir dock inte fostrade till respektfulla, demokratiska och kärleksfulla medmänniskor. Utav någon anledning  får den där ”ickefostran” slå rot och bli den enda verklighet dessa människor vet om och resten….ja resten vet vi ju. Somliga fångas upp i förskola, skola eller i arbetsliv. Somliga vaknar upp och inser vidden av sitt beteende och söker hjälp. Somliga tvingas av hjälp efter händelser som utmynnar i någon form av straff. Och somliga, somliga fortsätter att bete sig oacceptabelt. Som crap. Som avskum. Allt medan en omvärld tiger still, odlar sina unkna teser, smackar förnumstigt och förbannar läget. Och tycker att de själva är FAB. Lite bättre. Kanske lite mer värda.

040

”Be the change” är möjligt för alla att ansluta sig till. Det behövs så lite. Egentligen. Och det ger tusenfalt igen. Att börja med sig själv, gräva där man står och går. Att dagligen göra skillnad. Det där predikar jag för mina elever. Försöker förmå killarna på skolan(och mina egna söner förstås) att våga vara de där goda idealen. De där som vågar ta ställning emot ett respektlöst beteende. Som vågar markera att machokulturen och maktstrukturer som sätter det manliga könet högre än det kvinnliga är allt annat än okej och tidsenliga. Att få dem att vara riktigt goda förebilder. Likväl som jag försöker förmå tjejerna på skolan (har ju inga döttrar som ni vet) att hålla sitt huvud högt, alltid förvänta sig respekt och ett likvärdigt bemötande samt att aldrig, aldrig någonsin nedvärdera sig själva eller acceptera ett dåligt bemötande. Den väg jag själv har blivit fostrad att vandra här i livet. Det där är min insats för familjen, för skolan, för samhället, för världen. Vad gör du? Hur ofta ger du dina avkommor de spelregler som gäller i er familj? Hur ofta påtalar du i konkreta och exakta ordalag vilket språk du accepterar, vilket bemötande som är okej? Helt enkelt vilken acceptans skickar du med dina avkommor då de möter sin omvärld (förskola, skola, idrottsliv, fritidsaktiviteter, arbetsliv)?Hur fostrar du dem till  riktigt bra medmänniskor (ty det där, det kommer aldrig av sig självt kan jag meddela. Skolan kan göra massor, men vårt ord står aldrig över den acceptans du själv ger som förälder. Och det där, det jobbar vi stenhårt med varenda dag i vårt kall.)  Och hur följer du upp hur det där fungerar i realiteten?

002

”Be the change” handlar om oss alla och envar. Hur vi synar vår egen moral och våra valda ideal. Hur vi gör upp med gamla kvarlevor, vår tysta kunskap och unkna fördomar som tenderar att styra våra handlingsmönster. Hur vi vågar vända på stenar,reflektera över våra styrkor och tillkortakommanden och hur vi vågar tala öppenhjärtligt om allt det vi tycker är svårt att hantera. Hur vi hittar former för att feedbacka varandra att göra upp med vår historia, med målet att kunna navigera enligt en ny och mer tidsenlig livskarta. Hur vi vågar ”kill some darlings” och på så vis bli  ” a new improved me” helt enkelt.

035

Be the change, for a better world! It´s okej to start right here. Before it´s to late…..

Amen! Puss o kram från Rektorskan

Slottsjulstök, iskyla och familjegemenskap

En vecka kantad av veterinärbesök, kvällsmöten och en ansenlig mängd to-do´s landade in i en chaufförsfredag då Gabbe skulle på kompisSimons härliga kalas (kl 17-21). Så det där fredagsmyset blev i lite annan tappning helt enkelt. En het Thaisoppa, delis, ciabatta och Pico de Gallo med isvatten. Jodå, det funkar förstås…..

010Vaknade till ett isigt decemberlandskap här på Näset och jag var mer än lycklig över att inte vara dagens chaufför kan meddelas. Vi hämtade upp finaste svärmor och skönaste papsen (och lämnade vårt kompis till bästaste svärfar på hemmaplan) och tog sikte mot Kalmar.

011Mitt favvoslott. Min favvostad. Feels like home. Lilla papsen bad tidigt i höstas om ett julmarknadsbesök på Kalmar Slott, en sak vi gjort flera gånger tillsammans genom åren med mor förstås. Det blev sightseeing i mina gamla hoods först, sedan lämnade make och Gabbe av oss innan de for vidare ut till TB. Soligt, iskallt och väääldigt lång kö in. Hua, hade vantar men frös som en tok ändå.

013Vi botaniserade bland julpryttel, julpyssel och hantverk i alla dess former. Jag föll som en fura för alla vackra konstljus. Men köpte bara en mössa….

014Ögongodis. For sure! Halmhantverk i vackraste slottfönstret ut mot Kalmarsund. Och så solen! Jag blev stående länge just i den vyn.

017Efter ett besök i slottskyrkan äntrade vi borggården och tassade ner i källarmatboden. Här bjöds det frikostigt på smakprov av korvar i alla dess former, sillinläggningar, ostar, mandel och konfektyr, surdegsbröd och bakverk och så ostkaka, must och glögg. Vi shoppade loss lite alla till mans och sedan hann vi med en tur på borggården och laxprovningen innan vi blev upplockade av maken.

020Hem for vi till TB på Adelgatan. Här bjöds morfar på benvila och en iskall öl och så en rundvandring i TB´s lya. Det är en alldeles speciell känsla att hälsa på sin utflyttade son (säkert sitt utflyttade barnbarn också skulle jag tro) och på så vis få en liten glimt in i dennes nuvarande liv. TB som förövrigt hade fullt upp med tentaplugg tog sig dock tid till ett Ekobesök med morfar och sedan for vi allesammans till Da Ernestos för lite gott käk.

022Vilket underbart gäng! Här njöt vi vitlöksbröd, italienskt öl alt vin samt finpizzor. Idag gick Rektorskan utanför the comfort zone och ratade Fantasia del Mare och provade en Tonnata (buffelmozarella, tunnskivad kalvytterfilé och tonfiskmajjo). Galet god!

021Medan dagen sakta övergick i kväll shoppade vi godis hos Tokige Ture, skjutsades TB hem och vi andra styrde kosan mot Näset igen. Resan gick som en dans, då man sedan i onsdags nu kör den nya vägsträckningen. En trött men nöjd paps lämnades av hemma, så även finaste svärmor samtidigt som Milou hämtades upp. Nu har vår eminente chaufför aka maken parkerat Bumsen, tänt brasorna åt oss och försett oss med lite mys lagom till dagens heta tvfotbollsmatch.

018Mitt hjärta och mitt sinne är varmt. Trots att jag förstås toksaknar min lilla mams så kan jag med glädje säga att pappa ”lever igen”. Jag har vart så rädd att han ska bli sittande och bara ”överleva” i väntan på sitt eget slut. Den rädslan när jag inte för en sekund längre. Vi bearbetar våra minnen tillsammans och det gör att han verkar få ny livsglädje. Att idag få spendera tid med mina kids, make, svärmor och papsen känns som en välsignelse. Jag är en väldigt lyckligt lottad människa…..

Hoppas ni har en fin decemberlördag folket. Kram från Rektorskan

Trasslande tassar lite här och var

Ibland vet man minsann inte hur bra man har det förrän man får det sämre, eller hur? Inte sällan kan jag komma på mig själv med att tänka att det som ena stunden känns som ett gigantiskt Mount Everest, redan i nästa andetag kan kännas som en västanvind minsann. Det där har jag fått erfara ganska många gånger de senaste åren….

009Rektorskan har under tid haft en trasslande högertass, så till den grad att det blir märkbart svårt med somliga pjucks till fossingarna. För att inte tala om värken som ansätter efter en stund i skor av olika slag och modell. För ett tag troddes det kunna vara en Hallux Valgus och röntgen utfärdades i september. Idag var det dags att infinna sig hos bäste Dr Lövdahl för konsultation. Jag var beredd på det mesta, vilket för kännedom alltid inkluderar cancer, men i detta fall även spruta, skoinlägg eller operation. Jag var inte nervös bör tilläggas, vilket kanske borde setts som ett omen i sig. Il Doctore lät dock meddela att det tyvärr inte finns något att göra. Det är ingen Hallux Valgus,  utan tåleden som spökar och det enda som kan komma på tal är en steloperation, vilket inte rekommenderades då önskad effekt troligtvis skulle utebliva. Bläh…..antiklimax. Jag var väl beredd på allt utom just att det inte fanns något att göra. Funderade till och med på tåamputation liksom (ja, jag vet. Jag har ett alldeles för väl utpräglat sinne för dramatik). Kilade ut från sjukhuset med vinterns tänkta skidresa fladdrandes iväg (kan inte vinkla foten så att den går ner i en pjäxa, än mindre ha tryck mot tån) samt bilden av alla mina underbaringar till klackisar i skohyllan som ett enda stort hån. Ja, jag vet….ilandsproblem folket. Ilandsproblem. Icke desto mindre min verklighet just nu.

013Lagom till efter lunch kom det riktiga livet med dess riktiga problem ikapp mig. Och just ordet tåamputation skulle visa sig få en nyckelroll. Ty han på bild, vår älskade trogne lille kompis har varit risig ett tag. En svullen tass som blivit allt sämre och så en akuttid på världens bästa veterinärstation idag med de i särklass bästa svärisarna man kan tänka sig. Stackars lille Milou! Den svullna tassen skulle visa sig vara en tumör med kraftig infektion som gjorde att idag fick man ta bort klon, för att på torsdag operera bort hela hans tå. Det är en slagen hjälte vi har här hemma ikväll och mitt hjärta blöder. Fy farao på riktigt för trasslande tassar.

030Så denna måndag väljer vi att vältra oss lite i självömkan. Inte kan vi vältra oss i välfärdskosten nämligen ty ugnshelvetet valde till på köpet att lämna in för gott denna fantastiskt übersköna måndag i slutet av november. En olycka kommer som bekant sällan ensam.

Ny ugn från världens bästa Luddwes Hushållscenter (och kompisJörgen som absolut i särklass bästa försäljaren. Om ni inte handlar där gör ni ett stort misstag skulle jag vilja säga. Bästa butiken jag vet) på onsdag och en tassoperation på torsdag. Skönt att man inte splashade cashen i förra veckans Black Fridayspektakel i alla fall.För skor dte behöver jag ju rakt inte fler nu. Det räcker med flipflops, vilket osökt innebär att jag mycket snart måste emigrera för gott. Wish me luck!

Kram från Rektorskan med foten i högläge och en förbaskat kall middag i knät

Tjuvstart!

Det fanns en tid då jag levde lika rättroget efter väl avpassade tidsintervaller för olika typer av årstidsbundenhet kopplat till pryttel, mat, kläder och annat av vikt som min ömma moder. Mor Anita lämnade sällan något åt slumpen kan jag meddela. Livet var inrutat i struktur och ordnung och det där skapade förstås en enorm känsla av trygghet. Och stress as well. För det är ju rysligt lätt att leva efter SIN strukur och ordnung så länge man är ensam in charge so to speak. Lika knepigt blir det när någon annan plötsligen vill adda SIN struktur och ordnung in i någon annans. Hehehehe, där har man ju gått på knock några gånger genom livet. Undra om mamma uppfattade att hon alltid fick igenom sin ordnung?Eller kompromissade hon också? Svårt att veta så här i efterhand märker jag….

027Tidigt visste jag att det inför denna advent behövde till lite tjuvstart, annars hade det riskerat bli en kraftig försening. Nästa helg är minst sagt fulltecknad med fredagskalas, lördagsutflykt till julmarknaden på Kalmar Slott och söndagsfotboll och veckan som gått har varit mer skruvad än vanligt. Några riktigt spännande utmaningar och så en hel hög med mindre påfyllande samtalssekvenser. Lägg därtill tre kvällsmöteskvällar på raken. Pjuh! Det vore därmed högst synd och skam att säga att jag hade feeling denna lördag.Efter 5h på rundtur med lille papsen (Blomsterlande, Willys, Rusta, Maxi, Kyrkogården, fika, fixa månatlig ekonomi, uppackning hemma) var jag minst sagt slak, men gav mig i kast med adventspryttlet. Valda delar gick finfint och somliga delar var så långt ifrån ”samspel” att jag nästan blev gråtfärdig. Istället fick jag galna tokspelet på stakh-veten och stjärnskrällen som vägrar fungera enligt plan. Grrrrrr…… Tur man ahr en förstående make som hindrar en att gå bärsärk.

026Nåväl, inte bara en lighttjuvstart utan nästan allt är klart. Och jag tände grejerna med. Jag bara älskar skenet som sprider sig i huset. Imorgon måste jag dock ta en shoppingtur för komplettering av det som visade sig fungera mindre bra.

028Som den där nya i sammet och papp. Vitt och grått. Som bara vägrar hänga bra och säkert. Och även om advent inte är förrän om en vecka, stör jag mig på att det inte kan få kännas klart redan idag. Sååååå otålig.

030Mest nöjd är jag nog över ett litet eget påkommet projekt. När man har höga fönster och väldigt långt till lämpliga uttag så måste man vara kreativ. Rektorskan köpte snyggelisnyggsnygga marmorljusstakar, tänka för levande ljus. Sen kompletterade jag dessa med batteridrivna ljus från Ikea (tusen tack TB för att du fixade det) och……Plötsligt blev det så självklart vackert i mina svårmöblerade fönster.

029Nu har vi lördagskäkat maken, jag och Gabbe. TB for hem till Kalmar redan straxt efter lunch idag och vi andra valde hämtkäk. Som grädde på moset var det rejält försenat på restaurangen och jag kan ha fått ett smärre utbrott även där. Sorry, men ostrukturerade, oorganiserade och saktfärdiga människor trycker på alla mina mindre trevliga knappar.

Jag ska nog inte utmana öde och försöka uträtta något mer ikväll, fast att jag sannerligen skulle behöva. Jag har verkligen massor av saker att göra även imon, trots att det jag längtar som mest efter (och som jag förmodligen allra mest behöver dessutom) är en chill dag med bok och myskostym. 4 veckor till jullov, jag läääängtar…..

Kram Mia

Internationella Mansdagen

Inte för att mitt Facebookflöde har varit överrepresenterat av hyllningar till männen precis denna dag, men jag har ändå uppmärksammat det många andra kanske valt att: a. förtränga b. strunta blankt i c. tycker är oväsentligt d. önskar inte fanns. Det är männens dag idag! Jag tycker att män i allmänhet är väldigt bra att ha och älskar i synnerhet min mans existens. Särskilt att han valt att stanna i mitt liv, trots alla mina egenheter, alla mina fåniga hitte-på och mer eller mindre vansinniga projekt. Han är ett skönt föredöme som förtjänar att hyllas. Precis som våra söner.

002Alltså, män står helt klart inte högt i kurs nu. Det är en enorm våg som sveper över landet, där mäns beteende och nedärvda mönster ifrågasätts å det häftigaste. I många fall helt rättmätigt, i vissa andra kanske mer åt det fåniga håller. Jag vidhåller det jag tidigare påtalat: Jag är rädd att de stora förövarna, de riktiga svinen försvinner i bruset av det som tyvärr kan falla inom epitetet  klumpighet,taffliga raggningsförsök, obetänksamhet och allmän ouppfostran. Jag vill inte på något vis förringa, men det finns en hel del riktigt sviniga och grisiga exemplar av kvinnligt ursprung as well. Kvinnor som i efterhand anmäler män. Kvinnor som baktalar och utpressar män för att…..de kan. För att det inte blev som de ville. För att visa sin makt. För att få som de vill. Låt mig nöja mig med att konstatera att dåligt omdöme och dåligt uppförande inte enkom är män signerat och att svinighet inte bara kan sägas tillhöra de manliga i samhället. Då vet ni liksom min inställning. Människor, oavsett kön, rastillhörighet, sexuell läggning, religionstillhörighet och ålder som inte respekterar andra människors egenvärde, kroppar, tankar, känslor och unika egenart går fetbort för mig. Det är precis lika illa att som man förringa en kvinnas värde som det är för en kvinna att spela ut kortet ”jag vågade inte säga nej”. Att som kvinna följa med en man till ett hotellrum en sen natt för att han säger sig kunna ordna jobb till dig som fotomodell och inte alls förvänta sig sexuella inviter och sedan lipa ut i tidningen är så korkat att jag tror att klockorna stannar på kuppen. Men att som man tro att det är fritt fram att ratta in Tokyo eller kolla in Australien bara för att en tjej bär urringat och kortkort är minst lika avskyvärt.

2016-07-11 14.20.28-1De här tre vill jag hylla idag. Tre extremt fina exemplar av manligt Homo Sapiens. Och de har säkert sina fel och brister, precis som vi alla människor har. Och det har säkert hänt att de tagit fel beslut, gjort fel val, sårat någon eller betett sig illa. Men jag är ganska säker på att ingen av dem, under den tid vi haft tillsammans iallafall  dvs 27 år med maken till vänster, snart 22 år med store sonen till höger och drygt 11 1/2 år med sonen i mitten, medvetet har gjort sig skyldiga till att kränka någon flicka, tjej eller kvinna ej heller medvetet behandlat någon illa på något annat sätt. Förhoppningsvis inte heller någon annan pojke, kille, man. Ingen av dem har någonsin visat tecken på att tycka att det motsatta könet skulle vara mindre värt i deras ögon. Att efter bästa förmåga behandla alla människor med öppenhet, kärlek, respekt och ömsesidig välvilja vet jag är deras självklara livsapproach och jag vet att de vågar stå upp för det som är god moral och goda ideal här i vår livsvärld. Jag vet det för att jag har predikat det där varje dag i varje vecka i vart levnadsår så länge jag kan minnas.

2016-06-24 09.21.08Och jag tänker att det börjar med var och en av oss alla. ALLA. Dig och mig och vi och oss. Tillsammans. Det börjar med att vi respekterar oss själva så mycket att vi har vett att bemöta andra på ett värdigt sätt. Det börjar med att vi inser att allt handlar om människokärlek och samexistens. Det är en självklarhet att vi aktivt ska ta ställning mot dem som bemöter andra illa, kränker, förföljer, våldför sig eller trakasserar. Mot ALLA dem som beter sig så, oavsett könstillhörighet. Det handlar om att aldrig någonsin hålla någon om ryggen, aldrig någonsin okeja någons dåliga beteende. Jag skiter högaktningsfullt i systerskap och machokultur. Att förändra värden till en bättre plats börjar med dig och mig, där vi står och går. Se till att bidra på bästa sätt du också. Ett sätt är att som en ganska skön motpol lyfta fram alla de goda exempel av män och kvinnor som finns. Lyft fram hur man bemöter andra med respekt och välvilja, ge konkreta exempel och visa på riktigt att det är värt något att göra rätt mot andra. Lägg av med tramset att polarisera män mot kvinnor och jobba för en allt ökande form av samexistens istället. Visa att vi människor kan fungera tillsammans, oasvett könstillhörighet. Om vi på riktigt vill förändra världen måste vi släppa hörnflaggan och komma in i matchen (rent upplysningsvis måste meddelas ”att förbanna läget” inte ingår i metaforen ”komma in i matchen” enligt mig……. ) genom att lämna det som hänt till dem som bör utreda och döma i sak. För inte vill vi ha en variant av ”Kvinnor som hatar män” eller??????? En slags kvinnomobb mot männen. Kan vi verkligen kräva att män ska ta ansvar för vad andra män har valt att göra? I såväl dåtid som i samtid? Bör man ens fastna i idén om att män borde säga ifrån till andra män som beter sig illa och om dessa förstnämnda män inte gör det så är det egentligen inga riktiga bra manliga förebilder? På riktigt, det hör det surras om sådant. Yes! Fruktansvärt mycket nedvärderande snack just nu. Om alla män. Och ja, jag vet att man egentligen inte menar alla män, men det stör ihjäl mig att man ändå gör anspråk på att få kategorisera in män i ”alla män” på något sätt. För f-n, låt oss prata om de som det verkligen handlar om och sluta upp att strössla de andra stackarna med dåligt samvete. 2016-06-23 08.46.50-2En underbart påfyllande helg är alldeles snart till ända. Store sonen har dock inte hälsat på i helgen. Han älskar sitt liv i sitt hem i Kalmar och njuter av plugg, eget boende och att få bestämma själv. Jag tror till och med att dagens tvättstugehäng kändes helt ok (vilket morsan för övrigt är sjukt avis på. Jag älskar hans tvättstuga). Jag är otroligt stolt över den person han är och har blivit. Men jag måste tillstå att jag funderar väldigt mycket över hur han som ung man idag ska våga lita på en tjej. Eller som han själv säger: Hur kul är det att gå omkring och tänka att somliga ser mig som en potentiell våldtäktsman? Nä mina vänner, det är inte bara tjejer som har patent på att vara rädda och orolig…..Vi är säkert ett gäng hönsiga pojkmammor som oroar oss för vad våra söner ska riskera att bli anklagade för. Ur led är tiden……

Så till alla fina pojkar, killar och män därute i världen. jag vill hylla er idag och tacka för att just ni väljer att vara goda förebilder. Happy Internationella Mansdagen till er. En dag med mål att beakta som:

  • Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.
  • Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
  • Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
  • Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.
  • Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.
  • Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Kram från Rektorskan

 

Många nyanser av grått

”Grå, grå, grå, grå, grå, grå…..” minns ni sången folket. Magnus och Brasse på skivan ”Varning för Barn” om jag inte missminner mig. Min älskade bror Lasse spelade den där LP:n avigt och rätt. Den gångna tidens stand up tänker jag, trots att den anspelar på grått som i allt annat än flott. För egen del älskar jag grått. I alla de nyanser jag kan tänka mig. På möbler och kläder, inredningsdetaljer och tja, nästan allt förutom kopplat till väder och naturens färgskala då.

019Den färglösa rektorskan plockade fram några möjliga varianter av klädsel till gårdagens personalfest. Alla i grått. Med matchande svart till mina små fossingar. Det fick bli den ljusa varianten med polokrage, då rektorskan brottades med såväl skallevärk som öronsus. Varm och gosig och lagom festligt glittrig. Matchade med skor nr 2 från höger samt ett längre halsband i silver och svart. Av festens deltagare att döma kan jag konstatera att vi var många som rörde oss i ungefär samma färgskala. Hihihihi!

Maria Nilssons foto.Så även dukningen. Hihihihi! Personalfest på vår hemmaplan denna gång och med ovärderlig hjälp med delar av personalen till dukning, bordsplaceringslek, sånghäfte, gitarrspel och rolig musiktävling. Dessutom var maten signerad våra eminenta kockar och vi hade hjälp av en ”gammal” anställd och hennes kompis till servering.

027Vi inledde med snittar, bubbel och babbel innan vi käkade buffémat och för att sedan avsluta med gottebord, musik, dans och en massa prat och skratt. Jag kan lugnt säga att jag har de i särklass skönaste medarbetarna, som alltid bjuder till, bjuder på sig själva och som är så tacksamma att bjuda på fest.

023Somnade med ett leende på läpparna och vaknade med dito. Trots skallevärk både igårkväll och imorse. Då vet man vänner, då vet man att man har haft superskoj. Tusen tack alla för allt, särskilt världens bästa estetfröken som inatt städat hela stället efter festen. När jag och min bestie dök upp vid lunch för några timmars städ var allt redan gjort. Det där är så vackert gjort att jag får tårar i ögonen!

011Vaknade förstås tidigt, tassade upp och hoppade i träningskläder och tog en runda i regn och blåst. Vääääldigt grått kan jag meddela. Väl hemma blev det en varm dusch och en skön långfrulle, innan jag alltså drog till jobbet. Det gick ju snabbt där, så jag passade på att unna mig en shoppingrunda. Min paradgren, ni vet….

Nu har jag landat på hemmaplan. Regnet piskar mot rutorna, brasan sprakar och TV-fotbollen fyller tillvaron. Några glossiga julmagasin är inhandlade och alldeles självklart har jag hoppat i en grå myskostym och raggisar på fötterna. Idag blir det inte fler knop gjorda. Tvättmaskinen snurrar dock och lite left overs från igår ska få bilda middag idag, men annars….annars är det bara vila och mys som gäller. Såååå välbehövligt!

Kram från Rektorskan

Det går hit och det går dit

Det jag tycker är absolut i särklass sämst med årstider, särskilt då årstiderna tenderar att vara som de är i den blekingska skärgården, är att det är så förjordat svårt att planera för dagen. Kontrollfreaksgeneralen inom mig vill liksom ställa in sin termostat och klä sig efter ett givet mönster. I det avseendet (och en mängd andra med är jag rädd) bor jag på helt fel breddgrader….

026Idag vaknade vi till rimfrost, iskyla och minus 5 grader. Klädde mig därefter, vilket ändå måste ses som högst lämpligt väl, och blev som en snögubbe då jag ilsket skrapade rutorna rena. Lagom till utgång ett ärende straxt vid lunch hade vädret markant ändrat karaktär och min klädsel skulle visa sig matcha detta väldigt dåligt. Plus 6 grader (vilket i sig ändå funkar med tjockkalasisar, boots, klänning och långa yllekoftan) och spöregn. Just där körde det ihop sig. Ni vet hur en regntung yllerkofta doftar va?

007Så mina vänner, antingen eller är mer av Rektorskans melodi. Som det nu har varit i två dagar sedan detta inlägg skrev. Nu är det liksom mer av den grå yllefilten all over the place. Och dagar som börjar i skummet och slutar i dito. Fattar ni vad snabbt dagsljuset försvinner nuförtiden? Egentligen är det där inget som får mig att må dåligt, jag är ingen höstdeppmänniska alls. Jag älskar brasmys och punktbelysning, ljus och hemmamys.

Rektorskan har som vanligt en diger agenda och kvällen ikväll (hej torsdag) skall ägnas åt skrivjobb å skolans vägnar. Jag fick snällt packa ihop mig tidigt idag då jag drabbades av frossa och halsont. Skall kurera mig med en liten egendesignad coctail, då morgondagen bjuder på personalfest. Whiehoo!

Kram Rektorskan

När det krullar sig i munnen

Av vällust bekommet alltså. Efter en teaser i bildformat, via sinnena eller helt enkelt bara då man är dödens sugen alternativt hungrig och när man så får stoppa in den där mumsbiten. Oh la la…….Kan ni förnimma känslan? Kan ni här och nu känna hur gladpirret sprider sig i kroppen när smaken sprider sig och som sagt, smaklökarna krullar sig? Hur ofta tillåter ni er att njuta av mat och dryck?

026Det fanns en tid, helt ärligt dominerade den mitt liv under alldeles på tok för lång tid, då jag sällan njöt av någonting som kunde falla inom epitetet mat. Men låt mig våga påstå att jag började leva på riktigt ungefär samtidigt som liten Gabbe gjorde entré för sisådär 11 1/2 år sedan. Helt ärligt tröttnade jag på att alltid vara nödbedd, svårtillfredsställd samt den som stack ut genom att sitta och peta i maten. Hur kul är det på en skala för den som står som värd eller för den som ska dela bord med en? Så jag bestämde mig bara och idag kan jag inte titulera mig allätare, men jisses vilken helt galen utveckling jag haft liksom. Mitt mål är att ge sjutton i småätande och istället äta riktiga måltider, att våga pröva nytt och att ta kontroll över hjärnspöket som talar om vilka saker jag inte gillar.

028Idag gjorde jag en sådan där smaskig rätt som gav bra utslag både i gladpirr och krullande smaklökar. Laxfilé som jag ”stuffade” med en röra på finchoppad plommontomat, rödlök, rivet päron samt vitlöksroulé. Salt och vitpeppar på laxen, fyllning och sedan några drag med såväl Sea Salt Lemon som godaste kryddan jag vet just nu Wasabi&Sesame. In i ugnen och serveras till lite kall sås, krispig sallad och en bit frasstekt rösti. Mums!

005En sån här sallad kan ha samma effekt. Här addar jag exempelvis varmrökt lax, cajunstekt kycklingfile eller några vitlök- och limefrästa scampi. Smakar mumma! Att toppa en sallad med lite bär är perfekt tycker jag.

2017-04-01 18.04.58Ett av mina absoluta favvopizzahak är 450Gradi på Lindingö. OMG dessa pizzor, med en tomatsås som jag skulle kunnat sleva i min med sked. Mums!

002Eller varför inte lite delis på en planka? Ibland är det precis det enda man behöver ….

004Wokade grönsaker i Oystersauce är ännu en sådan där smaklökskrull som jag bara älskar. Gärna med stekta stora räkor. Och en sval dipp till.

049Och så mina älskade Yucatanbread. Det var verkligen länge sedan vi gjorde dem, kom jag på nu. Perfekt val till veckan som kommer tänker jag….

006Kanske det mest kriminellt goda käk man kan tänka sig dock. Frasstekta Rålåpor med knaperstekt fläsk a la Le Chef här himma. Oj oj oj….

053Och ibland kan ju något så väldigt enkelt som det här vara det bästa man kan tänka sig. Jag verkligen älskar SanPellegrino. Och schackrutor är den i särklass godaste torrekakan man kan tänka sig.

001En helt ljuvlig helg börjar närma sig sitt slut. Skönt kompishäng med god mat och fotboll i fredagskväll, en lördag med städning och hemmahäng och så en söndag med heldagssol, långpromenad, farsdagsbrunch, utebus med lånevovven Doris och Milou samt en skön altanfika. Den 12 november. Nästan för bra för att vara sant liksom. TB var hemma för jobb i fredags och åkte hem till Kalmar imorse. Gabbe ska träna ikväll, varför maken och jag nog passar på att ta lite käk på lokal under tiden. Älskar söndagskänslan…..

Kramf rån Rektorskan